Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 16. (1,059.) 16 april 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 16
skollärareexamen. Samma år blef han
ordinarie lärare i JStugsund, där han<
efterlämnar sörjande maka och flera barn.
Redovisning
för insamlade medel till grafvård öfver
brukspatron Hj. Petré å Lindhagens kulle,
Nya kyrkogården» Stockholm.
Inkomster: å listor i Gäfle stad 195 kr. 75
öre, å Gestriklands landsbygd 142 kr., i
Söderhamn och Hudiksvall 94 kr., å
Helsinglands landsbygd 124 kr. 17 öre, bland
landstingsmännen 92 kr., vid Bollnäs
folkhögskola 27 kr., vid Bollnäs seminarium 20 kr.,
i Göteborg 16 kr., genom E. Hammarlund
12 kr., räntemedel 23 kr. 29 öre, Eriksson &
Kjellström, Värtan, bidrag för extra arbeten
40 kr., summa kr. 786,21.
Utgifter: Stenblock och dess transport till
Kilafors 90 kr. 50 öre, frakt
Kilafors-Stockholm 46 kr. 25 öre, huggning och
uppsättning m. m. Eriksson & Kjellström, Värtan,
465 kr., syssloman Holmbergs räkning för
likets flyttning m. m. 125 kr.,
tryckningskostnader m. m. 21 kr., ritningar 16 kr. 50
öre, porton för Helsingland 16 kr. 47 öre ,
kronor 780,72. Behållning 5 kr. 49 öre;
summa kr. 786,21.
J. Wockatz. Carl J. Vallin.
Granskad och med verifikationerna
jämförd samt riktig befunnen intygas af:
-B. G. Jonzon. N. Edlund.
C. Gr. Liander. C, E. Malmgren.
H. Nordqvist. O. P. Andersson.
En upprörande afsättning
i Danmark.
Danmarks nya folkskolelag af 1899
medförde, som bekant, en förbättring
af folkskollärarekårens ekonomiska
villkor. Beträffande denna kårs rättsliga
ställning däremot har den tyvärr
åstadkommit en afgjord försämring. Under
det en folkskollärare förut kunde
afskedas endast på grund af försumlighet
i sitt ämbete, missbruk af sin
ämbets-ställning eller förargelseväckande lefverne,
har han nu blifvit alldeles prisgifven åt
de lokala myndigheternas godtycke.
Enligt § 18 af den nya lagen har
»Kommunalbestyrelsen» ratt att hos
skol-direktionen (amtmannen, prosten och en
vald medlem) begära en lärares
afsättning, när skolkommissionen (skolrådet) och
kommunalbestyrelsen »sk0nner, ät han ikke
g 0r Fy Id est i sin Stilling». Skoldirektionen
skall då öfverlämna ärendet åt ministern,
som afgör, huruvida saken skall vidare
behandlas, och i så fall om läraren skall
afsättas eller förpliktas att hålla
»Hjselpe-Ia3rer».
Denna paragraf har under föregående
år kommit till användning på ett sätt, som
väckt allvarliga bekymmer inom hela
Danmarks lärarekår. En lärare i
T0m-merup på Sjaalland hr M. Gammeltoft
har nämligen blifvit afsatt icke på grund
af oduglighet eller försumlighet, icke
heller för något förargelseväckande
lefverne. Tvärtom har han från alla de
ställen, där hän tidigare tjänstgjort, de
vackraste intyg om skicklighet, nit och
vandel. Hans egen sockenpräst i
T0m-merup har dessutom intygat, att »han
har förstått att i skolan handhafva
ordningen på ett sådant sätt, att han är
synnerligen afhållen af barnen». Men
han har haft den oturen att komma till
en församling, där Skolförhållandena
efter allt att döma synas hafva varit i
hög grad oefterrättliga. Och då
Gammel-toft sökt att bringa ordning i dessa
förhållanden, hafva stridigheter med
kommunalbestyrelsen uppkommit om den
synnerligen förfallna skolbyggnadens och
skolgårdens iståndsättande, om
utbetalning af lärarelöner m. m. Då nu de
mäktiga gårdsägarne af gammalt icke sändt
sina egna barn i folkskolan utan i stället
till församlingens tre friskolor, är det
lätt förklarligt, att Gammeltoft genom
sina yrkanden bland annat till förmån
för de fattigares barn ådragit sig de
maktägandes misshag.
Till detta har Gammeltoft haft den
olyckan att förvärfva sig en hårdnackad
strupkatarr, som vållat, att han på
läkares order måst tala så litet som
möjligt i skolan och delvis måst hafva
tjänstledighet. Under denna sjukdom,
mot hvilken han sökt bot hos läkare i
Köpenhamn, har mot honom igångsatts
en systematisk förföljelse. De tre sista
månaderna af 1898 hade han vikarie.
Då han på nyåret 1899 icke kunde få
någon ny sådan, tvangs han att själf
sköta skolan trots sin sjukdom. Vid
examen var man icke nöjd med
resultatet i de muntliga ämnena. Den 18
april fick han ny vikarie. Men då
klagades det öfver, att han icke själf
deltog i undervisningen. På läkarens intyg
den 4 juli 1899, att G. kunde
antagligen blifva helt återställd, om han
några månader finge skona sin röst,
erhöll han rätt att hålla vikarie till den
31 oktober. Men redan den 7 juli
begärde de lokala myndigheterna hans
afsättning, emedan han försummat sin
skolgärning. Ministeriet sade härtill
neJ-
De makthafvande i socknen ombesörjde
då, att af 35 barn de 33 togos från
skolan. Sålunda skulle det blifva honom
omöjligt att efter sitt tillfrisknande visa,
att han både ville och kunde arbeta i
skolan. Så begärdes åter hans
afsättning. Ministeriet sökte då förmå
honom att frivilligt taga afsked. Detta
ville han icke men lofvade att söka
annan befattning eller söka att förmå
någon annan lärare att byta plats med
sig. Detta senare lyckades, men
T0m-merupsmännen sade nej. G. skulle
afsättas. Skedde icke detta, skulle de
icke mera »gå i kyrkan»(!).
På våren 1901 begärdes åter
Garnmel-tofts afsättning. Motivet skall då hafva
varit, att han endast hade 7 barn i
skolan. Detta senare var ju helt
naturligt efter hvad som förut är sagdt.
Därtill kom, att skolkommissionen vid
examina hade underlåtit att uppflytta barn
från småskolan till folkskolan.
Ministeriet såg nti ingen annan utväg än
att stadfästa afsättningen. Detta skedde
dock med den uttryckliga anmärkningen,
att afsättningen icke var någon följd af
Gammeltofts möjliga ämbets försummelser.
Denna afsättning har, som nämdt,
väckt allmän förstämning inom Danmarks
lärarekår. Den krets af Danmarks
lärareförening, till hvilken Gammeltoft hör,
har hänskjutit saken till föreningens
centralstyrelse. Det relaterade fallet
ådagalägger uppenbarligen, huru
nödvändigt det är, att Danmarks lärarekår
sätter in all sin kraft på att få § 18
af den nya skollagen ändrad.
Fr.
-#-
Norska folkskollärares rätt till
bisysselsättningar.
Är 1888 blef S. J. Godo ordinarie lärare
vid Molde folkskola. Den 30 nov. 1891
fattades beslut öm lönereglering vid sagda
folkskola och däri bestämdes, att lärare
eller lärarinna ej utan skolrådets
samtycke fick innehaf va annan aflönad syssla.
Emellertid fann G., som var redaktör
och räkenskapsförare vid »Romsdals
Ti-dende», befullmäktigad kyrkosångare vid
Molde kyrka och lärare i distrikts f
ängelset, den nämda bestämmelsen olaglig
och ville icke respektera densamma. Då
han därför i trots af åläggande från
skolrådets sida ej afsade sig någon af
förenämda befattningar, åtalades han
vid domstol för det han ej uppfyllt hvad
honom var lagligen befalldt.
»Meddomsretten» dömde G. att böta
20 kronor till statskassan och ersätta
statens i målet häfda rättegångskostnader
med 30 kronor, enär han underlåtit att
efterkomma hvad som lagligen var honom
befalldt.
»Höjeste ret», där G. sökte ändring,
.frikände honom med en pluralitet af 5
röster och ålade staten att gälda alla
kostnader, däribland 60 kronor åt G.
för nödvändiga försvarsutgifter vid
»med-domsretten».
Som grund för frikännande hade G. först
och främst anfört, att skolrådets beslut vore
olagligt, och häri fick han rätt af hÖjeste
rets majoritet. Detta skolrådets beslut
tycktes hvila på den förutsättning, att hvarje
med inkomst förbunden sysselsättning kunde
förbjudas en lärare, men sådan myndighet
skulle medföra en så stor inskränkning i en
lärares personliga frihet, att det ej gärna
kunde vara lagens mening.
För öfrigt lämnade en paragraf i lagen
skolrådet tillräcklig myndighet att tillse, det
icke skolarbetet toge skada genom de
göromål, som lärarepersonalen åtoge sig utom
skolan. En ordinarie lärare kunde icke
afskedas därför, att han sysslade med annat
än skolarbetet, om han ej därigenom
gjordes oskicklig för sin lifsgärning. Och då
skulle det föga passa i stycke, om man vid
en lärares tillsättning skulle fÖreskrifva, att
han borde hafva skolrådets tillåtelse till
annat arbete vid påföljd att, om han ej
efter-komme gifvet påbud att afsäga sig sådant
arbete, han skulle kunna tilltalas efter
strafflagen. Som ett stöd för denna åsikt
anfördes, att den i den äldre lagen intagna
bestämmelsen om att gift lärarinna kunde efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
