Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 18. (1,061.) 30 april 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 18
SVENSK IÄRARETIDNING.
331
hade ingen annan utväg gifvits än den
nu använda, för hvilken f Or öfrigt
grundlagen icke lägger hinder.
Det finnes i vårt land en
administrativ rättskipning, som kan för den
enskilde vara i högsta grad ödesdiger. I
detta fall hade en enskild, som på grund
af en annan församlings åtgöranden
återfått sitt ämbete, dock mist sin
pensionsrätt. Det låge vikt på, att vid den
administrativa rättskipningen formerna
iakttagas liksom vid vanlig rättskipning,
och att vederbörande ämbetsmän-handla
under samma ansvar som andra domare
I nu föreliggande fall hade de laga
formerna uppenbarligen icke blifvit
iakt-tagna. Innan afsättning får äga rum,
skall del visas, att varningen befunnits
fruktlös, men såsom närmare utvecklas
i utskottsbetänkande^, hade detta ej här
skett. Icke ens ett ordentligt utlåtande
af inspektören finnes. Skolrådet hade
till stöd för afsättningen anfört mycket
egendomliga skäl, såsom att Bergman
bevistat sommarkurserna i Uppsala för
att förkofra sitt vetande, hvilket väl icke
kunde vara något bevis for oskicklighet
i tjänsten.
En af utskottets mest grannlaga
uppgifter vore att vid granskningen af
statsrådsprotokollen se till, att ingen enskild
lidit orätt. Allmänheten måste hafva
klart för sig, att äfven den
administrativa rättskipningen i vårt land står
under någon kontroll. Nu hade
utskottet gjort en anmälan, och detta vore
tillräckligt, hvadan talrn hemställde,, att
anmälan måtte läggas till handlingarna.
(Efter det statsministern och de därpå
följande talarne haft ordet, ändrade hr
Boethius sitt yrkande därhän, att
anmälan måtte med gillande läggas till
handlingarna. Med hr Boethius instämde
- äfven l hans senare yrkande - hrr
N. Nilson i Skärhus, Pantzarhielm,
Persson i Arboga, Hammarström och C.
Sandquist.)
Hr J. Byström utvecklade, att här en
orättvisa blifvit begången mot en
folkskollärare, hvars svåraste fel bestått
däri, att han vågat i nykterhetsfrågan
uttala andra åsikter än de, som
hystes af nuvarande skolrådsordföranden
i Gunnarsnäs. Något borde göras för
att mildra det stränga straff, som
drabbat läraren i fråga. Han hade
visserligen fått en ny plats, men genom
afsättningsåtgärden hade han gått
förlustig omkring 25 tjänsteår vid
beräknande af pension. Då han nu vore
nära 50 år gammal, kunde det ej
antagas, att han orkade tjänstgöra
ytterligare 30 år. Tal:n hoppades, att några
åtgärder måtte vidtagas, så att han
åter-finge sin pensionsrätt. Yrkade, att
anmälan måtte med gillande läggas till
handlingarna.
Nu begärdes ordet af h. exc. kr
statsministern, som deltagit i det
föreliggande regeringsbeslutet och därför
fann sig böra försvara detsamma.
Talrn betonade, att, såsom den
förste tal. framhållit, anmärkningen icke
gällde det beslut, hvarigenom
Bergman skilts från ämbetet, utan
bristen på utredning, och då denna
utredning, tillhörde vederbörande
departementschef, hade anmärkningen riktats mot
denne. Under dylika förhållanden hade
hr statsministern icke ärnat uppträda,
men då nu det yrkande framställts, att
punkten skulle med gillande läggas till
handlingarna, borde kammaren äfven få
kännedom om domkapitlets i Karlstad
och folkskoleinspektörens utlåtande.
Innehållet i dessa aktstycken vore
visserligen ej mycket upplysande, men enligt
tahns uppfattning gåfvo de dock vid
handen, att folkskolläraren i fråga
verkligen felat både i sin tjänst och i sitt
uppförande.
Hr statsministern uppläste därpå de
intetsägande aktstyckena. Domkapitlet
hade ej funnit anledning frångå sin
åsikt. Och inspektören förklarar, att
läraren nog har förmåga och skicklighet
samt äfven kan visa ett hyfsadt
uppfö-rande* när han vill, samt citerar ett
bekant talesätt inom Gunnarsnäs: »Tag
mig till hvad som helst men ej till
skolrådsledamot.»
De upplästa yttrandena innehålla väl
ingen egentlig bevisning, men
handlingarna i målet lämna en allmän
uppfattning om tillståndet i Guanarsnäs,
och det hade för k. m:t blifvit klart,
att läraren åtminstone icke passade i
den församlingen. Förhållandet mellan
honom och skolrådet hade varit mycket
beklagligt. Förslaget om åtgärders
vidtagande i det syfte, att läraren kunde
återfå sin pensionsrätt, förtjänade
emellertid att beaktas. För sin del
beklagade hr statsministern, hvad som skett,
men ansåg, att sådana förhållandena voro
och med de upplysningar, som
meddelats, k. m:t ej kunnat handla
annorlunda.
Nästa talare var folkskolläraren
A. F. Liljeholm (medlem af
konstitutionsutskottet).
Han framhöll, att läraren i fråga före
1897 haft de amplaste vitsord, men att
skolrådet sedan ändrat åsikt och
förklarat honom fullständigt oduglig. Tal:n
uppläste en del skrifvelser och
protokoll, i hvilka skolrådet söker gifva skäl
för sin mening, att folkskolläraren ej
iakttagit ett höfviskt uppförande. Dessa
skäl vore emellertid alldeles ohållbara
såsom grund för folkskollärarens
afsättning. Det var i själfva verket
skolrådet, som uppträdt ohöfviskt mot
läraren såväl i sina protokoll som inför
rätta. Hofrätten hade ock dömt
skolrådsledamöterna för de uttryck, de
användt i sina skrifvelser, hvilka hofrätten
funnit äreröriga. Instämde i hr Byströms
yrkande.
Direktör Edv. Wavrinsky kände
personligen läraren i fråga. Denne hade
under hela sin tjänstetid blifvit förföljd
på det svåraste, hvarför ett läggande
till handlingarna med gillande ej kunde
anses som tillräcklig upprättelse.
Åtgärder borde vidtagas, så att han
åter-finge sin pensionsrätt.
Därefter erhölls ordet af redaktör
E. Hammarlund, som bemötte hr
statsministerns försvar för k. m:ts
åtgärder i detta mål. Anförandet
återgif-ves fullständigt här nedan. Talrn
slutade med att liksom samtliga
öfriga talare yrka, att anmälan måtte
med gillande läggas till handlingarna.
Anförandet hälsades med bravorop,
och i detsamma instämde hrr Fridtjuv
Berg, J. H. G. Fredholm, V. Johansson
i Öja, E. Norman, J. Nydal, J. E.
Nordin i Sättna, C. P. Jansson i
Eds-bäcken, Å. Thylander, O.
Guldbrands-son och Ä. H. Göthberg.
Under deri fortsatta diskussionen
häfdade hr Sixten von Friesen
nödvändigheten af att vid den
administrativa domsrättens utöfvande hålla
på den formella rätten. Det
subjektiva tycket finge ej råda. Då vore
vi inne på ett patriarkaliskt
styrelsesätt, som ej kunde vara hälsosamt.
Släpper man den formella rättens
grund, är man ute på ett upprördt
haf och vet ej hvart det bär. (Bra.)
Lektor P. Waldenström hade af
handlingarna fått det intrycket, att
ifrågavarande lärare nog vore en bråkmakare,
men så hade han ock haft bråkmakare
att göra med, såsom framgått af
rättegången vid Karlstads rådhusrätt, Den
allvarligaste sidan af saken vore, att
läraren förlorat sin pension. Därför
borde anmärkningen läggas med gillande
till handlingarna, så att en motion om
pension åt honom måtte kunna grundas
därpå.
Professor Ernst Carlson tog fasta på
hvad statsministern yttrat angående
lärarens pensionsrätt. Efter ett sådant
uttalande från statsrådsbänken borde
man kunna förvänta, att från regeringens
sida åtgärder blefve vidtagna för att
den i otält ordning af satte läraren skulle
återfå sin rätt till tjänsteårsberäkning.
Slutet på den långa debatten blef,
att kammaren enhälligt beslöt att
med gillande lägga anmälan till
handlingarna.
Den närmaste följden af det skedda
blir nog den, att åtgärder på ett eller
annat sätt komma att vidtagas, så
att folkskolläraren Gust. Bergman
må komma i åtnjutande af den rätt^
till tjänstéårsberäkning för erhållande
af pension, som han genom
afsättningen förlorat.
För kåren i sin helhet har
konstitutionsutskottets anmälan och den
behandling den rönt otvifvelaktigt en
mycket stor betydelse.
Uppmärksamheten har på ett i ögonen fallande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
