Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 19. (1,062.) 7 maj 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 19
Första kammaren godkände utan
diskussion utskottets hemställan, hvaremot
beslutet i andra kammaren föregicks af
en stunds debatt.
Friherre JBarnekow, motionär, framhöll, att
folkhögskolorna vunnit ett mycket stort
förtroende i hela landet. De hade nu varit i
verksamhet sä länge, att vid flera af dem
funnes lärare, som slitit ut sig i
folkupplysningens tjänst. Det vore illa, om dessa
gamla lärare icke skulle få sin ålderdom
tryggad, då det icke vore sannolikt, att
landstingen skulle bevilja några anslag. Om
kammaren ställde sig välvillig i denna
fråga, vore det emellertid nödvändigt, att,
såsom tal:n i sin motion föreslagit, en skrifvelse
till k. m:t beslötes med begäran om
utredning af saken. Tal:n yrkade därför afslag
på utskottets hemställan och bifall till sin
motion. (Många instämmanden.)
Hr Folke Andersson i Helgesta hade ett
anförande i samma riktning.
Hr E. Hammarlund ansåg, att utredningen
borde omfatta icke blott
folkhögskoleföreståndarne utan hela den vid
folkhögskolorna anställda personalen med full
tjänstgöring. Instämde för öfrigt med den förste
talaren.
Hr P. Pehrson i Törneryd framhöll, att
man icke allenast borde erinra sig hvad
för ögonblicket förelåge utan ock de
konsekvenser, som ett beslut om
riksdagsskrif-velse skulle medföra. Man åberopade, att
folkhögskolorna åtnjöte statsbidrag och att
föreståndarne därför borde åtnjuta
statspension. Men då blefve konsekvensen den, att
alla vid anstalter, som åtnjöte statsbidrag,
anställde skulle erhålla pension af staten.
Landstingen borde lämna pensionen. Om
statspension beviljades föreståndarne, blefve
följden den, att äfven icke kvalificerade
föreståndare finge sitta kvar, enär man icke
ville beröfva dem pensionen. Yrkade bifall
till utskottets förslag.
Hr C. Persson i Stallerhult framhöll, att
löneförhållandena för föreståndarne vore så
olika, men pensionen borde väl, då
föreståndarne hade samma göromål, sättas lika.
Lärarne vore för öfrigt glömda. Man borde
först afvakta fullständigt förslag. Yrkade
bifall till utskottets hemställan.
Biskop von Schéele önskade fullständig
utredning och i långt större utsträckning, än
hvad i motionen begärdes. Man borde icke
blott tänka på folkhögskolorna utan äfven
på andra af enskilda landsting och staten
understödda undervisningsanstalter, ,t. ex.
flickskolorna.
Kontraktsprosten O. V. Eedelius tyckte,
att på grund af folkhögskolornas osäkra
ställning såsorn enskilda anstalter man ännu
icke kunde begära pension, förr än dessa
anstalter Öfvertoges af staten. Yrkade bifall
till utskottets hemställan.
Hr L Månsson i Trää ansåg
folkhögskolorna af synnerligt stor betydelse för vårt
folk och vårt land. Det ligger stor vikt på
föreståndarens kompetens, och besitter han
den, måste det vara angeläget att bibehålla
honom genom att trygga hans ålderdom.
Det vore nödvändigt, att föreståndaren visste
sin ålderdom tryggad utan att vara
beroende af en voteringssedel i riksdagen. De,
som offra hela sitt lif för en så god sak,
som folkhögskoleföreståndarne göra, vore
förtjänta af att icke behöfva hysa osäkerhet
för sin ålders dagar. Yrkade bifall till frih.
Barnekows motion.
Hr A. Petersson i Påboda påpekade, att
den stora förtjänsten hos folkhögskolorna
vore den frihet, hvarmed de arbetade. Skulle
statspensioner beviljas, vore det att befara,
att staten funne sig befogad att gripa
reglerande och normerande in.
Folkhögskol-läraren borde ingå i någon
pensionsinrättning, där staten kunde lämna bidrag.
Yrkade bifall till utskottets utlåtande.
Professor Ernst Carlson trodde, att om
man för framtiden ville tillförsäkra
folkhögskolorna en duglig, kompetent och driftig
lärarekår, måste dess ålderdom vara
betryggad. Här gällde det blott en utredning,
och därför borde man bifalla motionen.
Hoppades, att om frågan nu ock folie, den
skulle åter upptagas.
Hr O. Larsson i Mörtlösa yrkade i ett kort
anförande bifall till utskottets hemställan.
Hr P. Pehrson i Törneryd ansåg, att om
man vore förslagsställare, borde man gifva
några flera och bättre synpunkter än frih.
Barnekow gjort i sin motion. För öfrigt
finge man ofta på en skrifvelse till k. m:t
ett helt annat svar än man väntat.
Utan votering bifölls därpå utskottets
hemställan.
Lärarinnan Charlotta Lindholms pension
blef af riksdagen bestämd till 500 kr.
På sätt framgår af denna tidning n:r 11,
hade hr E. Hammarlund föreslagit, dels
att pensionsbeloppet måtte sättas till 800
kr., dels att pensionen måtte utgå från
l april 1902, då L. på grund af
sjuklighet afgick från sin befattning som
lärarinna vid länsfängelset härstädes.
Det senare förslaget var af.
statsutskottet tillstyrkt, hvaremot utskottet i
fråga om beloppets storlek förordade k.
m:ts förslag eller 500 kr.
I andra kammaren framhöll hr E.
Hammarlund det rättvisa uti, att
lärarinnan Lindholm erhölle en pension, som
ungefär motsvarade den, hon skulle hafva
fått, örn hon stannat kvar vid Stockholms
folkskolor. I samma riktning yttrade sig
vidare vice talmannen Svartlin g samt
revisionssekreteraren Lindhagen. Med hrr
Hammarlund och Svartling instämde en
mängd ledamöter. Hr Odqvist förde
utskottets talan, därvid framhållande, att
både fångvårdsstyrelsen, statsutskottet
och k. m:t endast föreslagit 500 kronor.
Vid anställd votering afgåfvos 94
röster för motionen men 103 röster för
utskottets hemställan.
Samma beslut fattades i första
kammaren utan votering.
Pension åt direktör E. A. Zotterman
var, på sätt närmare framgår af denna
tidning n:r 5 för i år, föreslagen af k.
m:t att utgå med 2,400 kronor från och
med månaden näst efter den, i hvilken
han erhåller afsked från
föreståndarebefattningen vid statens läroanstalt i
Vadstena för öfveråriga döfstumma.
Statsutskottet nedprutade pensionsbeloppet till
2,000 kronor, hvilket äfven af kamrarna
utan votering godkändes. I andra
kammaren talade ecklesiastikministern samt
hrr ’Svartling och Vahlqvist för det högre
beloppet. Hr C. Persson i Stallerhult
förde utskottets talan.
Tionde hufvudtiteln,
innefattande anslagen’ till pensions- och
indragningsstaterna, behandlades i
kamrarna sistlidna lördag, hvarvid godkän-
des k. m:ts förslag angående pension åt
lärarinnorna vid statens normalskola för
flickor Gertrud Caselli och Karolina
Söderström (1,000 kronor hvardera) samt
åt lärarinnan vid döf stumanstalten i
Vadstena Emma Amanda Thim (900 kronor).
Vidare beviljades de vanliga afslagen
till understöd åt äldre behöfvande
folkskollärare (10,000 kronor) och åt äldre
behöfvande småskollärare (19,400 kr.).
För de punkter, i hvilka diskussion
uppstod, redogöres särskildt här ofvan.
Examens- och studieväsendet
vid universiteten bör enligt riksdagens
åsikt reformeras. Första kammaren har
instämt i det beslut, andra kammaren
på grund af motion af d:r David
Bergström fattat i detta ämne.
Statsanslag för universitetens
sommarkurser m. m.
Hrr Ernst Carlsons m. fl.:s motion i
detta ämne (se denna tidning n:r 7!)
har blifvit välvilligt mottagen af
statsutskottet/som därom yttrar följande:
Utskottet håller före, att de -så
kallade sommarkurser, som sedan år 1893
årligen varit vid någotdera af rikets
universitet anordnade, och de
föreläsningsserier, som under ledning från
universiteten på skilda orter inom landet hållits,
äro af sådan betydelse för spridandet af
nyttiga kunskaper, att desamma äro
förtjänta att från statens sida uppmuntras
med penninganslag. Därigenom att
uni-versitetslärarne åtaga sig ledningen för
ifrågavarande gren af
folkbildningsarbetet, synes det kunna påräknas, att
detta arbete kommer att utveckla sig i
sund och fosterländsk riktning.
Emot förslaget att för Uppsala
universitets föreläsningskurser år 1903 skulle
beräknas ett statsbidrag af 4,000 kronor
har utskottet icke funnit anledning till
någon erinran.
Mera vanskligt har det synts utskottet
att bedöma, huru stort anslag skulle
erfordras för föreläsningar utom
universitetsstäderna och hvilka villkor
lämpligen borde vid statsbidrag från detta
anslag fästas för betryggande däraf, att
det afsedda gagnet verkligen må vinnas.
I hvilken mån kommuner eller
institutioner kunna väntas hos vederbörande
vid universiteten bildade utskott göra
hemställan omföreläsningars anordnande,
låter sig icke på förhand med någon
säkerhet beräkna och lärer dessutom
väsentligen vara beroende på de villkor,
som för statsbidrags erhållande komma
att fastställas. Motionärernas förslag att
vederbörande kommun eller institution
skulle betala föreläsaren halfva arvodet
för hvarje föreläsning och för betäckande
häraf kunna ’upptaga billiga
inträdesaf-gifter, men att däremot staten skulle
betala halfva föreläsningsarvodet och hela
resekostnaden anser sig utskottet icke
kunna förorda. Enligt berörda förslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
