Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 23. (1,066.) 4 juni 1902 - Ur barnpsykologien. Af Frans v. Schéele - För dagen. En lätt öfverarbetning - För dagen. Barnpsykologien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det att hos gossarna visar sig en större
själfständighet. En motsvarighet härtill
framträder ock i de olika könens
mottaglighet för moraliska inflytelser från
kamraterna. Enligt undersökningar, som
amerikanskan Caroline Frear i detta
afseende anställt med 200 personer, visade
sig flickorna såväl i godt som ondt
mera mottagliga för kamraternas
påverkan och detta starkast under
pubertetsåren. Friedrich har i Tyskland
pröfvat mellan 200 och 300 skolbarn med
afseende på de personer, som de skulle
vilja efterlikna, och därvid fann han
ingen gosse, som såsom sitt ideal
uppställde en person ur sin omgifning,
under det att 4,2 % af flickorna gjorde
det. Gossarna sökte nästan alla ur
historien. Äfven härvid bekräftades sålunda
flickornas intresse för det närmare,
gossarnas för det fjärmare. Flera af flickorna
uppgåfvo manliga ideal; däremot var
det mycket undantagsvis att någon gosse
uppgaf en kvinnlig förebild.
Stanley Hall har hos flera hundra
amerikanska barn undersökt deras
föreställningar om rätt och orätt. Därvid
angåfvo flickorna dubbelt så ofta som
gossarna konventionella handlingar
såsom exempel. Gossarna t. ex. sade, att
det är orätt att stjäla, slå in fönster, supa
sig full o. s. v., flickorna sade däremot,
att det är orätt att icke kamma sig, att
få fläckar på kläderna, klättra i träd
o. s. v. Förhastadt vore dock att häraf
draga den slutsatsen, att flickornas moral
af naturen är mera konventionell än
gossarnas. Olikheten kan ju nämligen
allt för väl förklaras blott ur olikheten
i de förmaningar, som i hemmen
vanligen ställas till gossarna och till
flickorna. Detta framgår ju särskildt i de
af mig utvalda exemplen. Inflytelserna
från den föregående uppfostran äro i
allmänhet en felkälla, mot hvilken man
måste vara noga på sin vakt, om man
ej ur de barnpsykologiska iakttagelserna
skall draga falska slutsatser.
För dagen.
En lätt öfverarbetning
af gällande katekesförklaring och
katekesutveckling synes vara allt
hvad Svenska folkskolans vänners
förvaltningsråd numera önskar i
katekesfrågan.
Med anledning af att
bibelkommissionens öfversättningsarbete lär
närma sig sin fullbordan och måhända
torde kunna blifva framlagdt för
nästa års kyrkomöte, har nämda
förvaltningsråd i dagarna ingått till k.
m:t med en framställning, hvari
anhålles, att till nästa kyrkomöte måtte
framläggas proposition om, att en
»revision» af katekesen må
företagas omedelbart efter den nya
kyrkobibelns antagande.
I motiveringen åberopas
nödvändigheten af att katekesen, som genom sina
bibelord till stor del består af
ordagranna utdrag ur den heliga skrift,
bringas med hänsyn till dessa i full
öfverensstämmelse med kyrkobibeln och den
antagna kyrkohandboken.
Följande önskemål framhållas såsom
ur pedagogisk och metodisk synpunkt
förtjänta att vid en blifvande
katekesrevision tillgodoses:
En öfverarbetning af Luthers lilla
katekes företages i syfte att bringa dess
ordalydelse i öfverensstämmelse med
kyrkohandboken, den nya
bibelöfversättningen och den lutherska förklaringens
urtext.
Utvecklingens bibelord anföras efter
den nyssnämda öfversättningen. Men de
språk, som genom förändrad lydelse
befinnas olämpliga, liksom också de, hvilka
under katekesutvecklingens bruk
befunnits till form eller sammanhang med
katekesstyckena mindre lämpliga,
ersättas med mera väl afpassade.
De stycken i utvecklingen, som
återgifva den lutherska katekesens ord men
ändock i någon mån afvika därifrån,
omarbetas till full likhet med katekesens
texrtord. Ett och annat torde dock
kunna uteslutas.
En del mindre viktiga frågor och svar
sammandragas till små läsestycken,
hvarigenom de kvarstående få mera
uppfordrande betydelse och säga barnen, att
de stå inför en kärnpunkt.
Som främst af alla betecknas den
fordran, att katekesutvecklingen icke, såsom
nu genomgående är fallet, förutsätter
insikter, som icke blifvit i det
föregående gifna.
Framställningens form må präglas af
mera hjärtevinnande enkelhet och
uppfordrande karaktär.
Åtskilliga stycken, som nu beröras i
första och andra klassen i folkskolan,
böra afhandlas i en särskild afdelning,
som förekommer efter de fem
hufvudstyckenas utveckling, exempelvis en mera
ingående framställning af eden, af Guds
ords ursprung, af öfverhetens rätt och
plikter, om äktenskapet m. m.
Blefve dessa önskemål rätt beaktade,
anser förvaltningsrådet, att ingen skulle
äga befogad anledning att ur
pedagogiska grunder ogilla den sålunda
reviderade katekesen.
*
Att döma häraf synes
förvaltningsrådet vara nöjdt med ganska
diminutiva förändringar, hvilket väl
beror därpå, att det måtte vara ganska
nöjdt med katekesutvecklingen sådan
den för närvarande är.
I det hela vill förvaltningsrådet
hafva frågeformen bibehållen, och
för att riktigt starkt betona sin
vördnad för densamma anhåller det att
få den använd åtminstone för sådant,
som har »mera uppfordrande
betydelse» och innefattar någon
»kärnpunkt». I sammanhängande
framställning (såsom »små läsestycken»)
skulle meddelas endast »mindre
viktiga frågor och svar». Denna
uppfattning synes oss något egendomlig.
I hvilka partier af den reviderade
katekesen (de gamla svaren eller de
nya »läsestyckena») det företrädesvis
är, som »framställningens form borde
präglas af mera hjärtevinnande
enkelhet och uppfordrande karaktär»,
framgår ej klart af hittills
offentliggjorda upplysningar. Helst borde det
väl vara de förra, som ju skola
innehålla »kärnpunkterna», men dem
är det ju icke meningen att göra
om?
Förvaltningsrådets åsikt, att efter
en öfverarbetning af så lätt art
»ingen skulle äga befogad anledning att
ur pedagogiska grunder ogilla den
sålunda reviderade katekesen»,
komme väl knappast att bekräftas af
erfarenheten. Vi tro icke, att ett
koncentreradt dogmatiskt kompendium
genom en dylik behandling på ytan
skall kunna förvandlas till en god
barnabok, sådan som lärarekårens
flertal utan tvifvel för närvarande
kräfver.
Skrifvelsen förtjänar i alla
händelser beaktande, enär den är ett bevis
på, att gällande katekesutveckling
numera äfven från ifrågavarande håll
erkännes lida af genomgripande
pedagogiska fel – något som man förut
varit högst obenägen att medgifva.
Barnpsykologien
har under de senare åren blifvit i
allt högre grad uppmärksammad, i
synnerhet inom pedagogiska kretsar.
En af de män, som särskildt tagit
denna angelägenhet om hand, är som
bekant docenten Frans von Schéele i
Uppsala. I dagens nummer
begynner en af honom författad serie af
barnpsykologiska uppsatser, hvilka
uppsatser vi antaga att våra läsare
skola med intresse studera. De
följande artiklarna komma att i regeln
inflyta med ungefär en månads
mellanrum.
SKOLNYHETER
Redaktör E. Hammarlund är
bortrest under återstående delen af juni
månad och träffas icke förrän efter den
1 juli. Alla skrifvelser i
redaktionsangelägenheter adresseras: Svensk
Läraretidning, Stockholm N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
