Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 24. (1,067.) 11 juni 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
SVENSK IÄRARETIDNING,
,N:r 24
råd med sedan aflidne kyrkoherden Alfr.
Steinmetz föreslog inspektören då Hedin,
som genast kallades till nämda
befattning, hvilken han tillträdde nyåret 1864.
Här hade niannen funnit sin plats
och platsen sin man. Här har ett
plikttroget och nitiskt arbete utförts intill
1886, då Hedin afgick, såsom han trodde
med pension. Emellertid hade han ej
blifvit lagligt tillsatt och måste därför,
för att blifva delaktig af
pensionsinrättningens förmåner, inbetala
pensionsaf-gifterna med tillsammans 700 kr. Detta
måste han själf betala, emedan det ej
kunde åläggas församlingen.
Ända till det senaste har H. åtnjutit
en god hälsa. Med en ynglings raskhet
har han kastat sig in i arbeten af
hvarjehanda slag. Han var på sin tid länets
bikung m. m.
Begåfvad med en mindre vanlig
händighet, har han äfven ägt förmåga att
utföra åtskilliga små uppfinningar och
förbättringar å hvarjehanda redskap.
Ifrig jägare, fiskare och sinimagister har
han genom ett rörligt lif hållit sig
spänstig in i ålderdomen. Nu säger han sig
vara knäckt efter en svårartad influensa
under vintern, men ändock vågade han
trots regn och kall blåst företaga en
två timmars lång ångslupsresa för att
deltaga i senaste mötet med Västra
Gestriklandskretsen af S. A. F. i
Gam-melstilla.
Heder åt den gamle! Lycka, frid
och hvila i ålderdomshemmet hos den
kära makan, tills lifvets afton skymmer!
J. M.
Ny katekes önsklig.
»Några önskemål vid en eventuell
kate-késreyimon» var ämnet för ett föredrag,
som’ hr Y. Söderberg höll vid Norrköpings
folkskollärareförenings möte den 7 dennes
och för hvilket en kort redogörelse här
må lämnas.
Talaren gaf inledningsvis en historik
öfver reformsträfvandena rörande
religionsundervisningen i våra skolor.
Härvid framhöllos bl. a. några af orsakerna
till det häftiga motstånd, som från flera
håll gjort sig gällande gent emot
nämda sträfvanden. Sådana orsaker voro:
bristande insikt i pedagogiska frågor;
_oförmåga att förstå själfva syftemålet
med en reform, hvarför det också låge
så nära till hands att hos
reformvännerna söka efter endast dåliga motiv (t. ex.
otro, hat mot kristendomen, lust att
fördärf va religionsundervisningen o. s. v.);
det ensidiga fasthållandet vid vissa
förmenta kyrkligt-dogmatiska intressen,
hvilka genom en reform antagas råka i
fara ni. fl.
Om motståndet mot en reform ännu
vore stort, hade dock frågans läge under
den senaste tiden betydligt förändrats.
Detta kunde märkas bl. a af de
försök, som på sista tiden blifvit gjorda till
frågans lösning. Talaren fäste sig här-
vid särskildt vid det förslag till reform,
som blifvit f ramställd t af rektor S.
Almquist.
Vid besvarandet af frågan: »Hvilka
äro de önskemål, hvilka från
praktisk-pedagogisk synpunkt rättvisligen kunna
framställas vid en katekesrevision?» ville
talaren utgå från den förutsättningen,
att den nya läroboken skulle innehålla
en kort framställning af kristendomens
läror, och att denna framställning borde
vara så beskaffad, att den verkligen
kunde af barnen inläras.
Första ötiskemåletrörande den nya
läroboken borde lyda: »Bort med frågeformen l»
Frågeformen vore ur flera synpunkter
förkastlig. Den icke blott inbjuder till utan
den rent af framtvingar ordagrann
utan-läsning, och det vore just mot denna, som
missnöjet i våra dagar så starkt höjde sig.
Det djupaste missnöjet hade dock kanske
förorsakats af den tanklösa utanläsning,
hvartill frågeformen så lockande
inbjuder. En lärobok i kristendomskunskap
borde vara så uppställd, att
läroinnehållet på naturligt sätt fördelades i större
och mindre afdelningar; att öfver hvarje
stycke sattes en^ kort rubrik, samt att
bibelorden på ett organiskt sätt
inordnades i själfva styckena och blott
undantagsvis ställdes utanför desamma.
Det andra önskemålet vore: »Ingen
sammanblandning af Luthers lilla katekes och den
nya läroboken!» Erfarenheten hade visat,
att den sammanblandning i nämda
afseende, som äger rum i den nuvarande
katekesen, medför stor osäkerhet och förvirring
i fråga om barnens kunskaper. Lilla
katekesen borde icke ens vara grundläggande
för denna sida af
kristendomsundervisningen. Detta vore olämpligt såväl med
afseende på lilla katekesens uppställning
som formen för dess lär\)innehåll. Så
t. ex. vore det ju ett betänkligt
missgrepp att anknyta den första
undervisningen till en framställning om budorden.
Lilla katekesen borde visserligen ingå i
skolans undervisningsplan men erhålla
sin plats i slutet af kursen och icke i
dess början.
Såsom det tredje önskemålet
uppställdes : »Katekesen bör såväl med afseende på
språk som innehåll vara så affattad, att
den lämpar sig efter barnens
utvecklings-ståndpunkt, d. v. s. blir en enkel barnabok.»
I en lärobok för barn borde man icke
söka i hvarje mening intränga så mycket
lärostoft som möjligt. I stället borde
regeln blifva: »För hvarje tanke en
särskild mening!» Läroinnehållet måste
vara enkelt. Kristi egen
läroframställ-ning borde här tagas till mönster. »I
stället för det abstrakta
framställningssättet, de abstrakta teorierna och
bestämningarna gifver han åt sina åhörare enkla
bilder och liknelser i den mest konkreta
form, präglade af omedelbarhetens
friskhet och ursprunglighet.–––-Alla dessa
skaror, som samlades omkring mästaren
från Nasaret att höra honom, kände
in-stinktlikt, att i denna så föga
dogmatiska lära flödade dem till möte det eviga
lifvets ord.–––-Just i själfva arten
af sin läroframställning visar sig Kristus
också såsom den store pedagogen, den
där af väger lärbinnehållet efter
åhörar-nes förmåga att mottaga och lugnt
af-bidar den passande tidpunkten.» - Ville
man åstadkomma en verkligt god och
passande läroframställning af
kristendomen för barn, måste man låta den
kyrk-ligt-dogmatiska principen vika för den
personligt-historiska. »Kristi egen person,
uppträdande och läroframställning måste
bilda medelpunkten i hvarje lärosystem,
som vill göra anspråk på att vara ett
sant uttryck för kristen världsåskådning
och på samma gång äga förmåga att
värma och vinna människohjärtan.»
Det fjärde önskemålet borde bli: »Gif
ej läroboken större omfång, än att dess
innehåll kan behärskas af lärjungarna!» Genom
att förelägga barnet för mycket till
inlärande nedstämmer och förslöar man
det. Vid undervisningen i kristendom
borde all brådska och äflan vara
bannlysta och lärostunden i stället präglas af
stillhet och lugn.
Talaren slutade med att uttala den
förhoppning, att en lösning af denna
viktiga fråga så snart som möjligt ’måtte
komma till stånd samt att denna
lösning inåtte utföras af kärleksfulla och
förstående sinnen, hvilka klart hafva
fattat, att kristendomen är något mera
och högre än ett dogmatiskt lärosystem
och att religionsundervisningens yttersta
mål är att söka förverkliga den härliga
maningen: »Låten barnen komma till
mig’ och förmenen dem icke, ty dem .
hörer himmelriket till!»
»Koncentrering».
1.
Intet ord kan låta ljufligare i en
stackars mångsysslande
folkskollärares öron än det ordet
»koncentrering». Mot det mål, som detta ord
innebär, syftar egentligen allt det
arbete, som oaflåtligen nedlägges på
undervisningens, ja äfven på
skolorganisationens fullkomnande; det är
ledstjärnan vid sträfvandet att
uppgöra förståndiga läroplaner, liksom
äfven vid sträfvandet att
åstadkomma förståndiga läroböcker. Ty
hjärtat af all undervisningsmetod är -
såsom en stor uppfostringstänkare
sagt - att väl skilja mellan
hufvudsak och bisak, att utrensa det
oväsentliga för att kunna samla det
väsentliga, att tillämpa den urgamla
grundsatsen: icke .mångt men mycket.
På skolans område gälla kanske mer
än på andra Goethes’ bekanta ord,
att det är begränsningens konst, som
röjer mästaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
