Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 28. (1,071.) 9 juli 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506
SVENSK LÅRAEETIDOTNGo
N:r 28
för småskolans och högre folkskolans
lärarepersonal.
Barn efter aflidna folkskollärare hafva
tillerkänts utsträckt pensionsrätt.
Slöjdundervisningen har främjats
genom ökadt statsbidrag.
En ny normalplan för folkskolan har
utkommit.
Lagar hafva utarbetats angående
vanartade barns behandling och minderåriga
förbrytare.
Den på dagordningen stående
frågan om en skolreform vann icke
under den nu afgångne
ecklesiastikministerns tid sin lösning men
förbereddes genom den år 1899 tillsatta
läroverkskommittén.
Då hr Claéson nu lämnar
ecklesiastikministerportföljen för att återgå
till högsta domstolen, följes han af
lärarekårens tack för hvad han gjort
och verkat för densamma under de
senaste fyra åren.
Den nye chefen för
ecklesiastikdepartementet är äldre broder till
den bekante politikern, lektorn vid
Stockholms realläroverk,
riksbanksfullmäktigen Sixten von Friesen.
Statsrådet Carl Sebastian von
Friesen är född i Hökhufvuds församling
den 10 september 1846. Hans
föräldrar voro k. hofpredikanten och
kontraktsprosten Fredrik von Friesen
och Justina Elisabet Brolin. Ären
1854-63 genomgick han Uppsala
katedralskola och blef student
därstädes sistnämda år, fil. kand. 1868
och promoverades till fil. doktor året
därpå.
Efter att vårterminen 1868 hafva
vikarierat som kollega vid Katarina
läroverk tjänstgjorde han till 1879
som extralärare och e. o. lektor vid
Stockholms gymnasium. Någon tid
tjänstgjorde han äfven uti det
departement, till hvars chef han nu blifvit
förprdnad.
År 1879 blef han ordinarie lektor
i latin, grekiska och modersmålet
vid Södermalms högre allmänna
läroverk och blef den l juli 1884 rektor
vid nämda läroverk, sedan han
vårterminerna 1881 och 1882 tjänstgjort
som biträdande rektor.
Åren 1881-86 ledde han den
teoretiska profårskursen i Stockholm..
Tidigt togs han i anspråk för
kommittéarbete på det skolorganisatoriska
området: så var han sekreterare i
kommittén för
lärareexamensförsla-get 1878 och 1879 samt i den stora
läroverkskommittén 1882-84,
ordförande i kommittén för afskaffande
af lärareprofven samt är vice
ordförande i den nu arbetande
läroverkskommittén .
Han har tagit verksam del i
hufvudstadens kommunala lif och blef
redan 1888 ledamot af
stadsfullmäktige. Som ledamot af drätselnämdens
första afdelning har han allt sedan
1892 deltagit i utredningen af en
m£mgd viktiga frågor.
År 1896 invaldes han till ledamot
för Stockholms stad uti riksdagens
första kammare. Vid senaste
riksdag var han förste suppleant i
statsutskottet , och deltog särskildt i
behandlingen af frågor, som rörde
åttonde hufvudtiteln.
I öfverstyrelsen för Stockholms
stads folkskolor invaldes han 1886
men utträdde därur i oktober 1890
tillsammans med pastor primarius
Fr. Fehr och rektor L. M. Waern.
Anledningen till detta steg, som
på sin tid väckte ej ringa uppseende,
var att k. m:t upphäfde det af
öfverstyrelsen uppgjorda nya fprslaget till
kristendomskurser vid hufvudstadens
folkskolor och återförvisade ärendet
till ny behandling.
En följd af år var han äfven
ledamot af kyrkofullmäktige i Stockholm,
men drog sig tillbaka, då han fann
denna institution allt för otidsenlig
och ur stånd att verka på afsedt
sätt.
Han är äfven ledamot af styrelsen
för Stockholms högskola.
Från trycket har han utgifvit en
hel mängd arbeten. De första af
dessa röra sig om klassiska skalder,
exempelvis Martialis och Lucanus.
De följande behandla
litteraturhistorien, såsom hans bearbetning af
Mullers handbok i världslitteraturens
historia och hans på grundval af
Bjur-stens läsebok gjorda öfversikt af
svenska litteraturen, hans upplaga af
Snoilskys »Svenska bilder» med
förklarande noter m. fi.
För öfrigt har han skrifvit en mängd
uppsatser om litteratur och konst i
E. Wallis »Illustrerad världshistoria»,
»Ur folkens häfder», »Pedagogisk
tidskrift», »Nordisk familjebok», »Ny
Svensk tidskrift» m. fi.
I pedagogiskt syfte gjorde han 1879
med understöd af statsmedel en
studieresa till Tyskland. Dessutom har
han gjort åtskilliga resor till
Frankrike, Spanien, Österrike, Holland,
Belgien, Schweiz, England, Tyskland
och Italien.
Statsrådet von Friesen kan alltså
blicka tillbaka på en särdeles
mångsidig verksamhet, som blir honom till
gagn på hans nya arbetsfält.
Hvad skolvännerna nu framför allt
vänta af honom är en tidsenlig
lösning af den stora skolfrågan, en
lösning, genom hvilken folkskolan
erhåller sin naturliga plats i vårt
undervisningssystem.
Vi återgifva här nedan några af
pressens uttalanden ined anledning
af ecklesiastikministerskiftet.
- - Praktisk erfarenhet och insikt
tillföres den nya regeringen genom hr
Carl von Friesens öfvertagande af chef-
skapet för ecklesiastikdepartementet. Om
någon skall kunna föra skolreformen
fram till tidsenlig lösning, så bör det
vara han. Åtminstone äger han alla
förutsättningar därför både som
.framstående skolman med modern
uppfattning och som synnerligen god debattör.
Vi betvifla icke heller, att hans intresse
och hans energi skola räcka till äfven
för de många andra maktpåliggande
uppgifter på den andliga kulturens
område, som det åligger en
ecklesiastikminister att vårda. I politiskt afseende
torde hr von Friesen med sina
sympatier stå det liberala samlingspartiet
ganska nära, men själfständig till hela sitt
skaplynne är han fri från allt
partiväsen och åtnjuter sympatier från många
håll. Stockholms Dagblad.
Justitieministerns öppna, tillgängliga
väsen gör honom särskildt lämpad för
ett godt samarbete med andra
kammaren, där han sorn bekant redan förut
är väl anskrifven.
Detta passar ock till fullo in på den
nye ecklesiastikministern Carl von
Friesen, hvars val tydligen i första hand
skett för att föra fram den skolreform,
han som vice ordförande i
läroverkskommittén tagit så stor del i att
utarbeta. Att hela den skrifvelse kom till
stånd, på hvars grundval kommittén
arbetat, torde till icke ringa del vara
von Friesens förtjänst, och det var icke
första gången han med sin sunda
logik och praktiska grepp på tingen
visade sig i stånd att få bukt med
motspänstiga sinnen i första kammaren,
bland hvars främsta debattörer han allt
mera framstått och där han därjämte
vunnit stora sympatier för sina rent
personliga egenskaper. Under hans
ledning har man all anledning att förmoda,
att ecklesiastikdepartementet i första
hand blir ett undervisningsdepartement.
Aftonbladet.
I statsrådet Claéson förlora den
svenska kyrkan och skolan som bekant en
varm vän vid konungens rådsbord. De
torde hafva hans hjälp att tacka för
många välbetänkta och gagneliga
regeringsbeslut under de senaste åren–––-.
Ju högre man skattar kyrkans
betydelse för det svenska samhällslifvets
lyckliga utveckling, desto mer måste
man uppskatta hr Claesons verksamhet
inom konseljen. Desto större är ock
den tacksamhet, hvarmed man nu vid
hans afgång vill bringa honom ett tack
för hvad han till kyrkans fromma
verkat.
Och ju tveksammare ställer man sig
i detta speciella fall till ministerombytet,
ty hvilket anseende hr Carl von Friesen
hittills än förvärfvat sig som skolman
och kommunalman - om något
särskildt kyrkligt intresse från hans sida
hafva vi alls intet försport. Och,
enligt vår åsikt, är dock ett sådant int-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
