Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 29. (1,072.) 16 juli 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 29
SVENSK LÄRARETIDNING.
531
skola vi förhålla oss med den ungdom,
som vi ha om hand, på det att vår
undervisning må bli fruktbringande? Jo,
vi skola sätta oss vid de ungas sida,
se in i deras hjärta och söka upptäcka
hvad det är för frågor, som röra sig
därinne, och så skola vi öppna dörren för
dem och låta dem blicka ut i en värld,
som är större än den, där de förut lefvat.
Det är icke nog med varningar och
förmaningar eller framhållandet af exempel
på huru illa det gått den eller den,
som begagnat rusdrycker. Den unge
tänker: »Jag skall nog taga mig i akt»,
och do många förmaningarna tråka ut
honom. På sådant sätt gå hundratusen
i kvaf på lifvets haf, oaktadt all under-^
visning, varning och förmaning.
Ungdomen har behof af lif och rörelse, och
det är detta, vi måste gifva den. Det
är icke »afhåll» men innehåll deras lif
behöfver, och där det finnes lif och
rörelse, dit strömmar ungdomen samman. Vi
måste alltså lära dem lefva ett lif med
rikare innebörd och med mera
verksamhet och rörelse än det rusdrycksbruket
skapar; vi måste med ett ord sagdt lära
dem att lefva. Vi skola ordna det så
för de unga, att vi kunna säga till d^em:
»Kommen till oss! Här skolen I få
bruk för edra krafter.» Men dessa ha
de ’ingen användning för, om de fara
fram i de gamla hjulspåren och vandra
rusdrycksbrukets i tusentals år
trampade stigar; ty att följa med strömmen
är intet kraftprof, därtill fordras ingen
viljekraft - det kan till och med en
död göra.
Den hos ungdomen inneboende
lifs-lusten och dådkraften, som under dålig
ledning kan föra till så mycket ondt,
skola vi alltså söka taga vara på och
använda i det godas tjänst, och det skall
bli oss klart, att mycket af det, som
kan brukas till fall, äfven kan brukas
till upprättelse. Därför skall vår sträfvan
gå ut på att lära ungdomen bruka sina
krafter och gifva uttryck åt sin
sprudlande lifsglädje på ett rätt sätt, d. v.
s. på ett sådant sätt, att den lär sig
skatta njutningen af att arbeta och
verka för andras glädje och lycka och
ej blott för en kort stunds egen
njutning. Medeltidens korståg, som
framkallades genom en vidt omkring sig
gripande entusiasm och religiös hänförelse,
gåfvo anledning till en rik utveckling
icke blott på det religiösa utan ock på
det ekonomiska och intellektuella
området inom den civiliserade världen, och
till en liknande utveckling skall våra
dagars korståg mot rusdrycksbruket gifva
upphof, om vi förmå ingjuta
entusiasmens glöd i de ungas själar och gifva
dem till lifsuppgift att som riddare utan
vank och tadel gå ut för att bekämpa
det onda i världen. »Hissa segel i topp!
Låt det gå, låt det gå! Den, som
stryker är feg. Förr’n du stryker, gå hellre
i kvaf!» Sådant tal är det ungdomen
vill höra, och sådant tal kan den förstå.
Må vi då tala till ungdomen på sådant
sätt och mana den att inte förtröttas.
Må vi erinra oss Sandels ord till Sven
Dufva, då denne stod ensam på bron
och hindrade hela den ryska truppen
att komma öfver. »Bra, -bra», han
ropte, »bra, håll ut, min käcke gosse,
du! Släpp ingen djäfvul öfver bron!
Håll ut en stund ännu!» Ryssen är
numera för vår uppfattning ingen
djäfvul, men dryckenskapen är det, och mot
den skola vi mana ungdomen till kamp.
Det anslående och hjärtevärmande
föredraget späckades med en massa
lifligt berättade anekdoter och tilldragelser,
som belyste de grundsatser i fråga om
ungdomens uppfostran, som talaren
genom sitt föredrag ville häfda.
Nykterhetsverksamheten inom Band of
Hope-föreningarna
skildrades i ett föredrag af mr Charles
Wakely från London vid samma möte den
11 dennes. Enligt sagan fanns det
fordom en klippa i hafvet, hvilken lockade
seglare till sig och drog dem i fördärf
vet. En sådan fördärf vet s klippa finnes
änmi i verkligheten och det är
rusdrycks-bruket. Detta drager ungdomen till sig
och vållar dess olycka. Och det är
exemplets makt, som här i främsta
rummet är verksam. De intryck, barnen få
af sin omgifning, sitta ofta kvar i deras
hjärtan för hela lifvet. »Den sång,
barnet hör vid vaggan, tager det med sig
gen-m lifvet ända till grafven.» Därför
är det af största vikt att barnens
uppmärksamhet tidigt fästes på de faror,
rusdrycksbruket medför. Då en flicka en
gång tillfrågades, hvarför hon ej ville
dricka vin, svarade hon: »Jag är
absolutist, därför att mamma är det, och
mamma är det, därför att pappa är det,
och pappa är det, på det mina bröder
ej skola dricka och bli drinkare.» Det
finnes dock många hem, där
förhållandena ej äro så lyckliga, och därför är
det af vikt, att skolan meddelar
under-ning om rusdryckernas natur och
verkningar. Men där läraren ej är besjälad
af intresse för ämnet, hvarken vill eller
förmår han ingifva den entusiasm, som
är nödvändig för åstadkommandet af en
tillräckligt stark viljekraft för mötandet
af sällskapslifvets många frestelser. Man
har därför bildat särskilda
nykterhetsföreningar för barn.
En sådan är föreningen »Band of
Hope», af hvilken i Storbrittannieii och
Irland redan finnas 20- å 30-tusen
lokal-afdelningar. Där läsas uppsatser, idkas
svensk gymnastik m. m., och man
försöker på alla sätt göra mötena
intressanta, omväxlande och tilldragande för
barnen, på det att nykterhetsarbetet
skall blifva dem kärt och angenämt.
För 17 år sedan, då talaren blef
sekreterare i centralstyrelsen för dessa
föreningar, ägde de tillsammans något öfver
en million medlemmar. Nu är
medlemsantalet uppe vid tre och en half
millioner. I dessa föreningar utbildas
dugliga ledare för nykterhetsarbetet bland
äldre. Och många af dem, som tillhört
dessa föreningar, ha blifvit framstående
och inflytelserika män. En af Londons
mera framstående parlamentsledamöter
har förklarat, att han fått de djupaste
och bästa intrycken af nykterhetsarbetet
från den tid, han som barn och yngling
tillhörde »Band of Hope». Talaren lade
slutligen sina åhörare på hjärtat vikten
af att arbeta för nykterhetssaken bland
de unga. Särskildt i fråga om
rusdrycks-bruket gällde den satsen, att det är
bättre att förekomma än att förekommas.
(Forts.)
I koncentrerings-frågan.
Vi hade för någon tid sedan
tillfälle att i ett par artiklar ånyo
framhålla den af oss flera gånger häfdade
uppfattningen, att bland alla
pedagogiska önskemål den s. k.
koncentreringen utan tvifvel är det inom vår
lärarevärld allmännast och lifligast
åtrådda.
Då liksom förut påpekade vi, att
de uppgifter, som i fråga om
lärostoffets bestämmande föreligga
skolmannen, äro: att välja, att förbinda
och att begränsa. För det första att
välja: att ur det oändligt rika
kunskapsmaterialet taga ut dels hvad som
motsvarar barnets intresse och
utveckling, dels hvad som för dess
kommande lif är af nytta. För det andra
att förbinda: att sätta lärostoffets olika
delar i det -organiska sammanhang,
att de inbördes stödja och befästa
hvarandra. För det tredje att
begränsa: att söka inskränka lärostoffets
mängd till hvad för vinnande af under-’
visningens syfte pröfvas erforderligt.
Vidare betonade vi, att nu antydda
uppgifters lösning ännu är långt ifrån
vunnen samt att förnämsta orsaken
härtill helt enkelt är den, att
densamma förutsätter ett mycket
kräf-vande, mödosamt och långvarigt arbete,
bedrifvet generation efter generation
af praktiska undervisare,
skolboksförfattare och skolorganisatörer.
Slutligen erinrade vi om det kända
sakförhållandet, att de mera tänkande
folkskolemännen icke allenast lifligt
intressera sig för koncentrerings-f
rågan och träget arbeta på dess steg
för steg fortgående lösning, utan ock
att de redan tämligen allmänt uttalat
sig för utrensande ur
folkskoleundervisningen af en massa läxkram utan
värde vare sig för barnets inre
utveckling eller dess kommande
praktiska lif; och af dylikt stoff, om hvars
bortreducerande ganska stor enighet
bland reformvännerna ’kunde anses
vunnen, antydde vi exempelvis: en
stor del af katekesen, af ortografiens
och delvis äfven grammatikens själ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
