Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 31. (1,074.) 30 juli 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 31
SVENSK LÄRARETIDNING.
571
Sveriges stortempel af templarorden
höll sitt årsmöte i S:t Peterskyrkan i
Stockholm den 14-18 jnli.
Till skolverksamheten anslog
stortemplet 850 kronor, till »Centralförbundet
för nykterhetsundervisningens
befrämjande» 800 kronor, till - Sveriges
studerande ungdoms helnykterhetsförbund 300
kronor. Dessutom ställdes till
verkställande rådets förfogande ett belopp af
800 kronor som bidrag till en svensk
populär vetenskaplig nykterhetstidskrift.
Till ungdomsledare (skolchef) inom orden
återvaldes folkskolläraren P. Persson i
Ronneby, och anslogs till arvode åt
honom 300 kronor.
Till stipendier anslogos 300 kronor
att fördelas sålunda: ett å 100 kr. till
studerande vid universitet, ett å 50 kr.
till studerande vid allmänt läroverk,
högskola eller teknisk skola och tre å 50
kr. hvardera till studerande vid
seminarium .
Sveriges Blåbandsförenings 17:e årskonferens
| . hölls i Betelkapellet i Stockholm den 14
-16 juli. Till sekreterare för
konferensen valdes folkskolläraren A.
Holmberg i Tysslinge: Vid konferensens
väl-komstfest, som var besökt af öfver 500
personer, talade bl. a. folkskollärarinnan
Matilda Persson från Sonstorp.
Centralstyrelsen hade tillsatt en
kommitté, bestående af folkskolläraren J. H.
Eurenius i Dannemora, redaktör Elof
Ljunggren i Uppsala och
läroverksadjunkt K. A. Vestling i Örebro med
uppdrag att utarbeta och till konferensen
inkomma med förslag till bestämmelser
för en blifvande nykterhetsverksamhet
bland barn och ungdom. Sådant förslag
till verksamhet bland barn (9-15 år)
och ungdom (15-18 år) för fullständig
afhållsamhet från berusande drycker som
njutningsmedel samt främjandet af andra
ideella sträfvanden, som åsyfta
ungdomens förädling, var af kommitterade till
konferensen inlämnadt och föranledde
en liflig diskussion. Konferensen beslöt
upptaga en verksamhet bland barn
under 15 år. Den nya organisationen
skall benämnas »Hoppets här». Till
ledare för denna verksamhet valdes
folkskollärarinnan Matilda Persson i Sonstorp
(Östergötland), och till öfriga ledamöter
i kommittén för samma verksamhet
utsagos folkskollärarne K. Bellman i
Björkvik och E. Gustafsson i Örebro. Till
verksamhetens bedrifvande beviljade
konferensen ett anslag af 200 kronor.
Till ledamöter i »centralförbundet för
nykterhetsundervisning» valdes redaktör
Elof Ljunggren i Uppsala, fru Augusta
Videbeck i Strängnäs och pastor G.
Alm-sjö i Fris ta.
Följande lärare och lärarinnor
hafva - såvidt till vår kännedom
kommit - deltagit i de stora
nykterhetsmöten, som innevarande månad hållits
i hufvudstaden:
folkskollärarne Joh. Ahlén i Grängesberg,
Pedro Andersson i Stockaryd, Gust. Berg–
man i Våmhus, J. J. Blomberg i Karlskrona,
L. G. Broomé i Bårslöf, K. G. Brovall i
Valbo, C. G. Carlstedt i Ölme, O. Dahl i
Karlstad, L. Fredriksson i Vä, A. Fridolf i
Barkåkra, E. Hansson i Viksberg, N. Helger
i Varekil, G. A. Hesselbom i Nyfors, A.
Holmberg i Tysslinge, Joh. Rylander i
Norrköping1, Joh. Jaensson i Karlskrona, S. G.
Johansson i Bräkne-Hoby, J. Jönsson i
Hel-levik, Hj. Lindén i Norrköping, Aug.
Ljunggren i Stockholm, N. G. Ljunggren i
Nyköping-, P. J. Långström i Sidensjö, L. O. A.
Malmström i Kiaby, Hugo Mattsson i
Karlskrona, J. P. Nelin i Kivik, N. P. Ohlsson i
Lörby, G. Olsson i Karmansbo, P. Persson i
Ronneby, P. A. Rundberg i Mullhyttan, C.
A. Stenberg i Grillby, .E. Strandman i
Persberg, M. Sundström i Östansjö, J. A. Vallin
i Tomelilla, S. O. Videll i Angelstad och J.
L. Th. Vikman i Julita;
folkskollärarinnorna Matilda Persson i
Sonstorp och Adéle Vetterlind i Jönköping;
småskollärarinnorna Karin Broomé i
As-mundtorp, Sara Härndal i Kvistbro, Anna
Löfdal i Barkåkra och Kristina Svensson i
Viarp;
lektorerna Johan Bergman i Norrköping1
och H. Hagelin i Nyköping,
läroverksadjunkten K. A. Vestling i Örebro och
seminarieläraren J. V. Alg-ren i Växjö;
slöjdlärarinnorna Elin Berglöf och Signe
Draghi i Stockholm.
»Katekesrevision»,
Äfven inom det konservativa
lägret synes man nu fordra något mer
än en med lätt hand verkställd
öf-verarbetning af gällande
katekes-utveckling. Detta visar sig bland
annat af de uttalanden, som Nya
Dagligt Allehanda nyligen gjort med
anledning af »Folkskolans Vänners»
petition, i hvilken tidningen ser
uttrycket för hvad »den kyrkliga
högern» i saken begär.
Såsom vi förut meddelat, voro de
af »Folkskolans Vänners»
förvaltningsutskott i petitionen framställda
önskemålen följande:
1. En öfverarbetiiing af Luthers lilla
katekes må företag-as i syfte att bringa dess
ordalydelse i öfverensstämmelse med
kyrkohandboken, den nya bibelöfversättningen
och den lutherska förklaringens urtext.
2 Utvecklingens bibelord må anföras
efter den nyssnämda öfversättningen. Men
de språk, som genorn förändrad lydelse
befinnas olämpliga, liksom också de, hvilka
under katekesutvecklingens bruk befunnits
till form eller sammanhang med
katekesstyckena mindre lämpliga, ersättas med
andra mera väl afpassade.
3. De stycken i utvecklingen, som
återgifva den lutherska katekesens ord, men
ändock i någon mån afvika därifrån,
omarbetas till full likhet med katekesens
textord. Ett och annat torde dock kunna
uteslutas.
4. En del mindre viktiga frågor och svar
sammandragas till små läsestycken,
hvarigenom de kvarstående få mera uppfordrande
betydelse och säga barnen, att de stå inför
en kärnpunkt.
5. Främst af alla står den fordran, att
katekesutvecklingen icke, såsom nu
genomgående är fallet, förutsätter insikter, som
icke blifva i det föregående gifna.
6. Framställningens form må präglas af
mera hjärtevinnande enkelhet och
uppfordrande okaraktär.
7. Åtskilliga stycken, som nu beröras i
första och andra klassen i folkskolan, böra
afhandlas i en särskild afdelning, som
förekommer efter de fem hufvudstyckenas
utveckling, exempelvis en mera ingående
framställning af eden, af Guds ords
ursprung, af öfverhetens rätt och plikter, om
äktenskapet m. m.
De anmärkningar, som vårt
konservativa partis hufvudorgan efter
återgifvande af dessa punkter gör,
sammanfalla egendomligt nog i
väsentlig mån med de af oss
framställda. N. D. A. yttrar bland annat:
I dessa önskemål kan ju hvar och en
åtminstone i hufvudsak instämma utan
att därför finna sig af dem
tillfredsställd. Ingen vill bestrida
berättigandet af de kraf, som framställas i
punkterna l-3. I punkten 4 synes ett
uppslag vara gifvet till den reform, som
framför andra vore önskvärd,
utbytande af frågeformen mot
sammanhängande textstycken. Men man måste fråga:
Hvarför skall en sådan förändring
inskränkas till »en del mindre viktiga
frågor och svar», och hvad betyder det,
att de kvarstående frågorna med svar
få mera uppfordrande betydelse? Man
måste hafva stirrat sig alldeles blind på
den hittills vanliga formen för en
lärobok i kristendom för att kunna hysa
den uppfattningen, att en lärosats får
mera pregnans, därför att den framställes
under formen af en fråga med svar.
Det är nog tvärtom så, att just denna
form mer än något annat bidragit till
den själlösa utanläsning, hvilken gjort
hela kristendomsundervisningen inom
vissa läger förhatlig. Man må därför
vara petitionärerna synnerligen tacksam
för detta uppslag, som vittnar om ej
ringa oräddhet; ännu tacksammare skulle
man dock varit, om steget tagits fullt
ut med ett uttalande af önskvärdheten,
att frågeformen blefve fullständigt utbytt
mot sammanhändande textstycken. .«..
Den fordran att katekesutvecklingeii
icke får förutsätta insikter, som icke i
det föregående blifvit gifna, bör gälla
hvarje lärobok i hvilket ämne som helst
i öfverensstämmelse med sunda
pedagogiska regler. Hvarje antecipation måste
därför vid undervisningen vara
utesluten, och läroboken bör efter denna
princip korrigeras. Detta förefaller att vara
så själfklart, att det knappt borde
behöfva särskildt påpekas i fråga om
katekesens revision, och där fel mot regeln
förefinnas i den nuvarande läroboken,
som före sitt antagande hade att
genomgå en så grundlig kritik (?), måste väl
sådant hafva berott mera pä uppfattningen
af hvad som i detta afseende är det
riktiga än på bristande erkännande af
grundsatsen. De petitionerande skulle
därför ntan tvifvel göra väl i att till
ledning både för under visare och för en
blifvande revisionskommitté i nu
ifrågavarande hänseende mera i detalj
framställa sina åsikter och sina önskningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
