Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 33. (1,076.) 13 augusti 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 33
SVENSK LÄRARETIDNING.
609
L. Nilsson i Råda, P. J. Johansson i
Hudeiiecl, Gustaf Hedrén i Broddetorp
och J. Selldén i Segerstad.
Ordförandeplatsen har hela tiden
innehafts af folkskollärare. De olika
ordförandena hafva varit:
J. A. Öhman i Alingsås 1852-54, J. A.
Holmblad i Gudhem 1855, C. J. Bergvall i
Sköfde 1856, J. H. Löfström i Dala 1857,
A. S. Jungblom i Asaka 1858, J. Vallqvister
i Skölfvened 1859-60, A. F. Sedström i
Fredsberg 1861, 1871-73, Sv. Carlsson i
Forshem 1862-65, G. Hedrén i Broddetorp
1866-68, C. Hallgren i Fiflered 1869-70,
J. Björkman i Hyringa 1874-75, J. G.
Grönvall i Tun 1876-84 samt J. G. Söderberg
i Lidköping från 1885 och fortfarande.
Stiftsskolmötet i
Visby.
Visby stifts tolfte Skolmöte afhölls i
Visby onsdagen den 6 och torsdagen
den 7 innevarande augusti.
Onsdagens förhandlingar.
Mötet tog sin början med gudstjänst
i domkyrkan kl. 10 f. m., hvarvid
komministern fil. d:r E. Heuman i Lojsta
höll en varmhjärtad och lärorik
predikan öfver I Kor. 3: 7-15: »Så är nu
hvarken den något, som planterar, eller
den som vattnar, utan Gud, som gifver
växten» o. s. v. Skolarbetet vore ett
andligt odlingsarbete, för hvars trogna
utförande Herren själf ville meddela
lönen på den stora uppgörelsens dag.
Efter gudstjänstens slut begåfvo sig
mötesdeltagarne till folkskolehuset, i
hvars för tillfället med flaggor, blommor
och bladväxter smakfullt prydda
samlingssal förhandlingarna skulle äga rum.
Sedan ps. 204: 2 och 3 versarna
af-sjungits, öppnades här mötet af
bestyreisens ordförande, kontraktsprosten och
folkskoleinspektören R. Uddin i Sanda,
som lämnade en kortfattad redogörelse
för stiftsmötenas uppkomst och
utveckling på ön. Det första mötet af sådan
natur hölls i Visby den 13 och 14
augusti 1862 under numera aflidne
läraren H. P. Gustafssons ordförandeskap,
och vore det nu började mötet, enligt
hvad forskningar i saken gifvit vid
handen, det tolfte i ordningen. Talaren
slutade med en välkomsthälsning till
deltagarna, hvarpå till mötets
ordförande valdes biskop K. H. Grez. von Schéele,
till vice ordförande kontraktsprosten H.
Uddin och till hufvudsekreterare
folkskolläraren C. Qviberg i Gärda.
Sedan biskopen därefter intagit
ord-förandeplatsen, höll han ett djuptänkt
föredrag, hvari berördes de olika former,
sträfvandet för folkupplysning tagit i
våra dagar, samt framhölls
folkskoleundervisningens nödvändighet och mål.
Slutligen betonade tal. den stora
betydelsen af samverkan mellan skola och
hem samt framhöll, hurusom läraren
för att rätt fylla sin uppgift som fostrare
i första rummet borde beflita sig om
omutlig rättvisa gent ernot barnen,
vidare skänka dem kärlek i rikt mått och
slutligen låta sig angeläget vara att öfva
uthållighetens dygd.
Härefter höll skolföreståndaren O. N.
Ljungberg i Visby ett längre, sakrikt
föredrag om de krafter, som vid
karaktärens danande företrädesvis äro
bestämmande.
Talaren framhöll härvid, hurusom det vore
väsentligen tvänne faktorer, som i detta fall
f jorde sig gällande, nämligen å ena sidan
e inneboende, medfödda egenskaperna,
hvilkas beskaffenhet betingades af den
såväl inom naturens som i andens rike
rådande ärftlighetslagen, och å andra sidan den
hos hvarje lefvande varelse nedlagda
förmågan att anpassa sig efter sin omgifning.
Med talrika exempel belyste talaren de
af honom uppställda synpunkterna och
lämnade särskildt en åskådlig skildring af de
förhållanden, under hvilka barnen uppväxa,
och som sätta sin prägel på den blifvande
marinens eller kvinnans karaktär. För de
unges fostrare gällde det därför att i tid
motarbeta de dåliga anlagens utveckling
och på samma gång tillse, det omgifningens
lockelser till det onda i möjligaste måtto
hämmades, allt under det att religionens
ofantliga betydelse för danandet af en
full-lödig karaktär städse beaktades.
Därefter öfvergick man till diskussion
af programmets första fråga: -»Hvilka
åtgärder böra vidtagas för höjandet af
kyrkosången i våra folk- och
småskolor?» Inledare var folkskolläraren L
V. Andersson i Tofta.
Han framhöll, att för kyrkosångens höjande
följande åtgärder borde vidtagas: all olämplig
religiös sånglitteratur lägges åsido, sä att
endast mässan, kyrkliga hymner och våra
kärnfulla koraler inöfvas, och dessa senare
i fullt värdiga, rytmiskt lifaktiga former;
vidare att vid inträde till seminarium större
hänsyn bör tagas till sökandens musikaliska
begåfning; ändtligen att
folkskoleinspektörer och skolråd noga tillse, att den
lagstadgade undervisningen i kyrkosång inom
folkskolan icke försummas eller lider intrång
af skolans öfriga läroämnen. Därjämte
borde en kyrkokör bildas, som hade till
uppgift att leda församlingens sång vid
gudstjänsterna. Där kören af någon anledning
ej kunde bildas af vuxna
församlingsmedlemmar, borde den bestå af folkskolebarn,
hvilka indelades i sånglag för alternerande
hvarannan eller hvar tredje helgdag. Ät
kyrkokören borde å kyrkostämma beviljas
anslag, dels till uppmuntran åt deltagarne,
dels till inköp af behöflig sånglitteratur.
Diskussionen blef ganska liflig.
Härunder framhöll kontraktsprosten E.
Uddin vikten af att noga lära barnen
texten till psalmerna, innan de sjungas. I
samma riktning yttrade sig
folkskolläraren S. P. Dalström i Hej de.
Folkskolläraren Vilh. Svensson i
Norrköping ville besvara frågan genom följande
maningar: 1) Höj sångundervisningen i
våra folk- och småskolor, så faller af sig
själft, att kyrkosången höjes! 2) Ordna
sångundervisningen så, att barnens röst
genom denna undervisning utbildas! 3) Ordna
sångundervisningen liksom all annan
undervisning med hänsyn till barnets natur
och ämnets beskaffenhet! Kyrkokörer hade
sin betydelse för ledandet af
församlirigs-sången,"men man borde icke därtill använda
barn, enär de späda barnrösterna därigenom
lätt öfveransträngdes och förstördes.
Folkskolläraren E. V. Korsell i Visby
förordade det rytmiska sångsättet som ett
verksamt medel till kyrkosångens höjande.
En ny koralbok med rytmiska melodier
borde snarast utgifvas.
Efter ytterligare några korta
anföranden afslöts diskussionen, söm skulle
utgöra svar på frågan.
Eftermiddagens förhandlingar började
med diskuterandet af frågan: Hvilken
anordning lör för en f äst folkskola med
sex årsklasser anses vara den
lämpligaste? Denna fråga inleddes af
kontraktsprosten R. Uddin.
Efter att hafva redogjort för de olika sätt,
hvarpå en s. k. blandad skola kunde
anordnas, ville inledaren i stället för
Hvarannandagsläsning och periodläsning förorda, att
såväl folk- som småskoleafdelningarna
samtidigt undervisades, men att de härvid
sam-manhölles i tre två-åriga klasser, hvilket
ginge för sig, örn - såsom redan
praktiserades inom några skoldistrikt å norra
Gotland - intagning af nybörjare skedde
endast hvartannat år. Vore barnantalet för
stort, borde småskola naturligtvis inrättas.
Under den härpå följande
diskussionen uppträdde flera af de lärare, som
undervisa i dylika skolor, och uttryckte
sitt gillande af de åsikter, inledaren
uttalat. Därjämte framhölls, att de här
på ön flerestädes förekommande
ovanligt små församlingarna med deras ringa
barnantal gjorde det nödvändigt ätt i
dylika fall låta sig nöja med den
ifrågavarande skolformen.
I frågan yttrade sig folkskollärarne
O. P. Vahlgren i Guldrupe, O.
Palm-berg i Ganthem, H. P. Gardell i Lye,
C. Qviberg i Gärda, C. J. jBjörkander
i Hörsne, P. J. Gerdén i ViBby och A.
Mörrby i Helvi samt kyrkoherden J.
Eonqvist i Atlingbo och folkskolläraren
fil. kand. L. Sundin i Angå.
Den förda diskussionen skulle få
utgöra svar på frågan.
Sista frågan på dagens program: I
hvilken utsträckning bör undervisning i
trädgårdsskötsel och trädplantering
meddelas, för att den - praktiskt sedt -
skall blifva fruktbärande? inleddes af
folkskolläraren J. Lyth i Hangvar.
En begränsning af undervisningen i detta
ämne till det viktigaste och praktiskt
utfor-bara vore af nöden. Stadgandet att
läraren skall lämna handledning vid odling af
de vanligaste blomsterarterna vore
outför-bart. Smaken i fråga om hvad som är
»vanligt» växlar, och läggas härtill de många
olika fordringar med afseende pä skötsel, de
olika växterna kräfva, så begärdes mer af
läraren än hvad man rimligen kunde fordra
af en icke trädgårdsmästare. För sin del
ansåg inledaren, att beträffande
blomsterodling det vore lämpligast, om barnen
bi-bragtes insikt däri på lärarens eget
planteringsland. - Bestämmelserna om
handledning vid odling af matnyttiga växter torde
däremot kunna efterkommas. Men då det
oftast visat sig omöjligt att under
sommarferierna få barnen att infinna sig i
skolträdgården för rensning, vattning etc. torde
vara lämpligast förlägga jämväl denna
un-’ dervisning till lärarens planteringsland.
Tyngdpunkten låge enligt inledarens
förmenande i trädplanteringen. Erhölle
bar-iien ett eller flera fruktträd, bärbuskar och
parkträd att plantera hemma, så hade de
ett reellt minne från sin skolgång, hvilket
blefve dem en daglig påminnelse om
barndomens lyckliga tid. Något, som barnen
borde lära sig, vore att utplantera träd och
buskar på allmänna platser, t. ex. vägar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
