Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 34. (1,077.) 20 augusti 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
628
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 34
funnit ett stenografiskt system. Sedan 1900
är L. anställd som reseombud för
söndagsskolan i Västkustens missionsförening samt
utgifvare af Söndagsskoltidningen. L. har
utgifvit följande skrifter: Betydelsen af och
planen för allmänna svenska
frekvensundersökningar rörande språket, B. C. Rodhes
lefnadsteckning, Läsebok i snällskrift o. s. v.
L. är ett af Göteborgs skolförenings
ombud i kommittén för sommarkursernas
ordnande. Vid denna förenings
25-årsjubile-um 1899 väckte L. fråga om anordnandet
af stiftsmöten för Göteborgs stift, inledde
diskussionen härom i skolföreningen, blef
ordförande i kommittén för ett stiftsmötes
anordnande, ordförande i mötesbestyrélsen
och ordförande äfven vid själfva mötet,
hvilket uppdrag han skötte med stor raskhet
och reda.
Sommarkurserna i Lund.
Anordnarne af sommarkurserna
mot-sågo med ganska stort Intresse, huru
antalet deltagare skulle té sig denna
gång. Att Stockholm och Göteborg skulle
till sina sommarkurser samla många
deltagare kunde man på förhand beräkna,
Båda äro stora städer, som räkna en
talrik lärarekår, och nyhetens behag
gjorde sitt till. Därtill kom hvad
Stockholm beträffar ett program med
synnerligen intressanta nyheter och i fråga om
Göteborg ett stiftsmöte, som skulle
föregå kurserna därstädes - »nedsatt pris»
icke att förglömma.
Sommarkurserna i Lund räkna detta
oaktadt flera deltagare än de gjort någon
gång förut. År 1894, då de första
höllos, uppgick deltagarnas antal till
200, 1896 till 205? 1898 till 219 och
år 1900 till 235. Men i år är siffran
300 fasta deltagare. Därtill kommer ett
hundratal, som bevistar enskilda kurser.
Svårighet har detta stora antal vållat,
ty föreläsningslokalerna kunna ej rymma
dem, hvarför man inåst taga sin tillflykt
till gymnastiksalen, där vissa
föreläsningar hållas.
Såsom programmet tillkännagaf,
öppnades kurserna den 14 dennes i
universitetets aula af professor S. Ribbing med
ett föredrag om Florence Nightingale
och det gångna århundradets reformer
i sjukvården. Då detta föredrag
kommer att utgifvas i tryck, skola vi ej
här referera det utan blott omnämna,
att det var synnerligen intressant och
varmhjärtadt samt åhördes af en publik,
som uppgick till omkring 600 personer
och i det närmaste fyllde såväl golf som
gallerier i festsalen.
Före föredraget sjöngs unisont »Du
gamla, du friska» och efter hälsningen
psalmen 3: 7.
Föreläsningarna ha sedan hållits i
öfverensstämmelse med programmet.
Utom de i programmet angifna
föreläsningarna kommer professorn fri herre H.
von Schwerin att den 21 och 22 d:s hålla
två föreläsningar om hafvet. Få se, om
kursdeltagarne gro lika morgonfriska som
professorn, hvilken skall föreläsa kl. 7
f. m.
Efter kursernas slut anordnas en
utfärd till Köpenhamn för dera, som önska
deltaga däruti.
I söndags var samkväm anordnadt å
Akademiska föreningens festsal, där
föredrag hölls af professor Ribbing. Efter
en redogörelse för den tyske filosofen
E. von Hartmanns skrift om
kristendomens upplösning uppvisades, att
kristendomen befordrat och icke står i strid
med kulturen.
Musik (fiol och piano) och sång
utfördes. Servering af té ägde rum.
Ett telegram till sommarkurserna i
Stockholm och Göteborg afsändes.
. ’ " . L.
Modersmålets skriftliga
behandling i folkskolan.
Vid stiftsskolmötet i Göteborg förra
veckan behandlades bl. a. frågan:
Hvilka äro de väsentligaste hindren
för uppnåendet af ett
tillfredsställande resultat beträffande modersmålets
skriftliga behandling i folkskolan?
Diskussionen inleddes af
folkskoleinspektören d:r J. M. Ambrosius med
ett anförande, som väckte lifligt
erkännande från alla håll.
Detsamma var af följande lydelse:
Den storartade utveckling, som
Samfärdsmedlen vunnit under de sist
förflutna 50 åren, har gjort en grundlig
revolution icke blott i näringslifvet utan i
våra samfundsförhållanden öfverhufvud.
Afstånden spela i vår tid en mycket
mindre roll än de fordom gjorde. Ett
meddelande mellan människor, som bo
på långt skilda orter, ilar med bantågen
till bestämmelseorten med stor snabbhet.
Jag nämner endast detta enda ’exempel
bland de många. Dessa
kommunikationsförmåner begagnas också i allt
vidsträcktare mån af alla samhällsklasser.
De i stor skala förändrade förhållandena
i samfärdseln hafva bland andra
verkningar äfven haft den, att behofvet af
skriftlig kommunikation allmänt gjort
sig gällande och det i mycket hög grad.
Låt oss blott tänka på de ofantliga
massor af bref och andra försändelser, som
i våra dagar och äfven i vårt
jämförelvis glest befolkade land befordras med
posten!
Äfven folkskolan beröres häraf i
väsentlig mån och på ett lifvande sätt.
Det uppstår helt naturligt en fordran,
att folkskolan skall utrusta sina
lärjungar så, att- de må kunna med
lätthet bruka utvägarna att skriftligen
meddela sig. Hvilken tjänstflicka eller
hvilken yngling, som erhållit en
arbets-anställning, finnes väl nu för tiden, som
icke vill skrifva hem till föräldrar och
syskon? Men behofvet af skriftliga
meddelanden stannar icke härvid. Det
sociala lifvet har vunnit en sådan
utveckling, att en kroppsarbetare, jag vågar
nästan säga hvilken det vara ma, be-
höfver äga färdighet att uppsätta ett
skriftligt besked, en ansökan om
anställning, en redogörelse till sin
yrkesföre-ning och mera sådant, att icke
förglömma, att han bör kunna skrifva en
valsedel.
Jag har med dessa antydningar velat
hänvisa på de ökade kraf ven af skolans
praktiska tendens äfven i afseende på
skriftliga öfningar, emedan dessa kraf
på duglighet i det praktiska lifvet äro
de mest påtagliga. Men det är
dessutom uppenbart, att utvecklingen af
lärjungens färdighet att skriftligen uttrycka
sina tankar står i det närmaste
sammanhang med hans intellektuella
utveckling öfverhufvud och är alltså en
viktig beståndsdel af hela skolbildningen
och af folkbildningen.
För att uppnå ett tillfredsställande
resultat af de skriftliga öfningarna i
folkskolan har man först att tänka efter,
till hvilket mål dessa öfningar böra leda.
Detta mål synes mig i korthet kunna
angifvas så: vi böra söka utbilda
lärjungens förmåga att enkelt och tydligt
i skrift uttrycka sådana föreställningar
och erfarenheter, som han har intresse,
och behof eller nöje af att skriftligen
meddela. Hit höra: redogörelser för
förhållanden, som han känner till, och för
sådana saker, som väckt hans särskilda
intresse, vidare underrättelser,
önskningar m. m., som han kan ha lust att
framställa i bref. Vi torde alltså böra
uppställa ett ganska enkelt program och
icke kräfva af folkskolans lärjungar
skriftliga begreppsutredningar, tekniska
uppsatser eller aktstycken af juridiskt
innehåll, som ligga för långt från hans
erfarenhet och föreställningskrets. Med
ett ord: vi böra akta oss för att
förelägga för svåra och invecklade
uppgifter.
Liksom barnet redan i en tidig ålder
efterbildar talet, så skall det steg för
steg lära sig att efterbilda skriften. Det
skriftliga mönstret borde därför vara
sådant, att det med tämlig lätthet kunde till
språkform och uttryckssätt efterbildas.
I detta afseende är det icke så väl
ställdt som önskligt vore. Den läsebok,
som användes i folkskolan och som
hufvudsakligen utgör mönstret för språklig
efterbildning, är ganska bristfällig i det
afseendet, att framställningssättet i ett
stort antal läsestycken är mindre
lämpligt för barn. Detta förhållande är så
allmänt insedt och beklagadt, att jag
icke behöfver mycket orda härom. Det
är i synnerhet den alltför invecklade
satsbyggnaden, den tunga och tröga
-stilen i så många partier af läseboken,
som förorsaka svårighet. Svårigheten
ökas dessutom däraf, att läseboken
innehåller en mängd ord, som för lärjungen
äro obegripliga utan särskild förklaring,
hvilken i många fall icke är lätt att
gifva. Det har också ansetts behöfligt
att utgifva en särskild kommentar, 478
sidor dryg, innehållande förklaring öfver
ord. Jag kan icke underlåta att nämna
några exempel för att visa med hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
