Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 34. (1,077.) 20 augusti 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
634
SVENSK
N:r 34
Folkskolläraren A. Jönsson i Spjutstorp
hade ett anförande till försvar för den
gällande katekesen. Folkskollärarne John
Rosén i Trelleborg och -N. Rosenberg i
Smedstorp talade däremot båda emot
den myckna utanläsningen i
kristendomskunskap. Den förre betonade, att man
icke behöfde kunna läsa utantill ett enda
ord och lika fullt vara en sann kristen.
Sedan diskussionen förklarats afslutad,
antogs inledarens förslag till resolution
med den ändring, att - på hr Svanlunds
förslag - orden »och kärnpunkterna i
utvecklingen» strökos ur 3:e punkten.
Mötets uttalande blef sålunda följande:
De bibliska berättelser, som genomgås
med barnen, böra väljas med större
urskill-ning, så att de, som ligga utanför barnens
fattningsförmåga och barnanaturens
intressesfär, uteslutas; vissa andra åter läsas mera
på bredden.
Bibelläsningen, som helst bör förläggas
till särskilda timmar, måste komplettera de
bibliska berättelserna från såväl gamla som
nya testamentet, och bibeltexterna väljas
med särskild hänsyn till tillämpningen på
det kristliga lifvet.
Endast Luthers lilla katekes må, enkelt
och tydligt förklarad, föreläggas till
utan-läsning,och utvecklingen för öfrigt användas
som belysning till de kristna
grundsanningarna.
Lärarepersonalen och prästerskapet inom
hvarje skoldistrikt böra gemensamt i detalj
planlägga kristendomsundervisningen i
skolorna, så att tillbörlig enhet må kunna
uppnås.
Af brist på tid beslöt mötet lämna
obehandlade programmets två sista frågor:
Huru Mr nykterhetsundervisningen i våra
folkskolor enligt kungl, cirkuläret af den
4 november 1892 bedrifvas för att blifva
fruktbringande? och Huru främjas bäst
samverkan mellan skola och hem? af hvilken
den förra skulle inledts af hr Svanlund,
den senare af folkskolläraren A. P.
Onsdorff i Vallarum.
Nästa stiftsmöte skall hållas i
Trelleborg 1904, och uppdrogs åt Skytts härads
skollärareförening att vidtaga erforderliga
åtgärder för val af bestyrelse m. m.
Ordföranden höll därpå ett varnihjärtadt
afslutning st al samt mottog genom vice
ordföranden, hr Hörlén, mötesdeltagarnes
tack.
Slutligen sjöngs: »Du gamla, du
friska.»
Utom all annan uppmärksamhet mot
främlingarna hade Ystads samhälle visat
sin gästvänlighet i form af en festlig
afskedsmiddag å Hotel du Sud, hvarvid
den mest angenäma stämning rådde.
I likhet med anordningen vid
föregående möten hade bestyreisen anordnat
en ganska rikhaltig utställning af
undervisningsmateriel, skolmöbler och alster
af skolslöjd. Den prydliga, i förra
numret omtalade skolbänken ådrog sig
särskild uppmärksamhet.
- de -
Hätskheten mot
folkskollärarekåren
fräser och bubblar nu i den ena
reaktionära tidningen värre än i den
andra.
Med anledning af Dagens
Nyheters bekanta varning mot allt för
många »folkskollärare-kandidaturer»
framhöllo vi för någon tid sedan, att
om man inom liberala kretsar hyste
en viss betänksamhet i fråga om
nämda kandidaturers inverkan på den
allmänna stämningen, så var
obenägenheten mot dem säkerligen minst
lika stark på den motsatta sidan.
En omedelbar bekräftelse erhöll
denna vår farhåga genom de särdeles
älskliga utgjutelser angående
folkskollärarekårens bildning och sociala
ställning, som vi i förra numret
anförde ur »Nya Växjöbladet» och som en
hel del andra pressorgan af samma
färg funnit synnerligen förträffliga
och väl förtjänta att meddelas äfven
deras läsekretsar.
Några hafva därjämte kommit med
liknande betraktelser ur egen fatabur.
Sålunda bjuder »Köpingsposten» på
följande värdefulla upplysningar:
Förklaringen till många skollärares
politiska kannstöpande torde till en del
ligga i ett verkligt politiskt intresse, till
en del i äregirighet och en något för hög
tanke om värdet af den beläsenhet de fått.
De hafva fått lära sig åtskilligt, som
äfven de styfvaste bondgubbarne icke
kunna, och däraf känna de af
skollä-rarne, som ej äro fallna för själfkritik,
sig i alla afseenden öfverlägsna äfven
dem af landtmannen, som i själfva
verket äga en vida större begåfning, ehuru
den ej blifvit upptränad i bokligt
vetande och sålunda ej kan yttra sig i
sådant.
Att sedan en äregirig skollärare
sluter sig till vänstern, torde bero dels på
bättre utsikt att inom vänstern nå
riks-dagsmannaskap och dels på afvoghet mot
landtmannaparti och landtman, därför
att dessa och deras parti inom
riksdagen varit alltför njugga mot vår
lärarekår, ej blott mot folkskollärarekåren
utan äfven mot elementarlärarekåren.
Denna njugghet har återigen berott på
en instinktmässig aning, att
folkskollärarekåren, då den finge det ekonomiskt
bättre ställdt och finge rösträtt, skulle
sälla sig till landtmännens och
landt-inannapartiets vedersakare. Denna aning
synes slå in.
I fråga om folkskollärarnes
åskådningar och bevekelsegrunder har
»Köpingsposten» icke det ringaste
vitsord. När hafva väl de för sin »half-
bildning» så nedhånade
folkskollärar-ne sökt på liknande sätt nédhåna
andra samhällsklasser, t. ex.,
landtmannen? Ingen har kunnat påstå,
att de tillåtit sig något dylikt, och
insinuationerna härom äro rent förtal.
Hvad landtmännens stämningar och
»instinktmässiga aningar» gent emot
folkskollärarekåren beträffar, vilja vi
hoppas, att »Köpingsposten» äfven
härutinnan far med oriktiga
uppgifter. Vore landtmannen verkligen -
såsom tidningen söker göra troligt -
besjälade af den föresatsen, att
folk-skollärarne ej få släppas fram till en
bättre ekonomisk ställning och till
rösträtt(!), enär detta skulle vara
menligt för jordbrukareklassens
politiska öfvervälde, då vore ju en
brytning fullkomligt oundviklig. Men
lyckligtvis äro enligt vår erfarenhet
Sveriges bönder långt, långt J)ättre
än många af deras föregifna vänner
och s j älf korade beskyddare inom
pressen målat ut dem.
Om ock såväl »Nya Växjöbladet»
som »Köpingsposten» gjort sitt bästa
i hånfulla uttalanden om
folkskollärarekåren, har dock rekordet
härutinnan slagits af »Landskronaposten»,
hvilken värderade samtida som
bekant hämtat sina ingifvelser dels från
en kommunalmatador, om hvars
sorgliga fall och slut tidningarna nyligen
haft så mycket att förmäla, dels från
en kyrkoherde, som i sin egenskap
af ifrig politisk agitator och olycklig
riksdagsmannakandidat tillvunnit sig
rätt stor uppmärksamhet. I en
ledare om »Den frisinnade
folkskollärarekandidaturen» den 13 d:s läses i
Landskronaposten bland annat
följande godbit:
År efter år hafva politiska skollärare
uppträdt på valarenan som »vänsterns»,
»de frisinnades» eller »arbetarnes»
kandidater, alltid med sina program
till-lagade efter samma ortodoxt-radikala
eller radikal-socialistiska recept. De
hafva ej haft orsak att klaga öfver »mindre
god press». Vänstertidningarna hafva
på allt sätt omhuldat dessa sina
skötebarn, fostrade i hrr Hammarlunds,
Fridtjuv Bergs och den af dem ledda
radikala läraretidningens skola, och själfva
- som de radikala farbröderna i
Dagens-Nyheters-pressen väntade och hoppades
- fostrande ett röd-radikalt ungt
Sverige, voro de inga hjälptrupper att
förakta.
En hel del blefvo också valda och
bidrogo - i synnerhet kvantitativt -
alldeles ogement till det vänstervridna
partiets inlägg i
riksdagsförhandlingarna.
Man skall vara mycket ogenerad
för att inför allmänheten kunna
uppduka en sådan rad af grofva
osanningar.
För det första finnes i vårt land ing-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
