Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 37. (1,080.) 10 september 1902
- Lektor Jäderins föreläsningar i astronomi
- Om det svenska boningshusets utvecklingshistoria
- Sommarkurserna i Lund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
LEKTOR EDVARD JÄDERIN.
|
Jämte sin historik öfver astronomiens
utveckling gaf lektor J. sina åhörare
tillfälle att inhämta, huru på haf och land
en orts geografiska längd och bredd
bestämmes genom mätning af någon
stjärnas (helst cirkumpolarstjärnas) höjd eller
solens deklination.
Så länge astronomens öga var
obeväp-nadt, var det omöjligt att lära känna
de olika himlakropparnas fysiska
beskaffenhet. Då tuben år 1610 första gången
riktades mot de aflägsna kropparna i
rymden, blef det emellertid möjligt att
i någon mån iakttaga deras yta. Allt
eftersom detta hjälpmedel under årens
lopp förbättrats, ha också iakttagelserna
blifvit noggrannare. Man har funnit,
att solen har mörka fläckar, planeten
Mars hvita sådana vid polerna,
hvarjämte den och Venus liksom jorden äga
en atmosfär o. s. v. Om de äga
lefvande väsen är dock ganska ovisst.
På grund däraf att jordens
temperatur tilltager 1° på 30 meter, ju djupare
ned man kommer, och på grund af de
vulkaniska utbrotten har man trott, att
jordens inre skulle vara en glödande
massa. Men i händelse temperaturen
till-toge i samma proportion på det större
djupet, dit man ej kunnat tränga, skulle
större delen af hennes volym, som är
1,080 millioner kubikmil, vara
gasformig, och den tunna jordskorpan skulle
ej kunna motstå det starka trycket
inifrån utan fullkomligt brista sönder.
Jordens inre torde därför nu vara fast
med ungefär guldets täthet samt äga här
och där liggande glödhärdar. Detta är
dock ännu blott en hypotes.
Hur har jorden danats? TUnder
hennes urtid rådde sådan hetta, att allt
vatten bildade gas; följaktligen var hon
omgifven af täta moln, såsom fallet nu är
med Venus. Under årtusendens lopp
af-kyldes ytan genom utsttrålning, och till
följd däraf måste ett oupphörligt
regnande äga rum. Så bildades öfver
jordens yta en het vattenmassa, i hvilken
stora slammassor uppstodo, hvilka
bildade jordens fasta yta. Alla dessa
förändringar ha tagit oerhördt lång tid,
hvarför vår planets historia sträcker sig
öfver minst 100 millioner år, Hans
framtid känna vi ej.
Slutligen påpekades, att solen, som är
vår stora kraftkälla, har utvecklats
såsom alla andra himlakroppar. Hennes
yta är ej fast samt äger endast 1,4 af
vattnets täthet. Hennes fläckar äro
trattformiga fördjupningar i massan, som
nogare blifvit undersökta medelst
Spektralanalys. Af denna framgår, att på solens
yta finnas småpartiklar, som glöda i den
heta gasen och gifva ljus, såsom
förhållandet är i våra ljuslågor. Äfven
solen skall en gång blifva en fast massa
och slutligen upphöra att lysa och värma.
Följderna däraf kunna vi nu knappt
föreställa oss. G, Blomqvist.
*
Lektor Edvard Jäderin är född i
Stockholm 1852, blef student 1869 och aflade fil.
kandidatexamen 1875. Redan vid 18 års
ålder anställdes han som amanuens vid
Stockholms observatorium under
tjänsteinnehafvarens dåvarande ledighet. Sedermera
innehade han under studenttiden
amanuensbefattning äfven vid Uppsala
observatorium s meteorologiska afdelning och var åren
1876-78 biträdande astronom vid
Stockholms observatorium.
På lärarebanan har han verkat som vik.
adjunkt vid Nya elementarskolan
vårterminen 1872 och sedan 1878 som lektor i
geodesi och topografi vid Tekniska högskolan,
hvarjämte han undervisat och examinerat
vid landtmäterikurser m. m. Hit må ock
räknas den vackra insats, han gjort i
folkbildningsarbetet allt sedan 1881, i det han
dels under ett par år varit föreståndare för
Stockholms arbetareinstitut, dels - och
förnämligast - såsom föreläsare spridt den
naturvetenskapliga forskningens resultat till
tusenden af vetgiriga arbetare och andra,
icke blott i hufvudstaden utan därjämte
i mera än ett dussin af våra största städer,
och torde han vara vår förnämste
folkbildningsföreläsare. Hans föreläsningar äro i
dubbel bemärkelse populära. De äro, ehuru
innehållsrika och koncist hållna,
synnerligen lättfattliga för den af ämnet
intresserade, och - de äro mycket besökta.
Tydligen är föreläsaren en person, som sett
(med teleskop!) att »tiden flyr», ty
föredraget är väl disponeradt och fortgår i raska
drag, utan att ett enda ord behöfver
omsägas. Särskildt må sommarkursernas
deltagare vara honom tacksamma, att han,
försakande honom till buds stående materiel,
visat, att mycket god undervisning i
astronomi Jean gifvas utan annan
undervisningsmateriel än den, som finnes i hvarje skola:
krittaflan.
På det geodetiska och besläktade
områden har han utgifvit flera skrifter, af hvilka
de flesta äro intagna i
Vetenskapsakademiens handlingar. Af de
populärvetenskapliga skrifterna har en och annan utgått i
flera upplagor. Bland de mera kända må
nämnas den tillsammans med C. V. L.
Charlier utgifna »Stjärnevärlden».
För triangelmätningars och andra
geodetiska arbetens verkställande har hr J. på
uppdrag företagit en mängd vetenskapliga
resor, däribland en på inbjudning af ryska
generalstaben för att lämna undervisning i
den af honom införda geodetiska
basmätningsmetoden. På J:s förslag anordnade
Sverige och Ryssland sista åren af förflutna
seklet en gradmätningsexpedition vid
Spetsbergen. Till chef för denna utsågs lektor J.
Bland uppfinningar må erinras, att J. kon
struerat en afståndsmätare, och ett mera
aktuellt intresse har det, att han äfven
konstruerat en »nivåsextant», särskildt afsedd
för ballongfärder. Med tillhjälp af denna
kan man genom mätning af två stjärnors
höjder inom några minuter utmärka sitt
läge på en jordglob. E. N.
*
Om det svenska boningshusets
utvecklingshistoria
föreläste under sommarkurserna
amanuensen A. Nilsson en solig middagstimme
å Skansens sommarteater. Föreläsaren
ådagalade genom såväl ord som bild,
att våra boningshus ha en lång
utvecklingshistoria bakom sig, en historia, som
vi kunna följa ända från hedenhös.
Om boningshusen under stenåldern
och bronsåldern känna vi föga.
Lämningar efter eldstäder äfvensom de s. k.
husurnorna, som utgjorde efterbildningar
af hus, gifva dock någon föreställning
om boningarnas beskaffenhet. Från
järnåldern .- omkring 400 år e. Kr. -
finnas verkliga lämningar af hus:
grundvalar, »kämpagrafvar», och sagorna från
slutet, af nämda tidsperiod ge tydliga
upplysningar om våra förfäders bostäder.
Efter 1000-talet är det lättare att
följa utvecklingen: vi finna huru
eldstaden flyttas från midten af
boningsrummet till ett hörn, huru förstugan, i
början öppen, småningom blir sluten,
huru svalgången, »häbbret», framträder
o. s. v.
Mångenstädes har utvecklingen gått
så långsamt, att, enligt hvad talaren
betonade, stugor finnas å Skansen, som
fullt öfverensstämma ined boningshusen
vid medeltidens slut.
Märkligt är, att den första historiskt
trogna bilden af en svensk stuga visar
stor likhet med andra ariska folks
samtida boningshus. Denna likhet
framträder äfven i fråga om namnet på
boningshuset och dess delar. Flerstädes
i södra Europa t. ex. i Steiermark
finnas hus, som erbjuda intressanta
jämförelser i nämda hänseende.
Efter föreläsningens slut fördelade sig
åhörarna i grupper, som sedermera på
olika tider under föreläsarens ledning
fingo besöka stugorna på Skansen.
Tydligt är, att dessa stugor,
betraktade som led i en historisk utveckling,
hvars hufvuddrag besökaren på förhand
känner, skola tillvinna sig stort intresse.
Under sådana förutsättningar bör ett
studium af Skansens allmogebyggnader
gifva verklig behållning.
Carl Lidman.
Sommarkurserna i Lund.
Drag ur den moderna
världsåskådningen.
Ett bland de rikaste och mest
omfattande ämnen, som vid sommarkurserna
i Lund detta år behandlades, var
tvifvelsutan detta: drag ur den moderna
världsåskådningen, hvaröfver docenten A.
Herrlin höll en serie af sju föreläsningar.
Helt naturligt kunde gå den korta tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:45:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1902/0699.html
