Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 38. (1,081.) 17 september 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 38
SVENSK LÄRARETIDNING.
711
norske ungdomslag og deres forhold till
folke-höjskolen. Redan 1844, således samma
år som folkhögskolan började, stiftades
den första ungdomsföreningen i Norge.
De äldsta föreningarna kallas kristliga
ungdomsföreningar och finnas mest i
städerna. De ledas i sträng religiös anda,
tidens rörelser hållas borta, och
ungdomen får ej vara ungdom. Det har
också sagts om dem, att de äro så
okristligt tråkiga. Som en opposition mot dessa
föreningar och mot allt det, som satte
ned de unges mod, begynte »frisinnade
ungdomslag» växa upp här och hvar i
bygderna. Sådana föreningar finnas nu
till ett antal af 800 med 45,000
medlemmar. Dessa föreningar sluta sig
samman i »fylkeslag» och dessa åter i ett
landslag, »Norigs ungdomslag». Under
sommaren hållas stora möten under 2-3
dagar, helst å de större folkhögskolorna.
Den ledande tanken är att ge de unga
något af det, som kan göra lifvet mera
ljust och varmt, men också att lära dem
det, som är till praktiskt gagn. En
närmare samverkan med nabofolkens
ungdomsföreningar är en af
hufvuduppgif-terna.
I samband med detta ämne talade
föreståndaren Teodor Holmberg i Tärna
om ett enkelt sätt att främja bekantskapen
mellan de nordiska folkhögskolornas elever.
Med erinran om, hiiru
jordbruksstudieresorna till Danmark verkat gagnande
ej blott för ökandet af
landtbruksvetande utan för åstadkommande af en
praktisk skandinavism, föreslog talaren, att
man skulle inleda korrespondens mellan
eleverna i olika länder. Vykortsrörelsen
borde man taga i beslag och få eleverna
att sända landskapsbilder och porträtt.
För att lära eleverna språket borde man
ombestyra små häften med uppsatser å
de nordiska språken.
En lång och liflig diskussion följde.
Hr Odhner och föreståndaren d:r L.
Holmström å Hvilan förordade resor.
Folke-tingsmannen Harald Holm från
Köpenhamn omtalade, huru man tänkt sig en
lifligare förbindelse mellan Nordens
lärare, och framhöll med anledning af
Stauris föredrag vikten af att samla
hela ungdomen under folkhögskolans
anda. Det religiösa hade en stor
betydelse och finge ej förbises, om
ungdoms-rörelsen skulle ha lifskraft.
Amtskole-förständer S. Risting i Sandefjord
påpekade, att ungdomslagen stiftades med
särskild hänsyn till att få ungdomen
att göra något för sitt fosterland, och
detta vore ju också något högt att lefva
för. Hr Stauri framhöll, att
ungdomslagen söka motarbeta turistväsendet,
som vore ett oting, särskildt för
ungdomen, som drages bort från arbetet för
att bli hotelluppassare och körsvenner.
Turistväsendet vore en af folkhögskolans
och jordbrukets värsta fiender.
Samkväm och utfärd.
På aftonen ägde ett samkväm rum,
därvid en mängd tal höllos. Bland
dessa hölls ett för lokalbestyrelsen af d:r
Holmström, ett för norrmännen af hr
Holniberg, ett för danskarne af
föreståndaren S. Velin i Herrljunga och ett för
finnarne af föreståndaren G. Brockman i
Åsa. För öfrigt förflöt aftonen under
sång och musik och den bästa möjliga
skandinaviska stämning.
Torsdags förmiddag var ägnad åt en
utflykt till Omberg och Alvastra. Med
ångbåt fördes man utmed Ombergs
stupande väggar med sina grottor och
märkliga geologiska bildningar till
Hästholmens hamn. Här mötte f .d. elever
från Östergötlands folkhögskola med
vagnar, och under ledning af ett par f. d.
elever till häst rörde sig ett ståtligt tåg
af 23 tvåspända åkdon utåt vägen mot
Alvastra. Här besågos klosterruinerna
och det vackert belägna turisthotellet,
hvarefter färden ställdes uppåt berget,
där mötesdeltagarne bestego
utsiktstornet å Hjässan. Därefter gick det långa
vagntåget med en krök öfver den
bördiga östgötaslätten åter mot Borghamn.
Färden i sin helhet var särdeles angenäm.
Eftermiddagens förhandlingar leddes
af föreståndaren J. Klockars i Kronoby,
och första föredraget, som handlade om
Samverkan mellan konstnärsbildning
och folkbildning,
hölls af förre föreståndaren U. Stadius i
Stockholm. I dag för 10 år sedan hade
folkhögskolemötet i Uppsala uttalat sig f or
samverkan mellan universitet och
folkbildning, och detta hade gett upphof till
sommarkurserna, som bildat ett nytt kapitel i
folkbildningens historia. Nu fordrade
tiden ett annat fostbrödralag, mellan
konstnärsbildningen och folkbildningen. Man
borde lära folket att njuta af det sköna
och få det att känna behof af att skaffa
sig konstverk. Under alla
folkhögskolans läroämnen hade man tillfälle att
odla skönhetskänslan, och man behöfde
således icke införa ett särskildt
läroämne för ändamålet. Skolsalarne borde
prydas med konstverk, och man borde
rikta en maning till Föreningen för
skolornas prydande med konstverk att icke
glömma folkhögskolan. Talaren föreslog
en resolution, däri folkhögskolemötet
uttalade en önskan om samarbete mellan
konstnärer och folkhögskolan.
Öfverläggningen i denna fråga blef så
liflig, att den icke ens hann afslutas
denna förmiddag utan återupptogs
följande dags e. m. Tvänne meningar
bröto sig skarpt mot hvarandra: den
ena, som hufvudsakligen
representerades af danskarne, satte sig på det
ifrigaste emot resolutionsförslaget,
under det att den andra, som i första
rummet företräddes af de yngre
svenskarna, ställde sig ganska gynnsamt emot
det. Bland talarne för den första
meningen må nämnas hr Holmberg, som
framhöll, att hemmen och smaken hade
rätt att fordra, att konstnärerna
framställde det, som tilltalade en god känsla.
Han önskade för öfrigt, att konstsinnet
odlades i skolan genom sång, diktning
och musik m. m. Samma önskan
uttalades af hrr Nörregård och Bågö, af
hvilken den förre var rädd för, att man
kunde uppfostra eleverna till en estetisk
uppfattning af lifvet och därmed till
njutningslystnad och estetisk kritik. Hr
Holm ansåg det för tidigt att tänka på
en samverkan mellan folkhögskolan och
konstnärerna och visade genom exempel
från Köpenhamn, huru konsten kan
sättas i det dåligas tjänst. Bland talarne
för den senare meningen framhöll
läraren E. Ingers, Hvilan, behofvet af att i
skolan söka rena smaken. Man bör i
skolan medels taflor och skulptur verk
skapa en omgifning, som tilltalar
känslan, och ge eleverna afsmak för
oljetryck och andra s. k. konstalster af den
nutida industrien. Äfven fruarna
Hed-via Holmström och Malin Holmström-In-
y
gers anslöto sig till samma mening.
Någon resolution antogs ej, utan skulle
diskussionen utgöra svar på frågan.
Förhandlingarna denna dag afslutades
med ett af d:r Holmström hållet populärt
föredrag om huru Omberg kom till. Till
detta hade inbjudits de arbetare, som
äro sysselsatta med stenarbeten vid
Borghamn.
Sista dagens förmiddagsförhandlingar
leddes af hr Stauri, och första föredraget
hölls af hr Nörregård, som talade om
Folkebevaegelsen og folkehöjskolen.
Själfva folkhögskolan är framsprungen
af ett folkbehof, som visserligen ej
varit klart men tydligen legat på botten
vid skolans framträdande i de olika
länderna. Det ligger en frestelse uti att
ge recept på, huru folk skall tänka och
tala, men skolans uppgift bör vara att
lyssria till, hvad som rör sig i folkets
bröst, och att vägleda, upplysa och klara,
inviga och helga detta Folkrörelserna
ägna sig icke till att slukas råa eller
att utan vidare sättas i högsätet. De
behöfva filtreras och iklädas så att säga ’
folkhögskolekläder. För att
folkhögskolan skall kunna göra något i detta
afseende, måste man ställa trenne kraf
på henne. För det första böra lärarne
ha en mycket omfattande bildning, så
att de förstå allt, som rört och rör sig
i tiden. Men de böra ej endast sitta
hemma och läsa utan gå ut bland
folket för att lära känna, hvad som ligger
detta på hjärtat. För det andra böra de
ha en ordentlig ryggrad, som ej utan
vidare kan knäckas men väl kan böjas,
så att de å ena sidan kunna häfda sin
mening uppåt och nedåt men å andra
sidan ej sätta sig emot sådant, som man
ej bör sätta sig emot. För det tredje
böra föreståndarne äga sina skolor, så
att de äro oberoende.
Hr Holmberg tog fasta på liknelsen om
ryggraden och framhöll, att det ur
ing-,en synpunkt kunde vara en
samhällsbevarande åtgärd, om myndigheter fore-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
