Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 40. (1,083.) 1 oktober 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
748
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 40
Luftaabninger i Ydermurene med Riste,
d^s-uden anbringes en Luftkanal trå de
paa-gseldende Rum til Skorstensröret.
Adgangen til Skolestuen bör ske gennem
en Forstue (afklädningsrum), hvis Dör
aab-nes udad. Er der i Skolebygningen to eller
flere Skolestuer, bör hver Stue saa vidt
mu-ligt have sin egen Forstue. Stuen bör vsere
af langstrakt Form, ikke under 6 Föds
Bredde og af saa stor Lsengde, ät der saa
vidt muligt bliver 3 Kvadratfods Gulvareal
til hvert Barn. Til Forstuen kan benyttes
Flise- eller Betongulv. Den skal vsere"
forsynet med Knager og Hylder til Börnenes
Töj, Madkasser o. s. v., desuden bör der i
denne findes et Möbel med lige saa månge
smaa Rum, som der er Elever, for ät hvert
Barn kan have sit Rum til Skiftesko.
En-delig bör Stuen vsere forsynet med
Skrabe-rist og Gulvmatte samt med Vinduer, der
kunne aabnes.––––-Retirader (afträden)
for Drenge (gossar) og Piger (flickor) skal
vsere fuldstsendig afsondrede fra hinanden
og det enkelte Rum kun vsere indrettet til
Brug for eet Barn. Enhver Drengeskole
skal have et med Aflöb forsynet Pissoir. -
Alle Forslag til Bygge arbe] der for Skoler
skal indsendes af vedkommende
Kommu-nalbestyrelse til Direktionens Approbation,
forinden der foretages noget Skri dt til dens
Gennemförelse. DireJctionerne ville da have
ät foreltegge vedkommende Fysikus
Forsla-gene, for ät han kan udtale sig om hvor
vidt de maa findes ät tilfredsstille
Skole-hyglejnens Fordringer, saaledes som disse
i Henhold til foranstaaende maa stilles. -
–––Efter Bygningens Fuldförelse bör Di-
rektionerne forvisse sig om, ät de
approbe-rede Planer ereg fulgte.
På den danska landsbygden finnas rätt
ofta s. k. privat- eller friskolor,
upprättade af religiösa skäl. De äro vanligen
antingen Grundtvigianska eller
tillhörande den s. k. Beckska riktningen
(Beckianer motsvara ungefär våra
Schartauaner). Friskolorna kunna erhålla
statsanslag, men endast om
skolkommissio-nen anser dem vara minst lika goda
som folkskolorna samt om kommunen
äfven lämnar dem kontant understöd.
Konkurrensen med friskolorna är för
folkskolorna alldeles ofarlig. De senare
få allt mer öfvertaget, särskildt som
kontrollen öfver friskolorna och
lärarekompetensen därstädes liksom hos oss
är nästan värdelös.
Johan Hellberg.
gamla skolveteranerna, sona
lagt kraftig hand vid
röjningsarbetet på folkupplysningens fält,
se vi en efter annan kallas till hvila
efter ett långvarigt, alltid mödosamt,
ofta med framgång utfördt arbete.
I dag står dödstecknet under namnet
på den i vida kretsar inom skolvärlden
kände och värderade förre skolläraren,
klockaren och organisten i Lilla Mellösa
församling i Södermanland Johan Hellberg,
som sistlidna onsdag nära 70 år
gammal afled vid Bergvik i Helsingland,
där han under det sista årtiondet af
sitt lif varit bosatt hos en son.
Med Johan Hellberg bortgick ur tiden
en man, som under en 33-årig
verksamhet som lärare och under nära ett halft
sekel som folkupplysningens banerförare
mer än de flesta arbetat för svenska
folkskolans och folkbildningens höjande,
för enhet och god anda inom lärarekåren
och för förbättring af lärarens sociala
och ekonomiska ställning i allmänhet.
Född i Gamla Uppsala den 19
december 1832, aflade han vid 20 års
ålder folkskollärareexamen i Uppsala,
tjänstgjorde från 1853 på olika platser
som extra lärare, utnämdes 1858 till
folkskollärare, klockare och organist i Lilla
Mellösa församling i Södermanland,
hvilka sysslor han med aldrig sviktande
nit och trohet skötte i 30 års tid, till
dess han år 1888 erhöll afsked med
pension.
Hellberg var en ädel och älskvärd
personlighet rn^d god karaktär, varmt
hjärta och en sjudande arbetslust, lifligt
intresserad för allt, som han kände vara
ägnadt att gagna de små och
tillbaka-satta bland sitt folk, liksom för hvarje
stor och ädel folkrörelse, en varm
foster-landsvän, den där med vördnad för
konungen förenade en barnslig tro och lit
till sin Gud i medgång som motgång.
De ädla frön, H. under sitt mångåriga
trägna uppfostringsarbete utsått, hafva på
många områden redan burit
välsignelse-rika skördar och skola på andra
områden förvisso göra det.
Inom Lilla Mellösa församling talar man
ofta om hans fostrarearbete samt huru
han, .varmt intresserad för höjande af
församlingssången, årtionde efter
årtionde arbetade med kyrkokörers inöfvande
och huru sången högt skållade under
den älskade lärarens ledning.
H. var en kamrat som få och insåg
tidigt betydelsen af samarbete mellan
folkupplysningsarbetets lärare. Redan
1865 se vi honom jämte kamraten P.
A. Brolin i Malmköping såsom inbjudare
till bildande af en lärareförening,
omfattande Södermanland, och var han
sedermera alltid en af de främste bland
ledarne eller deltagarne i de stora
skolmötena för Södermanland ända till
sommarens stora Skolmöte i Strängnäs, dit
han gjort den långa resan från Norrland
för att under ett par dagar få npplifva
kära minnen, deltaga i diskussion och
sång samt omfamna gamla kamrater
och stifta bekantskap med nya.
När år 1880 Sveriges allmänna
folkskollärareförening bildades, var H. såsom
ombud för sin kretsförening en af
stiftarne, och satt han sedan intill
utgången af 1896 såsom ordförande i den af
honom stiftade Villåttinge kretsförening.
Lifligt öfvertygad om nödvändigheten
af att lärarne ekonomiskt stödde
hvarandra, var han 1884 en af dem, som
kraftigast bidrog till stiftandet af
Södermanlands lärarekårs sjukhjälpsförening,
i hvars styrelse han under många år
kvarstod.
Naturligt är, att han mycket gladdes
åt hvarje steg, som kunde tagas till
folkskollärarekårens fortsatta
intellektuella utbildning. Många ha förvisso ännu
lifligt minne af, huru gamle H. vid de
första akademiska sommarkursernas
öppnande i Uppsala 1893 i ett varmt tal
med af rörelse vibrerande stämma minde
om gamla tider och uttryckte sin glädje
och tacksamhet öfver det betydelsefulla
arbete, som då tog sin början i vårt
land.
När svallvågorna af den
Grundtvigianska folkhögskolerörelsen i vårt sydliga
grannland nådde Sverige, var H. genast
färdig att jämte doktor P. A. Levin och
en aktad danneman, A. Ersson i Bie,
söka skaffa åt Södermanlands län en
folkhögskola, och när planen år 1872
kom till utförande, blef H. en af
skolans styrelseledamöter.
Intill sin lefnads afton var han en
folkhögskolans hängifne vän och gjorde
ännu under senare åren kraftiga försök
att väcka den stora allmänhetens intresse
för denna viktiga länk -i
folkbildningsarbetet. Den, som tecknar dessa rader,
erhöll upprepade gånger från H.
skriftliga och muntliga påstötningar att verka
för tillslutning till och ekonomiskt
understöd åt folkhögskolan inom
Södermanland.
Den värme fosterlandsvännen Hellberg
kunde helt naturligt heller icke undgå
att entusiasmeras af den
folkväpnings-rörelse, som på 1860-talet framträdde.
Ar 186^ stod han såsom v. kompanichef
i spetsen för Mellösa skarpskytteförening.
Så långt var allt godt och väl med
H:s offentliga verksamhet, och H. åtnjöt
odeladt anseende bland hög och låg
såsom en god medborgare, en kraftig
främjare af folkupplysning och kyrkosång,
en god make och fader, en fin,
älskvärd och talangfull sällskapsmänniska.
Men när han vid stämmor inom
församlingen eller på möten uttalade sig
för nödvändigheten af reformer, när han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
