Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 40. (1,083.) 1 oktober 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 40
SVENSK LÄRARETIDNING.
757
anslag från styrelsen för hela 4:e
distriktets döfstumskola/ omfattande icke
allenast Göteborg samt Göteborgs och
Bohus län utan äfven Hallands samt
Skaraborgs och Älfsborgs län.
Fördelen af en sådan anstalt är
tydlig. Att börja med kommer skolan att
blifva till stor lättnad för föräldrarna,
som under dagen icke behöfva upptagas
och hindras af sina ofta svårskötta barn.
Vidare är det klart, att barnens
uppfostran, undervisning och utbildning före
den egentliga skolålderns inträde skall
betydligt underlätta döf stumskol ans i
Vänersborg arbete och göra det mera
fruktbärande, då tiden af 8 år, som
deras skolkurs är, torde vara väl knapp för
att enligt lagen för
döfstumundervisning-en’ kunna meddela eleverna ungefär
folkskolans kunskapsmått.
Den nyantagna lärarinnan för de små
döfstumma i GöteKorg, förutvarande
döf-stumlärarinnan Annie Kock - en
släkting till aflidne ärkebiskop A. N.
Sundberg - har under sommaren med
understöd från Lars Hiertas minne vistats
utrikes för att studera undervisningen
af minderåriga döfstumma. Skolan är
nämligen den första i sitt slag och började
sin verksamhet den l september.
Denna lärarinna får också en annan ny
viktig uppgift att samtidigt fylla, nämligen
den att blifva ett* stöd för de äldre
döfstumma i Göteborg, hvilkas antal
uppgår till ungefär 150. Hon skall samla
dem till gudstjänster, föredrag, diskussion
och förströelser af höjande och
förädlande art samt råda och hjälpa dem,
när de råka i svårigheter. I särskild
grad torde hon blifva ett stöd för de
unga döfstumma kvinnorna i Göteborg.
Hektor Nordins arbete för denna nya
skola är i hög grad erkännansvärdt.
Han har ej blott begagnat tillfället att
lätta arbetet för lärarepersonalen vid
Vänersborgsskolan, som kommer att
senare mottaga dessa barn för lagenliga
undervisningen, och alltså möjliggjort
att denna undervisnings resultat torde
blifva större än vid andra döfstumskolor,
utan också gifvit dessa andra skolors
rektorer och målsmän ett
efterföljans-värdt exempel.
Heder åt en sådan döf stumskolan s
målsman! Erkännande också åt dem,
som bereda framgång åt förslag af den
art, han framställt och till verklighet
kraftigt befordrat!
A. L.
Reseminnen från Schweiz,
Vid Stockholms folkskollärareförenings
sammanträde sistlidna lördag höll
folkskolläraren Leo Karlsson ett af
bifalls-yttringar ofta afbrutet föredrag, däri
han skildrade sina reseminnen från den
studieresa, han som statens stipendiat
företagit till Schweiz under den gångna
Sommaren.
Efter en kåserande skildring af resan
genom Sverige och Tyskland uppehöll
sig talaren utförligare vid vistelsen i
Geneve, Bern, Basel och i synnerhet
Zurich.
Schweiz’ skolväsen är olika i de
särskilda kantonerna, hvilka endast i fråga
om vissa grundbestämmelser framvisa
något gemensamt. Hvarje kanton
ordnar på grundvalen af dessa principer
sitt skolväsen oberoende af de andra,
har eget undervisningsdeparternent
(Er-ziehungsdiréktion). De gemensamma
bestämmelserna äro, att barnens skolplikt
börjar vid sex års ålder, att
undervisningen är kostnadsfri och att
religionsundervisningen är frivillig. De vanliga
skolformerna äro: en primärskola, motsvarande
vår egentliga folkskola, och en
sekun-darskola (- högre folkskola,
mellan-skola), som ibland går jämsides med
primärskolans högre klasser. I Basel är
primärskolan 4- och sekundarskolan
5-årig, det sista året frivilligt, så att den
obligatoriska skoltiden blir 8 år. I
Zurich är den förra 8-årig, men barnen
kunna få förflyttas till sekundarskolan
efter sjette året.
Sekundarskolan i Bern är mest att
anse som en öfverbyggnad på
folkskolan. I sekundarskolorna undervisas i
ett främmande språk, franska, i Berns
sekundarskola dessutom i engelska,
italienska eller teckning.
Undervisningen meddelades på flere
ställen utan läroböcker men i stället
skrefvos uppsatser i de flesta ämnen i
sammanhang med lektionerna. I
allmänhet fick undervisningen i realämnena
tjäna modersmalsundervisningen.
I historia och geografi illustrerades
lektionerna ofta genom uppläsning af
lämpliga poetiska stycken, och vid
undervisningen om främmande länders natur och
folk gjordes oupphörligt jämförelser med
förhandenvarande omständigheter i det
egna landet.
I Bern fanns en större, i sex
afdelningar indelad skolutställning, från
hvilken skolorna ägde att låna
undervisningsmateriel, en rättighet, som också
lärarepersonalen gjorde flitigt bruk af.
Flera skolor, i synnerhet
sekundarskolorna, hade välförsedda egna
materiel-förråd (naturkunnighetsrum). Ett sådant
beskrefs utförligt. Efter lektionens slut
brukade lärarinnan vid sekundarskolan
i Bern utställa i särskilda skåp den
materiel, som demonstrerats, för att
lärjungarna skulle kunna under rasterna
ytterligare studera den.
Tal. skildrade äfven den utmärkta
välvilja och tillmötesgående, som
kommit honom till del under vistelsen i
Schweiz från skolmyndigheter och
lärarepersonal. Särskildt och upprepade
gånger framhöll talaren ett par
framstående skolmän såsom typiska för den
schweiziska hjärtligheten, det var
Kan-tonaler Erziehungssekretär F. Zollinger
och Erziehungsrath Friedrich Fritschi i
Zurich.
Efter skildringen af en angenäm
utflykt in i Italien och några dagars
vistelse i Paris slutade talaren med några
ord om Bryssel och hemresan.
Ihållande bifall hälsade föredraget, och
referenten tror, att många med honom
gre-pos af längtan efter att se och lära
känna dessa främmande land, hvars
härlighet talaren så entusiastiskt beskrifvit.
K. A. Johansson "f". Efter endast
ett par dagars sjukdom afled i en
ålder af blott 24 år folkskolläraren vid
Björktjära i Bollnäs Karl A. Johansson.
Han var bördig från Göteborg och
hade sedan nyåret uppehållit läraret j ans
ten vid Björktjära skola. Plikttrogen
som han var, blef dock arbetet med den
allt för talrika barnaskaran för mycket.
En möjligen under skolarbetet åsamkad
sjukdom lade honom oväntadt i
grafven. Det erkännande J. under den korta
tiden vunnit tog sig uttryck i ett
vackert minnestal af skolrådets ordförande,
minneskväde från kamrater samt sång af
kyrkokören och »Bollnäs sångarförbund»,
äfvensom i en rik blomsterskörd, då hans
stoft fördes till Göteborg för - att där
jordfastas.
J. hörde till de »stilla i landen»,
hvilka troget sköta sitt kall, och där
offra sina krafter. Bland kamraterna
saknas han på grund af sitt öppna red
liga väsen.
Augusta Emilia Svensson f- I
sitt hem afled den 23 september
lärarinnan i Laxarby skoldistrikt Augusta
Emilia Svensson.
Född den 6 juni 1877 aflade hon
småskollärarinneexamen i Åmål 1895 och har
allt sedan verkat i sin hemtrakt. Genom
sin vänlighet, duglighet och kärlek till
kallet hade hon förstått att vinna allas
kärlek. Stor var därför sorgen, då det
spordes, att hon angripits af en tärande
sjukdom, som tvingade henne att sluta
skolan. Alla hoppades dock, att hon
skulle tillfriskna, hvarför budskapet om
hennes död kom alldeles oväntadt.
Troget verkade hon under sin mänskligt
att döma allt för korta arbetsdag.
Hvile hon nu i frid!
Ax. N-m,
»Skolans ögonsten.»
Herr Redaktör!
I Sv. Ltgs referat öfver Västerås stifts
fjärde folkskolläraremöte den 19 sistlidna
augusti har på något ominöst vis insmugit
sig en oriktig uppgift, som jag ber att
härmed få rätta. Där står:
»Därpå höll seminarierektor Fr. Lundgren
i Stockholm föredrag öfver »Skolans
ögonsten», med hvilket uttryck han betecknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
