Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 41. (1,084.) 8 oktober 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 41
SVENSK LÄRARETIDNING.
769
tjäna som ett lefvande bevis på
gymnastikens och idrottens gagn för gamla
och unga. Men hans minne skall lefva
i ett tacksamt fosterland.
Nytt reglemente för
hufvudstadens folkskolor
har blifvit en nödvändighet på grund
af den nya folkskolestadga för
Stockholm, som förlidet år af k. m:t
utfärdades. Förslag härtill har ock
blifvit Utarbetadt af en kommitté
inom öfverstyrelsen samt i
öfverensstämmelse med § 7 mom. 3 i nämda
stadga meddeladt församlingarnas
skolråd för inhämtande af deras
yttranden.
Enligt hvad vi erfarit, har
åtminstone inom ett par skolråd det
yrkandet framställts, att skolkollegierna
borde få taga förslaget i
skärskådande och däröfver uttala sin mening.
Adolf Fredriks skolråd har ock
sistlidna måndag beslutat att lämna såväl
församlingens öfverlärare som äfven
lärarepersonalen tillfälle att inom en
månad yttra sigangående förslaget.
Först därefter vill skolrådet för egen
del uttala sig.
Gifvet är," att saken endast kan
vinna på ett sådant behandlingssätt
som det af Adolf Fredriks skolråd
beslutade. Bland den massa
detaljbestämmelser, hvaraf ett
reglemente består, finnas många, hvilka
måste löpa fara att blifva förbisedda
eller mindre lyckligt uttryckta, ifall
man försummar att vid deras
formulerande taga lärarekårens medverkan
i anspråk.
Såsom exempel på nödvändigheten
af en allsidigare granskning kunna i
förevarande förslag anföras de
därstädes ifrågasatta bestämmelserna om
lärjungarnas skyldigheter (§ 13), hvilka
i sin nuvarande bristfälliga
redigering ingalunda äro ägnade att läggas
vare sig barnen eller deras målsmän
under ögonen. De bära jämte en
hel del andra bestämmelser starka
spår af den brådska, under hvilken
förslaget blifvit Utarbetadt.
För en granskning af detaljerna i
ett visst skoldistrikts reglemente är
Svensk Läraretidning naturligtvis icke
rätta platsen. Vi skola därför här
endast dröja vid ett par punkter, som
röra saker af väsentlig vikt och hvilka
i betraktande af den särskilda
ställning, som tillkommer rikets största
skoldistrikt, kunna anses äga
allmännare intresse.
#
Under långa tider har svenska
folkskollärarekåren saknat all laglig-
rätt till medinflytande på folkskolans
angelägenheter. Genom k.
kungörelsen af den 5 augusti 1892 blef dock
en dylik rätt ändtligen tillförsäkrad
äfven vårt lands lärare och
lärarinnor. På grund af en mycket
egendomlig tolkning har den emellertid
ända till den dag som i dag är
varit hufvudstadens folkskollärarekår
fullständigt undanhållen. Först
genom det nu under utarbetning
varande reglementet skall detta
oefter-rättlighetstillstånd omsider komma
att upphöra. Enligt dess § 8 skola
skolkollegierna äga att utse
ledamöter i en årligen sammanträdande
ombudsförsamling samt att till
öfverstyrelsen inlämna de frågor, hvilka de
önska af ombuden behandlade.
Tyvärr synas de bestämmelser
angående ombudsförsamlingens
arbetssätt, som förslaget innehåller, vara
allt annat än ägnade att främja den
förtroendefulla samverkan mellan
skolstyrelse och lärarekår, hvars
främjande är stadgandets första och
viktigaste uppgift. Ifrågavarande
bestämmelser ha nämligen följande
mindre lyckliga lydelse:
Öfverstyrelsen ordförande utsätter tid och
ställe för sammanträdet; han bestämmer ock
den ordning, i hvilken inlämnade frågor skola
till behandling förekomma. Har
öfverstyrelsen till sammanträdet hänskjutit någon
fråga, skall dock denna i första rummet
företagas.
Förteckning öfver frågorna bör minst
fjorton dagar före sammanträdet i
tillräckligt antal exemplar utdelas till öfuerlärarne
för att genom dem komma jämväl öfriga
ombud tillhanda; dock är ordföranden ej
förhindrad att, om han finner lämpligt, låta
fråga, som icke är upptagen i förteckningen,
komma under behandling vid sammanträdet.
Man bör ju tyda allt till det bästa.
Meningen med dessa bestämmelser
är naturligtvis icke den, att
vederbörande ordförande vid tillfälle skall
ha i sin makt att genom
föredragningsordningen och genom
framdragande af oförberedda spörsmål skjuta
lärarekårens egna önskningsmål
alldeles å sido på obestämd tid.
Sådant vore ju snörrätt stridande mot
lagstiftarens önskan och afsikt. Men
säkert är, att
reglementsbestämmel-serna i fråga icke kunna undgå att
göra ett ledsamt intryck på dem, de
närmast angå, liksom ock att de
bära inom sig fröet till lika
obehagliga som onödiga slitningar.
Att de frågor, rörande hvilka
öfverstyrelsen vill inhämta
lärarekårens yttrande, sättas i främsta
rummet, må vara i sin ordning, ehuru
tillfälle att höra kårens mening i
något visst ärende naturligtvis när
som helst står öfverstyrelsen till buds.
Men hvad de från lärarekåren
inlämnade spörsmålen angår, borde
väl ombudsförsamlingen själf äga att
om deras ordning besluta, vare sig
omedelbart eller genom för
ändamålet utsedda delegerade, lämpligast
det senare. Likaså borde upptagan-
det af alldeles oförberedda frågor -
ifall möjligheten härtill verkligen är
önskvärd, hvilket med skäl torde
kunna betviflas - göras beroende
af ombudsförsamlingens eget
medgifvande. En betänketid af 14 dagar
får väl eljest betraktas såsom det
allra lägsta minimum.
I öfverensstämmelse härmed borde
ock föreskriften om
föredragningslistans offentliggörande förtydligas
sålunda :
Förteckning öfver frågorna bör i
tillräckligt antal exemplar utdelas åt öfverlärarne
för att genom dem minst fjorton dagar före
sammanträdet komma jämväl öfriga ombud
tillhanda.
Den af kommitterade föreslagna
lydelsen tillförsäkrar endast åt
öfverlärarne rätt att i någorlunda god tid
få frågorna sig förelagda till
begrundande. Ännu angelägnare är dock,
att de af lärarekåren utsedda
ombuden erhålla samma förmån.
Uttryckligen borde ock
föreskrif-vas, att öfver de åsikter och
önskningar, som ombudsförsamlingen
beslutar uttala, skall föras protokoll.
Skälen härför äro så påtagliga, att
de icke ens behöfva antydas. Att
dylikt protokoll skall föras vid
skol-kollegiernas sammanträden, borde
visserligen falla af sig själft, men det
skulle dock icke skada, om det vore
i reglementet med klara ord
före-skrifvet.
Bland öfriga bestämmelser i
reglementet äro inga af större vikt än
de, som röra villkoren och formerna
för skolpliktigJietens upphörande.
Föreskrifterna härom höra till hvarje
reglementes hörnstenar.
Hvad förslaget i dessa stycken
innehåller, förtjänar visserligen
erkännande, enär det vittnar om att dess
upphofsman haft blick för den stora
vådan af att låta barnen alltför
lättvindigt undandraga sig skolans
inflytande. Men ehuru syftet varit det
bästa, frukta vi dock, att de
anvisade medlen icke äro tillräckligen
betryggande.
Sålunda gifvas i kapitlet om
»betyg» inga tillräckligt noggranna
föreskrifter om de betyg, hvilka äro de
ojämförligen viktigaste af alla,
nämligen »afgångsbetyg» samt »tillstånd
att lämna folkskolan». Här borde
stadgats, att å båda skall uttryckligen
angifvas, under hvilka förutsättningar
de blifvit gifna och under hvilka
omständigheter de upphöra att gälla.
I § 21 bör bestämmelsen om
rotemans yttrande så omformuleras, att
detta yttrande strängt begränsas till
de förhållanden, med hvilka
rotemannen har att taga befattning,
nämligen målsmannens ekonomiska
omständigheter. Det bör alltså icke
innehålla något uttalande, huruvida
»inskränkning i skolgången påkallas»
- en fråga, hvilken det naturligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
