Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 44. (1,087.) 29 oktober 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 44
SVENSK LÄRARETIDNING.
825
»som ytterligare stöd för det
rättmätiga i dess åtgärd att meddela
klaganden varning». Skriften
upptager icke mindre än 24 tätskrifna
foliosidor samt åtföljes af ett 30-tal
bilagor, de flesta afseende helt andra
saker än sådana, som angå varningen.
Den börjar med ett hätskt utfall mot
den frikyrkliga rörelsen, hvarefter
följa anklagelser mot skolråd och
skolrådsordförande. De förut
anonyma lärarinnorna blifva här nämda
vid namn, de karakteriseras en efter
annan, och hr K. har en mängd
saker att om dem förtälja, ja, han
bifogar t. o. m. fotografi af en bland
dem jämte beskrifning! «
I stället för att inskränka sig till
ett bestridande af varningens
befogenhet och en anhållan om dess
upphäfvande framställer hr K.
därjämte två andra yrkanden, nämligen:
1) att hofpredikant Beskow ålägges
företaga en rensning inom skolrådet
(märk: det är ju församlingen och icke
ordföranden, som tillsätter skolråd)
och 2) att hofpredikant Beskow för
det han af illvilja missbrukat sin
ställning som ämbetsman erhåller en
allvarlig föreställning.
Det var denna skrift, som
föranledde oss att under våren ett par
gånger framhålla vikten af att i
besvärsskrifter ej inblanda saker, som
ej hafva med det föreliggande målet
att skaffa. Enskildt hafva vi sagt hr
K., att det smärtat oss på det högsta
att se en lärare begagna ett sådant
skrifsätt som det af honom använda,
och då vi nu nödgats bringa »affären»
på tal, kunna vi icke annat än
upprepa detta beklagande offentligt.
Kort efter besvärsskriftens
ingifvande till domkapitlet börjades de många
ärekränkningsmålen inför Oppunda
häradsrätt. K:s yrkanden om ansvar
för ärekränkning samt
skadeersättning ogillades af såväl häradsrätten
som Svea hofrätt. Den senare
förklarade i ett mål mot en
skolrådsledamot, att denne »genom de af
honom inför skolrådet lämnade
upplysningar icke gjort sig skyldig till
ärekränkning». Detta mål har
fullföljts hos högsta domstolen.
Genom målen vid häradsrätten
vanns visserligen bevis därom, att
hvad som anförts mot hr Kronvalls
kristendomsundervisning var
beroende på missuppfattning. En mängd
f. d. lärjungar intygade, att de icke
vid något tillfälle hört K. förneka
eller uttala tvifvel på bibelns
sanning. Dessa intyg kunde emellertid
anskaffats på vida enklare och för
hr Kronvall betydligt mindre
kostsamt sätt. Intygen kunde hafva
skrif-vits af de olika personerna och i
sammanhang med besvären eller
påminnelserna ingifvits till domkapitlet.
Att hvad i öfrigt förekommit vid
häradsrätten icke varit af
beskaffenhet att stärka lärarens sak framgår
väl bäst däraf, att skolrådet – men
icke hr Kronvall - bifogat till sin
förklaring hos k. m:t afskrifter af
såväl häradsrättens protokoll och
utslag som ock Svea hofrätts utslag i
hittills afdömda mål.
’ Mot skolrådsordföranden,
hofpre-dikanten Fritz A. Beskow, har hr K.
fört särskild talan vid Oppunda
häradsrätt. Detta mål afgjordes
sistlidna måndag vid häradsrätten,
hvarvid hr K:s yrkanden om ansvar för
ärekränkning, förfalskning af
protokoll m. m. blefvo till alla delar
ogillade. På grund af de svåra
tillvitelser K. inför domstolen gjort mot
hof-predikanten Beskow och då dessa ej
kunnat styrkas, dömdes i stället K.
att för ärekränkning böta 300 kronor,
hvarjämte han skall ersätta
motpartens rättegångskostnader med 220
kronor.
Slutligen bör nämnas, att hr
Kronvall till Strängnäs rådhusrätt stämt
åtta skolrådsledamöter, för att de
- såsom det heter i stämningen -
»under åren 1901 och 1902 i
handlingar till domkapitlet i Strängnäs
skrifvit i högsta grad missfirmligt och
ärekränkande m. m. om mig och
till-vitat mig förseelser och brott, till
hvilka jag är fullkomligt oskyldig».
De handlingar, som afses, äro
varningsprotokollet - som ingifvits till
domkapitlet af hr Kronvall själf och
icke af skolrådet - samt skolrådets
förklaring, hvilken utgöres af
ettskol-rådsprotokoll, undertecknadt af
ordföranden samt justeradt af två
ledamöter. Någon skrift, undertecknad
af de åtta skolrådsledamöterna,
finnes ej ingifven till domkapitlet.
Påtagligen har hr Kronvall vid
väckandet af denna sista rättegång
trott sig hafva ett föredöme i hr
Gust. Bergman i Gunnarsnäs, hvilken
stämde åtskilliga skolrådsledamöter
inför Karlstads rådhusrätt och
yrkade ansvar å dem på grund af
smädliga yttranden mot honom uti
åtskilliga till domkapitlet
öfverlämnade handlingar. Samtliga de
åtalade blefvo af Svea hofrätt fällda
till olika bötesstraff för ärekränkning.
Här var emellertid fråga om
handlingar, som inlämnats af skolrådet
eller dess ledamöter, och de uttryck,
för hvilka skolrådsledamöterna
fälldes, voro icke upplysningar om hvad
andra personer skulle hafva sagt utan
ledamöternas egna påståenden,
sådana som att »om man fäster sig vid
en stor del af de af honom (hr
Bergman) förevisade s. k. intygs och bevis’
art och ursprung, så får man inblick
i ett moraliskt elände hos den, som
företer dem», samt påståendet, att
hr B. skrämt och hotat folk att
skrifva under intygen.
Då hr Kronvall under sistlidna
augusti månad befann sig i
Stockholm för att samråda med åtskilliga
personer angående sina processer,
blef han - såvidt vi känna -
öfverallt af rådd från att fullfölja
ärekränkningsmålet inför Strängnäs
rådhusrätt, och det lyckades honom icke
att få någon examinerad jurist, som
åtog sig att föra hans talan i detta
mål. Icke utan förvåning hafva vi
erfarit, att han - sannolikt till intet
som helst gagn för sig själf -
fullföljt saken, trots alla afrådanden och
trots att Svea hofrätt (densamma
som fällde hr Bergmans motparter)
redan förut underkänt hans talan i
tre liknande ärekränkningsmål.
Vi hafva härmed i korthet
redogjort för denna sorgliga »affär» och
angifvit vår uppfattning så långt det
varit, möjligt att bilda sig en sådan
på grund af de handlingar, vi
genomläst. Vi äro ledsna att vi icke i alla
stycken kunnat ställa oss på den
varnade lärarens sida. Men vi hafva
känt det som en plikt att framdraga
ett och annat missgrepp till varning
för andra lärare, som kunna råka i
liknande omständigheter.
Lika litet hafva vi emellertid
kunnat gilla skolrådets åtgöranden. Dess
protokoll af den 12 december 1901
är något af det bedröfligaste vi sett
i fråga om skvaller och hemliga
aktstycken. Skolrådet erkänner ock själft
i sin förklaring till domkapitlet, att
»det är icke skolrådet obekant, att hvad
skolrådet i varningsprotokollet anfört ur
sträng juridisk synpunkt icke kan
bevisas». Men i sin förklaring till k.
m:t vill skolrådet göra gällande,
»att skolrådets egenskap af disciplinär
myndighet och dess befogenheter enligt
§ 32 i folkskolestadgan otvetydigt visa,
att man icke på bevisningen i mål
angående meddelande af varning har att
anlägga enahanda synpunkter, som på
bevisning inför allmänna domstolar». .
Härpå har klaganden, hvars talan
i hvad angår varningsmålets
fullföljande hos k. m:t föres af en jurist,
svarat i sina påminnelser följande,
som vi finna i allo befogadt:
»Jag skall ej mycket tvista med
skolrådet om principerna för bevisningen i
mål af förevarande slag. Svårt är att
förstå, huru skolrådets disciplinära
myndighet skulle äfventyras, om fullgiltig
bevisning erfordrades, innan lärare
ådömdes bestraffning. Om en lärare
vansköter sin plats eller eljest är olämplig
för sitt kall, lär det icke möta några
synnerliga svårigheter för skolrådet att
därom skaffa tillförlitlig utredning. Jag
ber att få erinra skolrådets ärade
ordförande, som undertecknat
förklaringsskriften, därom, att präster, som ju också
äro tjänstemän, icke kunna varnas eller
afsättas utan efter domstols på lagligen
bevisade fakta grundade utslag. Icke
vill väl förklaranden påstå, att för den
skull prästerskapets öfverordnade
myndigheter sakna möjlighet att utöfva sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
