Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 44. (1,087.) 29 oktober 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
834
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 44
pr år. De öfriga 99 (däraf 33 med
mindre än 300 kr. anslag) samt alla de,
som sakna anslag af staten, måste nöja
sig med ett mindre antal, allt under
förutsättning af det omnämda arvodet.
Hvad är då att göra, på det att
universitetens lärare, hvilka i allmänhet
måste anses bäst kvalificerade som
föreläsare, må kunna utsträcka sin
verksamhet till aflägsnare orter och till
föreningar med ringare ekonomiska resurser?
I första hand kräfves väsentligt
frikostigare understöd än hittills från det
offentligas sida. I erkännansvärd grad
har detta redan skett genom riksdagens
bifall till propositionen om anslagets
höjande till 100,000 kr. för
föreläsningskurser åt arbetsklassen och till prof. E.
Carlsons motion. Därigenom har det
mest trängande behofvet af hjälpts. Tiden
torde emellertid vara inne, att äfven
landstingen, såsom redan skett i
Västmanlands län, bevilja understöd till
föreläsningsverksamhetens främjande.
Vidare vore det önskligt, om
centralbyråerna vid uppgörande af arvodestaxa
kunde bevilja aflägset belägna föreningar
någon lindring i fråga om
resekostnaderna.
För att en sådan lindring i någon
afsevärd grad skall kunna åstadkommas,
kräfves emellertid en tredje sak,
nämligen en fastare organisation af
föreläs-ningsverksamheten. Upprättandet af de
fyra föreläsningsbyråerna var ett steg i
rätt riktning. Men ännu -ett betydande
steg behöfver tagas.
Föreläsningsbyråerna vid lärdomens centra böra
motsvaras af föreläsningsförbund ute i bygderna.
Dessa förbund bildas af föreningarna
inom ett område, t. ex. ett län eller en
provins.
Härigenom skulle flera fördelar vinnas.
Så länge föreningarna hvar för sig
rekvirera sina föreläsare, måste
resekostnaderna i vårt vidsträckta land bli
mycket dryga, alldenstund resorna få
företagas kors och tvärs utan någon bestämd
plan. En ändring härutinnan borde
kunna ske, om samarbete mellan
föreningarna komme till stånd. Om
föreningarna inom t. ex. samma län
förenade sig om samma föreläsare, så kunde
längre föreläsningsturnéer med 10-20
(eller ännu flera) föredrag anordnas. Vi
föreställa oss, att det icke dröjer länge,
förrän i hvarje kommun, åtminstone i
mera bebodda och trafikerade trakter,
finnes en föreläsningsförening. Redan
nu finnas många platser, där
föreningarna ligga så nära hvarandra, att två
föreläsningar af samma person kunna
hållas hvarje afton. Ett flertal
föreläsningar kunde i sådana fall hållas på
kort tid och under samma resa samt
resekostnaderna pr föreläsning därigenom
nedbringas till ett minimum. Turnéerna
borde anordnas af ett länsombud, t. ex.
länsförbundets sekreterare, som hade att
underhandla med centralbyråerna om
lämpliga föreläsare.
Man invänder möjligen, att blott ett
fåtal universitetslärare ha tid att göra
längre föreläsningsturnéer. Vi tro dock,
att i den mån föreläsningsrörelsen
vinner större utbredning och universiteten
fatta som sin uppgift att tillgodose äfven
denna gren af vetandets spridning, det
skall kunna ordnas så, att åtskilliga af
dess lärare omväxlande få disponera hela
eller halfva terminer för bestridande af
f öreläsnings verksamheten i landsorten.
Kanske kunde rent af några professorer
och docenter få till sin speciella uppgift
att utöfva denna verksamhet.
Komme föreläsningsförbundeii till stånd
och med dem föreläsningsturnéer, så
kunde med större lätthet planläggas
lämpliga kurser i de olika ämnena i
stället för mera fristående
föreläsningsämnen, som nu oftast förekomma. Större
enhetlighet och plan i undervisningen
skulle med större lätthet vinnas genom
enhetlig organisation. Denna skulle ock
kunna verka gagneligt för nya
föreläsningars anordnande. Den skulle äfven
med större eftertryck kunna inverka på
landsting och andra myndigheter för
erhållande af anslag.
Mångårig f öreläsnings f öreståndare.
M. A. Rydén f- I sitt hem afled
den 21 dennes efter en längre tids
sjukdom f. d. folkskolläraren, klockaren och
organisten i Herråkra, Kron., Magnus
August Rydén,
Han var född i Herråkra 1835, tog
1854 i Växjö organist- och kantorsexamen
samt vid seminariet därsammastädes år
1868 folkskollärarexamen. Följande år
blef han ordinarie innehafvare af
organist- och klockarebefattningarna såväl som
folkskolläraretjänsten i sin
födelseförsamling. Som lärare stod han kvar till för
en tid sedan, och de öfriga tjänsterna
innehade han ännu vid sitt frånfälle.
Han sörjes af änka, barn och
barnbarn samt en stor frände- och vänkrets.
J. L. Elttling f- Ef*er årslångt
lidande afled i Edefors den 17 dennes
f. d. folkskolläraren, klockaren och
organisten Jonas Leander Elming.
Född i Småland 1833 tog han 1851
folkskolläräreexamen i Skara samt
tjänstgjorde några år som lärare och organist
i Halland och Småland, tog sedan plats
i Alter, Piteå, och tillträdde 1876
lärareplats i Öfver-Luleå, där han tjänstgjorde
tills han 1887 tog afsked med pension.
Synnerligen intresserad var den nu
hädangångne för kommunala bestyr, och
dylika kommo honom under hans krafts
dagar i rikt mått honom till del. Han
var allmogens allt i allom och var väl,
rustad för denna uppgift genom goda
kunskaper, rik erfarenhet och en
outtröttlig välvilja.
Han efterlämnar åtta barn.
Kronvallska varnings- oeh
ärekränkningsmålen.
Med anledning af en i Svensk
Läraretidning den 15 dennes införd artikel om
det Kronvallska ärekränkningsmålet bedes
vördsamt om plats för nedanstående.
Läraretidningens påstående, att en
varning blir upphäfd, om ej skolrådet kan
bevisa riktigheten af framställda beskyllningar,
torde ej hålla streck i verkligheten. Detta
vet jag af egen erfarenhet. Stora Malms
skolråd har ej kunnat förete några som
helst bevis på de i varningsprotokollet
gjorda tillvitelserna. Dessutom har jag i
bilagor, som närslötos min till domkapitlet
inlämnade besvärsskrift, med vittnesintyg,
afgifna under edlig förpliktelse, af omkring
30 personer visat mig vara oskyldig. Det
oaktadt blef varningen fastställd af
domkapitlet och detta med en sådan brådska,
att det ej ens villfor min framställda
begäran om uppskof, tills mina rättegångar
blifvit af gjorda.
Vidare har folkskolläraren Bergman
blifvit både varnad och afsatt, utan att
skolrådet kunde bevisa sina påståenden mot
honom. Den framstående jurist, som sköter
mina mål hos k. m:t, har under sin
advokatpraktik gjort den erfarenheten, att
folkskol-lärarne äro de mest rättslösa människor i
vårt land. Tvänne föregående skolmål, som
han omhänderhaft, hafva slutat med
lärar-nes afsättning, oaktadt ej spår af verklig
bevisning1 förefanns mot dem. Den ena
afsättningen blef tillika en dödsdom, ty den
dömde afhände sig1 lifvet.
Ett faktum är, att under nuvarande
förhållanden en samvetslös präst - med den
sammansättning ett skolråd nu ofta har,
kan man lämna de enskilda ledamöterna
ur räkningen - kan varna och afsätta
hvilken lärare som helst. Duglighet i tjänsten
och oförvitlig vandel utgöra ej några hinder
därför. Tillvägagångssättet är ganska
enkelt. Några förseelser utfunderas, sak
samma hvilka, personer vidtalas att inför
skolrådet vitsorda dessa, och läraren fälles kanske
t. o. m. utan att ens få veta hvarför. Så
var fallet när jag varnades. De
beskyllningar, på hvilka varningen egentligen
stöder sig, omnämdes ej med ett enda ord vid
varningstillfället. Jag blef således dömd
ohörd utan att ens få tillfälle att försvara
mig. Först genom varningsprotokollet fick
jag kännedom om hvad som egentligen
lades mig till last.
De instanser, i hvilka läraren har att
öf-verklaga skolrådets domslut, äro idel
kyrkliga institutioner, hvarför det är mycket
sällsynt, att läraren får rätt. Upphäfves en
varning, beror det merendels på begångna
formfel, exempelvis att den tilldelats efter
oriktig paragraf.
Åtalar man de personer, som skolrådet
användt som .anklagare och »vittnen» och
såsom jag - i ett mål med 17 samstämmiga
vittnen - bevisar, att man är oskyldig,
frikännas de ändå; ty domstolen resolverar,
att de endast gjort sin plikt, då
beskyllningarna ej framställtso fritt utan på
uppmaning af skolrådet. Åtalas skolrådet, lär
väl äfven detta ej kunna fällas, då det kan
förebara, att dess beslut är grundadt på
aflagda »vittnesmål». Under sådana
omständigheter är läraren fullkomligt rättslös. Det
är en skam för kåren att efter en 60-årig
tillvaro ej hafva en mera tryggad ställning.
Då jag blef utsatt för ofvannämda
behandlingssätt, och jag hade mitt samvetes
vittnesbörd om att jag var oskyldig, kunde
jag ej tänka annat, än att äfven en
folkskollärare hade den mänskliga rättigheten
att söka värna sin heder. För att rädda
denna, hvilket jag ännu anser vara min
plikt, åtalade jag mina förföljare. Innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
