Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 45. (1,088.) 5 november 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
844
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 45
Barnens julpsalm.
Med andakt men ej för långsamt.
Ord af Eduard ?v>ers. Musik af RUÖO jJlfuén.
_J=s ___l l__( J___|
l ’ XI’ k*-’ f
När, Je - sus, hit du kom - men var, En stjär-na brann på him - - - - len klar. Se’n dess finns ej så stjärn-lös
Lillan och pullan.
Måttligt fort Text af Jfnna m. Roos. Musik af 6mll Sjögren.
stig, Att ej ett barn kan hit - - - ta dig.
1. En pul- la gick och ploc-ka-de, Plock, plocke plock. Och lil-lan satt och
t^tl=ffi
(Fortsättningen finnes i Jultomten 1902.)
r ? -*..
loc - ka-de, Lock, loc - ke lock. Och pul-lan fick en smu - la Af bröd in-vid en vägg. Och lil-lan fick en gu - la Ut - af ett präktigt
a tempo
ägg. Och hö-nan sa - de: ka ka ka, Och lil-lan sa-de: ba ba ba. Och ka ka ka och ba ba ba, Och hvad det smak-te bra.
(Fortsättningen finnes i Tummeliten samt i Jultomtens Praktupplaga 1902.)
klickade med ett s j-ljud, hvilket, såsom
icke förekommande i finskan, är en svår
stötesten.
Inne i salen stodo ett par
byfvelbän-kar och annan snickarattiralj, ty på
eftermiddagen får lässalen användas till
slöjdsal. Slöjden är i hög grad populär
bland pojkarne, som nästan dagligen
själfva begära extratimmar däri. Då
hemslöjd, om man undantager en i
betraktande af hjälpmedlen alldeles
beundransvärd kniffabrikation i ett par byar
i Öfver-Torneå, är alldeles okänd
häruppe, är det ju synnerligen glädjande,
att ungdomen visar sådan lust för det
handens arbete, den får lära i skolan.
I småskolan höll man just på med
svenska, hvari undervisades med tillhjälp
af planscher. Den öfra afdelningen hade
nu läst svenska ett år och var iämfö-
d
relsevis styf; den nedra däremot
omfattade små sjuåringar, som icke mer än
sex veckor praktiserat det officiella
modersmålet. Undervisningen försiggick
visserligen på svenska, men då och då måste
lärarinnan ta ett par finska ord till hjälp.
Man talade om fåret. De små fingo
tassa fram i sina lappskor och på fråga
peka ut olika delar på detta djur samt
nämna dem vid namn.
- Hur många ögon har fåret?
– På-rett har två ö-ga, svarade
hviskande en liten jänta med t rubbnos och
bruna ögon, som hon hade svårt att
vända ifrån de främmande.
Bokstafven f är också en stötesten
för finnbarnen; den finnes nämligen icke
i deras modersmål. Icke heller må man
förundra sig öfver uttrycket »två öga»
- efter räkneord använder finskan
singularis.
- Ögon, ögon! sufflerade ett par
välvilliga kamrater, som nogsamt bevisade,
att konsten att »hviska» inte är okänd
ens norr om polcirkeln.
- Hur många öron har fåret?
tillfrågades en pojke.
- Fyra, blef svaret, under ett stilla
fnitter från de äldre.
Naturligtvis visste pojken godt, att
fåret har två öron. Det var bara
räkneorden han ännu icke blifvit så säker i.
Hvilket man får ursäkta honom efter
sex veckors språkstudier.
Resultatet var för öfrigt öfverraskande
godt, och de små syntes helt stolta
öfver och ifriga ätt få visa sin
skicklighet.
Det blef frukostrast, och hr
Henriksson begagnade sig af tillfället att visa
oss den lilla skolträdgården, väl den
nordligaste i Sverige. Nu låg där snö,
men vi sågo vinbärs- och hallonbuskar,
vackert snirklade blomsterland och en
hel rad törnrosbuskar, hvilka om
sommaren stå i blom. Där odlas också en
del rotsaker - eljest tämligen okända
häruppe - och t. o. m. en liten
drif-bänk för ömtåligare plantor hade man
fått till stånd. Hr Henriksson sade sig
hoppas, att det intresse barnen visa för
denna anläggning skall hålla i sig, och
i en framtid små trädgårdar uppstå
kring de nu ofta så kalt verkande
bostäderna.
På gården lekte under tiden barnen
ungefär samma lekar som vi äro vana
att se. Det var tio grader kallt, snön
yrde, men många af dem gingo ännu i
tunna sommarkläder; andra hade de
ej. Hvar skola också föräldrarna i år
få pengar att skaffa dem något bättre
för? Och hur skall det gå, då
vintern blir kallare, då kvicksilfret fryser
och vinden hviner öfver det mörka
landet?
Jag tittade åter in i salen, där en del
barn från längre bort belägna gårdar
höllo på med sin frukost. Det var
detsamma för alla: ett stycke torrt bröd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
