Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 45. (1,088.) 5 november 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
854
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 45
Älfkarleby, Upps.: Hundskattemedlen, som
för 1902 utgöra 760 kronor, skola för nästa
år öfverlämnas till skolrådet att fördelas till
skolbibliotek vid folkskolorna.
Ousby, Krist.: 50 kronors löneförhöjning
beviljades folkskolläraren Ljungberg och
lärarinnan fröken Centervall.
Sköllersta, Öreb.: Af hundskattemedlen
skola 30 kronor användas till
sockenbiblioteket och 150 kronor till fattiga harns
beklädnad.
Mille, Gflb.: Organisten N. E. Anjou
befriades pä begäran från klämtning,
helgsmåls- och första ringningen, då organist ej
är skyldig att bestrida dessa sysslor.
Hamrånge, Gflb.: Småskolläraren J.
Sjöberg i Axmar fick en årlig pension af 300
kronor och två famnar ved.
Bodsjö, Jmtl.: Hr N. Hansson erhöll som
folkskollärare 50 och som organist 50 kronor
i löneförhöjning.
Hackas, Jmtl.: Klockarens lön höjdes
till 250 kronor.
Jämshög, Blek.: Folkskolläraren E. O.
Lagerqvist i Gränum erhöll på ordförandens
förslag 50’kronors löneförhöjning.
Vessig-e, Hall.: Folkskolläraren fick 50
och småskollärarinnorna hvardera 25 kronor
i löneförhöjning.
Burseryd, Jönk.: De småskollärarinnor,
som ej fått första ålderstillägget, erhöllo 25
kr. i löneförhöjning.
N. Sandsjö, Jönk.: 250 kr. årligen får
under sin återstående lifstid folkskolläraren,
klockaren och organisten J. A. Svensson
uppbära af organist- och kantorslönen, sedan
han tagit afsked.
Nässjö, Jönk.: Småskollärarinnornas
begynnelselön höjdes till 350 kr. med tre
ålderstillägg hvartdera om 50 kronor. Tre
lärare få äfven nästa år hvardera 75 kr. i
dyrtidstillägg.
N. Åkarp, Krist.: Lönen höjdes med 60
kr. om året för lärarinnan i Bjärnums
mellan skola Anna Johansson med skyldighet
för henne att i folkskoleklassen läsa 6
tim-mar pr dag.
By, Kpbg: 300 kr. beviljades i årlig
pension åt organisten J. E. Johansson, som
af-går med detta år.
Älfdalen, Kpbg: Hittills har utgått 500
kr. till skolrådets medlemmar för deltagande
i sammanträdena(!). Detta belopp indrogs.
Färlöf, Krist.: Lärarnes lön höjdes med
100 och lärarinnornas med 50 kr. åt hvarje.
Lärarnes löner uppå nu till 1,100 kr, utom
bostad och vedbrand.
Bergsjö, Gflb.: Lönen åt läraren i
kyrkbyns fasta folkskola höjdes med 100 kr.
mot skyldighet för honom att vara förste
lärare.
Åhus, Krist.: Två af församlingens lärare
fingo hvardera 100 kr. för kurs vid Nääs
nästa år.
Kvärrestad, Krist.: Folkskolläraren P. T.
Malmström fick begärd löneförhöjning med
50 kronor.
Sandby och Gårdby, Kalm.:
Vedersättning hade af läraren begärts med 100 kr.
Skolrådet tillstyrkte 90, och kyrkostämman
beviljade 80 kronor.
Vikers kapellförsamling: Till ett
skolbibliotek vid Dalkarlsbergs folkskola anslogs
100 kr., sedan folkskolläraren G. Dahlgren
förut för ändamålet insamlat 40 kronor.
Forserum, Jönk.: Särskild
barnavårdsnämd af sex personer utsågs. Ingen lärare
invaldes.
Höganäs: Organistens lön höjdes till 300
kronor.
Hafverö, Vnrl.: Från och med 1903 höjes
småskollärarinnelönen till 400 kronor.
Attmar, NorrL: Efter fem års tjänstgöring
i församlingen får småskollärarinna 400
kronors lön.
Hed, Vstm.: Åt lärarinnan vid Bysala
folkskola beviljades 50 kr. årligen tillsvidare,
som ersättning för mindre bostad än öfriga
lärarepersonalen.
Åtvid, Östg.: Dyrtidstillägg beviljades
enligt lärarekårens anhållan och skolrådets
förslag med 100 kronor åto de sex lärarne,
35 för två lärarinnor vid Åtvidabergs
skolor och 25 kr. åt de öfriga. För minskadt
planteringsland erhöll G. E. Carlsson i
Åtvidaberg 20 kr.
Söderala, Gflb.: Aflidne folkskolläraren
P. Petterssons änka fick en årlig pension
af 150 kronor.
Helsingtuna, Gflb.: Förste läraren Stein
fick 150 kronors löneförhöjning.
Nöden bland skolbarnen
i öfre Norrland.
Ur ett bref från
folkskoleinspektören i Västerbottens första och andra
kontrakt till denna tidnings utgifvare
återgifva vi följande:
Då det torde intressera Eder, hr
redaktör, att höra något närmare om
nöden bland skolbarnen häruppe, vill jag
nämna, att jag denna termin besökt
just de trakter af inspektionsområdet,
som äro i största behof af hjälp. Den
nästan totala missväxten i t. ex. den
äfven annars så fattiga lappmarksför
samlingen Malå har redan haft stort och
menligt inflytande på barnens skolgång.
En mängd af de skolpliktiga barnen har
lång och svår väg till skolan och måste
därför utrustas med matsäck antingen
för dagen eller för hela veckan, men då
ingenting finnes att lag»a i matsäcken,
nödgas barnen i många fall stanna
hemma, hvarförutom en stor del, icke kan
komma till skolan af brist på skor och
kläder. Under min vistelse i Malå denna
höst kommo dagligen föräldrar till
skolrådets ordförande med begäran om
befrielse från skolgång för sina barn, enär
de icke hade en brödbit eller en potatis
att sända med dem till matsäck. Jag
har ock såväl i skolorna som i hemmen
varit vittne till djupt gripande scener,
vittnande om, att nöden och hungern
redan nu äro större än man vågar
föreställa sig, och det är med verklig
ängslan man tänker på, att den långa och
tunga vintern står för dörren.
Det är därför med oändlig
tacksamhet och glädje man erfar, att den stora
offervillighet, som redan tagit sig så
vackra uttryck i de bättre lottade
trakterna af vårt land, kanske skall bringa
direkt hjälp äfven åt de hungrande och
frysande skolbarnen, och jag begagnar
tillfället att uttrycka de varmaste
välönskningar för den igångsatta
insamlingen.
:?:
Folkskoleinspektören i Sorsele
pastorat samt i Norrbottens läns södra
inspektionsområde skrifver bland
annat följande i bref till oss:
Inom vida trakter af det ofantliga
inspektionsområdet drabbas skolbarnen ej
minst af den rådande nöden, hvadan det
är synnerligen hugnesamt, att de
kommit i åtanke. Bland
inspektionsområdets 12 landsdistrikt torde behofvet af
hjälp vara störst i Sorsele, Arjepluog,
Arvidsjaur och Jockmock-Kvickjock;
något mindre i Edefors, Öfverkalix och
Råneå och minst i Älfsby, Piteå
landsförsamling, Öfverluleå, Nederkalix och
Nederluleå.
En lärare i Sorsele (norra delen af
Västerbottens län) skrifver till denna
tidning bland annat följande:
- - - Många hafva ej råd att
sända sina barn till skolan; de äro
utan mat och kläder åt dem. Jag har
förr alltid haft å min utstation hvarje
hösttermin 18-20 st. barn, nu blott 11.
Här är det ganska kallt - ibland har
det varit 18 grader; alla sjöar och
vattendrag äro isbelagda och man kör öfver
dem. Snötäcket är blott l dem tjockt
öfver marken. Folket har ingen mat
utom kornas mjölk; man förskaffar sig
brödet så, att man far omkring och hör
sig för efter någon arbetsförtjänst,
stannar så en tid här eller där och arbetar
för den låga dagspenningen, köper mjöl
för den och far så hem. Hemmanen
skötas mest af barn och kvinnor. Det
är värre här nu än under nödåren 1867
och 1892, ty stor förlust vållas af att
höbärgningen blifvit så knapp och
ruttnat så mycket i hässjorna samt nu
förstöres af råttor och lemlar. - - -
- - - De ii barnen besöka min
skola dagligen, äro snälla och flitiga men
kläder och skor äro slarfviga, söndriga
och delvis stoppade. Det är hvad man
kallar »paltor».
Under min 3 2 Va år långa tjänstetid
vid folkskolan har jag aldrig ansett mig
böra göra insamling åt barnen, men nu
gå föräldrarnas inkomster åt för att
skaffa mat i huset, så att intet blir
öfrigt till kläder. Kommunens fattigkassa
är längesedan tom.
Kyrkoherden i Paj åla församling
har anhållit att genom pressen få
följande upprop offentliggjordt:
Det är utan tvifvel bekant med
hvilken energi vår kraftige stiftschef
drifver skolväsendet framåt i finnbygderna.
Invånarne måste uppfostras till svenskar
i språk och tänkesätt och denna
uppfostran måste grundläggas redan i
småskolan. Då barnen i regel icke förstå
ett ord svenska vid deras intagning, så
lär väl en hvar inse vikten af ordentlig
skolgång redan i småskolan och hela
vägen framåt. Deras skolgång blir då
i regel både längre och strängare än
barnens i södra Sverige. Men en sak
till: fattigmans barn måste i regel så
fort som möjligt göra från sig sin
skolgång; så mycket viktigare då att
hvarenda dag tillvaratages,* så länge denna
skoltid varar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
