Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 45. (1,088.) 5 november 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 45
SVENSK LÄRARETIDNING.
857
De unge männen och sedligheten. Föredrag
af d:r Karl Fries. Sthm, Förbundet mellan
Sveriges kristliga föreningar af unge män.
25 öre.
Vintersol. Illustrerad kalender 1903 Sthm,
P. Palmquists aktiebolag, l kr. 50 öre.
Sammanställningar. Svenskt original af
E. S. K. Sthm, P Palmquists aktiebolag.
2 kr.
Bland rosor och törnen i äktenskapets
förgårdar. Vägledande råd och vinkar för
grundläggandet af ett lyckligt äktenskap,
de unga tillägnad af A V. Hellström.
Köping, J. A. Lindblads förlag, l kr. 25 öre.
Ett lyckligt hem. Huru och af hvilka det
bildas af J. R. Miller. Köping, J. A.
Lindblads förlag, l kr. 60 öre.
Skuggor och dagrar. Skildringar ur
verkligen af S. S. Köping, J. A. Lindblads
förlag. 65 öre.
Sådd och skörd. Ett ord om de moderna
sällskapsnöjena af M. B. Williams. Köping,
J. A. Lindblads förlag. 50 öre.
Kom till Jesus! af Newman Hall. Köping,
J. A. Lindblads förlag. 35 öre.
De romerska antikviteterna. Till de
studerandes tjänst framställda af J. M. Sundén.
Uppsala, V. Schultz. 3:e haft. l kr.
De lefvande djuren på jorden. Populära
skildringar från lifvet i naturen, utgifna af
C. J. Carnish. Sthm, Fröléen & k:i. Haft.
1-3 å 50 öre.
Folklifsbilder af Thure S. Sthm, C. & E.
Gernandts förlag. Haft. 4-14 å 25 öre.
Uppfinningarnas bok, ny uppl., utgifven af
A. Berglund. Sthm, Aktiebolaget Hiertas
bokförlag. Haft. 81. 60 öre. Andra uppl.
Haft. 12-14 å 60 öre.
Världslitteraturen. I urval och
öfversättning redigerad af H. Schiick. Sthm, Hugo
Geber. Ser. I. Haft. 3-6 å 75 öre. Ser.
II. Haft. 4. 75 öre. Ser. III. Haft. 4-9
å 75 öre.
Bilder ur Nordens flora af C. A. M.
Lindman. Sthm, Vahlström & Vidstrand. Haft.
7. 3 kr.
Det ekonomiska samhällslifvet. Sthm,
Fahlcrantz & k:i. Haft. 14 o. 15 (slutet) å l kr.
Allmän kulturhistoria af Anton Nyström.
Sthm, C. & E. Gernandts förlag. Del. 3.
Haft. 61-64 å 25 öre.
Vår tids vetande, populärt framställdt ur
autentiska källor af Vilhelm Granath. Sthm,
Nils Anders förlag. Haft. 1-3 å 25 öre.
Coopers indianberättelser. Sthm, Bohlin
& k:i. Haft. 1-3 å 25 öre.
Tre ynglingars äfventyr bland
Nord-Amerikas indianer af Egerton R. Young. Sthm,
A. Sigurdssons förlag-. Haft. l o. 2 å 25 öre.
Vid hemmets härd. Läsning vid
fristunder i familj kretsen af C. A. Svensson. Sthm,
Bohlin & k:i. Haft. 5 o. 6 å 30 öre.
Världshistorien, berättad för folket af Johan
Bergman och Emil Svensén. Sthm, Bohlin
& k:i. Haft 21 o. 22 å 25 öre.
. Kampen för allmän rösträtt af Erik
Thy-selius. Sthm, Fröléen & k:i Haft. 9-30"å
30 Öre.
Verdandi. 5:e haft. - Pedagogisk
Tidskrift. 8:e haft. - Dagny. Haft. 15. -
Ljus. N:r 4.
Anna Stina Gustafsson f
själfva flyttningsdagen den 24 oktober
afled i Jönvik i södra Dalarne f. d.
småskollärarinnan Anna Stina Gustafason.
Född 1850 af ett fattigt arbetarefolk
inom den församling, där hon sedan
lefvat och verkat, fick hon ganska tidigt
ägna sig åt det svåra
barnuppfostrarekal-let. Då hon var något ofärdig i fötterna
och därför hade svårt att tjäna som piga,
ansågs hon bäst kunna försörja sig som
lärarinna. Efter att hafva genomgått
ett af den tidens småskoleseminarier
började hon vid 16 års ålder, således
nästan själf ett barn, att undervisa barn.
Då skolväsendet inom församlingen den
tiden naturligtvis var sämre än nu, fick
hon ofta flytta från den ena roten till
den andra och stannade slutligen vid en
mindre folkskola, som flyttade på två
stationer. 1893 erhöll hon, som då
började blifva utsliten af det ansträngande
arbetet, pension. Sedan dess har hon
haft sina lugnaste dagar. Arbetsam och
trogen efter sin förmåga har hon
förrättat ett drygt dagsarbete på
folkupplysningens stenbundna fält och var nu
synnerligen glad att få komma till rö.
Frid öfver hennes stoft! t O. H.
J. F. L. Svensson f. Den 22
oktober afled efter en längre tids
sjuklighet folkskolläraren, klockaren och
organisten i Herrberga, Östg., Jonas Frans
Ludvig Svensson.
Han var född 1865 i Hycklinge, tog
1886 i Linköping folkskollärare- och
organistexamen samt blef efter en tids
tjänstgöring i Horn ordinarie
folkskollärare i Herrberga 1893. Inom kort
angreps han emellertid af en tärande
sjukdom, som allt mera bröt hans krafter
och af hvilken han nu blifvit skördad i
förtid.
Flärdlös och okonstlad, blid och vän:
säll, vann han tillgifvenhet i lifvet och
lämnar en sörjande vänkrets efter sig.
Kronvallska varningsmålet.
Till redaktionen af Svensk Läraretidning.
Uti Eder ärade tidning af den 29 sistl.
oktober förekommer rörande de Kronvallska
varnings- och ärekränkningsmålen tvänne
uppsatser, den ena under rubriken »För
dagen» uppenbarligen härledande sig från
redaktionen själf och den andra insänd af
folkskolläraren Kronvall. I det sålunda från
två olika sidor behandlade ämnet torde det
böra tillåtas äfven skolrådet i Stora Malms
församling att göra sin mening hörd i samma
tidnings spalter.
Skolrådet vill därvid emellertid icke vända
sig mot hr Kronvalls artikel. Hr Kronvalls
mellanhafvanden med skolrådet afgöras bäst
enbart af de domstolar, dit pröfningen af
dessa mellanhafvanden blifvit hänskjuten.
Skolrådet vill vända sig mot redaktionens
egen uppsats, men, då det äfven i detta
hänseende synes skolrådet mindre lämpligt
att gå den domande myndighetens pröfning
i förväg, vill skolrådet till skärskådande
upptaga endast ett par punkter, med
hvilkas bemötande icke» bör eller kan anstå.
Hr Kronvall har sökt göra sig själf till
en martyr för folkskollärarekåren. Men det
finnes en annan kår, som skall komma att
uppvisa många och verkliga martyrer för
sitt kall, om icke i fall som förevarande
skolrådens disciplinära myndighet
upprätt-hålles, nämligen lärarinnornas. Det är icke,
såsom i redaktionsartikeln påstås, på
anonyma uppgifter, som skolrådets i protokollet
af den 12 december 1901 upptagna varning
för det hr Kronvall mot lärarinnorna
uppträdt på ett i sedligt hänseende kränkande
sätt grundas utan på icke mindre än tre
lärarinnors egenhändigt uppsatta och
undertecknade skrifvelser samt bref från en
af lärarinnornas föräldrar.
Vid handläggningen af målet och
affatt-ningen af protokollet i detsamma hade
emellertid skolrådet att begagna sig af
tvänne utvägar. Antingen att skona de
genom hr Kronvalls uppförande kränkta
kvinnornas goda namn och rykte så
mycket som möjligt och i sådant syfte endast
referera deras uppgifter eller ock att
uppläsa och in extenso till protokollet - som
dock var eller kunde blifva en offentlig
handling - taga deras skrifvelser.
Skolrådet valde den förstnämda utvägen och
både är och förblifver öfvertygadt om att
det därigenom handlade rättast, en
öfvertygelse, hvars riktighet senare blifvit genom
hr Kronvalls ärekränkningsprocesser blott
alltför tydligt bekräftad.
Det sätt för handläggning af målet och
dess protokollering*, som sålunda af
skolrådet användts, gör emellertid icke de af
lärarinnorna lämnade uppgifterna anonyma,
hvilket ock bäst framgår af att hr
Kronvall, besjälad af andra åsikter om den
respekt man var skyldig de i denna sak utan
egen skuld inblandade, lärarinnorna, uti sin
besvärsskrift till domkapitlet nämner en
hvar af dem vid namn och till bemötande
upptager deras yttranden. j
En annan punkt af redaktionens artikel,
som skolrådet anser sig böra ägna en
särskild granskning, gäller frågan om
bevisningen i varningsmålet eller kanske inför
disciplinärmyndigheter i allmänhet.
Som bekant tillämpas vid våra vanliga,
judiciella domstolar den s. k. legala
bevisteorien, kortast och lättfattligast angifven
med satsen, att såsom fullt bevis gälla
endast två ojäfviga vittnens samstämmande
utsagor. Om användande af detta
bevissystem äro de svenska domstolarna nära
nog ensamma i hela den civiliserade
världen. Öfverallt annorstädes gäller - äfven
inför vanliga domstolar - den s. k. fria
bevispröfningen, innebärande att allt - det
må nu vara endast indicier
(sannolikhetsbevis), parts egen utsago, jäfviga personers
uttalanden eller annat - som är af
beskaffenhet att öfvertyga domstolen om ett
förhållandes sanning är att betrakta såsom
fullt bevis. Detta system har på sista tiden
äfven vid våra vanliga domstolar - vid
sidan af och i trots af lagen - kommit till
användning åtminstone till en viss grad.
Skulle man nu i fråga om bevisningen
angående en persons uppförande eller sedliga
vandel, hvaröfver ju exempelvis skolråden
hafva att enligt folkskolestadgan döma,
fordra tillämpning af den legala
bevisteorien - en fordran, som framställes i artikeln
i fråga - så skulle man enligt skolrådets
mening handla oriktigt i flerfaldig måtto, i
det man på detta, de disciplinära
myndigheternas område, sökte inplantera ett
bevissystem, som hittills där icke användts, som
på grund af sakens natur där icke kan eller
bör användas och som man dessutom håller
på att öfvergifva vid de vanliga
domstolarna, där dock fordringarna i berörda
hänseende måste vara större.
Det är dessa förhållanden skolrådet
af-sett, då det i sin till k. m:t ingifna
förklaring å hr Kronvalls besvär yttrat, att man
icke kan på bevisningen i mål som det
ifrågavarande anlägga samma synpunkter
som på bevisning inför allmänna domstolar.
I fråga om förseelser af den art, hvartill
hr Kronvall enligt skolrådets öfvertygelse
gjort sig skyldig mot lärarinnorna, kan
ytterst sällan anskaffas bevis af två
ojäfviga vittnen och skulle i dylika fall
disciplinärmyndigheten icke få tillämpa den s. k.
fria bevispröfningen, då skulle, till obotlig
skada för förhållandena vid folkskolan alla
dylika förseelser förblifva ostrafade.
Den ifrågavarande tidningsartikeln slutar,
med det yttrandet, att det här gällde att
stå icke blott på lärarnes utan äfven på
lärarinnornas rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
