Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 46. (1,089.) 12 november 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 46
SVENSK LÄRARETIDNING.
877
Hvad lärarekåren säger om årets
Jultomte.
Jultomten samt hans följeslagare
Tummeliten, Fågel Blå och Sagas Julbok
hafva, så vidt vi förnummit, rönt minst
lika välvilligt mottagande detta år som
de närmast föregående. Ur bref från
framstående lärare och lärarinnor i
skilda delar af riket meddela vi ytterligare
några strödda uttalanden.
För hvarje år jag1 mottager Jultomten,
tänker jag: »Nu har den väl nått
höjdpunkten?» »Nu kunna ej konstnärerna,
ton-sättarne och författarne vidare hitta på
något nytt?» Hvarje gång hittills har dock
denna min tanke kommit på skam, ty den
bjuder på nytt och åter nytt. I år är det
nya idéer, som funnit uttryck i titel- och
omslagsplanscherna till praktupplagan samt
till Jultomten och Tummeliten, så äfven i
de öfriga teckningarna till »Klosterleken»,
»När kråkan fick ärfva», »Resan till
Leksakslandet» . Denna senare är en riktig
guldgrufva för de minsta. Alla dessa småting,
som fru Vestman framställer, uppfattas visst
icke vid genomseendet af planscherna de
första gångerna. För hvarje gång upptäcker
den lille något nytt, och därför tages
Tummeliten fram många, många gånger. Och
verserna till dessa tre planscher komma nog
att »läsas utantill» af många barn. Jag
blef i sommar smått förlägen, då jag på en
resa tillsamman med 4 å 5 småttingar fick
tillfälle höra deras förmåga att återgifva
Jultomtens innehåll. Den ena versbiten efter
den andra upplästes ibland af en ibland af
alla tillsammans.
Af innehållet för öfrigt har jag särskildt
fäst mig vid »Den stora tysta natten»,
»Flink Flott Flåsare-Flank» samt »Lill-Mali.»
Tack för jultidningarna! Jag tycker nästan,
att de i år äro ännu bättre än förut.
Berättelserna äro charmanta. »Den stora tysta
natten» är skrifven så, att det skulle vara
mycket underligt, om inte en mängd barn
efter genomräsningen skulle gå åstad och
sätta ut en julkärfve åt himmelens fåglar.
Det är just det rätta taget på saken att
icke vara docerande och dock så kraftigt
manande, som denne författare är. »Lill-Mali»
presenterar en utmärkt farfar, och
nämde-mansmoran är en rask och präktig »mora»
utan alla krumbukter. »När kråkan fick
ärfva» är omåttligt rolig. Endast
illustrationerna till den äro tillräckliga för att ge
barnen sysselsättning under hela julen.
»Sagan om Flink Flott Flåsare-Flank» är
lyckad med sina härliga frågor: »Hvad är
ett?» - »Hvad är två?» o. s. v. och dito
svar. Den sagan komma nog barnen att
lära sig utantill. Och så sens moralen, som
kommer så fint: »När jättar och troll råka
ut för en människa, som har lärt sig
någonting och kan någonting, så förlora de all
sin makt.» Med en sådan upptäckt är det
ingen risk att låta barnen läsa sagor om
jättar och troll.
I Tummeliten är nog sången om »Lillan
och p ullan» den bästa med sitt dråpliga
»ka ka ka* och »ba ba ba». Mina
tredje-klassare i folkskolan vilja inte upphöra att
sjunga den.
Tack för de vackra, alltid efterlängtade
julpublikationerna!
»Jultomten, praktupplagan.» Ja,
sannerligen gör den ej skäl för detta senare
namnet! Den varmröda infattningen af Joh.
Tiréns vackra vinterbild är af ypperlig
effekt. Den verkar som en ram af sammet
och ger relief åt själfva taflan s hvita fjäll
och åt de hvita ripornas svagt rosenstänkta
vingepar. Och hur lyckligt är ej motivet!
En hälsning från det vintriga Norrland, till
hvilket allas tankar vändas under dessa
brödbekymrets dagar!
»Den vill jag ha,» ropade alla barnen i
korus, då tidningen visades för dem.
Så mångla få den dock ej, ty de flesta
hålla sig till 25-öres-upplagan, men att den
slagit an på dem, fick man dock besked
om.
Många vackra taflor gömma sig* innanför
det praktfulla omslaget. »Vanliga upplagans»
titelplansch är också vacker med sin
äppel-blomst, vårgrönska och änglavakt. Ellen
Jolins tafla »Klosterleken» är en förträfflig
kulturbild från svunnen tid.
Hur många barnasinnet tilltalande bil*
der har ej den alltför billiga Tummeliten
att bjuda på! Tänk blott, for att taga ett
enda exempel, på Elin Vestmans
»Leksakslandet»! Den bjuder på en julexposition af
verkningsfull naturtrohet. Den, som ännu
från sin egen barndom kan minnas, hur en
dylik leksaksexposition i månader utgjorde
barnets glada hopp, den skall förstå, att de
små ägame af årets Tummeliten åter och
åter skola betrakta hvarje detalj af Elin
Vestmans tafla, så länge det kan synas,
hvad den föreställer.
Om Louis Moes taflor behöfver blott sägas:
»De äro Louis Moes.» De träffa alltid
barnasinnet.
Jultomtens text är som vanligt »prima
vara» och af påfallande instruktiv karaktär.
Helt visst skall genom Jultomten månget
sanningens frö sås i barnasjälar under glada
juledagar, och helt visst skola dessa frön få
djupt fäste, då de komma i sällskap med
glada tankar och varma stämningar. Långt
sedan det muntra skrattet tystnat, som
väcktes af Alfr. Smedbergs prisbelönta saga om
»Pojken, som knnde svara på tolf frågor»,
skall dock en allvarstanke vara bänksatt i
det unga sinnet: kunskap är makt.
»Lill-Mali» af Hanna Frosterus-Segersträle
är helt enkelt gripande. Osynliga kärlekens
trådar gå från hjärta till hjärta, och af dessa
trådar väfvas människolifvets lycka - det
säger oss berättelsen om Lill-Mali.
Edv. Evers högstämda julpsalm skall
säkert vinna ingång i månget hem, och från
tusendens läppar skall i juletid ljuda: »Se’n
dess finns ej så stjärnlös stig, att ej ett barn
kan hitta dig.»
Ja, årets Jultomte skall, det är man viss
om, när man sett den, med ord och bild
och toner i rikt mått sprida julglädje hos
det unga Sverige.
Jultomten har ju ock en fem-årig
följeslagare, julboken Fågel Blå - en samling
lättlästa, delvis spännande, alltid lärorika
sagor, af hvilka månget ungt sinne, som
föga påverkas af förmanings- och strafftal,
helt visst skall mottaga goåa. lärdomar.
»Huru trollen togo det söta af bondens
julbrygd och julbak» samt »Lisa Långnäsa» äro,
för att taga några exempel, dylika med
se-gerhufva krönta läromästare, som nå längre
än bestraffningens och förmaningens ord. -
En verklig fläkt af klassisk sagopoesi
hvilar öfver dikterna »Lyckans gåfva> och »På
besök hos Singelisangmor» (stora upplagan).
En ny liten följeslagare, Sagas Julbok,
är trots det billiga priset en verklig skatt,
ett band af åtta fagra, äkta pärlor.
Man vet ej, hvilken man skall sätta främst
af de små älskliga berättelserna, men säkert
är, att man ingen af dem vill undvara.
Skulle man våga en gradering, borde väl
»Booker Washington» stå som n:r l,
eftersom den är tagen ur rama verkligheten.
Och den talar om så mycken energi, så
mycken okuflig kunskapstörst samt ädel,
fredlig bragd, att de unga måste hänföras
och ha mycket gagn af den berättelsen.
Svensk Läraretidnings jultidningar och
julböcker äro allesammans så vackra och
värderika, att det är en sann fröjd att se
dem och läsa dem. Särskildt är »Sagas
Julbok» en nyhet, som väcker
10-12-åring-arnes hänförelse. Jag förespår den en
storartad frangång.
I »Fågel Slå» är Titteli-Ture den finaste
pärlan. Det är en glädje för alla barnavän-
ner, att sådana sagor kunna skrifvas af
svenska författare.
Prinsessans besök hos nämdemansmoran
är det roligaste jag på länge sett. Text
och bild äro gripna ur svenska folklifvets
djup. Jultomten har mänga andra utmärkta
bitar. Smedbergs saga bli nog pojkarna
mycket tacksamma för.
Praktupplagan är ju ett verkligt
praktverk. Dess tomte för tankarna till vårt stora
framtidsland.
Tack för tidningarna och böckerna!
Riktig julglädje för barnen skulle det väl knappt
kunna bli numera, om inte Jultomten med
sin lilla följeslagare Tummeliten komme på
besök till dem. År efter år ha de något
nytt att bjuda barnen, bättre och bättre för
hvart år, tyckes det. Så älskliga, som de
té sig i år, har jag knappast sett dem förr.
Och hvad de innehålla mycket! Både
muntrande och till allvarlig eftertanke manande
saker. Å barnens vägnar ett hjärtligt tack
till både författare och konstnärer, därför
att de alla gifvit det bästa! Ett hjärtligt
tack ock till alla både små och stora
tomtar, som hvar på sitt sätt hjälpt till att
arbeta ihop de många vackra taflorna,
berättelserna, sagorna och sångerna!
Och Fågel Blå se’n! Aldrig förr har den
innehållit så tilldragande och lärorika sagor
som just i år. I dem få barnen lära sig
hvilken betydelse den friska luften och ett
rörligt lif hafva för hälsan. Dessa i den
härligaste dräkt klädda sagor mana barnen
till barmhärtighet och många andra sant
kristliga dygder, under det andra lära dem
att akta sig for hvarjehanda karaktärsfel
och lyten. Alla äro de i bästa mening
uppfostrande.
Pensionsbref,
utfärdade den 27 oktober 19O2.
Folkskollärarnes pensionsinrättning.
2.377. P. E. Forsman, Tyresö, Sthm.
750 kr., fr. l jan. 1903.
2.378. M. Fries, Ö. Eyd, Östg.
750 kr., fr. l jan. 1903.
2.379. H. Olsson, Nefvitshög, Mim.
750 kr., fr. l jan. 1903.
2.380. S. 0:son Kellin, Hör, Mim.
750 kr., fr. l okt. 1902.
2.381. J. Ekelund, Ifvetofta, Krist.
750 kr., fr. l jan. 1903.
2.382. S. Nilsson, Grenna landsför.srg
; 750 kr., fr. l jan. 1903.
2.383. N. Levin, Eda, Vrml.
750 kr., fr. l jan. 1903.
2.384. Inga L. Edberg, Kingarum, Östg.
750 kr., fr. l jan. 1903.
2.385. J. Nordin, Hammerdal, Jmtl.
750 kr., fr. l jan. 1903.
Folkskollärarnes änke- oeh pupillkassa.
964. K. V. Anderssons ä., Burträsk, Vbtn.
200 kr., fr. l febr. 1902.
965. D. F. G. Hornvalls ä., Loftahammar,
Kalm.
200 kr., fr. l sept. 1902.
Småskollärarnes
ålderdomsunderstöds-anstalt.
510. Sara J. Eliasson, Ö. Karup, Hall.
185 kr., fr. l juli 1902.
511. Anna M. P:dotter Högländer, Bred-
sättra, Kalm.
90 kr., fr. l okt. 1902.
512. Johanna S. Blomstrand, Hakarp, Jönk.
200 kr., fr. l juli 1902.
513. Ida K. Vind, Hjärnarp, Krist.
200 kr., fr. l jan. 1903.
514. Maria Chr. Rosengren, Simrishamn.
200 kr., fr. l jan. 1903.
515. Karna Andersson, Bara, Mim.
185 kr., fr. l sept. 1902.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
