Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 50. (1,093.) 10 december 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 50
SVENSK LÄRARETIDNING.
961
Friesen, kansliråden E. F. Gustrin och
I. A. Lyttkens, f. d. professor Y. Sahlin,
medlemmar af lärarekåren vid
hufvud-stadeus högre och lägre läroverk och
folkskolor m. fl.
Rektor Almquist förklarade i egenskap
af Pedagogiska sällskapets ordförande
mötet öppnadt, hvarpå till ordförande
valdes lektor H. Bergstedt och till
sekreterare folkskolläraren Carl Lidman.
Först framträdde folkskolläraren
Fridtjuv Berg och skildrade, delvis med stöd
af personliga minnen, Olof Eneroth, den
man, som donerat sina efterlämnade
medel till grundande af en pedagogisk
professur och som sålunda på sätt och
vis gifvit anledningen till detta möte.
Det blef en synnerligen sympatisk
teckning af den varmhjärtade mannen,
af hans kamp med ekonomiskt betryck
redan i barnaåren, hans framgång på
studiebanan, hans följande sjuklighet,
sysslande med skaldskap och » naturf
ör-sköningskonst» och det erkännande, som
han vann för sina förtjänster om
Sveriges »odling». Sin varmaste kärlek
ägnade han åt svenska folkskolan, och
hans ideal var att få denna till en för
hela folket gemensam barndomsskola.
Sina under ett lif af umbäranden gjorda
besparingar, 52,000 kronor, som nu
genom räntor vuxit till 104,000 kronor,
skänkte han till en fond vid Stockholms
högskola för att där en pedagogisk
professur skulle komma till stånd.
Eneroth var en lärarinnas son, som
uppväxt i en skola, och däri hade man
att söka anledningen till att han
ägnade sina medel åt detta ändamål. Han
ville därmed gagna uppfostringskonsten
i betydelsen af naturutvecklingskonst,
naturförädlingskonst, » naturf
örskönings-konst». Och på det att ej medlen måtte
komma ett spekulativt teoretiserande till
godo, skänkte han dem ej åt något af
de gamla universiteten, hvilkas trånga
former ej tilltalade honom, utan åt den
blifvande fria högskolan i hufvudstaden.
Testamentet är alltigenom uttryck af
hans högsinta lifsåskådning. (Lifligt
bifall.)
Fröken Anna Sandström höll i lätt
kåserande form ett anförande som svar på
frågan: »Behöfver Sverige en professur
i pedagogik?»
Många ansåge pedagogik och
pedanteri vara liktydiga begrepp utan att
besinna, hurusom pedanteriet just härleder
sig ur okunnighet i pedagogik. Det
vore en allmän åsikt, att pedagogen hade
en tråkig sysselsättning. Och dock
borde han tvärtom vara glad: under det
läkaren sysslar med sjukdomar och
juristen .med brott, får pedagogen syssla
med ungdomen och framtidens hopp.
Vid universiteten står ofta nu
lärarekallet ej i hög kurs: mången yngling
ägnar sig däråt, enär han ej ser sig
utväg att komma högre. Moderörelser äro
äfven på det pedagogiska området
stundom högst störande, liksom auktoriteten
verkar förlamande. Därför borde vi
söka få till stånd en pedagogisk
professur.
Dess innehafvare skulle kunna pröfva
det berättigade i tidens kraf, framlägga
de erfarenheter, man gjort i utlandet,
och i sin mån medverka till att
utvecklingen, som alltid går i svängningar, så
mycket som möjligt måtte närma sig
den raka linjen. Han skulle kunna
hafva en mer opartisk uppfattning än
den, som själf står midt i dagens
strider, lämna undervisning i pedagogikens
historia utan att löpa fara att stanna i
blotta teorier. Och framför allt borde
han kunna arbeta för att den svenska
pedagogiken ej blefve ett lappverk af
tyska, franska och amerikanska teorier
utan finge en svensk prägel. Redan
finnes stort material att bearbeta, och
innehafvaren af en sådan professur skulle
bli ett föreningsband mellan de olika
skolarterna samt hafva något att bjuda
alla deras lärare. Då det pedagogiska
intresset under senare tider nått en
hastig uppblomstring, vore det ock i sin
ordning, att ämnet officiellt upptoges
bland de öfriga vetenskaperna.
(Bifallsyttringar.)
Kollegan d:r N. Gr. V. Lagerstedt
lämnade därpå en del intressanta
upplysningar om dylika lärostolars förekomst
i utlandet. År 1901 funnos de till ett
antal af 121 vid 84 läroanstalter. Alla
europeiska länder hafva sådana med
undantag af Spanien, Portugal, Turkiet,
Danmark, Norge och Sverige - en
upplysning, som väckte blandade känslor
hos åhörarne. Särskildt talrika äro de
pedagogiska professurerna i Tyskland, där
ock några af de förnämsta pedagogerna
lefva och verka. Särskildt framhölls
den äfven i Sverige kände och
värderade professor W. Rein i Jena, hvilken
ständigt omkring sig samlar hänförda
åhörare från alla länder. Därpå
kastade tal:n en blick på förhållandena i
Frankrike, Finland, Nordamerika, där
pedagogikens målsmän på
universitetskatedrarna ökats med stor hastighet sedan
1879; ja, i New York och Washington
finnas fullständiga pedagogiska
fakulteter.
En särdeles intressant del af
föredraget var den, som handlade om de
pedagogiska universitetslärarne vid de svenska
universiteten i början af 1800-talet.
Professorerna Simon Boethius i Uppsala
och M. Fremling i Lund höllo
föreläsningar i pedagogik, och docenter
utnämdes i ämnet, Grenander och Ben j. Höijer
i Uppsala samt A. O. Lindfors i Lund.
Men rörelsen afstannade och de
föreslagna pedagogiska seminarierna kommo
aldrig till stånd %
K. m:t ingaf till 1867 års riksdag en
proposition om inrättande af dylika
professurer. Första kammaren biföll men
andra afslog förslaget.
Det är nu 100 år sedan rörelsen i
denna riktning begynte - skulle det inte
kunna vara tid att nu någonting blefve
gjordt? (Bifallsyttringar.)
Diskussionen blef helt kort.
Rektor Almquist ansåg det vara så godt
som själfklart, att den påtänkta
professuren borde i första rummet komma
till stånd i hufvudstaden, där det
pedagogiska lifvet pulserar varmast.
Professor F. Sahlin däremot ville hellre
få den anbragt vid de gamla
universiteten, där fullständiga fakulteter finnas
och där den blifvande läroverksläraren
kunde taga pedagogiken i samband med
sina öfriga läroämnen.
D:r Lagerstedt hade ingenting emot,
att pedagogiska lärostolar komme till
stånd i Uppsala och Lund, men först
och främst i Stockholm, där man har
Eneroths donation att tillgå.
Hufvudsaken vore att man började - det
gjorde mindre hvar. Han framlade också
ett resolutionsförslag af innehåll att för
främjande af uppfostran professurer i
pedagogik måtte inrättas vid Stockholms
högskola samt em möjligt vid
universiteten i Uppsala och Lund äfvensom vid
Göteborgs högskola.
Detta förslag vann mötets bifall,
sedan rektor Almquist föreslagit, att man
skulle vända sig till styrelsen för
Stockholms högskola med begäran att den
ville söka få en lärostol till stånd, och
revisionssekreteraren O. Lindhagen
(ledamoten af styrelsen för Stockholms
högskola) uppmanat alla att göra hvad de
kunde för att få Enerothska fonden
ökad.
Nöden bland skolbarnen
i öfre Norrland.
Kyrkoherden /. P. Vallin i
Öfver-Torneå skrifver i bref till denna
tidning bland annat följande:
Här i Öfver-Torneå finnas massvis
fattiga skolbarn, hvilka i denna vinter
få frysa och svälta. Många hafva 3 å 4
kilometers väg till skolan. Ingen kan
föreställa sig den allmänna bristen på
kläder och skodon bland skolbarnen,
synnerligast i utbyarna. Med maten är det
ock synnerligen uselt, och då därtill
kommer en ytterlig nakenhet, så är det
icke underligt, att mången ådrager sig på
de långa vägarna sjnkdom och död.
I vissa skolor har man börjat gifva
de långväga barnen frukost, bestående
af kokt mjölk och smörgås.
Den allmänna nöden i följd af årets
totala missväxt är stor; men de bättre
lottade i öfriga Sverige hafva broderligen
räckt oss en hjälpsam hand. De hafva
med rikliga gåfvor af alla slag velat
lindra denna nöd. En oerhörd och
rörande gifmildhet har blifvit ådagalagd
öfverallt. De nödlidande tala ock med
förundran om denna och uttrycka sin
stora tacksamhet för den erhållna hjälpen.
Måtte Herren Gud, af hvilken all god
gåfva kommer, rikligen välsigna de ädla
gifvarne i vårt land!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
