Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 51. (1,094.) 17 december 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
984
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 51
glömmer lätt, hvad han lärt, om han ej
efter den dagliga skolundervisningen
hålles till öfningar, hvarigenom det
inlärda befästes och förkofras vid en ålder,
då förstånd och omdöme utvecklats till
större förmåga att fördjupa insikterna
och med mera framgång uppöfva
färdigheterna. De unga komma vanligen att
själfva förstå detta först vid mera
framskriden ungdomsålder, då vidare
utbildning möter flera hinder än vid yngre år.
Gäller nu detta om de bäst vitsordade
lärjungarna, så gäller det i ännu högre
grad om de med knapp nöd för afgång
godkända.
Tämligen lätt bör man således inse,
att en väl ordnad fortsättningsskola är
af nöden för att främja och befästa den
intellektuella bildningen, och att
barndomstidens mognare ålder, 13:e-15;e
lefnadsåren, ej bör för detta ändamål
lämnas oanvänd. En dylik försummelse
måste nödvändigt vara menlig för det
uppväxande släktet samt vålla och
underhålla en jämförelsevis låg ståndpunkt i
bildningsnivån. Samhällets fortskridande
i industriellt hänseende samt dess
medlemmars arbetsduglighet lida äfven
afbräck och skada genom underlåtenhet
att gifva de unga fortsatt undervisning.
Detta har man lärt sig klart inse i flera
länder, t. ex. Tyskland och Schweiz,
hvarest man på industriens område med
framgång upptagit täflingskanipen med
England. I denna med seger krönta
konkurrens utgör just den praktiskt
inrättade fortsättningsskolan en af de
viktigaste faktorerna, hvilket förhållande ju
äfven England under senare tider mer
och mer lärt sig inse och tagit
lärdomar af.
Men också för de ungas moraliska
uppfostran utgör fortsättningsskolan ett
ovärderligt stöd. I detta fall har
erfarenheten skarpt i ögonen fallande
lärdomar att meddela. Allt för tidigt
af-klippes helt och hållet sambandet mellan
skolan och lärjungen, då denna ej är
äldre än 12 å 13 år och måhända har
ett hem, hvars hufvudsträfvan är att
så mycket som möjligt göra sig hans
fysiska arbetskraft till godo. Gossen
eller flickan kommer* i beröring med
äldre och jämnåriga kamrater i fabriken,
å verkstaden och gatan, och dessa
fortsätta hans eller hennes uppfostran under
den farligaste barnaålderh och detta ej
sällan på ett fruktansvärdt olyckligt sätt.
Det vore därför högligen af behofvet
påkalladt, att de unga fortfarande finge
mottaga intryck och inflytelser från en
god undervisningsanstalt.
Från ett visst håll, där man ideligen
berömt sig af nitälskan för barnens tidiga
insättande i och -vänjande vid
kroppsarbete, har man betecknat
fortsättningsskolan såsom rent af förderflig, enär
den ansågs lägga hinder i vägen för
barnarbetet samt alltså vänja barnen
att gå fåfänga och lära odygd. Sådant
tal kan emellertid misstänkas vara ett
uttryck för åtskilliga arbetsgifvares
lystnad att ockra på barnens billigare ar-
betskraft, en lystnad, som är i godt
samförstånd med oförståndiga föräldrars
egennyttiga benägenhet att öfver höfvan
pressa de mognade krafterna.
Då under den fortsatta undervisningens
nuvarande svaghetstillstånd de större,
folkrikare samhällena säkerligen inom
få år komma att inhösta ledsamma
erfarenheter på grund af denna brist, skola
de sannolikt, om de finge rätt därtill,
det ena efter det andra, blifva benägna
att för egen del göra sina
fortsättningsskolor obligatoriska icke blott för de ur
folkskolan afgångna lärjungar, som
erhållit arbetsanställning, utan äfven för
de öfriga, både gossar och flickor.
Efter en redogörelse för, huru
hithörande förhållanden, blifvit ordnade i
Tyskland, samt efter anförande af några
uttalanden af den af k. m:t på
1890-talet tillsatta kommittén för afgifvande
af betänkande och förslag till ordnande
af folkundervisningen i vissa städer
erinrar kretsen därom, att vårt land, hvad
den fortsatta undervisningen vidkommer,
har mycket att lära från Tyskland.
På grund af hvad sålunda anförts
och med särskild hänvisning till
nödvändigheten att något göres för höjande
af den fortsatta undervisningen i vårt
land hemställer kretsen,
att centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärareförening måtte
taga i öfvervägande, huruvida och på
hvilket sätt åtgärder skulle kunna
vidtagas för åstadkommande af en
lagbestämmelse, på grund af hvilken
enskilda kommuner (med särskild
hänsyn till större städer och
industrisamhällen) tillerkändes rättighet att
införa obligatorisk undervisning i sina
fortsättningsskolor för alla från den
egentliga folkskolan enligt § 47 i
folkskolestadgan afgångna barn.
Lifförsäkringsfrågan.
Sex kretsar, nämligen Färs,
Mister-kults, Romeletraktens, Ströfvelstorps,
Svedalaortens och Västra Bara, hafva hos
centralstyrelsen anhållit, att kretsarna
under år 1903 måtte sättas i tillfälle
att yttra sig om lifförsäkringsfrågan och
kontraktet mellan Sveriges allmänna
folkskollärareförening och
lifförsäkringsbolaget Svecia.
Såsom motiv för sin anhållan anföra
samtliga dessa kretsar, dels att
gruppförsäkringen antagits utan kretsarnas
(eller ombudsmötets) hörande, dels att
tillslutningen under de två år, som aftalet
ägt bestånd, varit mycket ringa.
Dessutom anför V. Barakretsen, att sådana
bestämmelser som de i § 14
förekommande samt de sakkunniges
utestängande från valbarhet till
försäkringsombud äro ägnade att medföra söndring
inom den allmänna föreningen.
Misterhultskretsen motiverar sin
anhållan äfven därmed, att i årsskriften
icke omnämnes läraregruppens ekonomiska
ställning, att det enligt § 18 i
kontraktet synes, som om föreningen skulle stå
i en underordnad ställning men dock
med en viss ansvarsskyldighet, och att
säkerligen flera af föreningens
medlemmar skulle önska ingå i
försäkringsgruppen men icke våga detta på grund
af de antydda bristande uppgifterna.
Hr P. N. Eklund i Genarp samt åtta
andra föreningsmedlemmar hafva
inlämnat en gemensam motion, hvilken
innehåller dels en längre kritik öfver det å
sidorna 68-72 i föreningens senaste
årsskrift förekommande
kommittéutlåtandet och dels en. redogörelse för huru
en gruppförsäkring för Sveriges allmänna
folkskollärareförening enligt deras
mening borde vara anordnad.
Slutligen göra motionärerna följande
yrkanden:
1. Om centralstyrelsen fortfarande hyser
fullt förtroende till hrr kommitterades
sakkunskap och omdömesförmåga i
lifförsäkringsfrågan, anhålla vi, att den viktiga
frågan om premienedsättningens rätta
betydelse afgöres utaf en kompromiss, bestående
af tre opartiska försäkringsman, af hvilka
vi utse en, centralstyrelsen utser en, och
statens försäkringsinspektör ombedes blifva
den tredje. Sedan de delgifvits båda
parternas uttalanden, förelägges dem till
besvarande följande fråga: Innebär den
enligt försäkringsaftalet med Svecia beviljade
premienedsättningen minskning af verkliga
försäkringskostnaden, eller utgör den blott
en motsvarande minskning af den vinst,
som enligt vunnen erfarenhet inom äldre
svenska lifförsäkringsbolag samt inom
järnvägsmännens gruppförsäkring måste
beräknas tillfalla de i gruppen försäkrade vid
erläggandet af den vanliga bruttopremien?
2. Skulle under ett af åren 1903 eller
1904 kretsarna komma att uttala sig om
gruppförsäkringen, vilja vi anhålla, att
förestående kritik öfver kommitterades
utlåtande äfvensom förslaget till ett bättre
ordnande af gruppförsäkringen intages i
årsskriften det år, frågan kommer att behandlas
inom kretsarna.
Från deeemberkyrkosläniinoriia.
Varberg: Organisten A. Lundgren erhöll
400 kronor i personligt lönetillägg, så att
hans lön uppgår till 2,000 kronor.
Molla, Alfsb.: Slöjdundervisning skall fr.
o. m nästa år anordnas för såväl gossar
som flickor. Läraren på platsen fick i
uppdrag att ombesörja uppförandet af särskild
slöjdlokal, hvartill stämman anslog nödiga
medel.
St Kopparberg: Läsåret skall hädanefter
börja med höstterminen, så att de minsta
barnen få börja skolgången under den
varma årstiden.
Stenestad, Krist.: Småskollärarinnan och
biträdande lärarinnan i folkskolan erhålla
efter tio års oförvitlig tjänstgöring ordinarie
anställning, men förbehåller sig skolrådet
att besluta, om de skola afgå eller ej, därest
de inträda i äktenskap.
LITTERATUR
Svensk språklära. Ljud-, ord-, sats- och
stillära i koncentriska kurser af Nils Krok.
Lärjungens bok. Första kursen 25 öre.
Andra kursen 40 öre. Tredje kursen 25
öre. Lund, C. V. K. Gleerups förlag.
Redan vid en första blick på detta
arbete finner man, att det är
modersmålets skriftliga behandling i folkskolan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>