Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 53. (1,096.) 31 december 1902
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1,024
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 53
utskott fann ändringar i alla dessa
afseenden behöfliga och ville därför skrifva
till k. m:t, men majoriteten kunde icke
komma längre än till en begäran om
utredning, huruvida dylika ändringar vore
af nöden, och vid ärendets behandling
i riksdagen fick man till och med
bevittna det märkliga skådespelet, att
åtskilliga af dessa utskottsmedlemmar
yrkade afslag på sitt eget förslag.
Utskottets ordförande E. Hammarlund,
understödd af två andra ledamöter, hade
däremot i en utförligare reservation gjort
ett vida bestämdare yrkande, hvars
antagande säkerligen skulle fört frågan
framåt. Som bekant, afslogs
alltsamman. Saken är dock af den
beskaffenhet, att den måste komma igen, till dess
en grundlig reform blir genomförd.
Gynnsammare hafva förhållandena tett
sig inom området för
folkskollärarekårens fortbildning. Liksom föregående år
har lärarekårens sträfvan här mötts af
en sympati och en välvilja från
universitetens sida, som icke kan nog högt
uppskattas. Så hafva sommarkurser
anordnats icke blott såsom förut vid ett
af de äldre universiteten utan äfven i
Stockholm och Göteborg, och det lider
intet tvifvel, att dessa kurser haft en
välgörande inverkan på arbetet i skolan.
Till dessa hafva i år kommit ett nytt
slags fortbildningskurser, nämligen
sådana, som särskildt afse
nykterhetsundervisningen. Den förnämsta af dessa
var feriekursen i Stockholm den 28
december 1901-5 januari 1902. För
lärarekårens fortbildning har äfven
riksdagen visat sig gynnsamt stämd, i det
den beviljat särskilda anslag för
sommarkurserna i Uppsala 1903 samt till
repetitionskurser i gymnastik för
folkskollärare och därjämte höjt anslaget till
Pedagogiska biblioteket i Stockholm. I
sammanhang härmed må vi äfven erinra oss
de båda donationer på 100,000 kronor
hvardera, som f. d. konsul Oscar Ekman
i Göteborg frikostigt anslagit till
främjande af folkuppfostran och särskildt
nykterhet.
*
Med afseende på folkskollärarekårens
aflöning hafva vi särskildt att med
tacksamhet anteckna det viktiga beslut, sorn
riksdagen fattade i enlighet med k. m:ts
proposition rörande ålderstilläggen.
Härigenom blefvo folkskolans ordinarie
lärare och lärarinnor i fråga örn
uppflytt-ning i högre lönegrad likställda med öf-
riga tjänstemän, så att de kunna på
grund af sjukdom eller af annan giltig
anledning få åtnjuta tjänstledighet i det
närmaste ett år utan att därigenom
förlora sin rätt till den högre lönegraden.
Härvid må äfven ihågkommas den för
bättring i de ekonomiska villkoren för
lärarne vid de högre folkskolorna, som
åstadkommits därigenom, att riksdagen
beviljat anslag till bidrag åt vikarie för
dessa lärare vid fall af sjukdom.
En af folkskollärarekallets mörkaste
sidor har hittills varit den betänkliga
osäkerheten uti lärarekårens rättsliga
ställning. L själfva verket är förhållandet
äfven fortfarande detsamma. Det senaste
året har dock att på detta område
uppvisa två tilldragelser, som äro ägnade
att ingifva förhoppning om kommande
bättre tider. Dessa äro den enastående
upprättelse, som riksdagen gaf
folkskolläraren Gustaf Bergman i Gunnarsnäs,
samt k. m:ts dom i det Kronvallska
målet. Bådadera visa, hurusom den
uppfattningen börjar tränga igenom, att en
folkskollärare lika litet som andra
samhällsmedlemmar får dömas utan
verkliga bevis. Och folkskollärarekåren har
all anledning att glädja sig häröfver.
Men sammanställer man dessa båda
fallen, Bergman och Kronvall, ligger det i
öppen dag, att en folkskollärares utsikt
att vinna rättvisa dock fortfarande kan
bero af en tillfällighet, och detta djupt
nedslående faktum, att tryggheten i en
folkskollärares rättsliga ställning skall
växla med de personer, som bekläda
chefsplatserna i
ecklesiastikdepartementet, bör mana oss att icke hvila, förrän
vi i här berörda afseende nått en bättre
sakernas ordning.
Härmed torde de viktigaste
företeelserna på folkskolans område hafva trädt
fram. Vid en jämförelse mellan de
resultat, som året 1902 gifvit vår svenska
folkskola, finna vi nog, att bredvid det
goda, som vunnits, åtskilligt måste
betecknas såsom minus, annat såsom noll.
Men så är det ju alltid. Utvecklingens
väg går aldrig rakt fram. Obestridligt
är emellertid, att vi på vissa punkter
erhållit ett fast underlag, på hvilket vi
under det nya året med hopp och
tillförsikt kunna bygga vidare.
t/. Franzén.
Läroverkskommittén och
folkskolan.
»Första klassens indragning».
Den stora frågan om folkskolan
som bottenskola har sin grund i det
krafvet, att samhället bör genom
anordningen af sitt skolväsen söka så
vidt möjligt är sätta hvar och en
i stånd att erhålla den utbildning,
som hans naturliga begåfning och
hans däraf anvisade
lefnadsverksam-het fordra. De hinder, som ställa
sig i vägen för en organisation i
enlighet med detta kraf, äro
väsentligen af politiskt social natur, och till
följd häraf blir den i och för sig rent
pedagogiska frågan tillika en politiskt
social fråga, hvars lösning
sammanhänger med den politiskt sociala
utvecklingen i det hela taget.
En mycket uppmärksammad detalj
af detta stora spörsmål gäller första
läroverksklassens indragning, hvaråt
läroverkskommittén ägnat en särskild
afdelning under den något för
allmänna rubriken »Realskolan och
folkskolan».
Till en början förklarar kommittén,
att den ifrågasatta indragningen
Ȍtminstone under nuvarande
förhållanden ej kan anses tidsenlig». Och
hvarför? Jo, för det första därför
att riksdagens första kammare ej
velat härom ena sig med den andra, för
det andra därför att de
läroverkskommittéer, som haft att yttra sig i
frågan, mer eller mindre bestämdt
afstyrkt densamma.
Kommittén har emellertid haft det
goda omdömet att ej finna dessa båda
skäl alldeles afgörande samt därför
ansett behöfligt att framlägga en
något fullständigare motivering. Att
denna motivering skulle verka
öfvertygande på någon folkskoleman våga
vi emellertid betvifla.
I principiellt afseende ställer sig
kommittén ingalunda helt och hållet
afvisande.
Folkskolan och realskolan hafva
nämligen - yttrar den (I: 94) - delvis samma
mål; i båda undervisas jämsides ungdom
af samma ålder (9-14 år), och båda afse
att meddela medborgerlig bildning, ehuru
till olika utsträckning, i det att
realskolan, som behåller sina lärjungar under
ett större antal år, därigenom blir i stånd
att anlägga undervisningen i de olika
ämnena efter en bredare och mera
omfattande kursplan, hvarjämte den
upptager ämnen, sona ej återfinnas å
folkskolans normalplan, särskildt främmande
lefvande språk och främmande länders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:45:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1902/1038.html
