Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 53. (1,096.) 31 december 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1,026
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 53
aflägsen läroverksstad! Kan någon
tro,, att vederbörande familjer själfva,
om de hade ett ord med i laget,
skulle dela denna kommitténs
uppfattning? Ligger det icke tvärtom i
sakens natur, att de främmande
språkens framskjutande till en något
högre ålder vore en åtgärd, som
företrädesvis af dessa föräldrar måste
betraktas såsom en i flera
afseenden synnerligen stor förmån?
Att barn från orter, hvilka skaffat
sig ett väl ordnadt folkskoleväsen,
hafva större utsikter till snabbare
fortkomst på bildningens bana än
barn från de orter, där man nöjer
sig med ambulering och
hvarannan-dagsläsning, ligger i öppen dag. Men
är detta något, som bör hindras?
Eller som kan hindras? Eller som skulle
hindras, ifall man fastställde
realskolans inträdesålder till och med ännu
lägre än 9 år? Visserligen icke.
Kommittén har i tredje bandet af
sitt betänkande meddelat hvarjehanda
statistiska upplysningar. Intressant
hade varit, om clen äfven lämnat
uppgift på huru många af
läroverkens nuvarande lärjungar, som
komma från trakter med ambulerande
folkskolor eller hvarannandagsläsning.
Antalet skulle säkerligen befunnits
allt för oansenligt för att kunna
tillerkännas någon som helst betydelse
vid åtgörandet af en så viktig
organisationsfråga som den här
förevarande.
Med nu berörda argument
sammanhänger ett annat, hvilket, om möjligt,
går ännu mera på sidan om saken
och som lyder ordagrant sålunda:
Invändes häremot, såsom flera gånger
skett, att just den ifrågasatta åtgärden
borde verka som en kraftig maning till
de samhällen, hvilka ännu ej på ett
tillfredsställande sätt ordnat sitt
folkskoleväsen, att i detta afseende upphjälpa,
hvad som brister, bör dock, äfven om
så skulle ske, å andra sidan ej
förglömmas, att folkskolan i själfva verket har
ett annat och vida viktigare mål än att
tjäna såsom förskola åt de allmänna
läroverken. Om den sistnämda
uppgiften allt för starkt betonas, kan
folkskolans egentliga verksamhet lätt löpa
fara att snedvridas. Först och främst
bör folkskolan, där redan nu öfver 90 %
af landets uppväxande ungdom mellan
7 och 14 år utbildas, själfständigt och
utan något som hälst yttre tvång
utveckla sig för sitt hufvudändamål
såsom allmänt folkuppfostrande anstalt,
och sedan må man i andra rummet se
till, om hon därjämte kan tillgodose ett
annat, från hennes synpunkt mycket
underordnadt syfte, nämligen att gifva
förberedande undervisning åt den
jämförelsevis ringa del af folkskolans
lärjungar, som ämnar söka sig in vid de
allmänna läroverken.
Hade någon gång från något håll
det yrkandet blifvit framställdt, att
folkskolan borde i minsta mån
inrätta sig efter de allmänna
läroverkens fordringar, så vore det anförda
uttalandet efter vår mening alldeles
för lamt. »Att tjäna såsom förskola
åt de allmänna läroverken» är för
folkskolan ej ett »mycket
underordnadt syfte»; det är, strängt taget, f or
henne intet syfte alls. Folkskolan får
på sin läroplan upptaga endast
sådant, som är af allmänt
grundläggande natur. Så är ju förhållandet med
småskolans båda årsklasser, så med
folkskolans första årsklass, och så
måste gifvetvis vara förhållandet
äfven med folkskolans andra årsklass,
hvarom nu särskildt är fråga. Något
annat har oss veterligen icke heller
blifvit yrkadt. Hvad som i detta
sammanhang fordras är helt enkelt,
såsom kommittén ock själf säger, att
»de samhällen, hvilka ännu ej på ett
tillfredsställande sätt ordnat sitt
folkskoleväsen, skola i detta hänseende
upphjälpa, hvad som brister». Detta
är ett kraf, som oafsedt alla hänsyn
till »realskolor^ och »gymnasier»
måste uppfyllas. Men påtagligt är -
och detta synes kommittén i själfva
verket ej heller vilja bestrida - att
första läroverksklassens indragning
skulle blifva en ganska kraftig
maning för åtskilliga samhällen att
härvidlag fullgöra sin plikt.
Såsom det nu är ställdt, finnas ju
städer med allmänt läroverk, ja med
gymnasium, där man till den grad
vårdslösar sin folkskola, att man
af-spisar dess lärjungar ined -
hvarannandagsläsning. En
läroverksorganisation, som gynnar, ja framkallar
dylika abnormiteter, befinner sig
sannerligen icke i öfverensstämmelse
med samhällsutvecklingen utan är
högeligen i behof af en reform i stil
med den, som våra närmaste
grannland genomfört eller nu äro i färd
med att genomföra.
Misslyckadt försök att indraga
behöflig småskola.
En lärarinna, som värnar om skolans
bästa.
Den 12 innevarande december har
k. m:t afkunnat ett utslag, som
förtjänar att beaktas af alla folkskolans
vänner. Vi redogöra i korthet för
målet i fråga.
Åsbo församling i Östergötland beslöt
den 9 december 1901 att i stället för
den mellan Kårarp och Staffansbo
flyttande småskolan inrätta en fast mindre
folkskola i Kårarps rote, under villkor
att den fasta folkskolan i Staffansbo
anordnades så, att den komme att i sig
innefatta äfven en småskoleafdelning,
undervisad af samma lärarinna som
folkskolan. Folkskollärarinnan i Staffansbo Anna
Bergström samt Johan Andersson m. fl.
medlemmar af Staffansbo skolrote
klagade häröfver hos domkapitlet i Linkö-
ping under anförande, att församlingens
beslut i hvad det anginge Staffansbo
skola strede mot § 2 mom. l i gällande
folkskolestadga, på grund hvaraf
yrkades, att beslutet måtte upphäfvas.
Genom utslag den 11 sistl. juni
förklarade emellertid domkapitlet, kort och
godt, att besvären icke förtjänade
afseende.
Klagomålen fallföljdes hos k. m:t, som
den 12 d:s afkunnat följande utslag;
»Enär, med hänsyn till hvad i målet
blifvit upplyst, i Åsbo församling, där
under åren 1899-1901 i medeltal för
år undervisats omkring 60 barn i
kyrkskolan, omfattande fast folkskola
äfvensom fast småskola, och omkring 52 barn
i Staffansbo skola, hvarest den fasta
folkskolan sedan lång tid tillbaka har
underlag af särskild småskola,
bibehållandet af en sådan anordning inom
Staffansbo rote måste anses vara af
förhållandena påkalladt och meclgifvet, men
genom verkställighet af församlingens
ifrågavarande beslut den fasta
folkskolan i Staffansbo skulle förlora sitt
underlag af särskild småskola, finner k. m:t,
med stöd af § 2 mom. l i förnyade
nådiga stadgan angående
folkundervisningen i riket den 10 december 1897
samt §§ 41 och 42 i nådiga förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och
skolråd den 21 mars 1862, skäligt att, med
undanrödjande af domkapitlets utslag,
till all kraft och verkan upphäfva
församlingens öfverklagadt beslut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
