Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11. (1,107.) 18 mars 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 11
väsendets behof vid 1902 års slut upplåtna
eller till upplåtelse afsedda fastigheter och
byggnader, är skyldig att fortfarande, intill
dess en dylik öfverlåtelse kommer till stånd,
för enahanda ändamål upplåta och
underhålla samma fastigheter och byggnader eller
ock, därest församlingen önskar använda
dem för annat ändamål, tillhandahålla andra,
af stadsfullmäktige godkända lokaler af
motsvarande storlek.
Denna lag träder i kraft den l januari
1904. Från och med samma dag skall
öfverstyrelsen hafva den sammansättning, som
i lagen stadgas, i följd hvaraf val till
ledamöter i öfverstyrelsen skola före 1903 års
’utgång äga rum. Af de ledamöter, hvilka
då utses, skola halfva antalet af de utaf
skolråden utsedda och halfva antalet af de
utaf stadsfullmäktige utsedda efter, lottning
inför öfverstyrelsen utträda vid 1904 års slut.
Öfverstyrelsens räkenskaper för år 1903
granskas i den ordning vederbörande
kommunalförfattning föreskrifver. Beslut, som före
1903 års utgång i laga ordning fattats om
uttaxering för folkskoleväsendets behof,
skola, jämväl efter det denna lag trädt i
kraft, lända till efterrättelse.
Reformer i
modersmålsunder-visningen,
En attack mot grammatiserandet.
Den som briljant föreläsare
allmänt bekante prof essor Adolf Noreen i
Uppsala höll härom dagen i
Musikaliska akademiens stora sal öfver ofvan
angifna ämne ett föredrag, som väckt
stort uppseende. Det utgjorde en
fortlöpande kritik öfver den plan f or
modersmålsundervisningen, som
läroverkskommittén i sitt betänkande
framlagt, och afsåg alltså i främsta
rummet den ifrågasatta »realskolan»
samt gymnasiet. Men gifvet är, att
den enligt föreläsarens mening i
tilllämpliga delar bör drabba äfven den
modersmålsundervisning, som i
folkskolan förekommer.
Som vanligt är, har det varit den
negativa delen af professor Noreens
föredrag, som bland åhörarne och i
tidningsreferaten tillvunnit sig lifligaste
uppmärksamheten. Föreläsaren har ock,
särskildt genom de skarpt tillspetsade
slutorden, framhållit såsom sitt mål:
»icke en reformation, utan en hel
revolution, en total omhvälfning af
lärogången i ämnet»/ och till
yttermera visso tillägger han: »Jag skulle
vilja tro, att i pedagogiken liksom i
medicinen grötarnes tid är förbi, och
operationsknifven kommer till
heders.»
Hvad han i främsta rummet vill
skära bort är det studium af svensk
grammatik, som enligt
läroverkskommitténs förslag skulle bedrifvas i
klasserna l-5.
Detta ganska abstrakta och
väsentligen med själfanalys sysslande studium
skall - säger han - idkas af 9-, 10-,
11-åringar. Och efter hvilka läroböcker
sedan l Den kunskapshungrande
barnasjälen får i sin svenska grammatikläxa
lära sig dels en massa termer, som den
icke Jean begripa, och hvilkas innebörd
läraren icke kan klargöra, om han ens
själf känner dem, dels sådana lärorika
och till en verkligt praktisk utbildning
för lifvets värf tjänliga fäkta som att
af gata bildas formerna gatan, gator,
gatorna, gatas, gators, gatornas, af kalla
däremot kallar, kallade, kallat, kallas o.
s. v., allt saker som * barnet till punkt
och pricka känner, långt innan det
kommer i skolan; ty vet åeficke detta och
dylikt, så kan det ännu icke tala så
pass svenska, att det kan med fördel
begagna’ sig af skolundervisning, och bör
därför få tills vidare stå på språklig
tillväxt. - - - Nu må man icke svara
mig, att missbruket icke får fördöma
bruket, att den faktiska- tillvaron af
dåliga läroböcker och dålig undervisning
på nederstadiet icke hindrar, att en god
lärobok och. en god undervisning för detta
stadium kan gifvas.’ Härpå svarar jag
nämligen, att en god lärobok i svensk
grammatik för barn under 15 år öfver
hufvud icke kan skrifvas af det enkla
skälet, att sådana barn icke skola läsa
någon i läroboksform sammanfattad
svensk grammatik alls.
Att professor Noreen vill befria
skolorna från allt hvad Sundén och
hans större och mindre efterföljare
heter är uppenbart. Och i den delen
torde väl ej många vilja motsäga
honom. Men för att i hans starka
ord icke inlägga mera af »total
omhvälfning» än han verkligen önskar,
måste man först och främst hålla sig
till det positiva program för
modersmålsundervisningen i realskolan, som
han själf framlägger. Man finner där
bland annat följande punkter:
Ortoepiska öfningar med särskildt syfte
att inlära riksspråkets uttal och
språkformer samt vid dess användande
eliminera möjligen förefintligt dialektuttal
och provinsialismer.
Elementerna af interpunktionsläran i
samband med. därför nödiga notiser
rörande satsen, dess arter och byggnad.
Elementerna af stilistiken. -
Grundligare genomgång af stilistiken.
Häraf synes klart, att föreläsaren
åtminstone icke velat från
»realskolans» program bortrensa den del af
språkläran, som handlar om satsen,
dess arter och byggnad, om han ock
antagligen önskar densamma
behandlad på ett annat sätt än nu vanligen
sker.
Men »formläran» då? Ja, ligger
icke den till sin kärna innesluten i
de »ortoepiska öfningar», som skola
ha till särskildt syfte att inlära
riksspråkets »språkformer» samt vid dess
användande »eliminera möjligen före-
fintligt dialektuttal och
provinsialismer?» Hvad det stora flertalet barn
beträffar måste det anses som en stor
öfverdrift, att de, långt innan de
komma i skolan, äro till punkt och
pricka förtrogna med sådana
språkformer som »gatan», »gator»,
»gatorna», »vi kalla», »vi hafva sjungit»
o. s. v. Riksspråket och framför’allt
litteraturspråket är för
hundratusentals barn i viss mån ett främmande
språk. Förhölle det sig icke så, hade
väl professor Noreen aldrig förordat,
att dess former skulle under särskildt
härför afsedda öfningar göras till
föremål för påpekande från lärarens
sida och naturligtvis äfven
»själfanalys» från barnens. Huruvida
lärare och barn härvid behöfva stöd
af en bok, och huruvida denna bör
vara en systematisk pluggbok i
Sundéns stil eller en öfningsbok i
Geder-chiöld-Olanders stil, är ju en
sekundär fråga.
Man misstar sig nog ej,^om man
antager, att den förkastelsedom,
föreläsaren fäller öfver grammatiserandet
på realskole-stadiet, lånat en stor del
af sin skärpa från den harm, han
känner öfver grammatikens
fullständiga förvisande från
gymnasialstadiet.
Den svenska grammatikens
analyserande tid - säger han – ligger helt
naturligt efter den egentliga barnaåldern,
’tillhör ynglingaåldern, då
nufvudintres-set icke längre är att observera, utan att
fundera. Och öfver intet mellan himmel
och jord kan ynglingen då med större
framgång fundera, och hvarför icke
också Spekulera, an öfver det föremål,
hvars faktiska beskäfféiiliét han bäst af
allt känner, sitt eget språk, det föremål,
hvars djupare liggande innebörd han
har de bästa förutsättningar att komma
på spåren, eftersom det i själfva verket
blott är en massa symboler för, en
återspegling af hans eget själslif s
företeelser och processer. Men, som sagdt,
detta lönande studium är honom
för-menadt. Det enda, han fått, är stifta
bekantskap med något, som kallas svensk
grammatik, och detta vid en tid och
under förhållanden, hvilka måste bibringa
honom afsky för det studium, som i
framtiden kunde och borde blifva honom
kärt mer än det mesta,
vetenskapsmannen har att bjuda. Hvad tjänar det
under sådana förhållanden till, att
pedagogiskt talangfulla och vetenskapligt
intresserade författare skrifva böcker,
som - jag erinrar blott om
Ceder-schiölds »Svenskan som skriftspråk» -
borde af hvarje skolyngling ha
genomlästs lika ofta som Eobinson Crusoe och
tillägnats lika innerligt som
multiplikationstabellen? De få ej läsa dem -
åtminstone ej genom
undervisningsplanens tillskyndelse. Hvad tjänar det till,
att nitiske universitetslärare utbilda
skollärare, skickliga att undervisa i verklig
svensk gramthatik? De få icke undervisa
däri för dem, som kunna förstå det, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
