Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 14. (1,110.) 8 april 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 14
SVENSK LÄRARETIDNING.
245
uppkommande olägenheterna, och att
dessa åtgärder blifva sådana, att det
afsedda ändamålet genom dem i
möjligaste mån vinnes. Det ligger lika
mycket i statens och statskyrkans
val-förstådda intresse som i de
samhällsmedlemmars, hvilka hysa från den
statskyrkliga bekännelsen skiljaktiga
kristliga läromeningar, att onödiga konflikter
i bekännelsefrågor undvikas, i synnerhet
på barnuppfostrans område, och att
befintliga anledningar till sådana
konflikter skaffas ur vägen. Det kan icke
nekas, att en sådan anledning föreligger
i skyldigheten för alla föräldrar, hvilka
icke formligen utträdt ur statskyrkan,
att låta sina barn deltaga i
katekesun-dervisningen, som ju är en undervisning
i specifikt evangelisk-luthersk
bekännelse.
För föräldrar med utpräglad kristlig
ståndpunkt, men af från den
evangelisklutherska i viss mån afvikande
bekännelse, måste denna skyldighet kännas
som en form af religionstvång, hvaremot
de protestera och hvarifrån de söka
befria sig. Endast den omständigheten,
att gällande författningar i detta
afseende i regeln af vederbörande skolråd
tillämpats med berömvärd urskillning
och varsamhet, har åstadkommit, att
svårare brytningar i anledning af denna
skyldighet hittills i allmänhet kunnat
undvikas. En sådan urskillning och
varsamhet från vederbörande skolråds
sida kan emellertid icke alltid påräknas,
såsom i synnerhet ett nyligen inträffadt
och af hr Byström i hans motion
om-nämdt fall i Skåne ådagalägger. Det
måste under sådana omständigheter
anses ändamålsenligt och af behofvet
påkalladt, att åtgärder vidtagas, genom
hvilka ifrågavarande skyldighet afskaffas
i de fall, där sådant utan skada eller
fara för samhället kan ske.
Den lämpligaste utvägen för
vinnandet af d*etta syfte torde ligga däri, att
föreskrifter utfärdas, på grund af hvilka
lärjungar i folkskola kunna befrias från
skyldigheten att deltaga i
katekesundervisningen, när föräldrarna sådant begära
af den anledningen, att de omfatta
annan kristen åskådning än den
evangelisk-lutherska och själfva draga försorg
om barnens undervisning i kristlig
tros-och sedelära. Då sådana föräldrar ej
rimligen böra kunna hafva några
betänkligheter mot att låta sina barn
deltaga i bibelläsning och undervisning i
biblisk historia, synes den ifrågasatta
rätten till befrielse ej behöfva gälla dessa
ämnen utan endast
katekesundervisningen.
På grund af hvad sålunda anförts,
vilja vi vördsamt föreslå,
att riksdagen ville i skrifvelse till
k. m:t anhålla, det täcktes k. m:t
utfärda sådana föreskrifter rörande
undervisningen i kristendomskunskap i
folkskolan, att föräldrar, som omfatta
annan kristen lärouppfattning än den
evangelisk-lutherska ooh som själfva
draga försorg om sina barns under-
visning i kristlig tros- och sedelära,
må äga rätt att för sina barn erhålla
befrielse från undervisningen i katekes
i folkskolan.
Undervisning i skogsvård i
folkskolorna.
Hr C. P. af Burens motion i detta
ämne var afstyrkt af första kammarens
tillfälliga utskott n:r l (ordförande
friherre G. Tamm), som anförde följande:
Det torde ej lida något tvifvel om att ett
hos ynglingen väckt intresse skall föranleda
den mognade mannen till nyttig
verksamhet inom området för hans ungdoms ideal,
och det ligger därför ock säkerligen en
riktig tanke i den hänvändning till ungdomen,
som af motionären åsyftas, men utskottet
har icke funnit sig1 öfvertygadt om
riktigheten af det utkast, som i motionen
innehålles.
I alla skolor utgör redan naturlära ett af
undervisningsämnena, och i
elementarläroverken studeras derutöfver botanik.
Utskottet håller före, att barnets och
ungdomens kännedom om och intresse för skogen,
dess skönhet och nytta, dess alsters
oumbärlighet och farorna af dess förstörelse böra
kunna vinnas såsom biprodukt af lektionerna
i dessa ämnen, om studiet af växtvärlden
riktas mera på trädens och örternas lif,
betydelse och användbarhet för olika ändamål
och icke hufvudsakligen drifves till blott
insamling af det största möjliga antalet
växter och inlärandet af dessas namn, arter och
klasser.
Tillgång- på skogar med ordnad skötsel
finnes icke öfverallt, och det kan vara
tvifvelaktigt, om tillfälle till arbete i sådana
skogar skulle kunna beredas för ett
öfvervägande antal skolor, "hvartill kommer, att
det ingalunda kan tagas för gifvet, att
skogsägare i allmänhet skola finnas villige att
öfverlämna arbetet med kulturer och andra
föryngringsarbeten åt oerfarna personer för
att tillhandahålla dem
undervisningsmaterial. Ett arbete i ordnade skogar torde
sålunda icke stå till buds annat än för ett
mindre antal skolor och skulle komma att
- där tillfälle till sådant arbete erbjudes -
förläggas till sådana trakter, där intresset
redan är väckt genom åsynen af bevarade
mognade skogar samt af lofvande bestånd
af yngre träd och uppspirande plantor.
Utskottet har visserligen erfarit, att Sveriges
skogsmannaförbund lyckats att inom
åtskilliga trakter uppmuntra forstligt kunniga
personer att med skolbarn företaga
exkursioner och att därunder meddela dem en ytlig
undervisning i sådd och plantering1 m. m.,
men dylika utfärder kunna icke anordnas
å alla orter till följd af brist på dels
lämplig1 skog och dels passande och kunnige
instruktörer, hvarför utskottet - under
uttalande af sin förhoppning’ om, att det gifna
föredömet om införande af planteringslag
måtte vinna efterföljd där sådant lämpligen
låter sig göra - hyser större tillit till
redan allmänt anlagda skolträdgårdar såsom
skapare af skogs-älskare.
Insikt i skogshandteringen - äfven af
mycket blygsamma dimensioner - torde
icke kunna förvärfvar i skolor, ty dessa äga
icke förutsättningar för att drifva
undervisningen med den intensitet, som erfordras för
att gifva eleverna herravälde öfver det
föreliggande verksamhetsfältet, emedan skolans
uppgift är att förbereda och grundlägga
men ej att i detalj inlära den kommande
lifsgärningen.
Antalet af undervisningsämnen i skolorna
är dessutom redan nu så stort, att tillägget
af ett eller flera ämnen skulle gifva ökadt
stöd åt farhågorna för det mycket omtalade
och lika mycket fruktade mångläseriet.
Den af: motionären eftersträfvade
»känslan om behofvet af en god skogsvård» och
»känslan för skogarnas bibehållande» är ett
vackert bevis för hans varma intresse för
saken, men lag-stiftaren lärer icke böra blott
på grund af en känslostämning stifta lagar
som reglera ekonomiska förhållanden, hvilka
däremot böra ordnas af det mognade och
beräknande förståndet.
Med anledning af hvad sålunda anförts,
hemställer utskottet,
att ifrågavarande motion icke måtte till
vidare åtgärd föranleda.
Frågan förekom i fredags uti första
kammaren, därvid en kortare debatt
uppstod.
Motionären, bruksägaren C. P. af Buren,
framhöll, att skogarnas betydelse vore stor
både i sanitärt, klimatiskt och strategiskt
afseende. Undervisningen i deras vård och
rätta skötsel borde vara ett hufvudämne i
våra skolor. Det gäller en försvarsfråga af
största vikt, det gäller vårt lands vara eller
icke vara.
Utskottets ordförande, friherre Gr. Tamm,
försvarade utskottets hemställan.
Skogsvården hade under senaste 40 åren gjort
enorma framsteg och det finnes en allmänt
utbredd uppfattning af skogens nationella
betydelse. Men praktisk undervisning i
skogsvård skulle endast öka det öfverklagade
mångläseriet i skolorna, och tal:n betviflade
nyttan af några skolbarns utfärd i skogen
med en kaffepanna i spetsen för tåget.
Andra talare framhöllo motionens
outför-barhet på rent pedagogiska grunder eller
af formella skäl, då man ej borde på
stående fot och utan klar uppfattning af
sakens verkliga innebörd begära en
reformering af hela vårt lands skolväsende.
Barnen vid stadsläroverken skulle kunna få
färdas långa vägar ut på landet för att
kunna få undervisning i skogsvård.
Meningarna voro dessutom delade om hvilken
skogsvård som vore den rationellaste. En
talare föreslog en skrifvelse till regeringen
med anhållan, att undervisning i skogsvård
skulle införas i skolorna och lärjungarna,
där så ske kunde, få deltaga i plantering,
skogssådd o. s. v.
Utan votering biföll kammaren
emellertid utskottets hemställan om afslag
på motionen.
En lag angående folkskoleväsendet i
Stockholm
kommer nu till stånd. K. m:ts
proposition i ämnet blef nämligen sistlidna
onsdag bifallen i båda kamrarna utan
diskussion.
Seminariebyggnaden i Linköping.
Vid gemensam omröstning har
riksdagen med 187 röster (53 i första
kammaren och 134 i andra kammaren) mot
171 (84 i första kammaren och 87 i
andra kammaren) beslutat att för
uppförande å folkskollärareseminariets i
Linköping tömt af en byggnad för
undervisning i gymnastik, teckning och
musik i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med for ändamålet upprättade ritningar
bevilja ett anslag af 49,500 kr. och
däraf på extra stat för år 1904 anvisa
ett belopp af 25,000 kr.
Minoriteten röstade för anslag jämväl
till bostadshus åt seminariets rektor,
eller ett sammanlagdt anslag af 92,200
kr., däraf 60,000 kr. på extra stat för
år 1904.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
