Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 17. (1,113.) 29 april 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 17
SVENSK LÄRARETIDNING.
287
plan-enliga läroböcker, alla systematiskt
uppställda, alla afsedda att klassvis läsas
i ordnad följd från pärm till pärm. Skall
nu allt detta kasseras? Skola nu
ny-börjarne deltaga i fjärde klassens kurser
om elektricitet eller kemiska experiment
och fjärde klassen följa med den första
i beskrifningen af valda djurtyper? Ja,
sådana m. fl. invändningar komma att
göras af de många, som beundra vårt
nuvarande system och som hvarken våga,
kunna eller vilja ens antaga
möjligheten af en förbättring; och nog kan
man då förstå, att denna fråga ej löses
utan strid. Men antag, att det nu
föreslagna sättet vore det rådande och att
någon föresloge införandet af den
kursfördelning och den läsordning för litt. E,
som normalplanen nu angifver!
Säkerligen skulle striden då blifva ännu
hetare.
De enda, som kunna förstå det nu
antydda förslagets innebörd, äro vi
landsbygdens praktiserande lärare. Vi veta,
hvar skon klämmer. Ingen af oss kan
vara fullt tillfreds med normalplanens
kurser och läsordningar för litt. Ii ty,
om vi annars varit med några år, så
känna vi, hvart vi på den vägen komma.
Vi se, att ett nytt arbetssätt är rent
af en lifsfråga för den svenska
folkskolan.
Om vi nu antaga, att lärokurserna i
.realämnena kunde uppdelas i fyra
afdelningar, af hvilka en del genomginges hvarje
år med alla fyra klasserna gemensamt, så
blefve arbetssättet i dessa ämnen mycket
förenkladt och stor tidsbesparing vunnen
till förmån för de viktigaste
hufvud-ämnena samt många tvifvelaktiga »tysta
öfningar» afskaffade såsom ej längre i
detta sammanhang behöfliga. Om vidare
realämnena lästes periodvis under hvar sin
tredjedel af läsåret, så kunde man få 6
timmar i veckan under ll1/^ veckor i
följd åt hvartdera ämnet. På så sätt
skulle kunskapen i dessa ämnen vinna
högst betydligt i inre sammanhang och
reda.
I den mån landsbygdens lärare få
blicken öppen för denna frågas
ofantliga vikt, komma de helt säkert att
gemensamt ägna sitt bästa intresse åt
dess lösning. Och nog borde detta kunna
ske i samförstånd med både
myndigheterna och stadskamraterna.
Myndigheternas stöd borde vi ju kunna vinna,
då vi på intet sätt förorda omstörtningar
utan endast verklig förbättring. Vi vilja
i allt bibehålla den gamla grunden och
blott ändra planläggningen på ett enklare
och naturligare sätt. Och stadslärarnes
bifall borde vi väl kunna påräkna, då
vi ingen förbättring söka på bekostnad
af städernas folkskolor utan endast en
förbättring, som kan öka möjligheten
af enig samverkan mellan skolväsendet
i stad och på land och därmed närma
oss förverkligandet af det hägrande
framtidsmålet - bottenskoleidéen.
Sedan sålunda tiden för kristendom
och realämnena blifvit åt litt. E tillmätt
i samma proportion som förut finnes an-
slagen åt litt. A, återstår att tilldela
folkskolans erkända hufvudämnen deras
beskärda del af lärotid. Åt muntliga
och skriftliga öfningar i modersmålet
förbehålla vi oss 6 timmar i veckan, åt
räknekonst och geometri likaledes 6
timmar ; återstoden af tid blir tillräcklig
för öfningsämnena med 2 timmar sång,
2 timmar välskrifning och 2 timmar
teckning. Summa 30 timmar.
(Normalplanens åtgärd att pruta ned lärotiden
från 30 till 28 timmar i veckan är en
nyhet, som näppeligen kan från
landsbygdens synpunkt försvaras.)
Att enligt en sådan gruppfördelning
bland ämnena uppgöra en bra läsordning
för litt. E, blir ett synnerligen enkelt
problem. Fem ämnesgrupper och 6
timmar åt hvarje grupp låta ju mycket
naturligt fördela sig antingen på 6 dagar
i veckan å 5 timmar om dagen eller
ock på det för landsbygden bäst
bepröfvade sättet med 5 dagar i veckan
och 6 timmar om dagen. Teoretiska
skäl tala för sexdagarsläsning; praktiska
skäl tala för femdagarsläsning. Vill
man verkligen lyfta skolan upp ur h
var-annandagsläsningens dy, så måste man
nöja sig med 5 dagar i veckan. Det
är nämligen praktiskt omöjligt att ifrån
den invanda slentrianen å 3 dagar i
veckan med ens svinga sig upp till 6
dagar - skolförsummelser blifva då
oundvikliga.
Enligt grundprincipen för en sådan
läsordning skulle hvarje ämne återkomma
dagligen: kristendom, modersmålet och
matematik dagligen under hela läsåret,
realämnena ett i sänder dagligen under
hvar sin period. En sådan daglig
repetition jämte dagligt fortskridande komma
naturligtvis att underlätta arbetet för
barnen. Däremot är det gamla sättet
att undervisa i somliga läroämnen blott
l å 2 timmar i veckan absolut förkastligt
och borde i lag’ förbjudas af rent
psykologiska skäl.
Arbetssättet i modersmålet, matematik
och öfningsämnena synes icke erfordra
någon väsentlig omgestaltning af sådan
art, som här ofvan föreslagits för
realämnena. Hufvudsaken i fråga om dessa
hufvudämnesgrupper är framför allt att
erhålla tillräcklig tid på läsordningen,
så att de i de olika årsklasserna eller
afdelningarna nödvändiga tysta
öfning-arna kunna blifva motiverade af
förutgången omedelbar undervisning.
Emellertid är det tydligt, att den ökade tiden
bereder möjlighet för fylligare kurser,
hvadan således läroplanen äfven för
dessa ämnen torde erfordra tämligen
grundlig omarbetning särskildt i fråga
om sång samt modersmålets skriftliga
behandling.
En omändring af litt. E enligt nu
antydda grunder torde blifva af stor
betydelse för svenska folkskolans på
landsbygden tidsenliga utveckling.
Hittills har, som bekant, litt. E nästan
framstått som en straffskolform, hvilken
i följd af sin krångliga anordning blifvit
rent af förhatlig för både lärare, barn
och föräldrar. Men om den blott kunde
omorganiseras på ett enkelt och praktiskt
sätt, så skulle man snart få bevittna
den glädjande företeelsen, att föräldrar
och barn skulle yrka på återgång från
hvarannandagsskolan till hvar dagsskolan.
Det är nämligen alls icke sant, att
föräldrar och barn i allmänhet hysa en
synnerlig förkärlek till
hvarannandagsskolan. Tvärt om betrakta de den mera
som en nödfalls f orm, med hvilken man
måste låta sig nöja, emedan enligt den
allmänna uppfattningen anordnandet af
hvardagsskola med fyra årsklasser (=
litt. E) skulle erbjuda hart när olösliga
svårigheter.
6.
Bilden af normalplanens skolform litt.
E är sannerligen icke tilldragande, men
vi nödgas dock något litet betrakta dess
fysionomi. Vi finna då först, att
lärotiden är till otrolig grad sönderplockad.
Under 19 af veckans 28 timmar måste
läraren samtidigt leda skolarbete i olika
ämnen; men resultatet af hans myckna
hufvudbry kan omöjligen ens
tillnärmelsevis motsvara arbetet, just emedan
han samtidigt måste splittra sin kraft
i flera olika riktningar. I katekes skall
han hvarje vecka förgrena
undervisningen på 3 linjer, i realämnena på
5 å 6. Och samtidigt med skötandet af
dessa hufvuduppgifter skall han tillika
ägna sin uppmärksamhet åt helt andra
grenar af skolarbetet. I räkning skall
han på en enda timme, som dock enligt
anvisning å sidan 77 får af kortas till
40 minuter, undervisa 4 klasser
samtidigt, så att dessa sedan kunna reda
sig med 8 timmars tyst öfning i ämnet,
innan de få fortsatt undervisning.
Ämnet skrifning skall skötas uteslutande
såsom tyst öfning, medan läraren läser
6 timmar katekes och l timme
naturkunnighet. Teckningsundervisningen skall
skötas samtidigt med geografi och
historia. Detta blott som en liten
axplockning ur läsordningen!
Hvad skall man säga om dessa
»normala» föreskrifter? Där sitter läraren
med 4 klasser, 14 ämnen och kanske
70 barn och behöfde framför allt en
ledtråd för att sammanhålla det hela.
Men i stället får han anvisning att
hvarenda vecka flytta fram hvarje klass eller
afdelning ett tuppfjät inom hvarje ämne.
Följden blir, att allt blir sönderplockadt
i en oredig röra. Den långa mellantid,
som förflyter, innan läraren återkommer
till hvarje förgrening af hvarje ämne i
hvarje afdelning eller klass, försvårar i
hög grad sammanhållningen. Äfven om
läraren för sin personliga del uppnått
mästerskapet att behärska trådarna i
denna invecklade väfnad, så kan detta
dock aldrig sägas om de outvecklade
barnen. På dem kan en sådan
skolordning svårligen verka uppfostrande.
De inhämta visserligen litet strödda
notiser om hvarjehanda fakta, men då
de icke hinna fram till reda och
sammanhållning, så att de kunna ordna sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
