Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 24. (1,120.) 17 juni 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 24
dom i sin faders yrke, vällofliga sadel-
makeriyrket. Ingick 1889 som e. o.
lands-kanslist vid l andskan sliet i Hernösand
och aflade länsmansexamen därstädes
1896, förordnades till
polisuppsynings-man i Njurunda distrikt 1896 och 1900,
till stadsfiskal i Luleå, blef därefter
länsman vid statsbanebyggnaden
Gellivare-Riksgränsen och är nu
polisuppsynings-man i Boden. Bland hans många
uppdrag må nämnas det att han varit
skol-tillsyningsman.
Utom broschyrer i alkoholfrågan har
han skrifvit i moralfilosofiska ämnen
samt uppsatser i blandade ämnen i
utkommande tidskrifter m. m.
Till godtemplarorden har B. hört sedan
1882 och har särskildt inom denna
utöfvat en mycket gagnelig verksamhet.
Blid och sympatisk till sin person, är
B. en man, hvarpå särskildt
lärareperso-iialen i Boden sätter mycket värde, så
mycket mer som han, under den korta
tid, han varit där, gifvit mer än en
handräckning, då det gällt skolans bästa.
Ett diskussionsmöte.
På sätt, vi i förra numret omnämde,
togo kurserna sin början måndagen den
8 dennes och fortgingo hela veckan.
Efter föreläsningarnas slut den 9 d:s
diskuterades under
polisuppsyningsman-nen Aug. Berglunds ordförandeskap
ämnet: »Undervisningen såsom
uppfostringsmedels Inledare var professor Fr.
von Schéele.
Tahn framhöll först några önskemål
beträffande undervisningen i syfte att få den
mer uppfostrande. Naturligtvis måste då
framhållas de brister, af hvilka vårt
undervisningsväsende lider. En sådan är för stort
litande på minnet allt från småskolan upp
till universitetet. Vetenskapsmännen arbeta
på annat sätt. Det vore nämligen icke
tänkbart att de skulle i minnet hålla kvar
allt hvad de läsa, men om de genomläst
ett arbete och sedan vid fortsatta
undersökningar behöfva dess upplysningar, minnas
de hvar dessa äro att fmiia och uppsöka
dem för att få det eftersökta stoffet. En
annan oriktighet ligger däri, att man menar
sig nödvändigt behöfva uteslutande lägga
grund för senare studier. Man belastar ofta
minnet med en mängd detaljer, som sedan
försvinna. Att vid undervisningen i t. ex.
Italiens geografi säkert fästa i minnet mer
än 10 å 12 namn är onödigt Den tid, som
begagnas för inläsande af flera namn än
nämdt är, kan bättre användas.
Professor J. A. Lundell skilde emellan
undervisning i bokliga ock praktiska ämnen,
mellan sådant, som kan vinnas genom böcker,
och det, som kan nås genom egna
iakttagelser. I skolan förekommer ofta en
oriktig måttstock för bedömande af
undervisningens resultat.
Folkskolläraren Aug. Svedberg från Rödön,
JmtL, hade ett kraftigt uttalande, hvari han
dels ville förklara orsaken till nämda
förhållande, dels fritaga lärarepersonalen från
det ansvar, som måste drabba densamma
därför att den är medveten om det oriktiga
uti att lägga an .på minnesläsning, då
man kunde göra något bättre af
undervisningen. En bland orsakerna till detta
är den i normalplanen föreskrifna kursen,
hvilken nödvändiggör läxplugg, detta så
mycket mer som de lokala myndigheterna
göra normalplanen till lag1, ehuru denna
afser blott att vara en hjälp och ledning
vid kursernas fördelning mellan de särskilda
skolformerna och skolklasserna. Det gäller
vanligen, att den lärare eller lärarinna, hvars
lärjungar vid examen kunna flinkt svara på
alla frågor, anses såsom skicklig i sitt kall,
ehuru det ofta är raka motsatsen. Men
vilja lärare söka bättre tjänster, måste de ju
för befordrans skull sträfva att få de bästa
vitsord. Det är därför så, att de af rent
ekonomiska skäl nödgas handla mot bättre
vetande. Äfven läroböckerna ha sin andel
i det sorgliga förhållandet:. Särskildt torde
detta gälla vår katekes, och en bättre
läsebok för folkskolan är en bjudande
nödvändighet. Vidare borde examensväsendet
bortskaffas. I stället borde de intresserade
besöka skolorna i hvardagslag. Sista
läsdagen borde ordnas till en fest- och
glädjedag för skolans alumner. (Lifliga
handklappningar och bravorop följde på detta
anförande.)
Direktör De Vylder från Matarengi
framhöll, att målet för uppfostran är danandet af
goda karaktärer, hvarför läraren borde
arbeta för utbildandet af sin egen karaktär.
Direktör Yngve Melander uttryckte sin
glädje öfver sådana uttalanden, som hr
Svedbergs m. fl. Han trodde aldrig- att
utvecklingen bland lärarepersonalen kommit så
långt. Från sin egen skoltid framdrog tal:n
åtskilligt både såsom komiskt och pinsamt,
ja ännu vid -30 års ålder spökade
examensfruktan i hans drömmar, bästa beviset för
deras skarpa inpräglande i medvetandet.
Talaren påvisade en nuvarande
brytning-s-period, ur hvilken något nytt på skolans
område bör komma. Den riktning,
utvecklingen söker sig, torde gå Öfver från
formalism till personligt samband mellan lärare
och lärjungar.
Seminarieadjunkten Elisabet Eurén från
Umeå framhöll, att normalplanen ingalunda
är någon lag utan blott en ledning för
uppställande och begränsning- af skolkurserna.
I st. f. minnesläxor böra lifsbilder framställas,
t. ex. i geografi det typiska, i historien
karaktärsteckningar o. s. v. En skarp dom
fällde fröken E. öfver läseboken samt
rekommenderade i stället åtskillig-a arbeten af
den moderna litteraturen.
Professor Fr. von Schéele opponerade sig
mot hr Svedbergs anförande, därvid han
kom att fälla några yttranden, som han
efter en föreläsnings slut följande dag
emellertid modifierade. I detta senare uttalande
klandrades lärare, som mot bättre vetande
använde undervisningstiden till inpluggande
af minnessaker. Den lärare, som så gjorde,
kunde icke stå till svars för sitt samvete
och en högre makt. Skall en reform ske,
måste denna utgå från skolan. Alla större
reformer äro af revolutionär art, tränga sig
från de breda lagren och tvinga de styrande
att förändra sina lagar efter de oafvislig-a
kraf ven. Tahn sade sig vilja behålla sin
tro på att de sanningar, han genom sitt
arbete lyckats uppdraga och Benoni
föreläsningar m. m. bekantgjort, måtte bära frukt
och ej hindras af yttre, särskildt ekonomiska
förhållanden, ty detta skulle beröfva honom
betydlig del af hans lifskraft och hoppet att
i möjlig mån nå ett älskadt mål.
Lektor Svedelius betonade exemplets makt.
Professor Lundell önskade, att folkskolan
måtte befrias från examen.
Efter flera inlägg i diskussionen antogs
följande resolution, föreslagen af professor
Lundell:
Den bokliga undervisningen i skolan bör,
så vidt det gäller inhämtande af läroböckers
innehåll, väsentligen inskränkas till förmån
för arbetsundervisning, lek och
idrottsöf-ningar och fri lektyr under lärarens
ledning.
Diskussionen, som var besökt af mer
än 300 personer och pågick från kl. 8
till 1.2 på af tonen, var ytterst liflig,
vittnande om den friska ref orm vind, som
af ren här uppe i Nordanland blåser i
dessa dagar.
En andra diskussionsafton
var den 12 dennes anordnad, och kom
då frågan om undervisning i alkohologi
under debatt.
Uti sitt inledningsföredrag framhöll
professor Curt Wallis frågans vikt och
faran af dröjsmål. Man kunde ej vänta
på införande af sådan undervisning vid
folkskoleseminarierna, utan kurser i detta
ämne borde anordnas för att skaffa
lära-repersoualen nödig specialkunskap. Så
hade ock skett i Stockholm, Göteborg
m. fl. ställen.
Direktör Melander framhöll
lärarepersonalens energiska och nykterhetsvänliga
verksamhet i denna fråga samt behofvet af
under visning-smateriell.
Öfverstelöjtnant E. Melander påpekade
vikten af ett lefvande intresse för denna
undervisning, som bör vara mer objektiv än
den f. n. är.
Kyrkoherden M. T. Berlin i Arvidsjaur
framhöll svårigheten för barnen i mindre
folkskolor att följa med de mångasiffror, som
professor Wallis framlagt i alkoholfrågan.
Men mycket kunde läraren äfven där verka
genom att framhålla alkoholens skadliga
inverkan i både psykiskt och fysiskt afseende.
Seminarieadjunkten Elisabet Eurén ansåg
lämpligast, att läkare undervisade i detta
ämne vid seminariet, samt förordade total
afhållsamhet hos lärarepersonalen.
Härvid genmälde folkskolläraren A.
’Berggren i Nordmaling, att i så fall borde samma
kraf ställas på de högre skolornas lärare,
som utbildade de ledande personligheterna
i samhällena.
Följande resolution antogs.
Mötet vill uttala en allvarlig önskan, att
i första hand fullt effektiv undervisning i
läran om rusdryckernas verkning-ar
anordnas vid rikets seminarier och universitet
och där sig göra låter vid folkhögskolorna
för att lärare vid statens olika skolor och
folkskolor må erhålla den utbildning, som
förutsattes för att den obligatoriska
undervisningen om rusdryckernas skadlighet skall
blifva en verklighet.
Under diskussionen, som var
synnerligen liflig, var den rymliga lokalen f
ull-besatt af åhörare. B. F.
Ungdomsmötet.
Det på lördagen öppnade och under
söndagen fortsatta ungdomsmötet var
besökt af omkring 1,500 personer.
Ett eldigt och fängslande föredrag
hölls af professor von Schéele om
fosterlandskärleken, och professor J. A. Lundell
talade om Skandinaviens enhet. Han
ville göra sina åhörare uppmärksamma
därpå, att vårt fosterland icke är litet
utan tvärtom stort - det omfattar hela
Skandinavien. Han bad lärarne inplanta
hos skolbarnen, att Kölen och Öresund
endast äro gränser på kartan, men att
vårt fosterland har 10 millioner invånare
till gemensamt värn mot den kalla vinden
från öster
Mötet slöt med att sjunga »Ja, vi
elsker».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
