- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 22:a årg. 1903 /
491

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 27. (1,123.) 8 juli 1903 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 27

SVENSK LÄRARETIDNING.

491

tan att få höra »Lunkan» sjunga »Du
gamla, du friska», väckte syn- och
hör-barligen vemodsfulla känslor. Men
sedan Tor Aulin höjt sin trollstaf och
orkesterns väldiga tonmålningar brusade
fram genom salongen, skingrades detta
moln. Fröken Valborg Svärdström
tolkade lyckligt och konstnärligt några
sånger af Emil Sjögren och Hugo
Älfven, och d:r Gillis Bratt uppträdde i
ett par barytonnummer i stället för de
uteblifna operasångarne. Redan efter
Ad. Viklunds konsert för piano och
orkester blef bifallet stormande och steg
vid Hallens Vasamarsch och Hugo
Alf-vens »Två fjärilar» till sin höjdpunkt.
Publiken var under de olika numren
idel öra, och efter deras slut tolkade
kraftiga handklappningar dess tack.

D:r Bergmans tillkännagifvande, att
mötesdeltagarne efter konsertens slut
vore välkomna å slottet och att inga
drickspengar där skulle ifrågakomma
den aftonen, var ett extranummer, som
också lifligt applåderades.

I Östermalms kyrka var publiken lika
hänförd och tacksam. Särskildt V.
Lindbergs sång till harpa och G. Häggs
orgelnummer samt fru Clausen s utförande af
en kyrkoaria och Emil Sjögrens »I
dödens tysta tempelgårdar» grepo åhörarne
med oemotståndlig makt.

*



Skohnötesfesten på Skansen sista
mötesdagen skildras å annat ställe i dagens
nummer.

Mo té s deltagarn e s antal

uppgick till inalles 1,908, däraf ett
50-tai voro inbjudna. Mötet blef sålunda
det talrikast besökta af de hittills hållna
allmänna svenska folkskolläraremötena.

H. W-r.
*



Utfärd till Gripsholm.

Allt för hastigt s vunno mötesdagarna
med sin rika omväxling af allvarliga
och mera nöjsamma moment. Redan
hade mötet förklarats afslutadt, och några
timmar senare, då skymningen börjat
breda sitt flor, ljödo från Skansen
Ner-gårds Lasses brandvaktsrop, hvilka
förkunnade, att äfven festens angenäma
timmar svunnit. Och dock var ej allt slut.
Mälardrottningens gäster skulle följande
dag göra en långtur utåt Mälaren till
det minnesrika Gripsholm. I
mötesprogrammet sattes 200 som minimisiffra för
att Gripsholmsfärden skulle förverkligas
men - hvad förslog det bland så många?
Icke en tiondedel, nej nära hälften af
oss styrde på lördagsmorgonen stegen
till Riddarholmskajen. Härifrån af gingo
kl. 9 »Norden» med 350 mötesdeltagare
och »Fyris I» med 250 samt kl. 10
»Trafik» med 293. Hjärtligt mottogos vi, då vi
stego ombord, af vår »värd» och våra
värdinnor. Dessa voro på »Norden»
hr Hj. Ericsson samt fröknarna Sjöberg
och Hellberg, på »Fyris I» hr Branzell,
fru ZethraBus och fröken Hultgren, på
»Trafik» hr Sjöholm samt fröknarna
Sahlin och Larsson.

Snart ljuder afgångssignalen, och under
viftningar till och från vänner på
stranden äntrades resan. Under den första
half tim men äro vi hufvudsakligen
upptagna med att betrakta de tjusande
bilder, som i rik omväxling upprullas för
oss! De skogklädda öarna och
holmarna med sina villor utgöra i
sanning ett skådespel, som sent går ur
vårt minne. Vi hälsa Kuogshatt, och
under sång och jubel fortgår resan.
Vi svänga slutligen in i
Gripsholms-fjärden och nu té sig det åldriga slottets
murar och torn i bakgrunden. Inom
några minuter lägger »Trafik» till vid
»Nordens» sida.

Klockan ar nu 1,30 e. m. och vi ha
således 3^2 timmar på oss att bese
slottet och äta middag. Slottet och dess
storartade samlingar förevisades af
amanuenserna vid Nationalmuseum d:r Göthe
och d:r Folcker samt amanuensen vid
Nordiska museet Ambrosiani, och vilja
vi taga tillfället i akt och härmed
frambära ett tack till dem för deras
instruktiva vägledning.

Utom den själaspis, som bestods, skulle
ock kroppens behof tillfredsställas.
Matfrågan var säkert den, som mest
bekymrat byrån. Man var litet oviss örn, hur
det skulle aflöpa att servera 880 gäster
i det lilla Mariefred. Serveringen var
anordnad på tre ställen: å »Stadskällaren»
samt ombord på »Trafik» och »Norden».
Med tillfredsställelse konstaterades, att
allt gick som en dans.

Snart hade de för oss så angenäma
men för vårt »värdfolk» och våra
vägledare nog ganska tröttande timmarna
svunnit, signalerna ljuda och återfärden
äntrades. Denna blef om möjligt ännu
angenämare än utresan. Sång och
deklamation, folklifsbilder, anekdoter och
berättelser omväxlade med mera privata
samtal om dagens och dagarnas
händelser samt små kafferep nere i salongen.
Klockan något öfver 8 voro vi åter i
Stockholm efter att hafva tillbragt en
odeladt angenäm dag.

Så var då mötets sista afdelning
förbi, och vi deltagare spridas åt alla håll.
Från skilda bygder sända vi härmed ett
hjärtligt tack till dem, som medverkat
till detta angenäma slut på vårt »13:e
allmänna». Joh. A. Forsell.

Simuppvisningen hos Köhler.

Mötets i staden kvardröjande
medlemmar hade i söndags e. m. en
ögonfägnad, som sällan örn någonsin kommer
dem till del, åtminstone på
landsbygden. Stockholms sirnsällskap hade
nämligen inbjudit dem såväl som deltagarne
.i femte nordiska abnormskolmötet till
ett antal af 500 att åse en
simuppvisning i Stockholms stads bad- och
sim-inrättning.

Uppvisningen gick med lif och lust
som vanligt: hoppen från torn,
trampolin och sviktbräde gjordes kraftigt och
elegant, längddykningen väckte stor
förvåning, lifräddningsnumren utfördes med
raskhet af små gossar, afklädningen un-

der vattnet samt de 20 unga flickorna,
som i röda och blå baduniformer flytande
å vattnet bildade stjärnor, ankare och
andra figurer, under det Näckens polska
spelades af musikkåren, bragte
hänförelsen till sin höjdpunkt. Bollspelet i
vattnet blef lifligt applåderadt, och när
allt var öfver, sluthoppen med volter
utförda och fanfarerna blåsta, hurrade
på direktör Köhlers kommando de
hundra eller tvåhundra folkskolepojkarne,
som kantat bassängen under
uppvisningen, för dagens gäster, hurrade med kraft
och kläm, så att återljudet ännu bör
sitta kvar i örhinnorna.

Skolmötesfesten på Skansen.

En i allo stämningsfull och värdig
afslutning på det trettonde allmänna svenska
folkskolläraremötet var det
afskedssam-kvärn, som på fredagen var anordnadt
å Skansen.

Vid middagstiden fruktade man att
den k väfva tryckande luften och de
förbiilande molnen skulle bebåda regn. Men
det klarnade åter, och sällan har väl
Skansen en vackrare kväll samlat
hänförda gäster från alla Sveriges
landamären, ifriga att se allt det märkliga,
som samlats i detta enastående
friluftsmuseum, att blicka hän öfver skogar
och fjärdar från de härliga
utsiktspunkterna samt att för en stund glömma allt
och endast njuta och hänföras.

Redan kl. 4 började folkvandringen
dit opp, och mera än 1,500 koppar kaffe
med dopp serverades å öfre Solliden vid
de många småbord, där smörgåsar på
aftonen sattes fram i långa banor. Efter
inmyndigande af den behagliga
styrketåren gick en hit, en dit för att
skärskåda hvarjehanda sevärdheter, lyssna
till Bellrnanskörens dubbelkvartett, eller
se de nationalklädda barnen dansa under
sång och musik af Skansens spelmän.

Vid 6-tiden skyndade skarorna till
Renberget. Här uppsteg mötets
ordförande folkskoleinspektören d:r C. Gr.
Bergman och talade i följande
ordalag för

Konung och fosterland.

Konung och fosterland äro tvänne ord
i vårt språk, som höra samman. »För
konung och fosterland» hafva mer an
en gång i farans stund varit svenska
stridsmäns lösen. Må de ock vara vår
lösen!

Vår folkskola står i tacksamhetsskuld
till flera af landets konungar. Jag vill
från mera aflägsna tider erinra om
Gustaf Vasa och . Gustaf II Adolf. Den
förstnämde skulle kunna anses vara sin
tids främste, mest nitiske och praktiske
skolmästare. Gustaf Vasa försummade
aldrig något tillfälle, då han
sammanträffade med sina undersåtar - och det
skedde ofta, på marknader, möten och
andra tillfällen - att samla dem om-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:46:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1903/0497.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free