Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 28. (1,124.) 15 juli 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 28
T^olkskolläraren J. E. Thorin
JL i Åtvidaberg, hvilken
denna tidnings läsare redan förut
känna sorn flitig, t. o. m.
prisbelönt fotograf, höll sig vid
lekuppvisningen uti
Idrottsparken framme och tog en
ögonblicksbild af våra norska
värderade gäster. Här bredvid
återgifves denna bild: längst
till höger från åskådaren står
0verla3rer H. Raabe, bredvid
honom Öfverläraren Alfr.
Dalin i Huskvarna, närmast
därintill Öfverläraren J.
Franzén i Lund och bredvid
honom står den mycket
uppmärksammade norske gästen
läseboksförfattaren Nordahl
Rolfsen, som för vårt
brödrafolk varit hvad Topelius
genom »Boken om vårt land»
varit för Finland och hvars
karaktäristiska anlete genast
ådrager sig uppmärksamhet
och intresse.
NORDAHL ROLFSEN MED SÄLLSKAP.
i ombudsmötets program, tillkännagafs
af mötets ordförande, att det skulle gå
af stapeln andra mötesdagen precis kl.
2, hvadan man med spänd förväntan
afvaktade hans ankomst, hvilken ock
skedde i rattan tid.
Genast vid beträdandet af tribunen
fängslade han oss med sin kraftiga
gestalt, sitt mäktiga grålockiga hufvud
och sin eldiga blick. Och sällan klang
sången under mötet kraftigare, än då
ombudsmötet hälsade den celebre gästen
med »Ja, vi elsker».
Overlserer H. Raabe framträdde därpå
och framförde till centralstyrelsen för
S. A. F. och ombudsmötet ett vänligt
tack för hjärtligt mottagande. Nu hade
han och hr Rolfsen anländt hit för att
»slå ett slag» för samarbete mellan
Nordens lärare i lärarebiblioteksfrågan, och
de hoppades att ej hafva rest förgäfves.
Därpå lämnades ordet åt hr Nordahl
Rolf sen, hvilken strax dokumenterade
sig som en talare af rang. Med
kraftig och välljudande stämma skildrade
han på ett lifligt och medryckande sätt,
ofta humoristiskt, hvad som i frågan var
åtgjordt i Norge. Genast från början
»knep han sin publik» genom en
historiett om Ole Bull, hvilken, då dottern
skulle stå brud, till tjänstförrättande
prästen hviskat: »gör pinan kort»! Så ville
ock talaren, sade han, göra pinan kort,
och ehuru föredraget varade bortåt
timmen, så förinärktes dock, då han
slutade sitt spirituella, delvis högstämda tal,
%j hos åhörarne någon trötthet.
I Norge hade redan sammanslutning
skett mellan en hel del vetenskapsmän
och pedagoger, hvilka bildat en kommitté
för utarbetande af en plan för det hela.
Genom undervisningsdepartementet hade
proposition framställts i stortinget om
anslag för upprättandet af
lärarebibliotek. Anslagen skulle vara beroende af
amtstingens beslut på så sätt, att om
vederbörande amtsting beviljade anslag,
skulle staten bestå 2/3 af omkostnaderna.
Ofta mötes läraren af svårigheter, då
det gäller att finna något att berätta för
barn, hvaraf de skola finna glädje.
Därför bör i lärarebiblioteken finnas
litteratur af denna art. Där böra finnas
böcker i fäderneslandets historia, icke torra
med namn och årtal blott, utan saftiga
och skrifna för barn, dessutom i
världshistoria skildringar och bilder, likaså i
geografi, naturkunskap o. s. v. Där bör
slutligen finnas hvad man kunde kalla
en arbetets bok, innehållande skildringar
af karaktärens och energiens stordåd.
Ifrågavarande böcker måste vara
konstnärligt skrifna, ty konst är klarhet. Men
för att vid skolan sålunda få en sådan
»källa, rik och läskande», behöfva
pedagogerna taga ledningen. Barnen känna
alla djupt behof af kunskap, de behöfva
mättas, därför är ock nödigt, att
lärarne själfva hafva något att ösa ur.
Nu hade talaren rest hit för att göra
ett spörsmål: »Skulle det ej vara
möjligt, att män från de två andra af
Nordens länder äfven vilja ingå i
organisationen?»
Lärarne vore förposter mot mörker
och vidskepelse. Skall saken realiseras,
bor det ske hurtigt och raskt; därpå
beror, om det nu lefvande släktet af lärare
och barn skola få något godt däraf.
Intensivt bifall följde på det
intressanta fmen här ytterst kortfattadt
refererade föredraget, hvarefter en stunds
diskussion fördes öfver frågan, under
hvilken flere talare yttrade sig.
Sålunda påpekade öfverlärare Alfr. Dalin
i Huskvarna behofvet af ett lämpligt
urval af preparationslitteratur vid hvarje
skola, samt uttalade den förhoppningen,
att S. A. F. måtte upptaga frågan och
erhålla det understöd af staten, som
behöfves. Vår folkskolas lärarekår lider
af bristen på realvetande och
berättarekonst, och dessa brister behöfde afbjälpas.
Hr J. E.’ Thorin i Åtvidaberg
vitsordade, att läroböckerna för vår folkskola
äro torra; de behöfva därför utfyllas,
hvarigenom deras innehåll blir mera
lefvande.
Hr O. Bejbom i Strängnäs hemställde,
att mötet . måtte uttala sig för ett
samarbete i frågan.
Slutligen enades ock mötet om
följande af hr Alfr. Dalin framställda förslag;
1. Ombudsmötet uttalar sitt tack till de
norska g-ästerna.
2. Frågans vidare behandling härsk jutes
af ombudsmötet till centralstyrelsen.
Första punkten af beslutet
förverkligades omedelbart genom utbringandet
af ett kraftigt fyrfaldigt hurra.
a. A. Y- n.
Valen.
a) Medlemmar i centralstyrelsen.
Sollefteå-kretsen: de afgående.
Ousby-kretsen : dito.
Burs-Hemse-kretsen: dito.
Kong a-kretsen: dito.
Allb o-kretsen: dito.
Ströfvelstorps-kretsen: Alex. Jonsson, J.
Franzén, Anna Lessel och L. G. Broomé i
Bärslöf.
b) Eevisor.
Sollefteå-, Ousby-, Burs-Hemse-, Konga-tpch
Ströfvelstorps-kretsarna: Alfr. Fridén i
Örebro.
Allbo-kretsen : G. A. Vesterin i
Västerhaninge.
Från s ko l mötesveckan.
Några intryck och reflexioner.
Jag vill icke neka, att det var med
en viss resignerad min jag efter
fjorton dagars härligt friluftslif vid salta
böljor och vid susande furuskog åter
beträdde Stockholms kvalmiga kajer och
dammfyllda gator för att deltaga i de
båda skolmöten, som tillsamman gifvit
karaktär åt den svenska folkskolans stora
vecka, hvilken nu ligger bakom oss som
ett solljust, allvarsfullt minne. Men jag
hade icke hunnit längre än till en första
kontakt med mötesbyråns (jag söker här
efter ett lämpligt epitet, men de vackraste
adjektiv förefalla mig platta) föreståndare,
innan denna min klarnade vid den
solljusstämning, som sedan var så
utmärkande för dessa dagar. Solljuset ute i
naturen, som var så gunstigt under hela
mötesveckan, bidrog i hög grad till den
ljusa sinnesstämningen hos
mötesdeltagarna, men i ännu väsentligare mån
bidrog därtill den utmärkta regie, den
fulländade »mötesteknik», som det är ett
synnerligt nöje att få uppskrifva på
bestyreisens förtjänstkonto. Gamla vana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
