Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 29. (1,125.) 22 juli 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
534
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 29
Mörka minnen.
För någon tid sedan lästes i
Uppsala Nya Tidning angående
folkskollärareseminariet i Uppsala ett
sedermera i flera tidningar återgifvet
omdöme af innehåll att nämda
seminarium skulle vara »ett af rikets mest
illa skötta».
Med anledning häraf har en å
Norrlands landsbygd tjänstgörande lärare,
som genomgått samma seminarium,
tillställt Söderhamns-Kuriren en
skildring, som vi anse förtjänt af
vidsträcktare offentlighet. Utgående från
det af Uppsala Nya Tidning uttalade
omdömet skrifver läraren i fråga:
Detta omdöme frammanade osökt
bilder och minnen från »sernistiden». Att
dessa i de flesta fall icke höra till de
ljusaste är tyvärr icke jag ensam att
nödgas vidgå.
Hva;d skall man säga om en
undervisningsanstalt, där all själfkänsla hos
eleverna plånas ut så mycket som
möjligt, och där hyckleri och förställning
finner den mest närande jordmån?
Hvilka vepredikningar dånade icke ut öfver
oss under de s. k. morgonbönerna, öfver
det mänskliga »själfvet» och »jaget»!
Jag kan icke annat än med djup
grämelse tänka på," huru flertalet af
eleverna klädde sig simpelt, ja, till. och
med smutsigt och trasigt "i tanke att
därmed vinna sina allsmäktiga herrars
gunst.
En elev, som icke kunde finna sig i
detta afskyvärda uppträdande, skaffade
sig en enkel och praktisk regnkappa,
men hvad hände? Jo, vid terminens
slut hade han till sin och sina kamraters
stora förvåning underbetyg i kristendom.
Vid efterfrågan hos vederbörande fick han
till svar: »Du skulle icke ha skaffat dig
den där fina kappan, min kära J-n!»
Hvad undervisningen beträffar, var
den till stor del i högsta grad
intresselös och slentrianmässig. Målet var
tydligen att utbilda lärjungen till en os j älf
-ständig, papego j snackande
människovarelse med underdånig lydnad och
vördnad för prästerskap och kyrka. Tänk,
om exemplet skulla mana oss
folkskollärare till efterföljd att låta ett barn
stå vid svarta taflan och skrifva det
ena felet efter det andra, under det de
öfriga till en början förgäfves räcka upp
sina händer för att sedan uttröttade
förfalla till samma förslöande sönmaktighet
som läraren! Så gick det emellertid till,
och så hushållades det med den dyrbara
lärotiden. Jo, det är sant! En gång
minns jag, att läraren med kritan i hand
undervisade vid svarta taflan, men då
var också kanslirådet Kastman där på
inspektion.
Med harm har jag bevittnat, hurusom
elever från första klassen vid ett annat
seminarium besuttit kunskaper i ett
öf-ningsämne, som vi i Uppsala icke fingo
en aning örn under hela seminarietiden.
Ett ämne, hvari undervisningen
verkligen leddes med sakkännedom och för-
stånd, och som därför utgjorde en
ljusning i vår annars så mörka tillvaro,
var teckningen. Det var också
angenämt att möta läraren i detta ämne
och t. o. m. få våra hälsningar
besvarade.
För tillfället inskränka vi oss till
att återgifva det i all sin enkelhet
vältaliga aktstycket utan alla
betraktelser.
Godt om sökande
till småskollärarinneplatser är det, så
snart lönen är något högre än den
vanliga. Till en i denna tidning
le-digannonserad småskollärarinnetjänst
i V. Vingåkers församling med 400
kr. lön hafva sålunda anmält sig icke
mindre än 65 sökande och till två
liknande tjänster i Ålems församling
med 375 kr. lön jämte 25 kr. för
undervisning i slöjd 34 sökande.
Ombudsmötets löneprogram
torde komma att tillvinna sig
sympatier af alla dem, som se frågan
opartiskt. Det meddelas oss, att vid
Sydöstra Skånes lärare- och
lära-rinnetörenings möte i Borrby den 15
dennes domsagans representant i
andra kammaren hr Esbjörn Persson
i Borrby icke blott i erkännande
ordalag framhöll lärarnes och
lärarinnornas mödosamma arbete, dess
stora vikt och betydelse för den
enskilde och samhället, utan uttalade
sitt fullkomliga gillande af
ombudsmötets uttalande" i lönefrågan samt
sin önskan, att frågan snarast
möjligt måtte få just den af
ombudsmötet ifrågasatta lösningen.
Halftidsläsningens faror
för folkundervisningen börja nu -
glädjande nog - äfven andra
tidningsorgan, som ifra för en stigande
folkupplysning, att påpeka. Så har
Göteborgs Handelstidning en ledare i
ämnet, i hvilken starkt betonas, att
största faran ligger däri, att med
halftidsläsningen följer ökad
likgiltighet för skolväsendet både hos lärare,
barn och föräldrar. Artikeln afslutas
med följande vädjan till skolans
lärarekår:
Att skolans egna lärare icke kunna
eller böra med likgiltighet åse, huru
hela deras lifsgärning undergräfves,
behöfver väl icke ens antydas. Med fullt fog
klandrar man skarpt den befälhafvare,
som står med korslagda armar, då han
ser sitt fartyg sjunka, så länge något
kan göras. Det vittnade därför om
pliktkänsla och vaken blick, då
Stockholmsmötet upptog på sitt program frågan om
halftidsläsningen i folkskolan. Men med
det mötets afslutning bör frågan icke
få falla i glömska hos folkbildningens
vänner. Hos motståndarne blir den nog
icke bortglömd.
S KOLNYHETER
Ett specialmöte för lärare i
småstäder och tätt bebyggda platser
å landsbygden hölls på torsdagen i
skolmötesveckan å Konstakademien
härstädes. Ett 30-tal lärare deltogo däri.
Till ordförande utsågs Öfverläraren Alfr.
Dalin i Huskvarna, som äfven inledde
diskussionen öfver mötets hufvudfråga:
Hvad bör göras för att folkskolan i dessa
samhällen må kunna bli gemensam för alla
samhällsklasser f
Inledaren betonade, att denna fråga just
nu är af utomordentligt stor betydelse för
hela vårt undervisningsväsendes framtid.
Här kan nämligen bottenskoleidén nu
genomföras till allas fromma och fördel.
Försummar man tillfället, så komma privatskolor
att upprättas som konkurrenter till
folkskolan, och skolväsendet blir tudeladt här
såsom i de större städerna. I dessa små
samhällen med svag ekonomi skulle det bli
ogörligt att få två goda med hvarandra
parallella skolor; de måste komma att skada
hvarandra, och särskildt måste folkskolan
komma att lida genom att privatskolan
drager till sig de burgnas skolintressen. I
längden komme dessa förhållanden att med
kraften af en naturlag verka till folkskolans
nedtryckande till en fattigskola. Det är lätt att
påvisa en mängd f all v där en sådan
omvandling är i full gång eller redan fullbordad.
Folkskollärarne i småsamhällena borde
därför uppbjuda alla sina krafter för att få
folkskolan i det skick, att alla med glädje
och fördel kunde sända sina barn dit. I
första rummet borde den egentliga
folkskolan göras till en B- eller A-skola. Därnäst
gällde det att förse den med en
öfverbyggnad, som förde upp i jämnhöjd med
läroverkets femte klass. Härför vore högre
folkskolan lämplig, enär den kunde anpassas
efter olika lokala förhållanden. Man kunde
ock ha skälig- förhoppning om, att
statsmakterna skulle gynna utvecklingen af denna
skolart, så att den helt fyllde sitt ändamål.
Behofvet af undervisning i främmande
språk kunde tillgodoses genom att införa
ett sådant som frivilligt i folkskolans högsta
klass, hvarefter det kunde drifvas med ett
betydligt antal timmar i högre folkskolan.
I samma riktning som inledaren
yttrade sig hrr Carl Persson i Malmköping,
E. Bergsten i Finspång, M. Tennman i
Sandö, A. Karlsson i Surte, K. F.
Forsman i Keijmyre, V. Carling i Tidaholm
m. fl.
Ett par frågor af mindre betydelse
behandlades därefter.
Tanken på en förening för dessa
intressen framkastades, och en kommitté
tillsattes att taga saken om hand, till
dess framdeles ett möte af samma art
kan anordnas.
Folkskoleinspektionsdebatten
vid allmänna folkskolläraremötet,
Ett par oriktigheter hade genom
skrif-och tryckfel råkat insmyga sig i förra
numrets referat öfver folkskolläraren J.
F. Lindbergs i Fränsta inlägg i
diskussionen om folkskoleinspektionen. Så ville
han understryka icke punkten 2) utan
punkten a) i inledarens resolutionsförslag.
Den uppgifna arealen af 286
kvadratmil omfattade icke en församling utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
