Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 33. (1,129.) 19 augusti 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
620
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 33
gen att anlitas, och kyrkomötet torde
begränsa sig till angifvande af de
grrind-satser i formellt afseende, som komma
att läggas till grund för en blifvande
kunglig instruktion.
Den mot riksdagens beslut här
framställda anmärkningen beror själf på
en »lapsus calami». Kiksdagen kunde
på grund af riksdagsordningen icke
hos k. m:t begära mer än hvad som
begärdes i de motioner, hvilka
föranledde riksdagsbeslutet, och att dessa
motioner begränsat sina
hemställanden till folkskolan, var helt naturligt,
då k. m:t redan förut mottagit en
liknande begäran med afseende på
allmänna läroverket från senaste
läroverkskommitté. Det beaktansvärda i
Vårt Lands betraktelser är emellertid
icke denna af förbiseende tillkomna
anmärkning; det är tidningens
erkännande, att kyrkomötet icke kan slå
döförat till för hvarje yrkande på
»utvecklingens slopande», utan äfven
för sin del bör biträda den af
riksdagen gjorda framställningen. Denna
innebär, såsom bekant, att lilla
katekesen fortfarande må användas^
men att »utvecklingen» bör utbytas
mot en efter helt andra pedagogiska
grunder utarbetad undervisningsbok.
Babbel.
De sorgliga förhållandena vid
Uppsala seminarium äro fortfarande
föremål för insändare i, tidningarna. En
meddelare i Uppsala Nya Tidning,
som af fyraårig erfarenhet känner
förhållandena vid läroverket i fråga,
yttrar på tal om rektorns sätt att
sköta kristendomsundervisningen bl.
a. följande:
Hvad skall man säga om en sådan
katekesundervisning, där rabblandet från
pärm till pärm är det hufvudsakliga?
Icke sällan få eleverna höra varnande
ord från rektorn, att den, som ej lär sig
katekesens ord, får underbetyg eller
dylikt. Normen för betygssättning blir
sålunda det oförnuftiga utanläsandet. Vid
nästan hvarje katekestimme gifvas s. k.
bakläxor åt de elever, som icke
ordagrant och utan att stappla kunna
återgifva både frågor, stycken och språk samt
dispositionen därtill. Det sistnämda är
dock icke obligatoriskt. Ja, det lär ha
händt, att elever fått komma på kvällen
till rektor och rabbla upp katekes för att
få betyg. Men har man ändtligen kommit
därhän, att rabblandet från början af
katekesen till slutet på densamma går
fort och säkert, ja, då är nian
kompetent att träda ut söm ungdomens lärare
och handledare. Hvilka frukterna af en
sådan undervisning bli, bör ej vara svårt
att inse.
Hur uppfostras svenska folkets
lärare?
sätter Göteborgs-Posten som rubrik
å en artikel, i hvilken frågan
besvaras med ordet: bedröfligt.
Författaren anför de äfven af oss
återgifna minnena från Uppsala
folkskollärareseminarium samt framhåller
de »sunda åsikter i det viktiga
ämnet», hvilka uttalats uti hr Sven
Nylunds artikel i förra numret af denna
tidning.
Med anförande af vår
anmärkning, att de från Uppsala gjorda
skildringarna hvarken vore något nytt
eller enastående, tillägger tidningen:
Hur står det t. ex., andra att förtiga, till
vid Växjö, Skara och Göteborgs seminarier?
Det är sant, att skillnaden numera på olika
seminarier kan vara stor, men alla stå de
dock långt under den nivå, hvarå de borde
befinna sig. Sämst är det väl fortfarande vid
Göteborgs seminarium, genomsyradt som
det är af det schartauanska luntsystemet
med dess kulturfientliga anda.
Utan att vilja bestämdt inlägga en
gensaga mot detta uttalande i öfrigt
skola vi tillåta oss uttrycka vårt
tvifvel om befogenheten däraf hvad
beträffar Växjö seminarium under dess
nuvarande ledning.
Tidningen slutar sin artikel med
följande ord:
Att det oaktadt folkskoleundervisningen
står relativt vida högre än undervisningen
vid seminarierna, och att vår
folkskollärarekår visar så stort intresse för sitt kall och
sådan håg att vidga kunskapsstoffet och
vyerna, som dess talrika deltagande i de
akademiska sommarkurserna bland mycket
annat bär vittne om, det är denna kårs heder
och en lycka för svenska folket. Men hvad
skulle icke denna stora trupp af andens
såningsmän kunna verka först för
folkbildningen genom skolan och sedan för det
andliga lifvet i dess helhet hos nationen,
om den vore den ejitkår, som den bör vara
och hvartill vi lika väl som amerikanarne
kunna göra den?
Tidningarna och folkskolan.
Karlstadstidningen har haft den
förträffliga idéen att i en ledande
uppsats under rubriken
»Folkskoleväsendet inom vårt stift» på ett
enkelt och lättfattligt sätt meddela sina
läsare resultatet af en
generalmönstring med skolanordningarna i de
olika skoldistrikten inom Karlstads
stift.
Den grad af bristfällighet, hvaraf
församlingarnas skolväsen lider, och
som finner sitt uttryck i förekomsten
af flyttande skolor och
halftidsläsning samt saknaden af småskolor
m. m., ställes här vid sidan af den
beskattningstunga, hvaraf
församlingarna tryckas. Sammanställningen
visar, att skolväsendets otidsenlighet
långt ifrån alltid är beroende på
ekonomisk oförmåga utan ofta har sin
orsak i bristande vakenhet oeh
företagsamhet, samt att en uppryckning
sålunda mycket väl skulle kunna
ske utan allt för stora uppoffringar,
blott uppmärksamheten fästes på
saken och litet god vilja förefunnes.
Önskvärdt vore, att tidningarna i
alla landsorter ville följa
Karlstadstidningens berömvärda föredöme. I
sådana trakter, där man vant sig vid
halftidsläsning och aldrig haft några
småskolor, är befolkningen gifvetvis
böjd att tro, att allt är bra, bara det
inte är sämre än på fars och farfars
tid. Men får man i sin tidning
bevis för att man är på efterkälken,
så kanske man öppnar ögonen och
börjar tänka en smula på hvad tid
man lefver i. Å andra sidan få de
kommuner, som gjort något för sitt
folkskoleväsen, ett erkännande
härför och därmed äfven en
uppmuntran att fortgå på den goda vägen.
Och det kan ju inte heller skada.
S KOLNYHETER
Redaktör E. Hammarlund är
bortrest under augusti månad. Alla
skrifvelser i redaktionsangelägenheter
adresseras: Svensk Läraretidning,
Stockholm 1.
Selma Lagerlöf hyllades den 11
dennes å Nääs slöjdlärareseminarium,
där den frejdade författarinnan för
tillfället gästade sin väninna, den äfven
som författarinna värderade fru Sophie
Elkan, syster till direktör Otto Salomon.
Den sistnämde presenterade efter slutad
supé gästen för de å öfre terrassen
samlade 200 kursdeltagarna och hembar
henne deras tack för hvad hon som
författarinna gifvit ej blott sitt fosterland
utan ock många af de öfriga där
representerade nationaliteter, till hvilkas språk
flera bland hennes böcker blifvit
öfversatta. Tal:n hälsade henne hjärtligt
välkommen, till Nääs och utbragte ett
lefve, som besvarades med svenskt hurra
och motsvarande uttryck på de öfriga
nationernas tungomål. En jättebukett
af utsökt vackra rosor öfverlämnades, och
så sjöngs »Ack Värmeland, du sköna» . . .
Enkelt och flärd f ritt tackade fröken
Lagerlöf för hyllningen och uttalade sin
förhoppning, att den folkskolans läsebok,
hvarpå hon arbetade, med tiden, om
också icke vid sitt första framträdande,
skulle med lärarekårens välvilliga
medverkan kunna fylla sin uppgift.
Ännu ett lefve höjdes för
författarinnan samt ett for konung och fosterland,
och efter folksångens afsjungande
af-tågade de uppvaktande.
Småskollärarinnornas ställning.
Domkapitlet i Hernösand har i afgifvet
utlåtande på det lifligaste tillstyrkt
bifall till framställningen om höjande af
minimilönen till småskolans
lärarepersonal.
- Till Västernorrlands länsstyrelse
har folkskoleinspektören Patrik Holmvall
ingifvit utlåtande om
småskolepersonalens petition.
Häri finner framställningen i hög grad
be-hjärtansvärd och framhåller särskildt, att de
norrländska lärarne och lärarinnorna i ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
