Svensk Läraretidning / 22:a årg. 1903 / 681 (1891-1933) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 36. (1,132.) 9 september 1903 - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Från 1350 till 1500 knyter sig det
största intresset kring Bergens historia.
I denna stad, som var hanseväldets
hufvudort, utvecklades ett egendomligt
kulturlif. Under det landet i öfrigt gick
tillbaka, blomstrade Bergen i välstånd
och makt. Främlingar ägde
ursprungligen ej rättighet att vistas där öfver
vintern, men tyskarne förstodo att skaffa
sig denna rättighet och blefvo då s. k.
vintersittare. Sedan blefvo hanseaterna
i Norge en handelskoloni, som i makt
och inflytande ingalunda stod efter
hanseaterna i Sverige och Danmark, fastän
de ej voro medlemmar af rådet. Redan
under senare delen af 1300-talet
utträngde hanseaterna de norska handelsmännen
och blefvo enväldiga i fråga om Norges
handel. Den mäktige ärkebiskopen, som
närmast kunde betraktas såsom en
politisk regent och t. o. m. kunde upphöja
i adligt stånd, var dock såsom Norges
störste fiskexportör beroende af
hanseaterna och måste i mångt och mycket
rätta sig efter deras önskningar.
Aristokratien, som sjunkit ned till en endast
för penningeförvärf sträfvande
samhällsklass, kom också snart i beroende af
»tyska bryggan» (hansan). Vissa
landsändar, exempelvis Nordland, råkade i så
stor skuld till »tyska bryggan», att
inflytandet däraf varit märkbart på folket
allt intill våra dagar. I allmänhet
rättade sig tyskarne efter norska
förhållanden men bibehöllo åtskilligt af egna
seder och bruk samt omgafvo sig med en
religiös fernissa, som bl. a. tog sig
uttryck däri, att norska lärlingar hos
hanseaterna undervisades i katekes.

Om hvardags- och vinterlifvet vid
»tyska bryggan» och om de egendomliga
plägsederna vid intagningar i
hanseaternas skrån och gillen lämnades
intressanta meddelanden.

Sedan hanseaternas välde genom
danska regeringens inflytande på
1500-talet undergräfts, fingo holländarne stort
inflytande på landets utveckling.
Förbindelsen med ett liberalare folk löste
handeln ur den förstening, hvari den
kommit under hansans öfvervälde. En
ny riktning gafs åt folkets utveckling,
och nya näringskällor anlitades. Nya
städer uppstodo, förnämligast i södra
Norge, och trävaruhandeln blef betydlig.
Från Telemarken och Smålenene
utskeppades trävaror både på Holland och
England. Det märkes ännu i dag i
norska språket spår af holländskt
inflytande, och nationaldräkten i
Telemarken är ursprungligen en holländsk dräkt.

1600- och 1700-talen är renässansens
och humanismens tid i Norge, men den
hade sina säregna kännetecken. Man
arbetade på att återställa allt det bästa
från äldre tider. Med förtviflan
skildrade en skriftställare från denna tid
Norge som en gammal änka, stödd på
sin staf. En af de främsta
humanisterna var bispen i Oslo Jens Nilssön
(död 1600), som i sina visitatsböcker
lämnat viktiga upplysningar om norska
förhållanden från denna tid. Ur dessa
hafva betydande bidrag till Bohusläns
historia hämtats. Vid tiden i fråga
började Sunnanfjeldske Norge alltmer
träda fram i den historiska utvecklingen.

1657-58 års krig med Sverige och
den däraf följande norska
folkbeväpningen hade ett ödesdigert inflytande på
Norge, som efter denna tid förlorade
den sista skymten af politisk
själfständighet och seglade som ett redlöst vrak
i Danmarks kölvatten. Af ålder hade
Norges konung varit enväldig, och när
nu den danske konungen gjorde sig
enväldig i både Danmark och Norge, mötte
detta intet motstånd från norsk sida,
emedan man uppfattade det så, att det
var Norges författning, som blef införd
i Danmark. Mäktiga släkter uppstodo
under tiden i Norge alldeles som i vårt
eget land och slogo under sig stora
delar af landet. Så fanns det hela
distrikt, där man icke kunde uppsöka en
enda själfägande bonde. En återgång
uppstod under senare delen af
1600-talet, då egendomarna började komma


PROFESSOR YNGVAR NIELSEN.

på flera händer. I midten af 1700-talet
uppstod ett litterärt ideellt svärmeri för
odelbonden såsom representanten för allt
det bästa, som den gammalnorska
kulturen hade att uppvisa. Denna
svärmiska bondeuppskattning hvilade
emellertid på alldeles oriktiga föreställningar
om odelbonden. Af biskop Jens Nilssöns
skildringar af förhållandena i
Telemarken under hans tid funne man, att
folket därstädes ingalunda varit några
idealmänniskor utan råa, vilda och
hänsynslösa individer. Lyckligtvis hade den
norske bonden icke stannat kvar på denna
låga ståndpunkt utan i likhet med den
svenska i någon mån dragits med af
utvecklingens ström och förädlats genom
beröring med på högre kulturståndpunkt
varande folk. Häraf förklarades det
egendomliga förhållandet, att många norska
sägner och sagor visat sig hafva sin rot
i Holland och England.

I kraftiga och raska drag skildrades
de viktigaste personer och händelser,
som skapade förhållandena intill 1814,
då man bland annat lärer hafva ämnat
förvandla hela Norge till en stor
odelsdomän eller fideikommiss men genom
tidens knapphet hindrades att vid
grundlovens utarbetning låta ärendet få en
sådan omfattning utan stannade vid de
odelsrättsförhållanden, som gåfvo
släkten rättighet att inom tre år återköpa
odelsjord.

Förhållandena till Danmark närmast
före och vid denna tid berördes, och en
öfversikt af Norges politiska utveckling
under åren 1814-1833 lämnades,
hvilken helt visst för mången af åhörarne
förklarade åtskilligt, som förut
måhända synts dunkelt eller oförklarligt.

I föredraget inströddes ofta muntrande
episoder och belysande anekdoter, som
hade ett välgörande inflytande på våra
skrattmuskler. Att professor Nielsen
förstod att gifva en god och lärorik helbild
af Norges och norska folkets utveckling
och på samma gång hålla sitt auditoriums
intresse spändt, därom rådde nog endast
en mening bland hans talrika åhörare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>