Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 38. (1,134.) 23 september 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 38
SVENSK LÄRARETIDNING.
727
Det var ej godt att för 30 år sedan
införa nya undervisningsmetoder, och det
dröjde länge, innan föräldrarna kommo
under fund med den »nya läran». De
ville, att deras barn liksom förut de
själfva skulle få lära sig läsa i kateke^
sen och psalmboken. Hvad derutöfver
var, det Var af ondo. En gumma, som
fått höra talas om ljudmetoden, sade:
»Ska’ nu barnen läsa den ’judiska’
läran, hur ska’ det då ^ gå med vår ler is tn a
lära?»
Det var i sanning ingen lätt sak att
på denna tid undervisa de små. Så<t. ex.
läste fröken Melin och en hennes
kamrat med 35 barn hvardera samtidigt i
en och samma sal. »Det var förfärligt
störande», har hon yttrat, »men vi visste
ej af något bättre.» Läroböckerna voro
då: nya testamentet, psalmboken samt
25 ex. af Cnattingii läsebok med
gammal svensk stil, i hög grad svårläst.
För nybörjare fanns en hel mängd gamla
tabeller, utgifna af Växelundervisnings:
sällskapet. Abc-bok med tumshöga
bokstäfver fick hvarje barn skaffa sig själf.
Skrifning förekom endast å skiffertafla,
räkning blott något litet. Svart
väggtafla fanns ej, utan skulle en
talbeteckning åskådliggöras, så måste det ske på
– skåpdörren.
Fröken M. öfvervann dock
Jämförelsevis lätt alla svårigheter, ty hon var, som
någon sagt, »född lärarinna»* Umgänget
ined de små har alltid varit hennes
största glädje, hvarför ock deras karlek
blifvit hennes högsta belöning.
Kedan vid blotta tanken på ätt
skiljas från de små har mången tår rullat
utfor hennes fårade kind, och när
hennes af åren undergräfda hälsa nödgade
henne ätt säga farväl till skolan, har
hon som ersättning härför börjat bilda
en liten Kindergarten.
För åstadkommande af en enskild
pensionsfond för lärarinnor i Västerås har
Louise Melin ifrigt arbetat. Hennes
bemödanden härutinnan hafva äfven krönts
med framgång, sä att fonden nu uppgår
till några tusen kronor.
Med några enkla drag är hennes stora
lifsgärning här antydd; teckna hennes
ädla personlighet kan jag ej j hur gärna
jag än ville. Ivar Bohlin.
Lärarnes Nordkapsresa.
6.
Ett uttalande af en norsk deltagare.
Från en norsk deltagare i förra
månadens skandinaviska lärarefärd till
Nordkap hafva vi haft glädjen mottaga
nedanstående älskvärda skrifvelse. Vi
tillmötesgå med nöje författarens önskan,
att skrifvelsen måtte genom denna
tidning delgifvas de svenska deltagarna.
Hr redaktör!
Som en af deltagerne i Iseremes
fin-marksfserd skal jeg tillade mig ät sende
Dem min bedste tak og hilsen. Da jeg er
f ra det distrikt, som afleverte den störste
kontingent, har jeg hävt den bedste
anledning til ät höre en flerhed af
udta-lélser om taknemlighed til de svenske
og danske deltagere. I kom Eders
bröd-re til hjselp, da det kneb som vserst med
ät faa turen sikret, ligesom I paa
for-skjellig vis ikke mindst bidrog til
kame-ratslig hygge, god stemning og det gode
resultat i det hele taget. For dette kan
jeg forsikre Dem om de norskes
taknemlighed og paaskjönnelse.
Det har glsedét os, ät de udenlandske
deltagere har vist sin interesse for vört
land og folk ved sin tilslutning. Det
gaar^jo gamle haarreisende frasagn om
Finmarken og det uendelige ishav. Men
de kjsekke folk bag grsensefjeld og disse
f ra det yndige land lod sig ikke forblöffe
af historierne om det vilde ishav med
skodde, sjöspröit og feolde gufs f ra
polen, og hvor hval, hvalros og
russe-kobbe boltrer sig slugvorne ved
skibs-siden. Heller ikke vilde de lade sig
skrsemme af duften fra trän og fisk,
eller fra lappens kofte og russiske
tusk-handlere. Med freidigt mod slutted de
sig til os for ät tage mysterierne i
öie-syn - se paa de jsettestore fjelde og
isjökler, trodse den mulige barske
sjö-blaest og snekavet fra nord sammen med
de ofte utilgjsengelige nordmsend.
Det har til överflöd vist sig ät vore
naboer i månge stykker sidder inde med
bed re kjendskab til Norge end
adskilli-ge af landets egne börn. Dette er for
os selv en sörgélig men sarid företeelse,
som dog paa en anden side er et
glse-deligt bevis for broderfolkenes interesse.
Ret månge af dem har ved personlig
iagttagelse paa nsert hold skaffet sig et
paalideligt billede af de virkelige forhold.
Ved sammenligning maa det vistnok
indrömmes, ät vi iiordmaBnd, hvad
»naturligt bekjendtskab» angaar, staar
tilba-ge. Afstandene her tillands er ofte länge,
koinmunikationerne mindre udviklet, og
månge har vanskeligt for ät lösrive sig
fra dalen, hvor de er födt. Fjeldene
stsenger og gjör beboerne trångsynt:
»Höie fjelde gjör himlen träng».
Anderledes med vore naboer fra de
aabne sletter med udsyn til den vide
ver-den. Interessen omspsender mere, det er
ikke saa månge stsengsler for sind og
tanke, og iagttagelsesevnen har lettere
for ät udvikles. Jeg kommer i denne
sidste förbindelse til ät huske paa en
af de svenske deltagere, der viste sig i
besiddelse af kjendskab til månge
forhold, iagttaget under fserden, hvilke var;
gaat mine öine förbi, ligesom
vedköni-mende vidste nöie besked om samtlige
deltagere.
Jeg mener saaledes, ät det fot os
norske laerere ikke er af mindst
betyd-nirig ät komme i berörelse med vore n
a-bolandes psedägöger. Det vil bidrage til
mere förstaaelse landene imellem, paa
samme tid som man f åar et aabent öie
for det nationale slsegtskab.
Naar nu eridel kollegaer fra de andre
^ to skandinaviske lande har beaeret os
med sit besög, er det os en stor glaede
ät höre de månge fornöiede udtalelser
om f åar den. Specielt har det vseret
interessant ät se bersettelsen i »Svensk
Läraretidning». JEIeraf synes det ät
frem-gaa, ät fserden i alt väsentligt har vseret
vellykket, ät I frenimede til vor store
glsede ikke er biet skufÉet i Eders
for-ventninger, men har taget med hjem
månge lyse billeder fra Midnatssolens
land, der fremdeles vil höre til de glade
minders verden.
I har vseret med og »opdaget» en
fremmed verdensdel, der er biet os kjser,
og som har budt paa månge
overraskel-ser. Der er månge vakre og smilende
egne, liv og spirende krsefter ogsaa
under midnatssolens straaler, hvor der
ogsaa findes folk med hjertelag.
* Den almindelige mening var jo, ät
det ikke burde bli bare med dette förste
forsög. En lignende tur – enten
her-tillands eller i et af broderlandene -
med adgang for naborigerne, vilde jeg ,
f Ole mig lykkelig ved ät faa vsere med
paa. M. B.
Sommarkurserna i Uppsala.
Fysiologi.
I anslutning till sina under
föregående sommarkurser hållna föreläsningar i
fysiologi höll professor Hjalmar Öhrvall
öfver andningens fysiologi en serie af
sex föreläsningar. Nu liksom under
föregående kurser visade sig professor
Öhr-valls föreläsningar utöfva en stark
dragningskraft på kursdeltagarna. Här
förekom en formlig kapplöpning för att till
föreläsningarna hinna försäkra sig om
en plats i den vanligen till trängsel
fyllda lärosalen å »Physiologicum».
Man behöfde icke heller länge åhöra
dessa föreläsningar, förrän man förstod
orsaken till deras attraherande inverkan
pä åhörarne. Orsaken var utan tvifvel
att söka uti det flärdlösa och i ordets
vackraste mening populära
framställningssättet, uti den öfverlägsna förmågan att
kunna anpassa det af fullödig
vetenskaplighet mättade lärostoffet efter åhörarnes
förutsättningar samt slutligen och
kanske icke minst uti den allvarliga,
tydligt framträdande önskan att – om
också indirekt - få göra en insats uti
det för hela nationen så viktiga
folkbildningsarbetet. Man gick också från
hvarje föreläsning med den lifliga och
klara förnimmelsen, att man fått sitt
kunskapsförråd riktadt med värdefulla
skatter, att man erhållit en och annan
i vissa afseenden oriktig föreställning
rättad, och att månget nytt uppslag
gifvits till en mera konkret, åskådlig
och fruktbringande framställning af
hithörande ämnen i det egna skolarbetet.
Att lämna en fullständig redogörelse
för dessa intressanta och lärorika
föreläsningar kan tydligtvis icke Jiar
komma i fråga. Några korta antydningar
om deras innehåll torde dock böra göras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
