Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 41. (1,137.) 14 oktober 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 41
SVENSK LÅRARETIDOTNG.
793
barnaspråk? Är den annat än
omskrifning af bibelställen? Är det ett
helgerån att på begripligt språk bearbeta
lill-katekesens långa, tunga periodbyggnad?
Luthers lilla katekes kunde för öfrigt
gärna införas fristående i den nya
läroboken i stället för Athanasii symbolum.
Mot’ biskop Lindström genmäldes, att
k. m:t nog genom tidningarna tager reda
på hvad som i kyrkomötet blifvit sagdt.
Barnens här omtalade kärlek till
katekesen lär nog bero af lärarens
skicklighet. Sålunda är det ej underligt, att
biskop Billing kan rycka dem med sig,
när han katekiserar - det har ju rent
af påståtts, att han misstagit sig om sin
kallelse och borde blifvit folkskollärare,
om han ej varit biskop. (Munterhet.)
I hans hand blir nog äfven den
nuvarande läroboken användbar, men hur går
det i de andras? Pastor primarius tyckes
vara den ende, som är i allo belåten
med 1878 års katekes - alla andra
klaga. Vidhöll sitt yrkande om bifall
till reservationen.
Landshöfdingen F. Holmqvist i Falun
undrade, om man icke, då skickliga
lärare med den nuvarande klandrade
läroboken vunnit ganska god frukt, med
en bättre bok kunde hinna längre. Tal:n
erinrade om den ståndpunkt, som hans
företrädare landshöfding Curry
Treffen-berg intagit i frågan. Aldrig hade väl
mot denne den beskyllningen riktats,
att han varit för radikal - och ändock
hade han i denna fråga tillhört yttersta
vänstern. Här gäller att taga steget
fullt ut, se att striden gäller valet
mellan nya tidens kraf och gamla tiders
föråldrade synpunkter. Kanske är vår
tid i vissa afseenden den sämsta - i
vissa andra är den nog den bästa!
hade en bemärkt biskop en gång sagt.
Gent emot biskop Rodhe ville tal: n
erinra om att det ej är nog med att tala
om Gustaf II Adolf och Gustaf Vasa
- man måste också liksom de veta
att taga nya steg och göra nya
landvinningar på kulturens område. Den
nutida ungdomens förvildning, som
påpekats af en annan talare, är dock ett
lyte hos tiden, hvilket den nuvarande
katekesundervisningen ej kunnat hindra.
Då bör väl ett försök göras med en
annan. Tal:n skulle utan betänkande
ansluta sig till reservanternas förslag,
sådant det förelågo i biskop von Schéeles
senaste formulering: denna hade
nämligen afgjordt företräde. En varsam
revision blefve en varsamt genomförd
varsam revision d. v. s. ingenting alls.
Vore Luther själf närvarande, skulle han
ställa sig på den friare ståndpunkten, och
vi böra ej binda andarna.
Domprosten J. E. Berggren i Uppsala
erkände väl, att anfallen mot den
nuvarande katekesutvecklingen komme från
olika håll: från dem, som ej vilja veta
af ett kristligt läroinnehåll, dem, som ej
gärna se prästens inflytande på våra
skolor, men ock från dem, som vilja
hafva en verkligt pedagogisk lärobok,
lämplig att hos barnen skapa en sann
förståndets, viljans och hjärtats bildning.
Till och med en så samvetsgrann och
kompetent bedömare som rektor Nygren
hade måst erkänna brister. Den
prästerliga afdelningens kraf på varsamhet
syntes honom märkligt: uttrycket
»varsam» innebure nog detsamma som
»synnerligen liten». Är afdelningen rädd
att få en alltför klar, konkret och enkel
lärobok? Misstron mot vår katekes är
så stor, att en resolution ej ökar den.
Det ser ut, som om man fraktade, att
det ej hos oss funnes personer,
kvalificerade för att utarbeta en ny lärobok.
Det skulle vara ett svårt fattigdomsbevis
för vår kyrka, om dess män blott skulle
som en turk och hedning kunna rifva
ner, ej bygga upp.
Kontraktsprosten /. P. Horn i
Repp-linge å Öland kunde ej finna någon
fördel däri, att den blifvande läroboken
blefve kortare, samt yrkade bifall till
prästerliga afdelningens förslag.
Domprosten P. Eklund ansåg, att k.
m:t nog skall taga kännedom om och
hänsyn till hvad som här yttrats och
ville för egen del hembära landshöfding
Holmqvist ett tack för att denne erinrat
om landshöfding Curry Treffenbergs
ståndpunkt i denna fråga samt för hvad hr
Holmqvist själf här i afton yttrat uti
denna kyrkans och skolans
hjärteangelägenhet.
Biskop Billing ansåg den prästerliga
afdelningens hemställan vida
bestämdare framhålla krafven på enkelhet och
klarhet. I det ordet »behof» måtte ligga
fördold en stor, djup hemlighet - tal:n
kunde ej fatta den. Och förvisso måste
k. m:t vara en riktig femtonkonstnär,
om han skall kunna ens med
tidningarnas tillhjälp taga reda på kyrkomötets
önskningar i denna fråga, huru van han
än är att lösa svåra härfvor. Sedan
domprosten Berggren, som är en försiktig
man, sagt att »varsam» betydde
»synnerligen litet» och landshöfding
Holmqvist, som ej är lika försiktig, tolkat
det med »ingenting alls», hade tal:n och
hans meningsfränder ingenting emot att
stryka ordet och instämde därför i
domprosten Personnes reservation.
Bruksägaren H. P. Tamm å Fånö
genmälde mot biskop Lindströms tal om
olika meningar hos reservanterna, att
det vore nog föga bättre med enigheten
inom hrr Billings och Lindströms läger.
Ur den nya läroboken skulle hela vår
ungdom hämta sin kristendomskunskap
- den boken skulle alltså få mer
inflytande än någon annan i vårt land.
Huruvida den skall fylla sin uppgift,
berodde på hvilka k. m:t sätter in i
kommittén. »Varsam» vore ett af dessa
ord, som kunna tänjas och tydas efter
behag och borde därför bort. Yrkade
bifall till biskop von Schéeles senaste
formulering.
Biskop Billing förklarade sig
fortfarande ej vara i stånd att fatta, hvarför
reservanternas uttalande skulle äga
företräde framför prästerliga afdelningens,
då ordet »varsam» utgått. Den
prästerliga afdelningens hade ju samma ord
som reservanternas men åtskilligt mera
dessutom. Yrkade fortfarande på
revision.
Bruksägaren Tamm fann företrädet
gifvet: reservanterna gaf ve klarare besked
om hvad de ville och begärde.
Därmed var diskussionen afslutad.
Fyra förslag förelågo: dels den
prästerliga afdelningens, dels
domprosten Personnes, till hvilket biskop
Billing m. fl. nu slutit sig, dels biskop
Johanssons, som ville begränsa
revisionen till de första punkterna i
»Folkskolans vänners» petition, dels
slutligen reservanternas i den af
biskop von Schéele under
diskussionen framställda formulering.
Ordföranden framställde proposition och
förklarade prästerliga afdelningens
förslag vara antaget. Votering
begärdes. Först antogs till
kontraproposition biskop von Schéeles
formulering af reservanternas hemställan
med 31 röster mot 25, som afgåfvos
för biskop Johanssons reservation. I
hufvudvoteringen segrade äfvenledes
biskop von Schéeles reservation,
denna gång med 29 röster mot 27, som
afgåfvos för prästerliga afdelningens
hemställan med uteslutande af ordet
»varsam».
Andra och tredje punkterna af
denna senare blefvo därefter utan
debatt af slagna.
H. W-r.
Från våra seminarier.
Hvarjehanda vittnesmål.
Med anledning af de uttalanden
angående undervisningen vid vissa af våra
seiiiinarier, som under senaste tiden
varit synliga i tidningspressen och af
hvilka några få utdrag af oss
åter-gifvits, ha vi mottagit en hel mängd
skrifvelser. Att intaga dessa i deras
helhet kan så mycket mindre komma
i fråga, som de skulle kräfva ett
alldeles oproportionerligt utrymme och
de dessutom till stor del bestå af rent
subjektiva känsloyttringar, vare sig af
harm mot seminarierna eller mot
dessas granskare och klandrare. Jämte
känsloyttringarna innehålla de dock
äfven så pass mycket af mera
saklig innebörd, att en blomsterplockning
därur, medtagande både rosor och
törnen, torde kunna påräkna intresse
hos våra läsare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
