Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 43. (1,139.) 28 oktober 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
830
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 43
löste sig deras bekymmer och tårar i
leenden och skratt till följd af hans
torroliga skämt. Men ehuru han
ådagalade stor välvilja mot eleverna,
fullföljde han dock i sitt förhållande till
dem den grundsatsen, att de borde lära
att reda sig på egen hand samt så mycket
som möjligt lita på sig själfva.
Vid Martelii bortgång skref en
ortstidning följande träffande karaktäristik
om honom:
Rektor M. var en man med enkelt och
flärdfritt väsen som få. Med en icke vanlig
begåfning1 på mer än ett område hyste han
ringa tankar om sig själf. Sin egen
personlighet ställde han alltid i skuggan, och det
fordrades ganska mycken närmare
beröring-med den tyste, slutne mannen för att lära
känna hvad där fanns inom bords. I sitt
umgängessätt var M. godmodig, och hans
samtal präglades ofta af en viss humor, som
stundom fick karaktär af hvad man kallar
torrolighet. Denna sida af hans väsen var
dock endast den yta, som han visade för
hvem som helst. Endast för sina
förtrognaste vänner afslöjade han stundom den
rika, djupa tankevärld, som doldes under
den lugna ytan.
Kort blef hans arbetsdag -
mänskligt att döma alltför kort. Minnet skall
lefva desto längre.
Olof Martin Martelius föddes i Marieby
församling af Jämtlands län den 12 febr. 1861,
aflade småskollärareexamen i Östersund samt
tjänstgjorde som lärare i småskola inom Lits
församling. Hösten 1883 erhöll han inträde
i Fjellstedtska skolan, aflade studentexamen
1889 och fil. kand.-examen 1893 samt
genomgick profårskurs såväl vid Tomteboda
blindinstitut som vid Södermalms högre allmänna
läroverk. Han var sålunda väl rustad för
en lärares viktiga kall, helst som han för det
kallet hade en mera ovanlig naturlig-
begåfning. Efter att under läsåren 1895-1897
hafva tjänstgjort som lärare vid allmänna
läroverket i Haparanda erhöll M.
förordnande att från den l maj 1897 vara
föreståndare för Mattisuddens seminarium. Afled
den 12 oktober 1902.
-ea-
Skolväsendet i Karlskrona.
Vi mottogo för någon tid sedan en
märklig uppsats angående
folkskoleförhållandena i Karlskrona. Den
skildring, som däri lämnades, föreföll oss
så uppseendeväckande, att vi f öre dess
införande af trovärdiga personer på
platsen gjorde oss underrättade om
att dess uppgifter i det väsentliga
voro med verkliga förhållandet
öfverensstämmande. Möjliga misstag i
detaljer liksom ock de öfverdriften
hvartill insändaren till äfventyrs kunde
gjort sig skyldig, väntade vi få
be-riktigade under den debatt, som den
skarpa uppsatsen utan tvifvel komme
att föranleda.
Denna vår förväntan har ock
blifvit uppfylld genom nedanstående till
ingångna skrifvelse.
Herr Redaktör!
anledning af »Observatörs»
uppsats om skolväsendet i Karlskrona stads-
församling i n:r 41 af Eder tidning
an-hålles om plats för följande:
Villigt erkännes, att vår stads
folkskoleväsen står långt efter andra med
Karlskrona jämförliga städers. Detta
omdöme gäller då den yttre
skolorganisationen. Beträffande undervisningen
torde vårt skolväsen vara ungefär
jämförligt med hvad som i den vägen i
allmänhet presteras. Åtminstone sade
statens ’ folkskoleinspektör *vid senaste
inspektion till undertecknad, att så var.
Att den yttre organisationen icke
hållit jämna steg med utvecklingen i
andra städer, beror på många
samverkande orsaker. Några må här
framhållas.
I allmänhet sedt står skolväsendet i
Blekinge lågt. En blick i den officiella
statistiken visar det. Märk skolgången
och barnantalet! Dåliga skolhus med
långbänkar och i öfrigt tarflig möblering
äro alls icke sällsynta i vårt natursköna
landskap. Denna allmänna karaktär
gäller äfven staden.
Karlskrona stad består hufvudsakligen
af en fattig arbetarebefolkning.
Bevill-ningskronornas antal blir därför
jämförelsevis litet och kommunalskatten stor.
Utom de personliga afgifter, som utgå
till prästerskapet och folkskolan,
uttaxeras inom stadsförsamlingen
innevarande år 5 kronor 75 öre pr
bevillningskrona. Häraf utgår l krona 11 öre pr
bevillningskrona till folkskolan. År 1893
var folkskoleafgiften 88 och år 1897
99 öre pr bevillningskrona.
Folkskoleskatten har sålunda benägenhet att
stegras, och detta torde få anses som en
orsak till skolorganisationens långsamma
utveckling. Sparsamhetsmännen inom
den anslagsgifvande kyrkostämman ligga
efter skolrådet, som sålunda icke af
njugghet men väl af fruktan, att de
föreslagna utgifterna icke ha någon
utsikt att bifallas, måste upptaga dem så
lågt som möjligt.
Den där skolhusritningen, som
skolrådet skulle funderat på i 18 år, har
sin särskilda historia. När den först
framlades, föll den, emedan det då
ansågs, att alla örlogsvarf vets arbetare
skulle kunna tvingas att kyrkoskrifvas i
Amiralitetsförsamlingen och en
minskning af flera hundra skolbarn af denna
anledning vore att förvänta. Sedan
denna tvistefråga blifvit löst på det sätt,
att nämda arbetare hade rätt att låta
kyrkoskrifva sig i hvilken församling
de helst behagade, blef skolhusfrågan
ånyo aktuell. Den löstes nu äfven
delvis genom att f. d. länslasarettet 1893
på skolrådets förslag inköptes och
aptera-des till skolhus för flickskolan, en
åtgärd, som af alla, hvilka voro med den
tiden, ansågs för församlingen
fördelaktig.
Det är brist på lämpliga skollokaler,
som varit orsak till de flesta af
Observator anmärkta^ missförhållandena. Af
det nu antydda torde läsaren själf döma,
huruvida skolrådet är så klandervärdt,
som artikelförfattaren låtit påskina.
I detta sammanhang må tilläggas, att
skolrådet icke ämnar fundera 18 år till
på den föreliggande ritningen. Det hade,
redan innan det kände titt den
uppseendeväckande artikeln, kallat församlingen till
extra kyrkostämma för att besluta om
skolhusritningen och kostnadsförslaget.
Innan denna artikel kommer till Svensk
Läraretidnings läsare, skall det hafva
visat sig, om Observator har rätt, då
han påstår, att skolrådet är njuggare än
församlingen.
Den skämtsamma höns- och
hundhistorien torde få tagas som
artikelförfattaren synes ha menat: som ett
skämtsamt moment för att uppigga tidningens
läsare. Det må dock tilläggas, att
skolrådet vid sammanträde den 8 oktober i
år på förslag af en dess ledamot beslöt
att f örbj uda » skolrådets vaktmästare »
att hålla höns inom skolans område.
Att en fördärflig »dubbelläsning»
förekommer är sant, men beskrifningen af
denna, liksom det mesta i Observatörs
uppsats, är öfverdrifven och ägnad att
gifva läsaren en falsk föreställning.
Uppgiften om gosskolan är riktig. Så icke
om flickskolan. Där disponeras 11
lärosalar för 13 klassafdelningar.
Småsko,-lan har visserligen icke mer än 7 salar
för 14 afdelningar, men lästiden där är
icke »från klockan 8 på morgonen till
6 på aftonen» utan kl. 8-12 och 1-5.
Där finnes sålunda en timme mellan
för- och eftermiddagsläsningen för
ut-vädring af salen.
Uppgiften om de 11 biträdande
lärarinnorna är lögnaktig och synes mig
mer än någon annan vittna om
författarens elaka syfte. Här borde det gått
synnerligen lätt att få en korrekt
uppgift, om Observator velat skrifva
sanningsenligt. Åtta biträdande lärarinnor
finnas, och dessa hafva samma fasta
anställning som examinerad ordinarie.
Då inses lätt, att skolrådet ej kan
entlediga dem på annat sätt än
folkskolestadgan föreskrifver.
En annan lögnaktig uppgift, som är
något svårare att gendrifva, är, »att
fyra lärare på några år dött af
blodför-skämning, förorsakad af dålig luft.»
Sedan 1893 ha fem lärare inom
stadsfÖr-samlingen aflidit: två af njur- och
bjärtlidande, en af någon sjukdom, som
härledde sig af blodbrist, en af »slag» och
en, som tjänstgjort endast några år, af
lungsot och kronisk alkoholism. Af
dessa voro två omkring 70 år, två
omkring 50 och en endast 30 år.
I slutet af Observatörs uppsats säges,
att skolrådet är skuld till att
»Karlskrona stad är en enastående skamfläck,
hvad dess skolväsen beträffar». Gent
häremot tillåter jag mig att ur minnet
uppräkna några af de förbättringar,
skolrådet under de två senaste åren beslutat,
och öfverlämnar sedan åt läsaren att
döma.
Under vårterminen 1902 uppmanade
skolrådets ordförande lärarekåren att f
ram-ställa sina önskemål angående
skolväsendet. Lärarekåren hade tre sammanträ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
