Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 50. (1,146.) 16 december 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
976
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 50
ningen Nya Dagligt Allehanda, då ledd
af publicistveteranen d:r K. A. Lindström,
gick till strids för de opponerande
lärarne. En häftig pennfejd följde,
förnämligast mellan nämda tidning och
Aftonbladet, som ställde sig på M:s sida.
Striden . pågick under ett par års tid och
fördes med mycken bitterhet å ömse
sidor.
Omsider afstannade emellertid fejden,
och M. fortfor ännu i flera år därefter
med sin numera hufvudsakligen på
skolans inre arbete riktade verksamhet och
ådagalade därvid samma okufliga energi
och outtröttliga arbetsförmåga, som
alltid utmärkt honom. Som vanligt
lyckades han städse, då det gällde att bringa
ordning och reda i arbetet, och den
disciplin han införde torde stå ouppnådd
och framkallade besökande främlingars
rättmätiga beundran.
Med sitt utpräglade sinne för, att
barnen i hvarje kunskapsgren skulle
förvärfva en fast stomme af säkert
inpräglade fakta och exempel, ingrep M.
vägledande och undervisande på snart sagdt
alla folkskolans kunskapsområden. Hans
syfte därmed var godt - därom kan
det ej vara mer än en mening - men
det ledde i följd, af »förhållandenas
makt» ej sällan till slentrian, och det
kom slutligen in i undervisningen något
torrt och förbenadt. Meijerberg blef det
ej förunnadt att råda bot härför.
Dock, i trots häraf, och i trots af hans
spartanska fel, som han ägde likaväl
som han ägde spartanska dygder, inledde
han en ny sera i Stockholms folkskolors
historia och förskaffade folkskolan
aktning och anseende både inom det egna
landet och utomlands. Tillika gaf han
den kår, som stod under hans ledning,
ett högt föredöme af plikttrohet,
arbetsamhet och hängifvenhet för sitt kall.
Så ofta som Stockholms folkskolor
nämnas, skall därför ock med erkännande
och vördnad nämnas Carl Jonas
Meijerberg. J. G. -Söderberg.
Minnen och intryck af C. J.
Meijerberg under 80-talet.
Ehuru Meijerberg vid min ankomst
till Stockholm var nära 70 år, kunde
ingen hos honom märka något tecken
till annalkande ålderdom. Han
inspekterade i sina många skolor hela dagen,
ofta från kl. 8 på morgonen till kl. 8
på kvällen. Han hade ej då någon
biträdände inspektor för tillsynen öfver
aftonskolorna. Aldrig märktes hos
honom det minsta tecken till trötthet,
ehuru han i regeln förhörde själf eller
höll lektioner ’ f or att visa, huru
undervisningen i ett eller annat ämne enligt
hans åsikt borde bedrifvas. Dessutom
höll han efter afslutade inspektioner i
hvarje skola långa sammanträden,
hvarunder han framlade sina iakttagelser och
en del anmärkningar, som kunde beröra
undervisningen i allmänhet. Emellanåt
höll han också vid dylika tillfällen
prof-lektioner.
Huru han kunde få tid till sina
språkstudier, torde för de flesta vara en
fullkomlig gåta. Och dock dref han dessa
med sådan kraft, att han obehindradt
talade med de flesta besökande
utlän-dingar på deras hemlands språk,
hvarjämte han skall ha idkat jämförande
språkstudier af en omfattning, som utom
fackmännens krets torde vara utan
motstycke.
För öfrigt intresserade han sig lifligt
för politiska och sociala frågor, för att
ej nämna de pedagogiska spörsmålen.
Att han numera ej deltog i det
offentliga lifvet berodde sålunda ej på bristande
intresse utan därpå, att han gick så helt
upp i sitt arbete såsom inspektör. Ty
huru kära hans språkstudie? än voro
honom, hörde man aldrig ens en
antydan om att de fingo taga ringaste tid
från arbetet i skolorna.
Och detta arbete skötte Meijerberg
med en aldrig svikande energi och det
lifligaste intresse. Därom har aldrig rådt
mer än en mening bland såväl hans
vänner och beundrare som bland hans
vedersakare. Bland dem, som hade
tillfälle att se hans verksamhet på nära
håll under någon längre tid, vofo
meningarna däremot mycket delade om de
principer han ville genomföra vid
undervisningen, och det sätt hvarpå han
behandlade de lärare, som ej ville eller
kunde tillämpa dem så som han ömskade.
För min del är jag öfvertygad om, att
han härvid begick flera misstag. Dessa
böra icke förtigas, då den märklige
mannens historia en gång skall skrifvas,
och jag tror, att man med litet god
vilja kan framställa dem så, att hans
minne ej behöfver lida däraf. Här må
de endast antydas.
Det är ju själfklart, att i en storstads
folkskolor, där hvarje barn under sin
skoltid får ombyta lärare flera gånger,
måste en ganska långt utsträckt
uniformitet genomföras i undervisning och
disciplin. Har uppstår då det ytterst
svårlösta problemet att alltid träÉa den
rätta gränsen, så att ej
lärareindividualiteten förkväfves och det hela stelnar
i ofruktbar formalism.
Nu hade Meijerberg vid sina
inspektioner en del stående frågor och
uppgifter, så formulerade, att deras
besvarande och lösning i många fall kräfde
icke blott ett grundligt inhämtande af
de allt för långa kurserna utan äfven
en förståndsmognad, som på sin höjd
kunde påräknas af ett eller annat barn
i afdelningen. Kommer nu härtill, att
han ofta förhörde äfven på föregående
kurser, som läraren kanske med bästa
vilja ej hunnit ens öfversiktligt repetera,
är klart, att inspektören skulle finna
resultatet klent äfven hos den mest
nitiske och duglige lärare. Man hade
därför på vissa håll kommit p l den
olyckliga idén att noga anteckna Meijer-
bergs inspektionsuppgifter och frågor
samt med all makt drifva inlärandet af
dessa frågors svar och dessa uppgifters
lösning, så att när den fruktade
inspektören kom, fick han på sina ställen svar
med en sådan säkerhet och fart, att till
och med rätt erfarna skolmän ibland
blefvo vilseledda och intogos af beundran
öfver Stockholmsbarnens intelligens,
lärarens duglighet och inspektörens
enastående pedagogiska förmåga.
Litet emellanåt fick denne senare såväl
i pressen som genom enskilda samtal
antydningar om, att en del af hans fordringar
och anvisningar, låt vara mot hans vilja,
ofta medförde skenväsen och ett olidligt
tryck på lärarens individualitet.
Sådana antydningar ansåg han emellertid,
om de kommo från en lärare, såsom
yttringar af en otillbörlig oppositionslystnad,
där de ej rent ut härledde sig från en
ännu fördömligare benägenhet att komma
ifrån skolarbetet så lätt som möjligt.
För öfrigt sade han med anledning af
dylika anmärkningar en gång offentligt,
att det aldrig varit hans mening att
lägga något tryckande band på lärarens
undervisningssätt. Han ville endast,
hette det, att undervisningen skulle
medföra ett bestämdt, om ock till
omfånget ytterst begränsadt, resultat. De
fordringar, han uppställt, vore minimala,
och uppfylldes desamma, stode det
läraren fritt att dessutom, meddela så
mycket han någonsin kunde och ville.
Men läraren finge ej »vara som en flod,
hvilken svämmar öfver sina bräddar
utan att lämna något kvar».
Ofvan är visadt, huru oaktadt dylika
uttalanden Meijerbergs sätt att
inspektera ofta ledde till betänkliga afvägar
på undervisningens område.
Det må emellertid bestämdt och
uttryckligt framhållas, att de föreskrifter,
som Meijerberg gaf rörande rent yttre
anordningar vid undervisningen, voro i
allmänhet synnerligen väl motiverade
och i sina verkningar goda. Under
årens lopp hade de blifvit rätt många,
och som de ej funnos i tryck
tillgängliga, fick han oupphörligt upprepa dern,
i synnerhet på senare tiden, då för
hvarje termin flera nya lärare antogos
i hvarje skola, och öfverlärarne ej
kunde medhinna att lämna de nya
lärarne behöflig ledning. Mycket arbete
och mycken förfcret skulle han sparat
både sig och lärarepersonalen genom att
låta trycka såväl dessa anmärkningar
som den mängd detaljbestämmelser
rörande disciplinen, hvilka han tid efter
annan utfärdat dels muntligen, dels
genom skrifvelser till öfverlärarne.
»Meijerberg införde en sträng men god
disciplin» - sades med rätta uti det
tal, som hölls vid hans bår. Ty ordning
i allt, det var just Meijerbergs starka
sida, och han lät det ej stanna vid,blotta
föreskriften. Han var ock mannen att
kunna få sina föreskrifter följda. När
han vid inspektionen inträdde i en skol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
