Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 50. (1,146.) 16 december 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 50
SVENSK LÄRAKETIDNlNGe
989
han hämtade sig åter, och ännu in på
sena ålderdomen - tack vare ett ytterst
spartanskt och regelbundet lefnadssätt -
voro hans själskrafter oförminskade, ehuru
han ända från barndomen varit klen och
svag. Först på äldre dagar förvärfvade
han sig ett eget hus i Brighton på
Englands sydkust. Här lefde han ogift,
tänkte och dikterade för sin sekreterare.
Ännu vid 82 års ålder utgaf han ett
arbete »Fäets and Comments». Det har
blifvit betecknadt som hans »svanesång»
och är till stor del dikterad t på
sjukbädden. Det - berör bl. a. »de yttersta
frågorna», tillvarons högsta och
hemlighetsfullaste problem, hvilka tänkaren på
tröskeln till det okända måste erkänna
sig ej hafva löst. Han gör detta
erkännande med ödmjukhet men ock med
frimodighet.
Småskollärarinnornas
utbildning och ställning.
Herr Redaktör!
l Sv. Ltg n:r 48 fingo vi höra en röst
från en småskollärarinna. Med skäl må
denna hälsas såsom en bland de
oförskräckta, hvilka våga träda fram för
kårens bästa. Och örn någon kår
behöfver förbättra sin inre och yttre
ställning, så är det vi, »de tysta arbetarne
på lägsta stadiet af vår
folkundervisning». Lärarne ha höjt sina röster; de
ha också fått åtminstone något
reforme-radt. Vi ha alltjämt tegat. Nu
ändtligen tycks det vilja dagas: vi hafva fått
en af de våra in i centralstyrelsen, och
i Sv. Ltg få vi nu samråda. Heder åt
den kamrat, som begyntJ
Låtom oss då tala rent ut! Låtom
oss ej behandla hvarandras uttalanden
mästrande och mönstrande utan
mottaga dem med god förståelse! Icke böra
stilistiska finesser vara hufvudsaken,
utan att hvar och en frambär just
sin egen tanke om sin utbildning för sitt
kall.
Låtom oss ej tänka, att allt är bra
och ej kan blifva annorlunda! Låtom
oss ej heller misströsta om framtiden!
Det är sant, att vårt arbete ofta
underskattas, men skulden få vi till en stor
del söka hos oss själfva. Vår utbildning
för vårt kall är otillräcklig; vi göra
många missgrepp, som vi ej skulle göra,
om vi vore bättre utrustade, då vi
började vår lärarinnebana. Se här en
lärarinnetyp, som nog lite hvar känner
igen!
I den fattiga stugan där borta finnes
en stor barnskara, och bland dessa en
liten flicka. Hon växer upp, börjar
skolan, och det går bra för henne. Hon
har »lätt för att fatta». En dag
föreslår hon sina syskon, att de skola
leka en. lek, som föreställer hur det går
till i en skola, och hon blir då förstås
- lärarinna. Hon afslutar efter några
år sin skolgång, och vid 14 eller i
lyckligaste fall 15 års ålder står hon »fri
från skolor, ]äxor, tvång». Nu skall hon
börja taga sig till något och står inför
den viktiga frågan* att vid 14-15 års
ålder välja sitt rätta yrke - det yrke,
hvartill hon fått gåfvor och anlag. Hon
väljer, hon vill vara hvad hon så ofta
i sin sorglösa barndom varit: lärarinna
- naturligtvis småskollärarinna, ty hon
har ej råd att lära mer. Hon
förbereder sig, och 16-årig reser hon till ett
seminarium och profvar, kommer in och
vistas på seminariet 2 somrar,
tillsammans en tid, af 8 månader.
Hvad hon nu pluggar! Hon skall gno
igenom hela Sveriges historia, och all
världen skall hon läsa om i geografien.
Hon läser ett par tre böcker i samma
ämne vid sidan om hvarandra på det
hon må bli riktigt styf. Hon pluggar
katekes och biblisk historia, den senare
utan ett ords förklaring, hon lär långa,
långa stycken alldeles utantill i
Sandbergs metodik, hon trälar igenom hela
Sundénskan, den sort, som användes vid
allmänna läroverken, hon skrifver
lektioner och pluggar in dem fråga för
fråga, såsom vore de en katekes.
Sådan är vår utbildning, åtminstone
somligstädes. Vi få rota i allt men icke
smälta något. Vi läsa och träla igenom
hela denna kurs, räkna profräkningar
och slöjda, rita och skrifva - allt på
8 månader. Är det mänskligt? Man
kan väl ej uträtta underverk heller!
Visserligen kan man för tillfället sin gifna
läxa, kan svara bra och reda sig
duktigt, men man får ej tid att smälta det
man läst, och på grund däraf blir ej
kunskapen sittande länge heller,
Efter 8 månaders vistelse på
seminariet hissas flaggan, ty då är det examen.
Allt går väl. Afslutningen kommer, och
betygen utdelas. Med darrande hand
griper man sin klenod och läser och
läser omigen. Betyget är bra, och allt är
godt. Nu tycker den unga lärarinnan
ungefär såsom soldatgossen: »Jag ären
lärarinna, jag, för mig finns ingen nöd.»
Hon känner sig glad vid tanken på att
ha hunnit målet för sin sträfvan. Förnöjd
skyndar hon hem och meddelar de sina,
hur väl allt är beställdt, och det kan ej
förtänkas henne.
Hon får nu en plats. Allt skall gå
som en lyra! tänker hon, då hon på
afstånd ser sitt nya hem skymta fram där
borta mellan träden eller kanske mellan
stenbackarna. Men hon får erfara annat
redan första dagen. Hon finner, att för
henne finns »nöd» och ganska mycken
nöd. Hvar är allt det vetande, hon
pluggat in på »semis»? Hvar ligger
hela den stora lunta lärdomar, hon tyckte
sig sluka på de 8 månaderna? Hur var
det hon skulle behandla den och den
saken? »Ja, det har jag glömt något
af, det där vet jag ingenting om, öfver
den och den saken har jag aldrig hört
någon lektion.» Så där ungefär ter sig
början af kallet för en småskollärarinna.
Nu börjar samma plugg igen som på
»semis». Hon ser sig om efter böcker,
där hon skall finna hvad hon behöfver
veta om saker och ting, hon börjar
skrifva lektioner på nytt. »Ack»,
tänker hon, »hur skall jag behandla 3:e
budet eller 4:e bönen, så att det blir
bra?» Hon gör upp dispositioner,
famlar och trefvar och håller många
misslyckade lektioner. Hvad är orsaken till
allt detta? Jo, för liten kunskap och för
liten pedagogisk insikt och utbildning.
Hon kräfver nästan alltid i början för
mycket af barnen. Hon gör ej lektionen
nog åskådlig, liflig och tilldragande, hon
rör sig med ting, antingen abstrakta och
såsom sådana ofattliga för barnen, eller
också sådana konkreta saker, som ligga
långt bortom de små barnens synkrets.
I synnerhet vill detta gärna blifva
förhållandet vid katekeslektionerna. Hon
har på seminariet med den ofantligt
korta tid, som kan blifva anslagen till
undervisningsförsök, ej rätt förstått, hvad
hon bort inhämta i undervisningens
ganska svåra konst. Huru mycket kan
en 16-17-åring förstå i sådana saker?
Lärare och lärarinnor må vara aldrig så
präktiga - de hafva ett svårarbetadt stoff
att bereda. Ett par års ålder gör ej så
litet med afseende på
förståndsutvecklingen. Därför: Ingen bör få undergå
småskollärarinneexamen förrän vid 20 års
ålder. Man är ej alls för klok då.
Det är ej rätt att lämna små barn i
ett annat fastän något äldre barns hand.
Man gör, som ofvan nämts, i synnerhet
i början af sin lärarinnebana många
fåfänga försök att finna bästa sättet för
att vinna bästa möjliga resultat i sin
skola - ty sägas må hvad sägas bör:
småskollärarinnorna vilja gärna sköta sitt
kall väl; jag känner personligen icke en
enda, som är liknöjd om skolan och dess
bästa.
Hade man en gedignare
seminarieutbildning, så blefve förhållandena ej så
ohjälpligt tråkiga för oss i början af
vår lärarinnebana. Men med den korta
kursen kan det ej ske; 8 månader är
alldeles för litet, därför: En tvåårig
seminariekurs är alldeles nödvändig.
Låtom oss arbeta för att få det så!
Detta kan ske endast om lönen höjes,
ty annars är det alldeles omöjligt för
en småskollärarinna att reda sig. Det
är svårt nog som det är. Således: först
löneförhöjning och sedan en tvåårig
seminariekurs och inga 17 - 18-åriga
lärarinnor i småskolan. Ingenting är för bra,
då det gäller uppfostran.
Småskollärarinna i Bjärebygd.
Hulda Veländer f, Å sjukhuset
i Norrköping afled den 7 dennes
folkskollärarinnan i Borg Hulda Mathilda
Veländer efter ett svårt men tålmodigt
buret lidande.
Hon var född i Rinna 1863 den 7
december (eller samma datum, som 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
