Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 4
icke på arvodet till lärarna i f ortsättnings -skolan.
Överstyrelsen har i sin framställning räknat med att 1,100 nya undervisningsavdelningar under året skulle tillkomma, medan k* m:t ansett, att man på grund av anförda skal bör räkna med allenast 600 nya avdelningar. Utgår man från k. na:ts beräkning i förevarande fall, skulle med bibehållande av nuvarande grunder for arvodesförhöjning åt lärare i fortsättningsskolan för 5,292 avdelningar erfordras ett belopp av 476,280 kronor. På grund av vad sålunda anförts hemställes :
att riksdagen till arvodesförhöjning i enlighet med av 1921 ars riksdag bestämda grunder åt lärare vid fort-sättnicgsskola under tiden l juli 1924 -30 juni 1925 ville for budgetåret 1924-1925 bevilja ett extra förslagsanslag av 475,000 kr.
Utskottsvalen.
Den 16 och 17.januari förrättades val till riksdagens utskott. Vi lämna här en redogörelse för de utskott, som närmast äro av intresse för folkskolans lärarkår. Bokstäverna inom parentes avse parti-beteckningen, varvid s == socialdemokrat, l - liberal (nya gruppen),, f=frisinnad (förbudsgruppen), bf = bondef örbundare, h -höger. Valda äro följande:
Konstitutionsutskottet. Från l:a kammaren: hrr Strömberg (s), K. J. Ekman (h), Hellberg (1), Thulin (s), von Geijer (h), Ljungr gren (f). Reuterskiöld (bf), Hansson i Göteborg (s), Dahl (h), och Lyberg (1). Ny ar Dahl efter statsrådet Clason.
Från 2:a kammaren: hrr Magnusson i Turn^ hult (h), Starbäck (h), Westman i Broby gård (bf);, Jansson i Edsbäcken.(f), Bäckström (f), Larsson i Västerås (s), Sävström (s), Eng1 berg (s), Vennerström (s) och Borg (s).
Statsutskottet. Från lia kammaren: hrr Lindblad (sV Swartz (h), Kvarnzelius (f), Oscar Olsson (s), Widell (h), Lamm (1), Nilsson i Gränebo (bf), Nilsson i Malmö (§), Bergqvist (h), C. G. Ekman (f), Walles (s) och Hallin (h). Nya äro hr Hallin efter hr Johan Nilsson i Kristianstad - förut i Skottlandshus (h), och hr Walles efiter hr Nilsson i Kabbarp (s), som flyttats till jordbruksutskottet.
Från 2:a kammaren: hrr Wiklund (h), Nilsson i Bonarp, (h), Norman (h), Olsson i Kul-lenbergstorp (bf),. Bengtsson i Norup, (f), Jönsson i Revinge (1), Rydén (s), Andersson i Råstock (s), Waldén (s), Jansson i Falun (s). Carlsson-Frosterud (s) och Törnkvist (s).
Suppleanter blevo följande:
Konstitutionsutskottet. Från l:a kammaren: hrr Norling (s), Stendahl (h), Almkvist (fj, Larsén (s), Svensson i Kompersmåla (b), Johansson i Lövholmen (f), Gustafsson i Bene^ stad (bf), Pauli (s), Nilsson i Östrabro (h), Andersson i Fältenborg (f), Ericsson i Ljusdal (s), Vräng (h) och Johan Bergman (f).
Från 2:a kammaren: hrr Andersson i Igel-boda (s), Gustafsson i Kasenberg (h), Karlsson i Vadstena (s), Schelin (f), Sjöström (s), Pehrsson i Göteborg (h), Fas,t (s), Svensson i Grön vi k (b f), Jensen (s), Janson i Kungsör (f), Björkman i Norrköping (h) och Hed^ vall .(s);
Statsutskottet. Från lia kammaren: hrr Tengdahl (s), Jansson i Kalmar (h), Pålsson i Anderslöf (1), Asplund (s), Rooih (h), Berg:
man i Tännäs (f), Andersson i Elianto-rp (bf), Fritz Lindqvist (s), Johansson i Fredrikslund (h), Rosén (f), Bergström i Norrköping (s), Andersson i Hagelåkra (h), Kobb (1), Johansson i Hälsingborg (s) och Gabrielsson (bf).
Från 2:a kammaren: hrr Nilsson i Örebro (s), Olsson i Blädinge (h), Andersson i Präst-bol (s), Olofsson i Digernäs (f), Ljungkvist (s), Holmgren (h), Ljungberg (s), Johansson i Hallagård (bf), Karlsson l Nynäshamn (s), Persson i Fritorp (h), Osberg (1), Andersson i Höör (s), Lindskog (h) och Jonsson i Eskilstuna.
jCifterafur.
Böcker på mitt bord.
Det hyss flydda året har bland annat gått i Egyptens tecken. De storartade fynden i Tutankamons gravkammare har varit anledningen. Till och med damernas blustyg bar uppvisat egyptiska motiv. Någon riktig Tutankamon-feber har vi val ändå inte haft i Sverige, såsom fallet kan sägas ha varit i England. Egypten ligger ändå bra långt borta, och dess faraoner äro icke just sa levande for vart folkmedvetande. »Men ändå svär man vid dem,» skulle något ljust huvud kunna invända. Ja, »fy for farao» kommer nog även det in i Svenska Akademiens ordbok, ar jag rädd, men jag tror likväl, att detta uttryck mera vittnar om »de,n farliga bokstaven F» an om att faraogestalterna på något livligare sätt sysselsatt vår svenska folkfantasi.
Förläggarna ha emellertid gripit tillfället i flykten, och några av cjessa egyptiska böcker har kommit även på mitt bord. Jag har läst dem med större nöje och behållning an jag på förhand ,vän-tade: mig. Då det ar för tidigt att ännu skriva något om Tutankamon och hans grav, eftersom fynden där ännu blott till en del äro framskaffade i dagsljuset och sa gott som icke alls vetenskapligt bearbetade, har man fått nöja sig med att göra böcker om den epok, i vilken Tutankamon levde. Det vill sig nu sa väl, att, denna ar en synnerligen intressant tid av Egyptens historia och att den inom sig rymmer en faraogestalt som på det högsta måste intressera var och en, som gör hans bekantskap.
Första gången jag läste om farao Achnaton – åtminstone i en framställning som gjorde intryck på mig - var i Wells’ världshistoria. När jag nu laser om denna skildring på ett par spalter efter att ha läst mera om dess föremål, måste jag säga att den imponerar mindre på mig an jag väntat. Wells koncentrerar Achnatons betydelse i den omständigheten, att han skulle vara den farao som vägrade att vara gud. Det ar en sanning med ganska mycken modifikation, ty visserligen var farao Achnaton aldrig blind för a,tt han blott var en människa, men han tilltalades dock, som »Ätons (d, v. s. Guds) älskade son.». I
egenskap av farao var också han av gudabörd.
Nej, Achnatons storhet ligger snarare däri, att han uppdagade en gud som var sa mycket större an människotankarna ’ förut anat, åtminstone utanför Palestina. Achnaton såg denna gud i solen, men det var solens kraft och livgivande förmåga, icke solen själv som var guden. Denna gud, »Livet» skulle han kunna kallas på vårt språk, var den ende och sanne guden, alla människors herre och Uppehållare. Denne egyptiske farao, som levde före Moses, ar alltså utpräglad monoteist. Inga gudabilder ansåg han behövas, inga mystiska ceremonier i templen. Man offrade i Atons tempel, såsom i judarnas, men man sjöng också tack-och lovhymner såsom i Davids tempel. Achnaton själv diktade hymnerna. Lat oss höra ett stycke ur en av dem:
Huru mångfaldiga äro icke dina verk! De äro dolda för oss,
0 du ende Gud, vars makt ingen äger, Du skapade jorden efter din önskan Medan du allena var till, Människor, all boskap, stor och liten,
Allt som ar i höjden, som flyger med vingar,
Syriens och Nubiens länder,
Egyptens land.
Du satte varje människa på dess plats,
Du förser dem med det nödvändiga,
Var en har sin egendom,
Och hans dagar äro räknade.
De äro olika i sitt tal,
Deras gestalt och hud likaså,
Ty du, delar e, har delat folken.
Icke utan skal har man jämfört denna Achnatons hymn med Davids Iö4:e psalm, ja, t. o. m. antagit att den senare härleder sig från den förra.
För att kunna helt förverkliga sitt livs ideal flyttade Achnaton sitt residens från Tebe, sätet för Ammons dyrkan) och anlade en ny huvudstad vid El Amarna. Den. skapades, också den, som en hymn till solen, skönheten, friden,
1 Per Lugns nedan omnämnda bok berättas om vad arkeologernas spadar där bragt i dagen. Jag måste här uteslutande hänvisa till denna skildring - den ar lika upplysande och lärorik som fängslande. Blott det måste här sägas, att Achnatons tid var en konstens gyllene ålder i Egjpten. Gammalt stiltvång avkastades» och ^verk av utomordentlig skönhet skapades. I Weigalls Achnaton-bok ^omnämnes ett par gånger en byslb av Achnatons gemål Nefertiti såsom ett nära nog enastående konstverk, och han beklagar att ingen reproduktion kunnat erhållas av den. Docenten Lugn har emellertid kunnat skaffa ett originalfoto från Berlinmuseet, sa att läsarna av hans bok verkligen få se detta utomordentliga konstverk. Det ar verkligen något av det vackraste jag sett - en skulpturens La Joconda.
När jag läste om Achnatons El Amarna, kom jag att tänka på - skratta inte! - på Lindhagen. Det ar verkligen något* av Lindhagenstämning över det hela. I El Amarna dyrkades allt det ljusa ocfr ljuva och fridsamma i människolivet, och Achnaton hoppades på och arbetade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
