Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 5
tecknade brickorna ingår i varje uppsättning ett antal svarta brickor (se nederst till vänster) till storleken motsvarande åttondels- och fjärdedelsbrickorna och avsedda som fyllnadsbrickor vid andra taktarter an 4A, t. ex. vid 8/s eller 3/4 takt. I översta ramen å bilden visas ett dylikt exempel, där en fyllnadsbricka, åtecknad med krita, satts framför de övriga brickorna. I de olika ramarna - utom den översta - sammanställas brickorna till en tablå över notvärdena och dessas inbördes förhållanden till varandra. Den översta ramen, som till skillnad från de övriga har röd underlist, ar helt och hållet avsedd för takt-byggnader och övningsuppställningar av olika slag, varvid de önskade not- och pausvärdena erhållas ur tablån. (Se till höger tomrummen efter de brickor, som flyttats upp till den översta ramen). Naturligtvis kunna även de övriga ramarna utnyttjas på samma sätt som den översta, till komplettering av denna, till jämförelse mellan olika taktarter etc.
Den pedagogiska betydelsen av detta system måste vara uppenbar. Redan i den sammanställda tablån över de olika nottecknen framstå deras inbördes tidsförhållanden tack vare rumsprincipen ytterst klart och lättfattligt i nybörjarnas ögon. Hur mycket tid och tålamod har ej både lärare och barn ofta måst nedlägga på sådana saker som blott t. ex., att det går tre sextondelar på en punkterad åttondel eller att en fjärdedel motsvarar en punkterad åttondel + en sextondel! I och med taktövningsbrickornas införande höra alla dessa langa, ofta fruktlösa utredningar till det förflutna. Ett par av de ifrågavarande brickorna ställda intill varandra eller under varandra - och saken ar klar. Den konkreta påtagligheten fäster den ock i minnet. - Vad de fortsatta taktoriska och rytmiska övningarna beträffar kan man näppeligen tänka sig ett enklare medel att göra de hithörande företeelserna klara och övertygande i barnens ögon an dessa brickor, med vilka t. o. m. en nybörjare helt enkelt inte Jean bygga en takt numeriskt orätt. Som nämnt åsyfta taktövningsbrickorna att - till skillnad från den vanliga metoden att skriva notvärdena på svarta tavlan, en metod som predestinerar småttingarna till i bästa fall intresserade åskådare - tillgodose barnens behov av självverlcsam-hett till uppenbar fromma för studiet. Här kunna de egenhändigt få medverka och bygga upp takter av olika slag och rytmisk gestaltning. Här kunna de till ernående av en snabb och säker rytmisk uppfattning t. ex. få avbilda olika takter och musikstycken och »kontrollera» deras riktighet i enlighet med taktarten eller »ta reda på taktarten» i de av lärarna uppskrivna takterna o. s. v. Barn ha en utpräglad konstruktiv läggning, och upptäckarglädjen ar en stark drivfjäder i deras arbete.
Det ar ett känt faktum, att barn sällan utom skolan sjunga ens de mest övade
sånger rytmiskt korrekt (anmälaren erinrar blott t. ex. om vissa ställen i ett sa vanligt stycke som Pacius’ »Vårt land») för att icke tala om hur få elever, som ens efter slutad skolgång förmå avlyssna ett musikstycke dess taktart. Varpå beror denna okunnighet - efter allt sysslande med takt och rytm i skolan?
Barn ha från första början alltför litet själva fått skaffa sig grepp om det rytmiska lärostoffet. De ha, alla övningar till trots, alltför litet på egen hand fått tränga det in på livet for att göra det till sitt. Sa har det från början ej gått dem tillräckligt i blodet. Det synes anmälaren förträffligt att under sånglektionerna - vid sidan av sysslandet med tonbildning, noternas plats å systemet o. s. v. - för de rytmiska övningarna kunna å katedern eller väggen placera denna apparat med sina mångskiftande demonstrationsmöjligheter för barnens självverksamhet. Med taktövningsbrickorna i barnens händer lyftes hela lärostoffet upp ur sin abstrakta dimmighet till klar och konkret påtaglighet och blir intressant och roligt.
Taktövningsbrickorna utgöra ett särdeles värdefullt hjälpmedel i sång- och musikundervisningen och böra ej saknas i någon skola. Priset ar vid direkt hänvändelse till konstruktören kr. 20: -. Med varje uppsättning följa några korta anvisningar och förslag rörande användningen samt ordningsföljden i studiet jämte exempel å övningsuppgifter. Se i övrigt annons! E-m.
Torrsopning och gymnastik.
Kravet på en effektivare gymnastikundervisning har särskilt för våra folkskolor på landet gjort frågan om skollokalernas rengöring allt mer aktuell, då väl i det stora flertalet fall man tillsvidare måste räkna med gymnastikundervisning i klassrum eller kapprum. Alldeles oavsett detta få vi nog anse våra skollokaler alltför dammrika. Då det möjligen i någon mån kan vara av intresse för tidningens läsare, tillåter jag mig lämna en redogörelse för några av de anordningar, vi sedan ett ar tillbaka vid Hagaströms seminarium vidtagit för att underlätta rengöringen av våra skollokaler.
Elevantalet har varit c:a 120, därav hälften i de båda seminarieklasserna och hälften i övningsskolan (fullständig folkskola, B 2-form). I andra våningen ligga seminarieklassernas båda lärosalar, två kapprum och lärarrum, i första våningen två lärosalar för övningsskolan, två kapprum och seminarieelevernas läsrum, härtill kommer sa den rätt rymliga trappuppgången. Golvytan - den linoleum-belagda trappan ej inberäknad - ar c:a 400 m.2 och bestar av vanliga trägolv,
som före kristidens oerhörda prisstegring å linolja och golvlack varit lackerade men nu till största delen äro mycket starkt utnötta och flisiga. För att hålla golven något sa när rena krävdes minst 5 skurningar pr läsår. Den dagliga rengöringen verkställdes genom sopning med fuktad sågspån med synnerligen dåligt resultat å sa ojämna golv. Det ar ingen svårighet att föreställa sig, hur det skulle vara för både lärare och elever att arbeta i dessa lokaler, helst som också all gymnastikundervisning måste äga rum i klassrummen.
Hur skulle vi nu kunna göra det något sa när drägligt för oss? På reparation av golven var ej omedelbart att tänka, ej heller på att få den alltför leriga planen framför ingången omgrusad - lekplanen ar lyckligtvis en stor präktig gräsmatta - sa att ej trots fotskrapa och tjärmattor sa mycket smuts följde med in.
Alltså anskaffades en stor, mjuk fotmatta av kokosfiber - två dylika mattor torde emellertid vara mest både ekonomiskt och effektivt ur renhållningssynpunkt att anskaffa, då den ena kan få torka ut ordentligt, medan den andra användes; fibern packar eljest ihop sig av vätan. Galoschfack uppställdes i l:a våningens kapprum, till tjänst för eleverna i 2:a våningen. Härigenom minskade vi till en del damm-mängden i lokalerna. För den dagliga städningen började vi sa i stället för fuktad sågspån använda golvsopningspulvret Prol (från Prols fabrik, Lidingö villastad; en del andra liknande finnas, vilka jag emellertid ej prövat). Omedelbart före varje gymnastiklektion sopas också golvet med samma medel av eleverna själva, då man ej kan märka något uppvirvlande damm.
Den ofta upprepade flyttningen av skolbänkarna vållar ju alltid rätt mycket arbete för den, som sköter städningen, och förstör även ej sa oväsentligt både bänkarna och golvet. Att finna någon enkel och ekonomisk utväg ur den svårigheten syntes emellertid rätt hopplöst. Visserligen finns en särskild konstruerad trissa, som möjliggör bänkens förflyttning i sidled, sedan den lyftats upp något i ena sidan. (Omnämnd och avbildad bi. a. i Hildingers »Folkskolpeda-gogik».) Händelsevis kom jag då att erinra mig s. k. glidknappar, som jag för en 10 å 15 ar sedan kommit att sätta under en skrivbordsstol. Jo, dessa voro trots flitig användning i fullgott skick. Prima svenskt stål tydligen! Vid förfrågan i en järnaffär begärdes emellertid omkring l kr. pr dussin för dem, ett som jag tyckte alldeles för högt pris. Man försvarade sig med att det var ingen artikel, som gick i någon större utsträckning, men när det blev tal om försäljning grossvis, var man villig lämna dem till 8 kr. pr gross (till vilket pris även Skriv- och Ritboksaktiebolaget i Arlöv upptagit dem i sin prislista för 1924). Samtliga skolmöbler utrustades nu med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
