Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 5
ligt försvagande av överstyrelsens möjligheter att fullgöra sina funktioner, men den som sa många andra då gjorda nedsättningar tillgreps såsom en nödfallsutväg i tanke, att anslaget sedermera åter skulle höjas, då bättre tider komme. Ingen lärer emellertid hava förväntat, att någon höjning i ar skulle kunna ske, men icke heller hade man kunnat, efter vad som förra året skedde, vänta förslag om ett fortgående på den inslagna vägen att ersätta stadigvarande inspektörer och konsulenter med tillfälligt anställda biträden, och detta enbart för att vinna besparing. Förslaget att nu minska anslaget till ungefär l/s av det förutvarande beloppet 28,000 kr. innebär nämligen att nära nog helt spoliera den pedagogiska och kontrollerande verksamhet, som överstyrelsen i landets olika delar utövat genom de ifrågavarande funktionärerna, och att i stor utsträckning for överstyrelsen omöjliggöra inhämtandet av tillförlitliga uppgifter i vissa avseenden, även sådana som kunde böra meddelas riksdagen. Och då dessa funktionärers verksamhet särskilt avser vissa grenar av folkundervisningen, ar det ytterst denna undervisning, som här drabbas.
Om stipendierna åt elever vid folk-skolseminarierna ha vi nyligen yttrat oss. Till vad vi då anförde vilja vi nu endast erinra, att det ar från fattiga bonde- och arbetarhem utgångna söner och döttrar med särskild begåvning och böjelse för lärarkallet, som bliva lidande, om riksdagen i avseende på stipendieanslaget skulle följa k. m:ts förslag. I många fall betyder det, att sådan ungdom, som nu nämnts, skulle utestängas från seminarierna, och att folkskolan skulle gå miste om en del skickliga och för henne hängivna lärare. I verkligheten måttas även på denna väg ett slag mot folkskolan. Då man erinrar sig den iver, storfinansens män genom skattebetalarnas förening ådagalagt att enbart på denna punkt vinna nedsättning i stipendieanslag, och nu finner det förutnämnda förslaget i statsverkspropositionen, ar man frestad att undra, vilket sammanhang som förefinnes mellan sagda förslag och den nämnda föreningen.
Vi skola i det följande komma till de övriga ovanberörda anslagen.
Sunt förnuft?
I anledning av centralstyrelsens för Sveriges allmänna folkskollärarförening framställning till regeringen om tillfällig löneförbättring för folkskolans lärare skriver Skattebetalarnas förenings tidskrift »Sunt förnuft» bi. a. följande, som av Tidning för Sveri-
ges läroverk citeras såsom »väl förtjänt att observeras».
Vad beträffar en reglering av lönerna för befattningshavare på t. ex. undervisningsväsendets område synes den förnämsta uppgiften bli att återställa de genom de stötvisa regleringarna betänkligt rubbade proportionerna mellan löneskalorna för de olika grupperna av befattningshavare. Mot bakgrunden av lönernas nuvarande storlek synas folkskollärarna absolut ej ha bragts i missgynnad ställning. Medan för en ordinarie folkskollärare i Stockholm för närvarande utgår en lägsta lön motsvarande c:a 5,600 kr. och i högsta lönegraden c:a 7,800 kr., har en läroverksadjunkt vid icke pro vårsläroverk lägst c:a 6,700 kr., högst c:a 8,800 kr. Då man vet, att en folk skollärare blir ordinarie efter i allmänhet blott några få års tjänstgöring, medan en läroverkslärare blir ordinarie adjunkt efter 7-15 års betydligt lägre avlönad extralärartjänstgöring och kostnaderna for respektive utbildning dessutom äro sa väsentligt olika, framstår folkskollärarnas, relativt sett, avsevärt bättre ställning i ännu klarare dager. Eller för att taga ett kanske ännu mera talande exempel: medan en överlärare vid Stockholms folkskolor har sammanlagt löneförmåner, som uppgå till lägst c:a 11,500 och högst c:a 12,300 kr., har en lektor vid högre allmänt läroverk lägst c:a 8,850 kr. och högst c:a 10,100 kr. och en universitetsprofessor lägst c:a 12,050 och högst era 12,700 kr. Av de anförda siffrorna, vilka skulle kunna kompletteras med ännu fler exempel, framgår otvetydigt, att vad som mest göres behov av vid en eventuell allmän lönereglering inom undervisningsväsendet ar en noggrannare avvägning av löneförhållandena an hittills varit fallet olika grupper emellan, sa att lönerna komma att utmätas efter respektive befattningshavares olika utbildning, härför nedlagda kostnader, befordringsutsikter, extraordinarietidens längd samt deras olika uppgifter for den andliga odlingen och vidmakthållandet av den vetenskapliga och kulturella nivån.
Vad ar det tidningen här jämför? Jo, å ena sidan de efter prisnivån före kriget reglerade statliga läro-verkslärarlönerna med därtill lagda dyrtidstillägg och tillfällig löneförbättring och å andra sidan de efter kriget och under jämförelse med andra kommunala tjänstemäns löner nyreglerade lönerna för folkskollärare i Stockholms stad, den sa vitt vi veta enda kommun i riket, som efter kriget företagit en lönereglering för dessa lärare. Och denna jämförelse göres i anledning av en framställning om tillfällig löneförbättring for hela landets lärare, en löneförbättring som, om den genomfördes, för stockholmslärarna med största sannolikhet icke skulle medföra ett öres löneförbättring. Finns det ett uns av sunt förnuft i en sådan jämförelse?
Skall en jämförelse göras, då det gäller landets lärarkårer, måste man givetvis utgå från vad som ar jämförbart.
En folkskollärares lagliga lon ar f. n. lägst 2,100 kr. och högst 3,000 kr. plus bostad och vedbrand, en adjunkts lägst 4,300 och högst 5,800 kr. plus tillfällig löneförbättring på 600 kr., en lektors lägst 5,800 och högst 6,800 plus tillfällig löneförbättring å 600 kr. Härtill kommer för alla tre kategorierna i vissa fall kommunala lönetillägg. För folkskollärare utgå dessa i flera kommuner an för läroverkslärare, dock i förhållande till hela antalet lärare i ett mycket ringa antal fall.
Att läroverkslärarna, i synnerhet på dyrorterna, äro for lågt avlönade, äro vi de första att erkänna. Likaledes erkännes villigt, att det for närvarande råder en disproportion mellan läroverkslärarnas och folkskollärarnas löner i huvudstaden. För vår del hålla vi före, att denna disproportion bor avhjälpas genom att läroverkslärarnas löner vid en blivande lönereglering betydligt ökas. Skattebetalarnas förening vill naturligtvis gå den motsatta vägen och åstadkomma den enligt dess mening riktiga proportionen genom sänkning av folkskollärarnas löner. Vilken vag föredrar Tidning för Sveriges läroverk, eftersom den finner »Sunt förnufts» yttrande »väl värt att observeras?»
Lärarnas lönekommitté, som icke allenast ingående prövat lönefrågan med hänsyn till olika lärarkategoriers utbildnings-, tjänstgörings- och befordringsförhållanden utan därtill jämfört alla olika lärarkårer med andra befattningshavare i motsvarande tjänsteställning, har funnit, att alla slag av lärare sedan gammalt äro ogynnsamt ställda i lönehänseende. Den vill, att deras ställning skall genomgående förbättras, och föreslår därför följande löneplacering, som jämväl kan giva en föreställning om proportionen mellan vederbörande lärarkategoriers löneställning efter en blivande lönereglering.
Rektor vid större läroverk ar placerad i 20:e lönegraden, rektor vid medelstort läroverk i 19:e och rektor vid mindre läroverk 18:e lönegraden, samtliga med omedelbar placering i högsta löneklassen. Därtill kommer fri bostad och ersättning därför.
Lektor ar hänförd till 17:e lönegraden.
Adjunkt ar placerad i lönegrad 14 b, d. v. s. en lönegrad mellan 14:e och 15:e.
Överlärare vid folkskola åtnjuter samma lon som folkskollärare samt därjämte ett arvode, som kommunerna helt och hållet få bestämma. För närvarande växlar det mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
