Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
SVENSK LÄEAKETIDNING.
Nr 7
sig en bundsförvant i en särskilt för lärjungarna avsedd boksamling, som varje skola bör ha till sitt förfogande; skolan måste äga ett lärjungebibliotek. Och det måste fordras, att detta icke - såsom tyvärr mången gång varit fallet - endast står där som ett löst bihang, om vilket läraren ofta vet litet nog. Skolans boksamling måste sättas i nära förbindelse med skolans undervisning, ej blott med undervisningen i modersmålet utan med undervisningen i skolans samtliga ämnen. Och det måste vidare fordras, att ibland de böcker, som sålunda stå lärjungarna till buds, finnas sådana, som äro ägnade att -. närmast efter lärarens anvisning - utfylla och stödja undervisningen, ge densamma glans och färg, såsom när solen skiner in i våra vardagsrum och över vårt vardagsarbete. Men där måste därjämte finnas böcker, till vilka lärjungarna sa småningom skola lära sig att allt efter intresse och begåvning själva finna vägen, böcker till fritt val - böcker, som kunna skänka de unga ett rent nöje och en sund vederkvickelse, som kunna hänföra och elda dem, väcka deras mod och företagsamhet och sa småningom kanhända också ställa dem på egna ben inför livets större frågor. Denna sida av biblioteket ar ingalunda den minst viktiga; ty den bok vi själva ta ut till oss, den smakar oss i regel bättre an den, som en annan människa - låt vara i allra bästa mening - manar på oss. Här har läraren en känslig ställning: han skall verka utan att allt för mycket synas. Inför lärjungebiblioteken har läraren den krävande uppgiften att icke blott vara barnens väckande undervisare; han skall även söka bliva deras förtrogne vän och rådgivare. Och vidare: han måste se till, att barnen göras hemmastadda i de enklaste formerna i ett bibliotek, sa att de, när de slutat skolan, icke känna sig allt för bortkomna i de större bibliotek, som nu i allt rikare mått erbjuda dem sina skatter. Har läraren lärt sig - och i denna punkt ha våra seminarier fått sig en uttrycklig förpliktelse ålagd - att rätt handhava skolans bibliotek och lyckas han i det svåra värvet att göra biblioteket till den livgivande källa, som det bor och kan vara, då kommer både läsningen i klassen och den mera fria läsningen att få en mycket stor fostrande betydelse, icke minst såsom motvikt mot den sämre förströelselitteraturens och det lägre nöjeslivets frestelser.
Jag har nu anfört några exempel på det sätt, varpå folkskolans nya undervisningsplan söker åvägabringa en kun-skapstillägnelse, som, på samma gång den söker möta de krav på insikter, som den närvarande samhällsutvecklingen ställer på folkskolan såsom den allmänt grundläggande skolan, tillika kan lämna sina bidrag till den de ungas personlighets bildning, som i sin ordning påkallas av
samma utveckling. Av vad härvid sagts torde framgå, hurusom den läggning av skolans arbete, som den nya undervisningsplanen åsyftar att framkalla, ställer på folkskolans lärare väsentligen ökade krav, och detta både i fråga om kunskaper och undervisningsförmåga. Skall det lyckas läraren att ge undervisningen i folkskolans elementära stycken en sådan läggning, som jag i det föregående närmare angivit, erfordras med nödvändighet, att han själv förmår höja sig över elementerna, se dessa ur det högre och större sammanhang, ur vilka de framgått. Skall – för att återgå till de anförda exemplen - läraren vid sin kristendomsundervisning förmå, på grundvalen av de heliga skrifterna och andra urkunder, ge denna den samling kring det personligt centrala, som denna undervisning åsyftar, och skall han förmå göra detta sa, att det hela till slut samlar sig upp i en fast och sammanhängande insikt med inneboende kraft att ge det personliga livet den näring detta behöver i sin växt hän mot en religiöst sedlig karaktär, måste han icke blott göras väl förtrogen med de heliga skrifterna utan också införas i viktiga sidor av det teologiska vetandet och lära känna den psykologiska forskningens pedagogiskt utformade resultat. Och skall läraren vid sin handledning av de unga i läsningens konst verkligen kunna bibringa dem konsten att göra ett rätt bruk av boken både som ett hjälpmedel till vidgat vetande och som en källa till andra andliga livsflöden, sa måste han själv icke blott ha förvärvat förmågan att rätt umgås med boken utan även vunnit förtrogenhet med viktiga sidor av vår litteratur och - vad som törhända ej betyder minst - lärt sig att uppskatta, omhänderhava och bruka skolans boksamlingar.
Och på samma sätt, som det förhåller sig med de nu berörda ämnena, förhåller det sig med folkskolans alla övriga ämnen. I dem alla ställas ökade krav på läraren både i fråga om vidgade och fördjupade kunskaper och i fråga om personligt tillägnad och utformad metodisk färdighet. I dem alla ställas stegrade krav på allvaret och hängivenheten i lärarens gärning och därvid ock på hans personlighet.
De krav, som folkskolans nuvarande uppgifter sålunda pålägga folkskolans lärare, måste helt naturligt bliva bestämmande för arbetet vid och organisationen av de anstalter, som ha att utbilda dessa lärare: vara folkskolseminarier. Dessa krav ha också vid den senaste seminariereformen varit de vägledande i fråga både o m seminariernas lärokurser och det arbetssätt, som vid seminarierna tilläm pas. De äldre seminariernas lärokurser voro från början i stort sett intet annat an ett slags förstorade kopior av folkskolans kurser. Sa småningom, i mån som folkskolans arbete utvecklade sig, under
gingo också - väsentligen på de enskilda initiativens väg - seminariernas kurser en motsvarande utveckling. Vad som sålunda på olika hall och under skiftande former växt fram vid de olika seminarierna, har genom 1914 ars seminariereform samlats, sovrats, fullständigats och auktoriserats. Seminariets kurser ha lyfts upp på ett sa högt plan, som behövs, för att de blivande lärarna kunna bliva i stånd att se folkskolans elementära kunskapsstoff i det större sammanhang av vetande, ur vilka det framgått. Endast sa skapas förutsättningarna for läraren att göra det urval av enskildheter, som erfordras för att synpunkten av det för barnen värdefulla skall kunna förena sig med synpunkten av samhörighet och sammanhållning av kunskapsstoffets olika delar.
Och såsom skett med seminariets lärokurser, har också arbetssättet vid seminarierna lösts från det snäva beroendet av folkskolan och anlagts ur synpunkten att bereda större utrymme åt de blivande lärarnas självständiga eftertanke och individuella läggning, allt i syfte att dessa vid sin undervisning må kunna låta folkskolans elementära stoff på rätt sätt tjäna de ungas kunskapstillägnelse och personlighetsdaning. För att främja ett dylikt arbetssätt ha - något, varom denna byggnad bär ett talande vittnesbörd - de nya seminarierna utrustats med särskilda anordningar, som kunna möjliggöra och befordra elevernas självständiga arbete, såsom särskilda biblioteks- och studiesalar, utrymmen för olika slag av elevarbeten i naturvetenskapliga och andra ämnen o. s. v. l samma syfte söka seminarierna genom sina levnadsordningar stödja och hjälpa eleverna i deras egen personlighetsutveckling.
Skola nu våra seminarier verkligen fylla sin viktiga uppgift att på satt som jag förut angivit tjäna arbetet i folkskolan, måste det givetvis stå som en seminariernas högsta förpliktelse att vaka över att hos såväl lärare som lärjungar intresset för och kärleken till folkskolan kommer att bilda både den ständiga starka utgångspunkten och det stadiga målet för allt seminariearbete. Det var framför allt tanken härpå, som tog sig uttryck, då jag här i dag betecknade denna högtidliga stund icke blott som en glädjens och en tacksamhetens, utan ock som den allvarliga självprövningens och det djupt kända ansvarets. Och det ar också samma tanke, som nu fyller mitt sinne, när jag här till slut i den svenska folkbildningens namn framför ett varmt tack till alla dem i allmän och enskild ställning, som nedlagt arbete, omsorg och möda på åstadkommande av denna byggnad; när jag här ger uttryck åt en livlig förhoppning och en innerlig önskan, att arbetet vid detta seminarium måtte bliva till verklig och varaktig välsignelse for ett i ordets basta mening fosterländskt folkbildningsarbete,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
