Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 7
SVENSK LÄRARETIDNING.
129
tiskt med Folkskollärarförbundet, utgav till julen ett par jultidningar. Ledningen, som tog för givet, att andelsägarna skulle arbeta for det egna förlagets alster, lat tidningen gå ut i en ratt sa stor upplaga. Sa visade det sig några veckor fore jul, att beräkningarna ej höllo streck. Konkurrensen var för stor. Undertecknad föreslog då, att 10 ex. skulle utsändas till varje andelsägare - ej till »kårmedlemmar», som Ni vilseledande påstår - jämte en vädjan att hjälpa Föreningen att sälja exemplaren. Priset var kr. 3: 60. Då jag själv och tre kamrater i Gävle-trakten ombesörjt spridningen av cirka 600 tidningar, tog jag for givet, att även övriga kamrater, som voro ekonomiskt intresserade i företaget, skulle kunna slå ett slag for Föreningens alster. Det stod naturligtvis sedan medlemmarna fritt att sälja tidningarna eller sanda dem tillbaka, vilket senare tillvägagångssätt Ni använt Eder av. Genom detta enligt Eder mening ofina tillvägagångssätt fick Förlaget ut ett avsevärt antal exemplar, vilka eljest fått ligga kvar osålda och kommit att åsamka företaget en del förluster. Att Ni i egenskap av andelsägare skulle ondgöra Eder av ledningens försök att ordna frågan praktiskt och ekonomiskt ar for mig oförklarligt. Det vittnar enbart om småaktighet från Eder sida. Måhända kommer Ni att svara i likhet med en del andra Kamrater, att Förlaget kommit till for att förlägga läroböcker och Skolmateriell men ej jultidningar. Ni vet dock, att jultidningar ar en god affär for Förlagen, och Ni bör därför ej taga illa upp. att ledningen redan vid starten slagit in på vägar, som kunna bidraga till att ekonomisera företaget, sa att vi sedan lättare kunna förverkliga det mal, vi föresatt oss att nå.
Förmodligen har Ni i likhet med undertecknad och övriga kårmedlemmar under årens lopp uppvaktats med cirkulärskrivelser, jultidnings- och barntidningsprov m. m. från olika förläggare med uppmaning att arbeta för deras alster. Ni har kanske också i likhet med undertecknad medverkat till dessa alsters spridande. Lärarkåren har helt visst också kraftigt bidragit till de goda vinster förläggare och fabrikanter inhöstat, och det ar väl i känslan därav som kåren hugnas med någon slant då och då såsom erkänsla för gott arbete. Vilket företag, som låter behållningen av sina j u l publikation er gå till lärarkåren, torde helt säkert varje lärare vara intresserad av att veta. For undertecknad ar emellertid detta en nyhet. Häremot har Ni tydligen ingenting att anmärka. Men då vårt eget företag, som ej har for avsikt att inhösta avsevärda vinster åt några enskilda, vädjar till Eder medverkan, då opponerar Ni Eder. Tillvägagångssättet ar typiskt. För min enskilda del kommer jag hädanefter att i första rummet arbeta för vårt eget förlag, som bortser från det privatekonomiska intresset och i stället sätter de allmänna skol-intressena i första rummet.
Gävle den 25 januari 1924.
Alb. Lövgren.
Till hrr Rosenqvistoch Löfgren.
Redaktionen har haft vänligheten låta mig ta del av ett par insändare med anledning av min artikel i n:r 4; den ena från rektor H. Rosen quist, Hofors, och den andra från hr Alb. Lövgren, Gävle. Jag kunde lämna båda obesvarade, då ingen har något i sak att anföra. Hr Rosenquists ar endast märklig genom att vara onaturligt lång. Vad intresse kan det ha för utomstående att i detalj höra berättas om den »borgerliga» restauranten Sutter, dess kök och matsedel. Vi kursare känna den allt för val. Att man ej kunde begära samma mathållning som hemma hos oss, det visste vi, och därpå gjorde ingen anspråk. Vad vi bi. a. fordrade för vår kursavgift, var tillräcklig och vällagad mat. Då kursledningen såg, att affären gick sa bra ihop, hade detta också varit lätt att ordna, ty mat fanns tillräckligt, ägg också.
Jag tror, att jag har fler vittnen på min sida an hr Rosenquist. Maten var ransonerad. Endast av den s. k. Nudelsuppe, som bestod till största delen av vatten, kunde ny portion erhållas. Annars sades det ifrån: »Detta ar för två, tre personer». Min bordsgranne, som alltid kände sig hungrig, tog en gång två små bröd, men blev tvungen betala det ena. Faktum ar, att som det nu var, kände en del sig nödsakade att inta sina måltider på andra restauranter. För övrigt, då det var sa utmärkt på Sutter, varför intog ej hrr Rosenquist och Lind sina måltider där tillsammans med oss?
Att matfrågan skulle vara synnerligen svår att ordna i västra Tyskland, ar ej med verkligheten överensstämmande. Den, som ville betala, fick vad han önskade. Jag var nere i Baden såväl 1922 som 1923. Egentligen borde läget varit ännu sämre 1923. Hur kom det sig1 då, att förra årets kursare i Stuttgart utspisades med 4 rätter mat till middag och 3 till kväll. Har inte Förbundsstyrelsen eller kursledningen genom sin ändrade taktik faktiskt erkänt, att den begick en dumhet vid startandet av sina sommarkurser. Det ar just, som Ni anmärker, mot Förbundets »ekonomiska politik» jag vänder mig. Förbundet kom ju till icke for att gagna några få utan kåren i sin helhet, och då Förbundet startade sina kurser, borde det i främsta rummet ha varit för att göra dem ännu fördelaktigare, an de, som arrangerats på privat väg. Som de hittills skötts, anser jag dem ur kårsynpunkt fullständigt överflödiga. Mot Eder person har jag ingenting att anmärka. Ni uppträdde alltid korrekt, sympatiskt och tillmötesgående.
Vad nu hr Löfgren beträffar, sa väcker han min förvåning i ännu högre grad. För mig får Folkskollärarförbundet gärna existera. Om dess berättigande ar det alldeles för tidigt att yttra sig. Men det förefaller mig, som om hr Löfgren ville betrakta Förbundet som »tabu». Jag förmodar, att detta som varje mänsklig institution har sina svagheter, och att man ej behöver göra sig skyldig till något helgerån, om man påpekar dessa.
Har jag måhända förblandat Förbundet och Läroboksförlaget med varandra, får jag hövligast anhålla om överseende. Jag har kanske begått ett misstag, dock vet jag, att blodsbandet mellan båda ar ganska starkt. Men jag kan inte förstå, att mitt uttryck: »kårmedlemmar», ar sa vilseledande, ty jag antar att andelsägarna också äro kårmedlemmar, eller hur? Mot publikationerna har jag intet att anmärka. Jag köpte dem själv till mina egna barn i närmaste bokhandel. Men distributionen tilltalade mig icke. Det får Ni ursäkta.
Men varför denna irriterade ton? Jag har ju varken angripit Eder person eller heder. Kanhända beror det på att Ni möjligen ännu bör räknas till ungdomarna. Det synes mig åtminstone, som om Ni ej länge varit medlem av vår kar utan åtskilligt föreföll Eder nytt. Ni efterlyser exempelvis de publikationer, vilka låta en del av sin behållning gå till lärarkåren. Det ar mig ett nöje att kunna berätta, att Folkskolans Barntidning under en följd av ar utbetalat avsevärda belopp, som kommit kåren till del. Vidare får jag bedja Eder studera tidskriften »Föreningen» 2:a häftet. Slå upp exempelvis sid. 63 årgång 1923, där skall Ni finna, att det hittills utbetalats 48,558 kr. delvis från försäljningen av Jultomten och Tummeliten. Dess bättre tror jag mig ej behöva upplysa någon annan kamrat härom an Eder.
Lisbro den 2 Febr. 1924.
And. Ljung.
Feriekursen i Stuttgart 1923.
Sedan ordf. i Sveriges Folkskollärarförbund anmodat mig att beträffande feriekursen i Stuttgart lämna de förklaringar, som med anledning av insändare i Svensk Läraretid-
ning nr 51 1923 och nr 4 1924 anses vara påkallade, får jag härmed lämna följande uppgifter:
1) Beträffande arvodet till de tyska lärare, som anlitades för kursens genomförande, ha de trenne lärare, som tjänstgjorde och meddelade språkundervisning, varit från sina skolor helt tjänstlediga med full avlöning under den tid kursen pågick. Vikarierna betalades nämligen av kursledningen med 9.450,656 mark. Omräknas denna summa i svenska kronor efter kursen å mark den 18 juli och lägges därtill den extra betalning, som respektive lärare utkvitterat i svenska kronor, ha de tyska lärarna sammanlagt uppburit ett belopp av 412: - kronor. Dessutom hade dessa lärare fria resor och fri förpläg-nad på samtliga de utflykter, som anordnades under kursen, fria biljetter å trenne föreställningar å Stuttgartoperan for sig och sina fruar med flera förmåner såsom entréavgifter och spårvagnskort gällande en månad.
2) Av kursavgiften har till deltagarna enligt deras egenhändiga kvitto återbetalats ett belopp av 485: - kr. Sedan denna summa lagts till utgifterna, uppstod en behållning av kr. 130: -, vilken summa fördelades mellan de i kursen deltagande på sätt nedanstående revisionsberättelse angiver. Kvitto från postverket å detta belopp föreligger.
»Revisionsberättelse över feriekursen i Stuttgart 1923.
Undertecknade, som tagit del av räkenskaperna, få härmed vitsorda, att samtliga utgiftsposter äro verificerade, och ställer sig ekonomin på följande sätt:
Summa inkomster ............ kronor 7.935: -
Summa utgifter........
Behållning................
....... kronor 7,805: -
....... » 130; -
kronor 7.935: -
Ovanstående behållning 130: - kr. skall fördelas sa, att kr. 25: - återsändas till en deltagare, som blivit förhindrad deltaga i kursen, och resten 105: - kr. fördelas mellan 31 deltagare med kr. 3: 25 minus porto.
Räkenskaperna godkända i Stuttgart den 20 juli 1923.
Knut Andréen. And. Hallgren.
Hulda Dahlström. A. G. Bäckström.
Av kursdeltagarna valda ombud.»
Det bör bemärkas, att av kursavgiften färj-biljetten Trälleborg-Sassnitz tur och retur med 24:- kr. bestritts. Mig veterligt har denna anordning icke tillämpats av andra kursanordnare, med vilka jämförelse an-ställes.
Stockholm den l februari 1924.
Henning Lind.
Meddelande.
På förekommen anledning meddelas härmed, att undertecknad ej ar identisk med den kantor A. Holm - f. d. lärare i Bankekind - som vid Linköpings stifts kommunala folkskolförbunds sammanträde i Lin* köping den 19 sistlidne dec. åtnjöt hedern att fungera som mötets sekreterare.
Oppeby den 5 februari 1924.
Arvid Holm.
Redovisning
for insamlingen till den vid eldsvåda omkomne folkskolläraren A. Evings familj.
Överlärare E. Stålfelt, Stockholm 20 krt; Lärarpersonalen i Hammarby skoldistrikt, Stockholms län, skolrådets ordförandes vissa enskilda personer och barn i Väsby skola genom folkskolläraren J R. Norrbom i Väsby 34,30 kr.; Lärarkollegiet vid folkskolsemina-riet i Göteborg 90 kr. Summa kr. 144,30.
Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
