Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 8
sen och i samma mån omsorgen om skolhusbyggnadernas ändamålsenlighet gjorde sig gällande inom skoldistrikten. Överstyrelsen hade därför icke ansett sig kunna dröja längre med att hos k. m:t göra hemställan om åtgärder för anställande inom överstyrelsen av ett bygg-nadssakkunnigt biträde. Överstyrelsen hade haft sin uppmärksamhet fäst vid hurusom hos åtskilliga andra centrala ämbetsverk, som hade sig anför-förtrodda handläggningen av frågor rörande byggnadsföretag, såsom hos fångvårdsstyrelsen, medicinalstyrelsen, arméförvaltningen och järnvägsstyrelsen, byggnadssakkunniga biträden f unnes anställda, och hurusom åter andra verk vore i tillfälle att på ett eller annat satt av tillgängliga anslag anlita sakkunnig hjälp för den byggnadsverksamhet, som ålåge dem att handhava.
Ett av de avseenden, i vilka det skulle efter anställandet inom överstyrelsen av en byggnadssakkunnig bliva överstyrelsen möjligt att genom råd och upplysningar gagna byggnadsverksamheten för skoländamål, ville överstyrelsen här ytterligare något beröra. Kommunernas kostnader för skolväsendet vore, trots statsverkets hastigt stegrade uppoffringar för samma ändamål, sa betydande, att all den sparsamhet, som utan skada kunde förekomma, överallt borde iakttagas. Då nu, såsom förut antytts, kommunernas största utgiftsposter för skolväsendet vore de, som gällde härför behövliga byggnader, skulle det givetvis vara synnerligen önskvärt, om besparingar kunde vinnas i fråga om dessa. Det vore överstyrelsens bestämda mening, att detta borde kunna ske. Tydligen borde såväl överstyrelsens som inspektörernas åtgöranden avse att i varje särskilt fall sammanjämka de pedagogiska kraven med de byggnadstekniska förhållandena. Därvid vore givetvis ett samarbete mellan i dessa två avseenden sakkunniga nödvändigt. Ju mera ingående detta samarbete bleve, desto flera möjligheter funnes ej blott till vinnande av ändamålsenlighet utan även i lika grad till att undvika onödiga kostnader. I många fall kunde anordningar, som krävde dryga kostnader, alldeles undvikas eller ock ersättas med andra, billigare. Där detta icke läte sig göra, kunde stundom genom ett enklare men dock ändamåls1 enligt utförande besparingar göras.
Hela betraktelsesättet angående skolhusbyggnadernas beskaffenhet behövde i flera hänseenden påverkas i riktning av större enkelhet och ändamålsenlighet* Detta måste ske i de enskilda fallen, om något resultat skulle kunna vinnas. Genom endast allmänna framställningar nåddes icke malet.
Nu f or hölle det sig ju sa, att, alldenstund skoldistrikten själva ägde bestämmanderätten rörande sina skolhus, överstyrelsen såväl som folkskolinspektörerna i förevarande fall icke hade och givetvis ej kunde hava att giva bindande föreskrifter utan allenast råd och
upplysningar; och överstyrelsen avsåge icke, att genom anställandet av ett bygg-nadstekniskt biträde någon ändring härutinnan skulle ske. Då överstyrelsen alltså hade att utföra sitt varv i f or e var ande avseende genom en rådgivande och vägledande verksamhet, vore det dess mera angeläget, att de råd och anvisningar, som lämnades, vore av sådan beskaffenhet, att desamma kunde tillvinna sig förtroende och beaktande hos skolmyndigheterna. Men givet vore, att detta icke kunde bliva fallet, utan att överstyrelsen ägde förfoga över den sakkunskap i byggnadsfacket, som ett tekniskt bildat biträde kunde lämna.
Dåvarande departementschefen anförde bi. a.:
: Givetvis ar det en viktig samhällsangelägenhet, ej blott att skolhusen bliva anordnade på ett för undervisningens bedrivande sa ändamålsenligt sätt som möjligt, utan även, med hänsyn till vart folks fysiska uppfostran, att de skollokaler, i vilka mer an nio tiondelar av nationens medlemmar tillbringa en stor del av sin barndomstid, äro sa beskaffade, att de icke verka nedbrytande eller försvagande på folkhälsan, utan tvärtom stärkande. Men å andra sidan ar det icke mindre betydelsefullt, att skoldistriktens uppoffringar för skolbyggnader under tillgodoseende av nämnda krav icke bliva större an nödvändigt ar. Om nu folkskolinspektörerna kunna anses skickade att; beträffande skolbyggnaderna bevaka de pedagogiska och hygieniska fordringarna, torde det däremot knappast kunna sagas, att de i lika hög grad förmå i alla förekommande fall taga hänsyn till skoldistriktens ekonomiska intressen. For att kunna giva anvisningar på sådana anordningar, genom vilka skollokalernas lämplighet for sitt ändamål skall kunna vinnas med största möjliga ekonomiska besparing och således med minsta möjliga kostnad för skoldistriktet, fordras i särskilt svara och invecklade fall en byggnadsteknisk insikt och för-farerihet, som icke rimligtvis kan fordras hos en folkskolinspektör. Där skoldistrikten själva hava att för ändamålet tillgå tillräckligt sakkunniga personer, äro tydligen anvisningar från annat håll obehövliga. Men där sa icke ar förhållandet – och detta torde vara fallet mångenstädes på landsbygden - synes det vara i sin ordning, att staten kommer skoldistrikten till hjälp.
Detta torde lämpligast kunna ske genom folkskolöverstyrelsen. Såsom förut nämnts, har överstyrelsen enligt sin instruktion skyldighet att i fråga om skolhusbyggnader tillhandagå skoldistrikt och folkskolinspektörer nked upplysningar, råd och anvisningar. Överstyrelsen har också meddelat, att överstyrelsen i sådant avseende redan till stor utsträckning tagits i anspråk. Enligt vad jag inhämtat ar det huvudsakligen byggnads f ragor av just ovan antydda, mera svårlösta beskaffenhet, som hänskjutits till densamma. Nu
finnes emellertid icke heller inom överstyrelsen den speciella sakkunskap representerad, som i byggnads f ragor ar erforderlig. Överstyrelsens anhållan, att sådan sakkunskap måtte tillföras överstyrelsen genom anställande av ett bygg-nadstekniskt utbildat biträde, torde därför böra vinna bifall.
Härigenom skulle sa småningom kunna i någon mån vinnas även den fördelen - såsom överstyrelsen också antytt - att hela betraktelsesättet angående skolhusbyggnadernas beskaffenhet skulle kunna påverkas i riktning av större enkelhet, utan att ändamålsenligheten därigenom behövde eftersättas. Det bör utan tvivel anses" vara i hög grad önskvärt, att de erfarenheter, som såväl i detta som i andra avseenden vinnas på en ort, kunna komma även andra delar av riket till godo. Under nuvarande förhållanden händer det alltför ofta, att anordningar, som beteckna framsteg vid lösandet av uppgiften att förena ändamålsenlighet med sparsamhet och som gjorts på ett håll, icke uppmärksammas på ett annat och därför icke, såsom eljest skulle ske, tillvaratagas och tillgodogöras.
De fördelar, som sålunda genom ifrågavarande biträde skulle tillföras skoldistrikten, skulle säkerligen mångfaldigt uppväga den kostnad för statsverket, som anställandet av sådant biträde skulle medföra.
Riksdagen biföll k. m:ts förslag och underströk därvid vikten av, att folkskolöverstyrelsen vid tillsättandet av befattningen i fråga beaktade de synpunkter, som departementschefen framhållit i ovanstående yttrande: »Härigenom skulle - - - och tillgodogöras.»
Riksdagen erkände således behovet av den ifrågavarande befattningshavaren, vad riksdagen underströk har iakttagits, och vad man väntade av den nya anordningen har, såsom vi redan i föregående nr uppvisade, till fullo vunnits, allt till ojävaktig fördel för både skolbarnen och skoldistrtiken.
Vi hava anfört ovanstående utdrag av 1917 års riksdagshandlingar, emedan de utgöra i sin mån det ypperligaste bevis för hur litet hr Ekman har reda på rörande den föreliggande frågan. Han konstruerar »aus der Tiefe seines Bevvusstseins». Allt vad han i sitt genmäle anför om vad som »rätteligen ligger utanför den ifrågavarande arkitektens tj ans tuppgift» och som ar »alldeles överflödigt», om vad som »bestyrker riktigheten av hans yrkande» i motionen, om arkitektens »enda behöriga uppgift», pm hans »självtagna och opåkallade arbete» ar idel konstruktion, som ar vederlagt redan genom skolöverstyrelsens förenämnda framställning till k. m:t och genom departementschefens ovan återgivna yttrande till statsrådsprotokollet. Arkitekten har hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
