Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 20
SVENSK LÄKARETIDNING.
383
Tvärtom har kommissionen sökt gardera sig mot misstanken för den glömska, prof. H. påbördar den, genom uttryckligt framhållande av folkskollärarnas »väsentligt skiljaktiga förkunskaper i de ämnen, som skola bliva föremål för studium». För tillgodoseende av dessa väsentliga skiljaktigheter har kommissionen tänkt sig fyllnadskursen fördelad i terminskurser, två under vintern och en eller två under sommaren. Härigenom komma ju de folkskollärare, som, på grund av att de genomgått realskola eller flickskola eller på enskild väg skaffat sig goda förkunskaper, i den gynnsamma ställningen, att de kunna vistas vid seminariet kortare tid an den normala, t. ex. två vinterterminer, en vintertermin och en sommartermin, en vintertermin eller en sommartermin, allt efter behov. Ja, de kunna t. o. m., om de inhämtat tillräckliga kunskaper, få avlägga examen utan att hava bevistat den ifrågasatta kursen en enda dag.
Det säger sig självt, att undervisningen vid dessa kurser måste läggas på ett helt annat sätt an vid läroverken, det gäller ju här män och kvinnor i åldern 25-30 ar, och kurserna, som vid skolorna taga flera ar i anspråk, skola inhämtas på mycket kort tid. Helt andra anspråk i fråga om självverksamhet kunna och måste därför ställas på dessa lärjungar an då det gäller skolbarn.
Vi hava förut framhållit, att prof. H. vid bedömandet av denna fråga satt sig ett helt annat mål före, an det, som Skolkommissionen tagit sikte på. Den uppgiften att bereda från de nuvarande, reformerade seminarierna utexaminerade och i det praktiska skolarbetet prövade lärare möjlighet till akademiska studier, har för honom inte varit nog. Då därför heller inte de nuvarande seminarierna passat, ar prof. H. genast färdig med att vid skrivbordet rita till en ny seminariereform. Det går hastigt och lustigt. Prof. H. har, som förut blivit nämnt, fått för sig, att de seminarieelever, som förut avlagt realskol-examen, få för lång studietid. Alltså måste den nya seminariereformen bestå i att gossar och flickor med real-skolexamen utan prövning inskrivas i seminariets andra klass.
Vi vilja inte vara med om att blanda bort korten genom ingående i diskussion om en ny seminariereform i detta sammanhang. Att den senast verkställda reformen av våra seminarier kan behöva i någon mån justeras på grund av nu gjorda erfarenheter, ar möjligt. Men detta ar en sak för sig. Därför endast ett par ord om prof. H:s projekt.
Den av hr H. föreslagna reformen ar underbart enkel. Det märkligaste
ar emellertid, att den skulle kunna förbättra lärarutbildningen. För närvarande söka en mängd gossar och flickor med realskolexamen till seminarierna. Av dessa underkännas vid prövning omkring 29 % och utgallras av brist på utrymme omkring 2 %, samt intagas i första klassen omkring 68 %. Prof. H. vill nu förbättra lärarutbildningen genom att ifrågavarande lärjungar, visserligen med »på visst satt» kvalificerade betyg men utan inträdesprövning intagas i seminariets andra Mass. Det behöver inte spillas ord på en sådan metod att förbättra lärarutbildningen.
I den diskussion, som hölls i Uppsala för en tid sedan i denna fråga, framhöll en akademisk lärare, att man från universitetshåll icke ville lägga stenar i vägen för folkskollärarna. Det ar då nedslående att finna, hurusom sådana stenar likväl framsläpas, och detta just av representanten för den undervisning, av vilken många av folkskolans lärare väntat sig allra mest. Vi vilja i det längsta hoppas, att den uppfattning, som prof. H. givit uttryck åt, icke ar allmän bland universitetslärarna i Uppsala. Men även om sa skulle vara fallet och formalismen även denna gång skulle segra där, får frågan därför icke falla. Såväl rikets andra universitet som de båda högskolorna hava förut visat sig hava en mera praktisk syn på spörsmålet. Det ar att hoppas, att de även nu komma att ställa sig mindre avvisande till folkskollärarnas bildnings-strävanden. Då skall också frågan inom kort lösas, och lösas just på det sätt, som folkskollärarna alltid önskat, genom våra universitet och högskolor, och icke genom en särskild lärarhögskola.
Frih. Adelsvärds motion om halvtidsläsning.
Dr G. Stéenhoffs yttrande.
Sedan vi nu redogjort för skolöverstyrelsens yttrande rörande hr Adelsvärds motion, övergå vi till den av förste provinsialläkaren G. Stéenhoff författade bilagan, som vidfogats överstyrelsens yttrande. Hr Stéenhoff har givit denna bilaga rubriken Inverkan av skolvägens längd på hälsotillståndet bland lärjungarna i Jolle- och småskolor å landsbygden. Vi börja i dag återgivandet av densamma in extenso och förse den med några underrubriker.
1. En enda men ofullständig undersökning.
Någon mera omfattande vetenskaplig undersökning angående denna fråga torde icke ha utförts hos oss och såvitt mig bekant ej heller annorstädes. Den enda artikel i ämnet, som här publicerats, synes vara den i Hygienisk Tidskrift 1909 av extra provinsialläkaren G. Fjellander: I vad mån inverkar skolans avstånd från hemmet på skolbarnens näringstillstånd ? Undersökningen gällde ett par skolor i östra Dalarne, de undersökta barnens antal var 289; avstånden från deras hem till skolan högst l timmes vag. Av de barn, som på grund av lång väg hem intogo sin medförda middag i skolan (181), visade procentuellt flera (nära dubbelt sa många) »lika eller minskad vikt» vid vårterminens slut. »Som resultat av undersökningen framgår sålunda», säger författaren, »att lång väg till skolan med därav följande olämpliga näringsförhållanden för barnen adderar sig som ett betänkligt plus till skolarbetets på mångas hälsotillstånd störande inverkan».
Emellertid gäller undersökningen först och främst, såsom ock författaren framhåller, ett väl ringa antal barn för att av densamma skola kunna dragas några säkra slutsatser. Vidare ar det ej ovanligt, att även fullt friska och normalt utvecklade skolbarn icke alls öka i vikt under våren, då egentliga viktökningen för dessa åldrar regelbundet äger rum på sensommaren och hösten. Härtill kommer, att av samtliga 289 barn hade blott 15, varav 4 som bodde nära skolan, lägre hämoglobinhalt i blodet vid vårterminens slut, vilket ju tyder på att det stora flertalet skulle i visst betydelsefullt avseende stått sig bra. Slutligen ar det ej skolvägen i och för sig, som av författaren anses störa hälsotillståndet, utan tillstötande missförhållanden med avseende på näringen.
2. Bestämmelser angående skolvägen.
Att skolvägens längd och beskaffenhet måste vara av viss betydelse för lärjungarnas hälsotillstånd och för skolarbetet ar ju sannolikt, något som ej heller undgått hälsovårds- och skolmyndigheter, skolhygieniker och lärare. Också bär skollagstiftningen i allmänhet vittne härom, om an meningarna rörande lämplig väglängd synas gå ganska vitt i sär. Såsom exempel härpå från utlandet må nämnas, att i Bayern stadgar en förordning av ar 1902, att i trakt, där 25 skolbarn ha över 3 Y2 kilometer till skolan eller där av 50 barn flertalet har över 2 kilometer dit, bör ny skola uppföras. I Österrike bestämmer (före kriget) en förordning, att där under 5 års tid över 40 barn haft 4 kilometers skolväg, skall ny skola inrättas. I Preussen anses en skolväg av 4 kilometer tillåt-lig, och härvid förekommer skolbesök 2 gånger dagligen. I Schweiz säges i vissa kantoners förordningar, att l timmes skolväg ursäktar tillfällig frånvaro l gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
