Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 23
SVENSK LÄRARETIDNING.
445
av 1,300 Jer. pr ar. En motsvarande lägenhet med jungfrukammare - således vad golvytan beträffar närmast svarande mot den för folkskollärarna fastställda typen - skulle enligt samma källa betinga en årlig hyra av 1}500 Jer. Det råder intet tvivel om att stadens lärare skola lägga alla dessa uppgifter på minnet, och det vore synnerligen önskvärt, att kamraterna landet runt gjorde sammaledes. Alldeles ur stånd att dra slutsatser äro vi dock icke.
De kamrater, som möjligen haft för avsikt att söka plats i Göteborg, torde även av andra orsaker böra betänka sig, innan ett sådant steg tages. Sa medför t. ex. anställning som e. o. lärare ingen som helst garanti for att vederbörande får stanna på sin plats. I fjol blevo 4 e. o. lärare utan förnyat förordnande, och något skäl för uppsägningen angavs veterligen icke. En av dem blev sedermera bland ett 60-tal medsökande anställd som e. o. i en grannstad, och en annan erhöll nyligen ordinarie anställning i ett samhälle i stadens närhet. Det vill synas, som om en del andra yngre lärare här hämtat vissa lärdomar av dessa förhållanden. Av stadens egna icke ordinarie lärare uraktläto nämligen 6 att söka ordinarie plats i ar. Som ett annat glädjande faktum kan antecknas, att till de i ar ledigförklarade 4 ordinarie lärartjänsterna endast 5 från annan ort anmälde sig.
Göteborg siar are.
Ja y en.
Ringmuren kring universiteten.
Professor Hammer har i nedanstående artikel sökt bemöta vad vi anfört om hans uttalande i Uppsala Nya Tidning angående folkskollärarnas tillträde till universitetet. Då artikeln till största delen innehåller påståenden utan några bevis, skola vi endast till densamma foga några korta anmärkningar.
Folkskollärarnas fortbildning - ny seminariereform.
Hr Redaktör!
Med anledning av Eder ledande artikel »Stenar i vägen - i ’konsekvensens namn’» anhålles om benägen plats för efterföljande replik, som avgives i fullt medvetande om det fåfängliga i att söka få människan att se det hon icke vill.
Först må utan omsvep sägas, att skall man tala om »oresonlighetens anda», sa ar den till finnandes hos den, som envetet fordrar privilegier för sin kår, icke hos den som bestrider dylika anspråk och vill behandla alla lika. Att föraktfullt stämpla denna sistnämnda position såsom »den gamla formalistiska stånd-
punkten », det vittnar om ingenting mindre an bristande förståelse för de rättsgrundsatser, varpå det modärna kultursamhället vilar. Till och med om kravet på studentkunskaper som förutsättning for universitetsstudier vore överspänd och obefogad - faktiskt ar dock förhållandet det motsatta: den genom linjedelning och bortvalsrätt reducerade studentnivån ar erkänt för låg - sa får naturligtvis detta krav icke på en bakväg bringas ur världen. Och detta allra minst nu, då vi stå inför en länge förberedd läroverksreform, vilken j u därigenom bleve på en vital punkt förgripen.
Men här ar det visst icke fråga om »bara» sådana »formella» synpunkter som rättvisa och rent spel. Såsom varje initierad vet, äro studentkunskaper i t. ex. de tre modärna huvudspråken och latin, resp. matematik nödvändiga reala förutsättningar, normer, som universitetsundervisningen sedan gammalt inrättat sig för. Dessa kan och bör universiteten icke uppgiva, och det ar verkligen icke reson i att vilja cjriva dem därhän och detta på en bakväg, utan all utredning i det förevarande avseendet. Talet om att folkskollärarnas bristfälliga kunskaper i de nämnda allmänt grundläggande ämnena borde kunna kompenseras av deras större insikter i sådant, som har »betydelse för lärarkallet» (pedagogik, psykologi o. d.) ar, med förlov sagt en ren orimlighet. Här ar det ju fråga om nyckelämnen, instrumentala färdigheter, som äro nödvändiga verktyg för varje vetenskapligt studium - även för pedagogik och psykologi etc. Dessutom ar det nog icke sa helt med det seminariernas överskott i åtskilliga ämnen, som Skolkommissionen »oemotsagt» skulle ha uppvisat. Överbelastningen av seminariets arbetsplan och frånvaron av effektiv kontroll torde vålla, att överskottet i många fall finns endast på papperet. Det lär t. o. m. ej vara ovanligt, att man vid seminarierna ej ens hinner repetera sina årskurser! Mig synes det därför vara en ganska liberal kompensation, om folkskollärarna slippa studentprövning i kristendom, svenska, filosofi, geografi och biologi. Naturligtvis böra de dessutom också få tillgodoräkna sig bortvalsrätten, sa länge denna anomali ännu finnes kvar i gymnasiet. (Eder anmärkning mot mig på denna punkt ar fullständigt obefogad, jag har även i detta avseende strängt iakttagit konsekvens, d. v. s. rättvisa).
Det ar alltså oundvikligt, att folkskolläraren blir student, innan han kommer till universitetet - och det skulle säkert för honom själv vara föga angenämt att komma dit på billigare villkor. Men då sa ar, vore det orättvist att icke ge honom full akademisk medborgarrätt och öppna alla fakulteter för honom. Vi ha här åter en av dessa konsekvenser, som, hur obekväma de an kunna synas, måste tagas. För min del accepterar jag den med nöje; jag tar mig friheten hålla
på rättvisans ide, även när det blir till favör för folkskollärarna, för vilka jag hyser den största respekt såsom personer, även då det ar mig svårt att sympatisera med deras kar- och skolpolitik. Detta folkskollärarnas fria studieval vid universiteten ar för övrigt även en avgjord fördel för det allmänna: därigenom skulle helt visst mången kanske misslyckad eller medelmåttig folkskollärare bli förvandlad till en utmärkt präst, jurist, läkare eller universitetsman. För mig och kanske flertalet universitetsrepresentanter ar denna synpunkt på folkskollärarnas fortbildningsfråga lika betydelsefull som den Skolkommissionen och Ni, Hr Redaktör, anlägga såsom den enda synpunkten. Gärna för mig må folkskolläraren även avlägga fil. ämbets-och fil. licentiatexamen m. m. för att bli läroverkslärare eller annan facklärare i någon »folkskolans överbyggnad»; men detta ar, säga vad man vill, att välja en ny levnadsbana. - Men, invänder Ni, folkskolläraren strävar dock till universitetet främst för ätt »bedriva för sitt lärarkall behövliga akademiska studier,» d. v. s. for att bli folkskolinspektör, överlärare etc. eller allra helst för att med dessa bättre förutsättningar fullfölja sin egentliga folkskollärargärning. Därtill kunde svaras med gamle Larssons ord till Aron Bertila i Fältskärns berättelser: »Dåraktige far, du har låtit en örnunge växa upp bland örnar, och du tror dig kunna göra en sparv av honom.» Med andra ord: endast ett ringa fåtal av folkskollärarna skola komma till universitetet för att sedan återgå till sin tjänst. Och detta fåtal skall for resten vid akademierna icke finna den kunskap de söka. Ty denna kunskap stode möjligen att erhålla vid en pedagogisk högskola men icke vid våra akademier. Därom bör jag kunna ge besked, ehuru saken icke här kan närmare utvecklas och motiveras, vilket skulle kräva en volym för sig, som jag ännu icke ar beredd att skriva.
Men på detta sätt invändes ytterligare, blir ju folkskolseminariet endast en genomgångs väg till universiteten, ett nytt slags gymnasium. Och härigenom skulle måhända de bästa begåvningarna ledas bort ifrån folkskolans ai betsfält, i rak strid mot vad som ursprungligen var syftet med folkskollärarnas fortbildningssträvan. Att det sistnämnda skulle behöva bli resultatet, har jag svårt att tro; kanske bleve tvärtom en god rekrytering av seminarierna och lärarba-nan därigenom för framtiden tryggad. Det förstnämnda åter, seminariernas omvandling till gymnasier, ar en utvecklingsprocess, som enligt min uppfattning kommer att gå av stapeln vår bön förutan, med naturnödvändighet framdriven genom samtidig påverkan uppifrån och nedifrån. Seminariets anknytning uppåt, till universitetet, som folkskol-lärarkåren i sin fullt begripliga ambi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
