Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 24
SVENSK LÄRARETIDNING.
463
pojke. Han hade själv aldrig gjort en sinkning och visste ej, huru en sådan uppritas. Han ritade icke upp hålen efter tapparna utan konstruerade dem geometriskt. Att det inte alls stämde, behöver jag knappast tala om. Mångsyssleriet vid seminarierna har icke åtminstone vad slöjden beträffar visat sig vara till skolans fromma.
Sa ha vi Nääs och dess kurser. Förf. har själv icke gått igenom någon sådan, men har sett andra komma därifrån med de evigt enahanda modellerna från pennskaftet och serien uppigenom nummer för nummer, sa långt de hunnit på de sex veckorna. Han har hört dessa kursdeltagare säga, att slöjdandet inte givit dem något nytt, och att verktygen ingenting varit att skryta av. Han har sedan sett dem fortsätta med sina slöjdgrupper i de gamla, resultatlösa hjulspåren. Nääs sa beprisade pedagogiska föreläsningar ha uppenbarligen ej givit dem någon enda ny och praktisk synpunkt på slöjden och barnahanden. Slutligen har förf. haft det tvivelaktiga nöjet att rusta upp en verktygsuppsättning, som en lärare med denna högre kompetens mottagit ny och i sju ar använt åt en å två slöjdgrupper. Det var helt enkelt att grundligt lappa, laga, komplettera och justera varenda pinal från slipstenen och hyvelbänkarna till det minsta borret. Hyvlar funnos, som voro sa illa sönderslagna, att ända till en fjärdedel av stocken måste göras ny. Läraren i fråga hade vid den världsberömda anstalten icke fått lära ens det elementära om verktygens skötsel. Hade han det fått, sa hade han helt säkert tillämpat det. Han hade intresse för slöjden, men ordningssinne hörde ej till hans instinkter. - Vid Nääs fattas icke undervisnings- och övningsmateriell till kursdeltagarnas införsättande i verktygens iordningställande. Man har ju en hel verktygsfabrik till sitt förfogande, och den skulle man utnyttja. En enda uppjusterad och preparerad planhyvel vore för den lärare, som under sakkunnig ledning fått utföra det arbetet, långt mera värd an tusende pinnar, stickor och spikmodeller.
Med alla dessa fakta för ögonen, kan man ej vänta annat, an att det skall stå dåligt till med slöjden i skolorna landet runt. Likaledes bör det vara uppenbart, att lärarna icke kunna klandras, för att samhället givit dem alldeles för dålig utbildning.
Vi ha i detta stycke fått ett sa ofantligt litet pund oss tilldelat av husbonden, att det rakt ingenting ar att förvalta, varför det ar både förklarligt och ursäktligt, om mången gräver ned det. ___________________________(Forts.)
All prenumeration (även pr kvartal) å tidningen göres alltid i närmaste postanstalt, atdi*lg å tidningens exp.
Värmländskt lärarmöte i Kil.
Det sedvanliga värmländska lärarmötet hölls under Kristi himmelsfärdsdag i Kil. Ett 40-tal lärare från olika delar av Värmland deltogo.
Sedan överlärare Otto Hellgren, Filipstad, hälsat de närvarande välkomna, valdes han att leda förhandlingarna. Till sekreterare utsågs folkskollärarinnan Anna Ljungkvist, Karlstad.
Ordet lämnades sa åt rektor Westling, Göteborg, som talade över ämnet Arbetsskolan.
Den nuvarande skolan, sade tal., sysslar för mycket med lärdom och för litet med praktisk kunskap. Hittills har det varit ordkunskap men foga sakkunskap, folkskolan har varit en kopia i västficksformat av den lärda skolan. Undervisningen har varit för litet själsodlande ined alla sina abstrakta läxor. Man har visserligen talat om åskådning, men barnen ha ofta endast följt lärarens pekpinne över planschen, och åskådningen blev på sa satt passiv. For att verka själsodlande bör åskådningen vara aktiv. Arbetsskolan vill ta hela barnets själ i anspråk, arbetets princip skall genomsyra hela verksamheten. Slöjd, teckning och trädgårdsskötsel skall ha stort rum. Det ar bedrövligt, att skolträdgårdar ännu saknas på sa många ställen. Lärarkåren har ofta nedlagt ett intresserat arbete på att anskaffa sådana, men mycket återstår att göra. Hemläxorna äro ett problem att tänka på. Givas sådana, böra de förhöras indirekt genom arbetet. Minneskunskapen ar till stor del överflödig. Den finnes i böckerna, och de kunna tas fram vid behov. Vi behöva människor och ej lexikon.
Kunskapen blir visserligen ej fullständig, men det behöves ej heller, blott lärjungarna få lära sig, hur man skaffar sig kunskaper. For den skull bör tyst läsning förekomma ofta i skolan, och sedan kan samtalas om det lästa. Men reformen bör ske sa småningom, sa komma vi i alla fall in i arbetsskolan, och dess grundtankar måste komma in i vårt skolväsen.
Det intressanta föredraget, som belönades med applåder, följdes av en livlig diskussion. Alla voro ense om att arbetsskolans grundtankar måste beaktas vid undervisningen, men gent emot inledaren framhölls även, att hemläxorna behövas for att vinna nödig kunskap och färdighet och det behöves direkta förhör. Särskilt nämndes multiplikationstabellen som exempel. Den kunde barnen gott ta hand om, i fall saken ordentligt förklarades och läxan gavs i lämpliga portioner. Och utan absolut säkerhet härutinnan kommer man ingen väg i räkning. Exempel i samma väg finnas även rikligt i andra ämnen. Det gäller att tillämpa det nya i lämplig grad, sa att de luckor i kunskaperna, som inledaren talat om, ej bli överväldigande, sedan skolan genomgåtts. Körande samtalen i skolan ar det ofta sa, att särskilt de mindre barnen nära nog pina ut sina lärare med alla möjliga frågor, om de få hållas, men de större vilja sällan fråga, då såväl kamrater som lärare höra. Då emellertid frågandet ifrån barnens sida kan ge goda uppslag till samtal, bör det beträffande dessa större barn uppmuntras, t. ex. genom användande av s. k. frågelåda. Sådan
anordning ger läraren möjlighet att gallra frågorna och övertänka svaren, om sa behöves.
Frågan om självstyrelse i skolan drogs även in i diskussionen. Från en talare, som experimenterar därmed f. n. rekommenderades metoden på grund av dess fostrande betydelse, synnerligast för danande av medborgare. Å andra sidan betonades med skärpa, hurusom det gäller att ej överflytta ansvaret från läraren till barnen, vilka säkert ej äro mogna att bära det. Dessutom hade systemet flera praktiska olägenheter. Särskilt i större skolor kunna förseelserna bli sa många, att de ej hinna behandlas på s j älvstyrelse vis. Men i den mån barnen kunna sköta dem, böra de få uppgifter, t. ex. ordna in- och utmarsch, vädring efter utmarsch, materiellens framskaffning, sköta biblioteket o. s. v., vilka de få ombesörja på eget ansvar.
Fröken Anna Ljungkvist talade därpå om koncentration vid undervisningen, och överläraren G. Hörberg, Väse, höll föredrag över ämnet Rättskrivningsundervisningen.
Bland de många metoderna för undervisningen i rättskrivning märkas främst rättskrivningens inlärande genom regler och avskrivningsmetoden. Den förra metoden förbindes vanligen med diktamensskrivningar, då det gäller för lärjungen att från de allmänna reglerna komma till rätta med de enskilda fallen.
Avskrivningsmetoden vill skapa visuella minnesbilder av orden. Nyare undersökningar, särskilt de av dr Haage utförda, visa emellertid, att de visuella faktorerna icke ha den oerhörda betydelse for rättskrivningen, som man velat tillskriva dem. Dr Haage har gjort undersökningar av rättskrivningsförmågan hos blinda och dövstumma, och dessa undersökningar ha givit vid handen, att den blinda, oaktat lian saknar de visuella bilderna, kan fullt jämställas med den seende. Den dövstumme däremot visade sig mycket underlägsen i detta avseende. Det grundläggande för skrivningen ar i stället talspråket, vilket man ju för övrigt lätt kan Övertyga sig om genom en blick i barnens, särskilt småbarnens, skriv-böcker. På grund härav ar det oerhört viktigt att barnens talspråk ägnas den största uppmärksamhet, och då riksspråket ar det talspråk, som mest liknar skriftspråket, böra barnen bringas i kontakt med detta. Erfarenheten lär oss, att barn, som tala otydligt, ofta stava mycket illa. Därför äro flitiga övningar i ljudanalys nödvändiga i småskolan men även i den egentliga folkskolan. I sin avhandling rörande ortografiens psykologiska och pedagogiska problem konstaterar dr Haage, att rättskrivningsbegåvningen ar en förmåga att korrekt uppfatta orden. Barnen ha emellertid stora svårigheter för att uppfatta detaljerna av orden och därför måste svårare ord delas i mindre och lättfattligare delar. Stavelsedelningen måste bli arbetsmetod. K. Json.
Frimärken mottagas icke i likvid
for annonser och rekvisitioner av våra förlagsartiklar. Bästa och bekvämaste sättet för likvidering ar postanvisning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
