Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 24
SVENSK LÄRARETIDNING.
467
en gosse att före fyllda tretton ar sluta sin folkskolgång.
Nu skulle man tycka att en sådan liten obetydlig angelägenhet som denna mycket väl kunde i tysthet och till alla parters belåtenhet ordnas av läraren eller skolrådet, liksom en vanlig människa med sunt svenskt genomsnitts f örstånd måste finna helt naturligt att en elev borde ha rätt att lämna skolan, sedan han genomgått dess alla klasser och inhämtat det med undervisningen avsedda kunskapsmåttet, men nej, detta strider mot en viss förordning och då ges det som bekant, när det gäller vårt skolväsende, ingen pardon. Om nu en gammal pedantisk, förstockad, reaktionär högerman trätt fram och opponerat sig, skulle ju allt varit i stycke och till stor förnöjelse på vänstersidan, men denna gången åtog sig den sanne demokraten och framstegsmannen Värner Rydén, som tyckes ha åtagit sig allt ecklesiastiskt översteprästerskap här i landet, att föra färlan.
Det har mår ga gånger framhållits, att skolmyndigheterna och särskilt då skolöverstyrelsen fått en myndighet, som övergår allt vad vi förut, sett av förmynderskap här i landet. Kommunerna ha, när det gäller skolan, berövats varje uns av självbestämningsrätt, och den byråkratiska skolöverstyrelsen jämte dess inspektörer ha fört ett paragraf regemente, som enstadigt vägrat att taga någon som helst hänsyn till verkliga sakskäl med påföljd att folkskolans popularitet hållit på att vända sig i sin motsats. Man ser var den verkliga byråkratismen ar till finnandes l
Till all lycka för vårt land lida inte alla av samma byråkratiska förbening, som besvärar hr Rydén. Till de motgångar han på sistone gång på gång rönt i riksdagen kommer nu ett förtret-ligt besked från konstitutionsutskottet, att berörda anmälan icke föranleder någon dess åtgärd.
När skall, frågar tidningen, den tiden randas, då svensk folkskola och svenskt undervisningsväsende överhuvudtaget befrias från det byråkratiska elände, . som började med det demokratiska genombrottet och som redan kostat landet sådana oerhörda summor?
Sa långt har alltså demoralisationen i detta land hunnit, att man un-mera på vissa håll finner ett författ-ningsbrott vara »en liten obetydlig angelägenhet». Tidningen finner det helt naturligt, att en elev borde ha rätt att lämna skolan, sedan han genomgått dess alla klasser, och det må den gärna finna for sin egen del. Men då riksdagen har sagt nej härtill och då författningen därför också säger nej, sa ar och blir det ett författningsbrott, om en lärare eller ett skolråd tar sig for att »i tysthet» medgiva avvikelse från författningsbestämmelsen. Att sådant författningsbrott skulle stå i överensstämmelse
med tidningens »genomsnittsförstånd» ar uppenbart, men att det skulle stå i överensstämmelse med »sunt» svenskt förstånd, lärer tidningen icke lyckas inbilla någon, som vet, vilken betydelse det har att lag och författning respekteras av medborgarna inom ett samhälle. Man bör nämligen lägga märke till den icke oväsentliga skillnaden mellan, att ett skolråd »i tysthet» överträder av riksdag och k. m:t givna författningsbestämmelser och att k. m:t i visst fall dispenserar från desamma, och Vårt land och folk borde veta, att uppmuntran från pressens sida till lagöverträdelser i ett avseende kan medföra ödesdigra verkningar icke blott i detta utan även i andra avseenden, sa att vi sa småningom glida hän mot ett laglöshetens tillstånd i allmänhet. Inom skolans område äro vi redan på god väg, tack vare den folkskolreaktio-nära agitationen.
Vad nu beträffar den av riksdagen och k. m:t givna bestämmelsen angående tidpunkten för sådan lärjunges avgång, som inhämtat folkskolans lärokurs, sa anse vi för vår del, att denna tidpunkt ingalunda blivit lyckligt vald, eftersom bestämmelsen medför, att en dylik lärjunge kan avgå mitt i ett läsår. Men å andra sidan måste gent emot förberörda tidning bestämt fasthållas, att det obestridligen ar ur kunskaps- och uppfost-ringssynpunkt fördelaktigt för en lärjunge, som vid vårterminens slut genomgått folkskolans 6:e klass - längre har han på grund av sin ålder icke kunnat hinna - att under höstterminen fortsätta i folkskolans 7:e klass, och att riksdagens bestämmelse sålunda icke alls ar sa meningslös, som tidningen tror.
Som synes begagnar tidningen tillfället att ånyo rida upp på den gamla käpphästen, då den kväder den nu utnötta osannfärdiga visan, att »kommunerna berövats varje uns av självbestämningsrätt», och ger skolöverstyrelsen och folkskolinspektörerna en av de vanliga sparkarna. Att det ar konung och riksdag, som givit bestämmelserna, således icke överstyrelsen och inspektörerna - generar icke den folkbildningsfientliga pressen. Den fortsätter det oaktat sitt glävs mot de sistnämnda. Den försöker alltjämt att hänga skomakaren i stället för bagaren. Det hör givetvis till taktiken.
Vad slutligen angår konstitutionsutskottets förberörda ståndpunkt i det föreliggande fallet har riksdagen nu konfirmerat densamma. Därmed har riksdagen uttryckligen givit k. ra:t betydligt friare händer gentemot alla riksdagens beslut, som icke intagits
i klämmarna. Därav torde följa, att k. m:t hädanefter svårligen kan avslå en enda framställning av den art, som här varit i fråga och som avsett gossen Mokvist. Men om sa skulle bliva fallet, ar riksdagens beslut i frågan och författningens bestämmelse därmed omintetgjorda. Under sådana förhållanden vore det tydligen önskvärt, att sagda bestämmelse erhölle en ändrad, lämpligare formulering.
Seminarierna. K. m:t har till bestridande av kostnaderna för anordnande vid folkskolseminariet i Härnösand under läsåret 1924-1925 av undervisning i huslig ekonomi åt de kvinnliga eleverna i högre avdelningen av seminariets övningsskola anvisat ett belopp av 1,000 kronor, varav till arvode åt vederbörande lärarinna 450 kronor.
- K. m:t har till bestridande av kostnaderna för anordnande vid folkskol-seminariet i Strängnäs under läsåret 1924-1925 av undervisning i hushållsgöromål åt de kvinnliga eleverna i högre avdelningen av seminariets övningsskola anvisat ett belopp av 1,780 kronor, varav till arvode åt lärarinnan 900 kronor.
Efterprövning. Folkskolläraren Carl Julius Holmberg har hänvisats att vid folkskolseminariet i Göteborg undergå efterprövning till folkskollärarexamen i ekonom i lära.
Dispens från boställsordningen. K.
m:t har medgivit, att i Ljuders församlings skolhus i Sävsjö, vilket förut innehölle folkskolsal och folkskollärarbostad, må inrymmas jämväl tjänstbostad för en småskollärarinna över nuvarande skol-lärarbostaden, dock under förutsättning att de i kungörelsen den 18 sept. 1918 angående boställsordning for lärarpersonalen vid folk- och småskolor i övrigt givna föreskrifterna iakttagas.
Förklarad berättigad att innehava lärarinnebefattning utan att Tara svensk medborgare. K. m:t har förklarat hinder från k. m:ts sida icke möta för lärarinnan vid Stockholms stads folkskolor Hilda Katarina Sofia Kjellström att efter ingånget äktenskap med tysk medborgare - utan avseende å att hon därigenom upphör att vara» svensk medborgare - innehava ifrågavarande lärarinnebefattning.
Statsbidrag till lärares avlöning.
Hos k. m:t hade Stockholms folkskol-direktion anfört besvär över statskontorets den 20 april 1923 meddelade beslut i fråga om statsbidrag till avlöning, åt lärare vid Stockholms stads folk- och småskolor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
